90 dagar på Arbetsförmedlingen. Arbetslösa unga vuxnas tankar om myndigheten och sin framtid

Examensarbete

15 högskolepoäng, grundnivå

90 dagar på Arbetsförmedlingen

Arbetslösa unga vuxnas tankar om myndigheten och sin framtid

90 days at the employment service

Unemployed young adults’ thoughts about the service and their future

Mikael Olsson

Lena Torstenson

Studie- och yrkesvägledarexamen 180 hp

Datum för slutseminarium: 2012-12-17

Examinator:

Jan Anders Andersson Handledare:

Nils Andersson Fakulteten för

Sammanfattning

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur unga vuxna arbetslösa upplever sin situation under de första 90 dagarna på Arbetsförmedlingen genom frågeställningarna: Hur upplever de stödet och mottagandet på Arbetsförmedlingen och hur ser deras handlingshorisonter ut? Empirin har samlats in via kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med sju intervjupersoner som vid tillfället för intervjuerna var inskrivna på en arbetsförmedling i en småstad i Västra Sverige. För att nå en fördjupad förståelse av empirin har de teoretiska ansatserna KASAM och Careership använts. Resultaten visar att bland unga vuxna arbetslösa återfanns somliga med en positiv bild av Arbetsförmedlingen och andra med en negativ bild, men att båda dessa grupper, efter 90 dagar utvecklade en känsla av en positiv överraskning gentemot myndigheten, utifrån sitt respektive utgångsläge. De hade vidare svårt att skapa sig en helhetsförståelse för Arbetsförmedlingens verksamhet men tyckte att de fått ett gott mottagande. Dessutom upplevde de att kommunikationen med handläggarna överlag gick smidigt samtidigt som de var något missnöjda med hur myndigheten förhöll sig till praktik och hjälp med CV-problematik. Resultaten visar också att unga vuxna arbetslösa hade en försiktig framtidstro som innefattade upplevelser av flera tänkbara handlingsalternativ. Deras handlingshorisonter var påverkade av olika resurser och ojämlika villkor, med avseende på exempelvis ekonomiska förutsättningar och kontakter, som fanns i deras aktuella livssituation och som på olika sätt hade kopplingar till deras livshistoria. Avslutningsvis hade flera intervjupersoner reviderat sin handlingshorisont genom att göra den bättre överensstämmande med deras förändrade bild av verkligheten och sig själva, ofta som en konsekvens av brytpunkter.

Nyckelord: Ungdomsarbetslöshet, Arbetsförmedling, KASAM, Handlingshorisont, Careership.

Förord

Ett stort tack till alla intervjupersoner för att ni så generöst delat med er av era erfarenheter, tankar och synpunkter. Ett stort tack också till personalen på Arbetsförmedlingen, speciellt ungdomshandläggarna och chefen. Utan er hjälp hade det inte varit möjligt att genomföra det här examensarbetet. Ett varmt tack till våra nära och kära för all stöttning under tiden som arbetet pågått. Avslutningsvis vill vi särskilt tacka vår handledare Nils Andersson för den akademiska vägledningen.

Arbetets slutförande har växt fram genom ett nära samarbete och en ständigt pågående dialog. Resultatet är våra gemensamma tankar och ord.

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 7

1.1 Syfte och frågeställning ... 8

2. Tidigare forskning ... 9

2.1 Unga vuxnas resa mellan skola och arbetsliv ... 9

2.2 Interkulturella möten ... 10

2.3 Benägenhet att söka arbete ... 11

2.4 Unga vuxnas etablering på arbetsmarknaden ... 11

2.5 Karriärval och handlingshorisonter ... 12

2.6 Sammanfattning tidigare forskning ... 13

3. Teoretiska utgångspunkter ... 14

3.1 KASAM – Känsla av sammanhang ... 14

3.1.1 Begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet ... 15

3.1.2 Stressorer och generella motståndsresurser ... 15

3.2 Careership ... 16

3.2.1 Kapital, fält och makt ... 16

3.2.2 Handlingshorisont ... 17

3.2.3 Tillfälligheter och slump ... 18

3.2.4 Brytpunkter och rutin ... 18

3.3 Sammanfattning ... 19

4. Metod ... 21

4.1 Metodval ... 21

4.2 Urval av intervjupersoner ... 21

4.3 Datainsamling och genomförande ... 23

4.4 Analysmetod ... 24

4.5 Etiska ställningstaganden ... 24

5. Genomgång av empiriskt material ... 26

5.1 Stöd och mottagande ... 26

5.1.1 Förväntningar och överraskningar ... 26

5.1.2 Att förstå helheten ... 29

5.1.3 Mottagande, kontakt och återkoppling ... 30

5.2 Handlingshorisonter ... 32

5.2.1 Tankar om framtiden ... 32

5.2.2 Olika förutsättningar ... 34

5.2.3 Reviderade handlingshorisonter och brytpunkter ... 35

5.3 Sammanfattning empiriskt material... 36

6. Analys ... 37

6.1 Känsla av sammanhang på Arbetsförmedlingen ... 37

6.2 Handlingshorisonter analyserade utifrån Careershipteorin ... 39

6.3 Slutsatser ... 42

7. Diskussion ... 43

8. Källförteckning ... 47

1. Inledning

Unga människor i dagens Sverige löper stor risk att hamna i arbetslöshet. I oktober 2012 uppmättes arbetslösheten för åldersgruppen 15-24 år till 21,5 procent, att jämföra med 7,1 procent för åldersgruppen 15-74 år (ekonomifakta.se). Ett flertal studier har gjorts för att belysa problematiken i ungdomsarbetslösheten. Rantakeisu (2002) har visat att arbetslösa ungdomar ofta känner sig nedvärderade av sin omgivning, vilket drabbar långtidsarbetslösa mer än korttidsarbetslösa. Många upplever skam. Unga män upplever mer skam än kvinnor, troligtvis som en konsekvens av traditionellt könsrollstänkande.

Studier visar även att arbetslöshet påverkar hälsan. Efter bara några månader kan en tydlig nedgång i både aktivitetsnivå och självförtroende påvisas (Hammarström, 1996). Men arbetslösheten kan också leda till självförakt som i sin tur kan förvandlas till social isolering och frustration. Dessutom löper ungdomarna stor risk att själva få skulden för sin arbetslöshet om omgivningen uppfattar det som att de har ställt för höga krav på arbete de söker, att de inte försöker i tillräckligt hög grad eller att de har orealistiska mål (Rantakeisu, Starrin, Hagqvist, 1996).

Idag är dessutom fler ungdomar arbetslösa under längre tidsperioder. De har generellt sett svårare att ta sig in på arbetsmarknaden. Dessutom har ungdomsarbetslösheten en längre tid ökat mer än arbetslösheten bland den arbetsföra befolkningen som helhet. Dagens ungdomsarbetslöshet bör inte betraktas som ett konjunkturfenomen utan snarare som en växande obalans i samhället. Ungdomsarbetslösheten bör vidare inte liknas alltför mycket vid vuxenarbetslösheten. Det som särskiljer ungdomsarbetslösheten är att den uppstår under ungdomars känsliga övergångsperiod mellan barndom och vuxenliv. En period som innebär att unga formar sin identitet, försöker hitta sin plats i vuxenlivet o samtidigt bygger upp sina attityder och värderingar (Rantakeisu, Starrin, Hagqvist, 1996).

Genom att Arbetsförmedlingen är ålagd den viktiga och komplexa uppgiften att hjälpa ungdomar ur arbetslöshet, skapades vårt intresse för myndigheten. Storleken på myndigheten, dess utbredning nationellt och inte minst den stora påverkan som myndigheten har på Sverige som land, menar vi, gör Arbetsförmedlingen än mer intressant. Många kritiska röster har hörts i media om Arbetsförmedlingens problem

med att motarbeta arbetslöshet, men ingen kan säga att myndigheten inte har ett viktigt och därmed intressant uppdrag, som bör uppmärksammas.

De politiska åtgärderna för att bekämpa ungdomsarbetslösheten har varit av olika slag, men den kanske mest framträdande är UGA, jobbgaranti för ungdomar, som utförs av Arbetsförmedlingen. UGA infördes i december 2007 och därmed avslutades dels den kommunala satsningen KUP, kommunala ungdomsprogrammen, och dels en insats benämnd ungdomsgarantin, UG. Forskning hade visat att de tidigare olika kommunala insatserna för ungdomar endast gav en begränsad effekt (Arbetsmarknaden nr 4, september 2008).

Ungdomar kan skrivas in i UGA efter att de först varit inskrivna på Arbetsförmedlingen i tre månader. Den första tiden får de söka arbete mer självständigt med ett begränsat stöd. Samtidigt blir den första tiden på Arbetsförmedlingen ett första viktigt intryck av myndigheten. Om de första 90 dagarna på myndigheten varit ideala leder de naturligtvis till arbete för de inskrivna. Om de inte leder till arbete är det dock av största vikt att denna tid innebär att de arbetssökande utvecklar ett visst mått av förtroende för Arbetsförmedlingens verksamhet. Genom en positiv bild av verksamheten som helhet bör rimligen chanserna öka markant att de inskrivna fortsätter sitt viktiga sökande efter arbete och aktivt deltar i exempelvis UGA.

Mot denna bakgrund växte grundtankarna till aktuell studie fram. Vi blev nyfikna på hur dagens ungdomar verkligen upplever den första tiden på den, så omtalade, svenska Arbetsförmedlingen. Vad tycker de är viktigt utifrån sin situation? Vilka behov har de och hur väl stämmer de överens med vad Arbetsförmedlingen erbjuder? En annan fråga som väcktes var hur de såg på sin framtid och sina framtidsmöjligheter.

1.1 Syfte och frågeställning

Vårt syfte är att undersöka hur unga vuxna arbetslösa upplever sin situation under de första 90 dagarna på Arbetsförmedlingen. Vi vill särskilt undersöka två frågeställningar: Hur upplever unga vuxna arbetslösa stödet och mottagandet på Arbetsförmedlingen och hur ser deras handlingshorisonter ut?

2. Tidigare forskning

Den tidigare forskning som nedan redovisas knyter an till denna uppsats problemformuleringar på olika sätt. Den röda tråden av varje forsknings relevans och koppling till denna uppsats beskrivs kontinuerligt i texten. Avslutningsvis i kapitlet följer en sammanfattning som kort redogör för huvuddragen i den tidigare forskningens resultat.

2.1 Unga vuxnas resa mellan skola och arbetsliv

Lidström (2009) har i sin avhandling studerat unga vuxnas resa i gränslandet mellan skola och arbetsliv. Hennes överordnade syfte var att undersöka hur ovanstående gestaltas i Sverige i ett biografiskt perspektiv, genom en kvalitativ metod med djupintervjuer. Studien försöker besvara de fyra forskningsfrågorna: Hur skildras den egna etableringsprocessen i retrospektiv? Vad utmärker handlingshorisonterna vid intervjutillfället? Vilka innebörder har möten med karriärvägledning? Vilka skillnader avseende bostadsort, etnicitet och kön finns i dessa frågor – och hur kan de förstås?

Karriärvalsteorin Careership utgör den huvudsakliga teoretiska grunden och begreppen som fokuseras är dels habitus, kapital och fält som härstammar från Bourdieus teori, men också det av Hodkinson och Sparkes myntade begreppet

brytpunkter/vändpunkter. Lidströms resultat och slutsatser visar att unga vuxna

beskriver övergången mellan utbildning och arbetsliv som mödan att finna och nå sina karriärmål. Vidare betraktar unga vuxna brytpunkter som viktiga påverkansfaktorer och exempel på sådana är utbildningsperioder/jobbperioder som börjat eller slutat, men också tillfällen av insikter under dessa perioder då man insett vad man vill/inte vill göra i framtiden.

Framförallt visade studiens resultat att variablerna bostadsort, genus och etnicitet påverkar de unga vuxnas villkor att etablera sig på arbetsmarknaden men också deras möjligheter att ta till sig karriärvägledning (Lidström 2009). Resultaten i Lidströms studie är intressanta eftersom de ger en bred bild av vad som varit viktigt för dessa unga vuxna när de sökt olika vägar ur arbetslöshet. Kopplingen till studien som redovisas i detta arbete är synnerligen tydlig. Lidströms forskning ger en förförståelse av unga

vuxnas resa i gränslandet mellan skola och arbetsliv, men också intressanta förslag på hur denna resa kan analyseras utifrån karriärvalsteorin Careership. Intervjupersonerna som ingår i studien befann sig mellan skola och arbetsliv på olika sätt. Någon hade nyligen hoppat av gymnasiet, innan studenten, för att istället söka jobb. Andra läste på komvux samtidigt som de sökte jobb. Ytterligare andra arbetade extra samtidigt som de stod inför att ta ett beslut om de skulle söka in på högskolan eller bara koncentrera sig på att söka arbete. Flera intervjupersoner såg möjligheten att hitta ett arbete som de kunde ha under en kortare tid, för att senare, någon gång i framtiden, eventuellt läsa på högskolan eller på exempelvis en yrkesskola. De tänkte att de eventuellt kunde börja studera igen när de var mer motiverade av olika anledningar.

2.2 Interkulturella möten

En annan studie som har kopplingar till etnicitet har gjorts av Peavy och Li (2003) och undersöker interkulturell vägledning, det vill säga vägledning där den vägledde och vägledaren har sin huvudsakliga tillhörighet i olika kulturer. Metoden som använts är informationssökande i flera tidigare studier.

Deras slutsatser understryker två grundregler. Den första säger att interkulturell vägledning bara kan lyckas helt ut om vägledaren förstår de olika unika sociala reglerna som styr interaktionen. Den andra säger att interkulturell vägledning bygger på samarbetsvillighet mellan vägledaren och den som vägleds och resultatet beror på hur parterna samspelar i sin kommunikation, beträffande både innehåll och process. Vidare måste vägledaren under samtalets gång behärska att hela tiden uppmärksamma eventuella förändringar och nyanser i kommunikationen för att resultatet ska bli bra (Peavy & Li 2003). Eftersom somliga möten mellan personal på Arbetsförmedlingen och inskrivna på Arbetsförmedlingen till sin karaktär kan likna ett vägledningssamtal är studien intressant. Den visar vad som kan vara viktig att beakta när mötet mellan olika kulturer inom Arbetsförmedlingens verksamhet ska analyseras. Intervjupersonerna i studien har olika tillhörighet beträffande etnicitet och kultur. Rimligtvis spelar båda dessa faktorer en viktig roll i mötet mellan arbetslösa, unga, vuxna och handläggare på Arbetsförmedlingen.

2.3 Benägenhet att söka arbete

De Witte m fl. (2004) har i en studie undersökt beteenden att vara benägen att söka arbete och beteenden att vara benägen att inte söka arbete samt hur dessa två förhåller sig till bland annat individers hälsa och erfarenheter av arbetslöshet. Metoden som de använde var frågeformulär som skickades till informanterna. De kom fram till att de personer som över tid kunde behålla sin motivation att söka arbete var de som inte blev stressade av situationen eller hamnade i psykisk ohälsa. De som var mindre benägna att behålla motivationen att söka arbete var de som hamnade i psykisk ohälsa, hade tidigare omfattande erfarenheter av arbetslöshet samt de som hade en upplevelse av att andra var ansvariga för att ordna deras situation (De Witte, De Witte, Deci, Lens, & Vansteenkiste, 2004). Forskningens koppling till denna studie är mycket tydlig.

2.4 Unga vuxnas etablering på arbetsmarknaden

Olofsson och Waldensjö (2007) har i en studie jämfört de olika nordiska länderna med avseende på unga vuxnas arbetsmarknadsetablering. De kom fram till att unga människors etablering på arbetsmarknaden är anmärkningsvärt mindre gynnsam i Sverige och Finland än i alla de övriga nordiska länderna. Anledningen till detta, menar de, är att den svenska och finska gymnasieskolan är problematisk genom dess skolbaserade yrkesutbildningar, att det råder bristande uppföljning av elever med en ofullständig utbildning samt att gymnasieskolan har en övre åldersgräns. De menar också att Sverige investerar relativt små resurser för arbetsmarknadspolitiska ungdomsinsatser och drar en allt för tydlig gräns mellan det reguljära utbildningssystemet och de specifika arbetsmarknadspolitiska insatserna. När de jämför Sverige med Danmark med utgångspunkt i ovanstående påpekas att:

Yrkesutbildningen och arbetsmarknadspolitiken i Danmark baseras på samordning, individanpassning och generösa finansieringsvillkor. Utbildningsinsatserna och arbetsmarknadspolitiken i Sverige präglas däremot av en ansvarsuppdelning mellan skola, arbetsförmedling och socialtjänst, starka gränsdragningar mellan reguljär utbildning och ungdomsinsatser och en betoning på generellt eller akademiskt inriktad utbildning på gymnasial nivå

(Olofsson och Waldensjö, 2007).

Olofsson och Waldensjös forskning belyser en problematik med tydlig koppling till studien. I citatet ovan görs dessutom en koppling direkt till bland annat Arbetsförmedlingen.

2.5 Karriärval och handlingshorisonter

Ytterligare forskning som gjorts inom området unga vuxna som står inför arbete eller utbildning, har gjorts av Dr Colley 2004 vid Manchester Metropolitan University. Hon har i en studie undersökt unga människors handlingshorisonter och karriärval. I sin studie utmanar hon uppfattningen att karriärval skulle vara en linjär process grundad på helt rationella val, vilket hon menar är den allmänna, officiella synen på karriärval. Hon menar vidare att denna allmänna och traditionella syn på karriärval innefattar att alla individer som väljer har tillgång till perfekt information, har exemplariska eller mycket goda färdigheter för att ta ett karriärbeslut samt förfogar över ett sunt förnuft. Colley hävdar i sin artikel att detta är orimligt. Snarare är individers karriärvägar mer slingriga än raka samt påverkade av både slump och medvetenhet, menar hon. Vidare menar Colley att individers val tydligt begränsas och möjliggörs av individers unika handlingshorisont, alltså den samling val som de uppfattar som möjliga. Handlingshorisonten påverkas i sin tur påtagligt av sociala strukturer som klass, kön och etnicitet. Det betyder att ungdomar i hög grad inte har förmågan att välja fritt eftersom de är utestängda från vissa val, samt omedvetet begränsar sig. Ungdomar som dock valt en specifik väg, som inte från början varit ett förstaval eller kanske inte ens varit särskilt önskvärd, tenderar att i efterhand, aktivt men troligtvis omedvetet, omkonstruera verkligheten så att valet i efterhand kan betraktas som mer positivt. Genom den omkonstruerade verkligheten kan ungdomarna uppleva både att ett yrkesval blivit rätt för dem men också att de verkligen passar för yrket (Colley 2004).

Vidare menar Colley att det är av stor vikt för individer att utveckla en yrkesidentitet som stämmer överens med den bransch de jobbar inom, för att de ska kunna trivas och passa in. Individer väljer följaktligen yrken delvis på grund av sin bakgrund och livshistoria som också påverkas av exempelvis klass och kön. Därmed väljer karriärer individer lika mycket som olika individer väljer karriärer. Genom en studie av deltagare i en barnskötarutbildning kunde Colley se att de som klarade sig bäst var just flickor från arbetarhem. De flickor som kom från svårare bakgrundsförhållanden blev utestängda eller marginaliserade eftersom de av majoriteten av eleverna upplevdes som alltför hårda och opassande (Colley 2004).

De forskningsresultat som Colley (2004) kom fram till är av stor relevans för denna studie eftersom de så tydligt belyser och förklarar unga människors handlingshorisonter.

2.6 Sammanfattning tidigare forskning

Ovanstående forskning belyser unga vuxna arbetslösas situation ur flera olika perspektiv. Lidströms forskning (2004) ger på egen hand en mångfacetterad beskrivning av unga människors upplevelser av resan i gränslandet mellan skola och arbete. Hon undersöker deras etableringsprocess, karriärval och handlingshorisonter, men också på vilket sätt dessa faktorer påverkas av bostadsort, etnicitet och kön.

Peavy och Li (2003) har i sin studie belyst utmaningarna för att nå god interkulturell vägledning, samt vad som måste beaktas för att den ska lyckas.

Vidare har De Witte m fl. (2004) i sin forskning visat på hur arbetslösas benägenhet att söka arbete påverkas av deras psykiska hälsa, tidigare upplevelser av arbetslöshet, samt om de har en upplevelse av att andra är ansvariga för att ordna deras situation.

Ytterligare forskning har gjorts av Olofsson och Waldensjö (2007) som hävdat att unga i Sverige och Finland har mindre gynnsamma förutsättningar att etablera sig på arbetsmarknaden jämfört med unga människor i alla de övriga nordiska länderna. De har vidare påstått att det är en konsekvens av bland annat gymnasieskolans utformning samt att det investeras relativt små resurser för arbetsmarknadspolitiska ungdomsinsatser.

Avslutningsvis har Dr Colley (2004) i sin forskning utmanat vad hon anser är en felaktig men traditionell förklaring av hur karriärval görs och ersatt den med en analys och förklaring som inbegriper bland annat planering, tillfälligheter, omedvetenhet och pragmatisk rationalitet. Dessutom har hon visat hur människors handlingshorisont skapas, samt hur den påverkar karriärval.

3. Teoretiska utgångspunkter

I kapitlet presenteras den salutogenetiska modellen KASAM och karriärvalsteorin Careership som utgör studiens teoretiska utgångspunkter I kapitlet presenteras och förklaras även andra, för studien viktiga begrepp.

3.1 KASAM – Känsla av sammanhang

Begreppet KASAM - Känsla av sammanhang är utvecklat av Aaron Antonovsky (1923-1994). Antonovsky var professor i medicinsk sociologi vid Hälsovetenskapliga fakulteten, Ben Gurion University of the Negev, Beersheba, Israel. Att se på något genom det salutogenetiska synsättet betyder att se det friska istället för det sjuka och ta hänsyn till personens hela situation (Antonovsky, 1991). Salutogenes är en sammanslagning av det latinska salu’te som betyder hälsa eller välgång och av grekiskans genesis vars betydelse är ursprung eller härstamning – hälsans ursprung (Gassne, 2008).

Begreppet KASAM utvecklades utifrån tanken om vilka påverkansfaktorer som gör att vissa personer klarar sig igenom svåra upplevelser till synes oberörda. När Antonovsky genomförde en studie med ett stort antal israeliska kvinnor om hur de anpassat sig till klimakteriet handlade en fråga om huruvida de hade varit i koncentrationsläger eller inte. Vid analysen av materialet framkom att en stor andel av dem som överlevt hade en relativt god hälsa både psykiskt och fysiskt. Antonovsky fann i sin undersökning starka kopplingar till begreppen begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Dessa begrepp tillsammans med generella motståndsresurser visade sig vara de viktigaste faktorerna för att klara sig igenom en så hög stressbelastning. Antonovsky ser KASAM som ett förhållningssätt vilket grundläggs genom de erfarenheter personen gör genom hela livet. Ungdomar kan dock, i bästa fall, endast uppnå en tillfällig stark KASAM, vilket bara ger möjlighet till en kortsiktig prognos om den unges förmåga att hantera stressorer. Som ung vuxen är socialiseringen till att vara sin egen klar och personens grad av KASAM kan befästas på en viss nivå (Antonovsky, 1991).

3.1.1 Begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet

”En stabil förmåga att bedöma verkligheten” motsvarar begreppet begriplighet (Antonovsky, 1991). Personer med stark känsla av begriplighet har förmåga att kognitivt förstå de motgångar de ställs inför. Motgångarna upplevs inte som slumpmässiga och kaotiska. De kan tala om det inträffade på ett logiskt och förnuftigt sätt och de förväntar sig att kunna lösa det inträffade. Personer med svag känsla av begriplighet reagerar på det inträffade med oförståelse och en känsla av kaos, de beskriver det inträffade på ett känslomässigt sätt som är orsakat av något eller någon annan och de ser sig själv som olycksfåglar (Antonovsky, 1991).

Den andra delen är hanterbarhet och för att kunna skapa positiva livserfarenheter behöver en person uppleva att denne har resurser till sitt förfogande. Resurser som ger personen en känsla av kontroll och som hjälper personen göra motgångar hanterbara. Personen har en uppfattning om sin duglighet och förmåga att kunna klara olika situationer, en sådan person har en stark känsla av hanterbarhet. Denna känsla av hanterbarhet innebär att personer kan medverka i den rådande situationen som närvarande deltagare, istället för att uppfatta sig som ett offer för omständigheterna (Antonovsky, 1991)

Den tredje delen är meningsfullhet, vars grundläggande del är motivation. Med hjälp av motivationen ökar upplevelsen av engagemang och förmågan att ta tag i och använda de olika resurserna på effektivaste sätt vilket resulterar i känslan av att livet är värt att levas. Personer som upplever att något har betydelse eller är viktigt för dem har en drivkraft och ett engagemang. En person med låg grad av meningsfullhet ser utmaningar som bördor och krav (Antonovsky, 1991).

3.1.2 Stressorer och generella motståndsresurser

Antonovsky (1991) använder stressorer som benämning på olika typer av påfrestningar, allt från att få barn, gifta sig, förlora en anhörig, vara arbetslös. För att lyckas hantera dessa stressorer fordras hjälp av generella motståndsresurser, som bland annat är jagstyrka, god ekonomi och socialt stöd. Antonovsky (1991) liknar jagstyrka vid att ha tilltro till att en situation ordnar upp sig på ett rimligt bästa sätt (Antonovsky, 1991). Med hjälp av motståndsresurserna skapas en större förutsägbarhet och begriplighet i livet och dessa resurser hjälper också till att bygga upp personens livserfarenhet vilket gör livet mer hanterbart (Gassne, 2008).

Antonovsky diskuterar i sin bok hur känslan av sammanhang utvecklas från barndom till vuxen, intervjupersonerna i den här studien befinner sig någonstans i gränslandet mellan skola och arbetsliv vilket gör Antonovsky’s arbete intressant.

Avslutningsvis följer ett citat där Antonovsky definierar och sammanfattar KASAM:

Känslan av sammanhang är en global hållning som uttrycker i vilken utsträckning man har en genomträngande och varaktig men dynamisk känsla av tillit till att (1) de stimuli som härrör från ens inre och yttre värld under livets gång är strukturerade, förutsägbara och begripliga, (2) de resurser som krävs för att man skall kunna möta de krav som dessa stimuli ställer på en finns tillgängliga, och (3) dessa krav är utmaningar, värda investering och engagemang (Antonovsky, 1991).

3.2 Careership

Karriärvalsteorin Careership (1997) är skapad av Professor Phil Hodkinson, University of Leeds och Professor Andrew C. Sparkes, University of Exeter. Teorin bygger till stora delar på Pierre Bourdieus arbete om kapital, habitus och fält och är en sociologisk teori om karriärbeslutsfattande. Författarna visar genom Careershipteorin att personers enskilda karriärval blandas med sociala och kulturella omständigheter samt att personliga önskningar och strukturella möjligheter kan förenas med slumpen och tillfälligheter. Besluten är många gånger påverkade av känslor och innefattar ofta att bara acceptera ett alternativ istället för att beakta fler möjligheter. Careershipteorin visar att unga personer har mindre resurser än vuxna, men att de är medvetna om sina begränsningar. När en ung person står inför en brytpunkt tar de för dem rationella beslut inom sin handlingshorisont. Därmed kan deras beslut betraktas som pragmatiskt rationella och inte fullständigt rationella.

3.2.1 Kapital, fält och makt

Careershipteorin är baserad till stora delar på Bourdieus arbete där begreppet kapital kan jämföras med tillgångar eller resurser. Ekonomiskt kapital är tillgångar i form av inkomster, förmögenheter och andra materiella förfoganden. Kulturellt kapital kan vara en viss klädsmak, ett examensbevis eller liknande. Socialt kapital innefattar släkt och vänner samt olika nätverk som stöttar och hjälper varandra och är det som förenar människorna i en grupp, med varandra. Symboliskt kapital är alla kapitalformer som erkänns som värdefulla inom en social grupp. Symboliskt kapital har en grundläggande

Ett annat av Bourdieus begrepp som används i careershipteorin är fält. Fält kan liknas vid ett system av relationer med olika aktörer. Aktörerna bidrar med olika kapital som ger olika stor makt vilket i sin tur påverkar aktörernas möjligheter, exempelvis unga personer, arbetsgivare eller olika tjänstemän i egenskap av exempelvis arbetsförmedlare, som alla kan sträva mot olika mål (Hodkinson och Sparkes 1997). Fält kan också definieras på följande sätt:

”Ett system av relationer mellan positioner besatta av specialiserade agenter och institutioner som strider om något för dem gemensamt” (Bourdieu, i Broady 1990).

Alla personer inom ett visst fält har olika kapital och makt. Varje person bidrar i olika omfattningar till fältet med ekonomiskt, kulturellt, socialt eller symbolisk kapital. Det innebär att unga ofta i övergången till arbetsmarknaden har mindre kapital och mindre makt än etablerade aktörer som har rätt sorts kapital. Arbetsgivare till exempel har rätt att anställa och avskeda, utbildningssamordnare förstår utbildningssystemen och arbetsförmedlare kan regelverket för den som är arbetslös. Den unge kan med hjälp av sina resurser, kanske en förälder vars stora nätverk skapar tillgång till arbete, påverka sin framtid, men vad som gör skillnad beror, enligt teorin, på den sammansatta växelverkan av alla aspekter som ingår i den ekonomiska, sociala och kulturella miljön. Alla karriärbeslut blir pragmatiskt rationella utifrån den egna handlingshorisonten och utifrån de kapital aktören förfogar över (Hodkinson och Sparkes 1997).

3.2.2 Handlingshorisont

Handlingshorisont används inom careershipteorin och är en benämning på det sätt personer ser på och känner till om, exempelvis utbildningsmöjligheter eller arbetsmarknaden och vad som av dessa personer anses vara uppnåeligt och värt att sträva efter. Handlingshorisonter påverkas av sociala strukturer som etnicitet, klass och kön men även arbetsmarknadens och utbildningssektorns strukturer är områden som påverkar handlingshorisonten hos unga personer. Men handlingshorisonten kan förändras och bli mer omfångsrik när nya fakta tillkommer. När personer ska fatta ett karriärbeslut fattar de beslutet inom sin handlingshorisont och på ett för dem rationellt sätt (Hodkinson och Sparkes 1997).

3.2.3 Tillfälligheter och slump

Hodkinson och Sparkes (1997) fann i sitt arbete med careershipteorin att personer många gånger gör pragmatisk rationella beslut utifrån deras handlingshorisonter. Men ett beslut kan även påverkas av slump och tillfälligheter. Det kan vara att träffa en person med arbetsledande position på en tågresa och inleda ett samtal som resulterar i någon form av samarbete. Andra gånger övervägs ett alternativ för att det blivit tillgängligt, som när en förälder kan hjälpa att ordna ett jobb. Karriärbesluten kan därför förändras och måste sedan anpassas till nya interaktioner. Men ofta bestämmer sig dock personer för ett alternativ istället för att beakta flera möjliga alternativ (Hodkinson och Sparkes, 1997).

3.2.4 Brytpunkter och rutin

Brytpunkter är ett begrepp som används inom Careershipteorin. Hodkinson och Sparkes (1997) hänvisar till Strauss (1962) som beskriver personers karriärutveckling som en följetong av brytpunkter. ”Dessa brytpunkter i utvecklingen sker när en individ måste utvärdera, omvärdera, revidera, och ompröva” (Strauss i Hodkinson och Sparkes 1997). Några exempel på brytpunkter är när grundskolan slutar eller när personer tvingas sluta sin anställning för att företaget går dåligt eller vid pensionering. Brytpunkt är också när personer själva väljer en annan inriktning på framtiden. Personer som går igenom en brytpunkt går även igenom en identitetsförändring (Hodkinson och Sparkes 1997).

Careershipteorin tar även upp tiden mellan dessa brytpunkter, de så kallade perioderna av rutin. Brytpunkterna är tätt sammanlänkade med de perioder av rutin som existerar både före och efter själva brytpunkten. Dessa perioder av rutin är viktiga för hur personen hanterar sitt beslut i tiden efter brytpunkten. Hodkinson och Sparkes (1997) berör fem olika sätt men i den här studien tar vi endast upp de två som är relevanta för vår undersökning. Den ena av dessa rutiner kan upplevas som blockerande, i betydelsen att personen inte kan eller vill socialisera sig till sin nya identitet. Den andra rutinen är socialiserande, i betydelsen att en identitet som från början kanske inte var önskvärd, accepteras över tid och personen anpassar sig. Det är brytpunkten i kombination med denna socialisering som skapar den ovan beskrivna förändring av personligheten (Hodkinson och Sparkes, 1997).

3.3 Sammanfattning

För att hantera en svår situation, en stressor behöver personer enligt teorigrunden i KASAM uppleva känslor av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Till hjälp har personer olika motståndsresurser, bland annat jagstyrka och socialt stöd. Med hjälp av dessa skapas en större förutsägbarhet och begriplighet i livet. De hjälper också till att bygga upp personens livserfarenhet, vilket i sin tur gör livet hanterbart. Personer med dessa motståndsresurser har en större känsla av mening och en upplevelse av att livet är värt att levas (Antonovsky, 1991).

Vi ser många tänkvärda kopplingar till studien utifrån de begrepp som ingår i KASAM. Arbetslöshet kan vara en stressor och genom att använda KASAM:s begrepp vill vi pröva teorin mot vad de unga vuxna berättar om hur de hanterar de stressorer de utsätts för. I vilken grad upplever de sin situation begriplig, hanterbar och meningsfull. Vi vill försöka nå en djupare förståelse för hur de unga vuxna upplever mötet med Arbetsförmedlingen och i vilken mån och på vilket sätt de unga vuxna hanterar sin situation.

Hodkinson och Sparkes (1997) visar genom Careershipteorin bland annat att personers enskilda karriärval påverkas av sociala och kulturella faktorer och att personliga önskningar och strukturella möjligheter kan förenas med slumpen och tillfälligheter. Careershipteorin visar dessutom att unga personer har mindre kapital än vuxna men att de är medvetna om sina begränsningar och att deras beslut är rationella utifrån deras förutsättningar och inom deras handlingshorisont. Besluten är många gånger påverkade av personens känslor. Ofta innefattar ett beslut att bara ett alternativ beaktas istället för att ta hänsyn till fler möjligheter.

Alla personer på ett fält har olika makt. Med rätt kapital får personen mer makt inom det fält där denne befinner sig. En arbetsgivare kan anställa och avskeda, medan en ung vuxen på väg in på arbetsmarknaden har liten makt och svårare än andra att ta sig in på arbetsmarknaden.

Personer som går igenom en brytpunkt kan även gå igenom en identitetsutveckling. Tiden mellan brytpunkter kallas rutin och har stor betydelse för hur personen hanterar sitt beslut. En blockerande rutin handlar om att personen har svårt att finna sig tillrätta med sin nya identitet. En socialiserande rutin är däremot något som från början inte var önskvärt men med tiden accepteras av personen.

Vi ser flera intressanta kopplingar till vår studie utifrån de aspekter som ingår i careershipteorin, framförallt i vår andra frågeställning. Genom att analysera intervjupersonernas berättelser kommer vi främst med hjälp av begreppen handlingshorisont, kapital, fält och brytpunkter försöka nå en djupare förståelse för deras situation.

4. Metod

I detta kapitel redovisas och beskrivs hur vi gått till väga med metodval, urval av intervjupersoner, datainsamling, bearbetning och analysmetod och till sist de etiska forskningsprinciperna.

4.1 Metodval

Syftet med studien är att få en djupare inblick i hur personer upplever sin situation. När det handlar om känslor, upplevelser och att försöka förstå personer är det eftersträvansvärt att ställa frågor direkt till den intervjuade. Vid en personlig intervju finns dessutom möjligheten att fånga upp förändringar i intervjupersonens kroppsspråk och fånga in skiftningar i svaren, vilket även skapar en förutsättning att kunna ställa fördjupande följdfrågor (Larsen, 2009). För att kunna undersöka och försöka förstå personers upplevelser och känslor är förutsättningen att möta varje intervjuperson ansikte mot ansikte istället för att genomföra en enkätundersökning (Larsen, 2009).

Bland de svårigheter och problem vi reflekterade över ingick tankar om den tid arbetet skulle kräva med kvalitativa intervjuer på runt 45 minuter styck, transkribering av intervjumaterialet och den avslutande analysen. Vi reflekterade även kring den så kallade intervjueffekten, som kan påverka resultatet i kvalitativa intervjuer. Det betyder att intervjupersonen kan påverkas av den som intervjuar och kanske inte svarar helt sanningsenligt (Larsen, 2009).

4.2 Urval av intervjupersoner

Vi valde kopplingen till Arbetsförmedlingen eftersom vi tycker myndigheten är intressant av flera olika anledningar. Dels är det en stor myndighet som finns över hela landet och som de flesta människor har en uppfattning om, dels påverkar den samhället relativt mycket och dels tycker vi att Arbetsförmedlingen har ett viktigt och intressant uppdrag. Urvalet av unga vuxna i studien begränsar sig till personer mellan 18 och 25 år som varit inskrivna på Arbetsförmedlingen i 90 dagar. Vid urvalet bortsåg vi från aspekter som kön, etnicitet, klass och utbildningsbakgrund. Istället gjordes ett

klusterurval som innebär att först välja ut exempelvis några arbetsförmedlingar och därpå deltagare till studien (Larsen, 2009). De gemensamma faktorerna för intervjupersonerna i studien var åldern, unga vuxna mellan 18 och 25 år och att de varit inskrivna på Arbetsförmedlingen i minst 90 dagar. De deltagare som varit inskrivna något längre tid och redan hunnit påbörja tiden i UGA ombads besvara frågorna utifrån de erfarenheter de hade fått under de första 90 dagarna. Nästan alla deltagare hade vuxit upp i en småstad. Två av dem hade flyttat in från en större stad. Vi fick tillåtelse av alla intervjupersoner att döpa om dem i den här studien. Gruppen med intervjupersoner kom att bestå av sju personer vilka presenteras kort nedan:

Ada deltidsjobb bor hos föräldrarna Gymnasiet Bertil timanställd bor hos föräldrarna Universitet

Cesar arbetslös bor hos mamma Gymnasiet

Doris arbetslös bor hos föräldrarna Gymnasiet

Erik arbetslös sambo Grundskola

Frida arbetslös bor hos pappa Grundskola Gustav arbetslös bor hos föräldrarna Gymnasiet

Två av intervjupersonerna hade en annan etnisk bakgrund då en eller båda föräldrarna var födda utanför EU. En av deltagarna var inskriven på Arbetsförmedlingen för andra gången. En deltagare hade universitetsutbildning och en hade hoppat av gymnasiet i förtid. För att säkerställa intervjupersonernas anonymitet gjorde vi ett aktivt val att inte presentera dem mer utförligt.

Chefen på tre utvalda arbetsförmedlingar skickades en presentation av studien via mejl tillsammans med en förfrågan om intresse att delta. En av dem tackade ja. En chef svarade att de inte hade tid att ta emot oss just nu. Den andra skickade oss vidare till ett nystartat projekt som hade varit mycket intressant att undersöka men det visade sig inte stämma med vad vi ville undersöka. Vid det första mötet med den chef som tog emot oss förklarade vi syftet igen, svarade på deras frågor och frågade om de kunde hjälpa oss få kontakt med tio intervjupersoner. Vid urvalet bortsåg vi från aspekter som kön, etnicitet, klass och utbildningsbakgrund men intervjupersonerna skulle ha varit inskrivna på Arbetsförmedlingen i cirka 90 dagar och vara mellan 18-25 år. Chefen hänvisade till två handläggare som arbetar med gruppen unga vuxna. Urvalet av intervjupersoner gjordes med hjälp av dessa två handläggare. Handläggarna förklarade upplägget för de unga vuxna som var inskrivna just då och frågade dem om de ville delta i en studie. De personer som var positiva till att delta godkände att handledarna lämnade ut deras telefonnummer till oss. När vi tog telefonkontakt med personerna fick

de ytterligare information om syftet med studien och att det var frivilligt att delta. Två potentiella intervjupersoner tackade nej av olika privata skäl när vi tog kontakt med dem. En person som tackat ja uteblev från intervjun. Kvar blev sju stycken av de tio tillfrågade personerna.

4.3 Datainsamling och genomförande

Det empiriska materialet som ingår i studien har samlats in genom sju kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Intervjuguiden (bilaga 1) innehåller teman och fasta frågor men intervjuerna som helhet hade den låga graden av struktur som är utmärkande för semistrukturerade intervjuer (Larsen, 2009).

Materialet spelades in via diktafon och transkriberades. Med utgångspunkt i studiens syfte, forskningsfrågor och den tidigare forskning som ansetts vara relevant skapades de intervjufrågor som tillsammans blev till en intervjuguide. För att få ytterligare inspiration för att skapa intervjufrågor studerades hur liknande forskning inom området arbetat med intervjufrågor. Dessutom kontaktades chefen samt två ungdomshandläggare på aktuell arbetsförmedling för att undersöka vilka intervjufrågor de tyckte var särskilt intressanta att ställa. Eftersom dessa personer hade god insikt och förståelse för både myndigheten Arbetsförmedlingen som helhet och dess specifika arbete med ungdomar, lades stor vikt vid att lyssna på deras tankar. Operationaliseringen från syfte till forskningsfrågor var därmed en process som påverkades utav flera olika faktorer.

Samtliga intervjuer utfördes i Arbetsförmedlingens lokaler i olika rum som lämpade sig väl för ändamålet, med avseende på avskildhet, möblering, utrymme och ljus. Möbleringen i rummen anordnades på sådant sätt att intervjupersonerna skulle känna sig likställda oss som intervjuare. Validiteten i det empiriska materialet har stärkts genom att följa Dalens (2007) rekommendationer att ställa relevanta frågor samt ge intervjupersonerna tillräcklig tid för att kunna ge innehållsrika och fylliga svar. Frågorna har gjorts relevanta genom en god koppling till studiens syfte och frågeställningar. Dessutom har det under studiens arbete beaktats att svar som belyser intervjupersoners åsikter och förståelse utav särskilda erfarenheter kan öka möjligheten att nå ett värdefullt empiriskt material, vilket också understryks av Dalen (2007).

Reliabiliteten i studien som helhet, påverkas naturligtvis av att urvalet av intervjupersonerna är icke representativt och gjort i samarbete med personal på

att endast intervjupersoner som förväntas tala väl om dem ges möjlighet att delta i studien. Vad som kan sägas motsäga att så var fallet är uttryckliga förhoppningar från Arbetsförmedlingens representanter som handlade om att de verkligen önskade höra intervjupersonernas ärliga bild, för att kunna lära av den och utveckla sin verksamhet. För att stärka intervjupersonernas benägenhet att svara ärligt i intervjuerna lades stor vikt vid att informera och påminna om de etiska forskningskraven.

4.4 Analysmetod

Vid analysen av det empiriska materialet har en abduktiv metod använts, vilken kan betraktas som ett mellanting av deduktiv och induktiv metod. Det betyder att i en analys utgå från både teorier och det insamlade empiriska materialet. I en process som pågår under hela analysen pendlar forskaren mellan att utgå mer från teorin eller mer från det empiriska materialet. Genom en abduktiv strategi strävas det således efter att analysera empiriskt material efter valda teorier för att kunna upptäcka mönster som kan leda till svar på studiens formulerade problem och frågeställningar (Dalen, 2008).

Som en konsekvens av att en abduktiv strategi användes i denna studie kunde den struktur som återfunnits i valda teorier bli mycket användbar för att systematisera det empiriska materialet och skapa teman. Genom aktuell strategi gavs också utrymme för ett öppet förhållningssätt som påverkade möjligheten att se ny kunskap i det insamlade empiriska materialet.

4.5 Etiska ställningstaganden

Samtliga intervjuer genomfördes i samstämmighet med de forskningsetiska principer som Vetenskapsrådet utarbetat för forskning inom det humanistisk-samhällsvetenskapliga området. Dessa principer är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002). De olika kraven beaktades under tre olika steg, för att säkerställa att intervjupersonerna skulle förstå dem och bli påminda om dem. Det första steget utgjordes av en kortare muntlig information från en ungdomshandläggare på Arbetsförmedlingen. Det andra steget utgjordes av en muntlig information via telefon utav oss som senare genomförde intervjuerna och det tredje steget bestod av en något mer utförlig information i samband

Informationskravet beaktades genom att intervjupersonerna informerades om olika aspekter kring studiens syfte. Samtyckeskravet togs hänsyn till genom information om att deltagandet i studien var helt frivilligt samt kunde avbrytas när som helst under intervjun om intervjupersonen så ville. För att ta hänsyn till konfidentialitetskravet försäkrades intervjupersonerna om att deras deltagande var helt anonymt liksom att de svar de lämnat under intervjuerna aldrig i efterhand skulle gå att förknippas med deras person. Avslutningsvis beaktades nyttjandekravet genom att intervjupersonerna informerades om att det empiriska materialet som samlades in via intervjuerna enbart skulle användas i forskningssyfte.

5. Genomgång av empiriskt material

Redovisningen av det empiriska materialet är indelad i studiens två frågeställningar som i sin tur delats in i olika teman.

5.1 Stöd och mottagande

De teman som representerar frågeställning ett har getts namnen: Förväntningar och överraskningar, Att förstå helheten, Mottagande, kontakt och återkoppling samt Tankar om praktik och CV-hantering.

5.1.1 Förväntningar och överraskningar

Utifrån hur intervjupersonerna som ingår i denna studie svarat på hur de upplevde stödet och mottagandet på Arbetsförmedlingen kan de delas upp i två olika grupper. Den ena med en relativt positiv bild av Arbetsförmedlingen och den andra med en mer negativ bild. Båda dessa grupper hade dock efter att ha varit inskrivna på myndigheten i 90 dagar en mer positiv bild än vad de hade från början. De blev således något positivt överraskade. Deras tankar om Arbetsförmedlingen innan de första gången besökte myndigheten varierade stort. De med en positiv bild hade tankar om att få hjälp relativt fort. De tänkte att de kort efter inskrivning troligtvis skulle få hjälp med det som de behövde för att få arbete. De hade också en allmän uppfattning att myndigheten gjorde skillnad och hade ett betydelsefullt uppdrag. Exempelvis sa Erik ”Alltså utan Arbetsförmedlingen hade de ju vart mycket värre, tror jag. Så det är ju positivt att det finns och att det liksom finns folk som jobbar för att andra ska få jobb. Det tycker jag”.

Den andra gruppen med intervjupersoner hade betydligt lägre förväntningar innan de blev inskrivna. Någon uttryckte tankar om att myndigheten arbetar mer för statistiken än för individen och att de som på pappret avskrivs som arbetslösa enligt Arbetsförmedlingens regler inte alls, med säkerhet, får en anställning som det finns en långsiktighet i. Någon gick längre än så. Doris menade att ”ja det kan inte vara så svårt att sitta bakom ett skrivbord och nicka och säga absolut och sen gå iväg och ta en kopp kaffe. Det var väl i princip den där grundfördomen jag hade…”.

Den allmänna bilden och tankarna om Arbetsförmedlingen efter att de varit inskrivna i 90 dagar varierade fortfarande relativt mycket. Sammantaget hade dock bilden, som tidigare nämnts, blivit mer positiv. Intervjupersonen Doris som var mycket negativ från början sade exempelvis ”Så här i efterhand känns det ju mer rimligt. Det verkar ju ändå nu som att de bryr sig och försöker hjälpa så gott de kan…”. Regler och krav uppfattades i huvudsak som tydliga, rimliga och självklara. Någon tyckte att kraven gav motivation, samtidigt som de var lagom hårda. Somliga intervjupersoner upplevde att de fått den hjälp de behövde. Andra menade att Arbetsförmedlingen kunde erbjudit mer hjälp.

Ett konkret exempel på sådant som intervjupersonerna upplevt fungerat mindre bra var osäkerheten om vem de skulle vända sig till, vem som var deras handläggare. Att träffa olika handläggare varje gång skapade en frustration, liksom att inte heller få veta vem som kommer att ta emot nästa gång. Somliga menade att det ideala hade varit att få träffa samma handläggare varje gång eller i alla fall få veta vem som kommer vara deras handläggare vid nästa tillfälle.

Samtliga intervjupersoner menade att de från början haft en bild av Arbetsförmedlingen som både påminde om och hade påverkats relativt mycket av den bild som deras familj och vänner hade om myndigheten. De vars familj och vänner hade bra erfarenheter hade en allmänt och relativt positivt bild av Arbetsförmedlingen och vice versa. Den enda observerade skillnaden mellan dessa bilder var till Arbetsförmedlingens fördel, vilket uttrycktes genom att ett flertal hade en bild av myndigheten som var lite mer positiv än bilden som vänner och familj hade. Ofta handlade det om en skillnad som var liten, tendensen var ändå tydlig och till Arbetsförmedlingens fördel. Inga intervjupersoner hade en sämre bild av myndigheten än de människor som de hade runt omkring sig och som påverkade dem. Efter att intervjupersonerna varit inskrivna i 90 dagar var denna skillnad större. På ett mer tydligt sätt än tidigare var alltså deras egna bilder av myndigheten mer positiva än de bilder som människor i deras omgivning hade. Somliga uttryckte viss förvåning över att andra hade så dåliga erfarenheter samtidigt som andra menade att Arbetsförmedlingen egentligen säkert är ganska dålig, även om de själva inte hade haft sådana erfarenheter. Ytterligare andra trodde att det endast var tack vare tur att just de fått så bra hjälp på myndigheten. Exempelvis menade Erik att:

Men har man tur så går det bra här faktiskt. Det enda jag kan säga, jag kan inte säga att det går bra ofta för att jag känner så pass många som har så mycket

negativa grejer att säga. Du vet allting har brister men jag känner att jag har inte haft de upplevelser så jag kan inte säga att jag kan komma över som neutral på det sättet.

I: Hur tror du det kommer sig att du tycker det är bra, när det är så många andra som inte tycker att det är så bra?

E: Jag vet faktiskt inte. I vanligaste fall så jag har väldigt otur som det är i livet, så det är liksom det är väl bra att jag har tur nånstans men… Jag tror det är bara tur.

Genom sina ord visar Erik att han visserligen själv har haft positiva erfarenheter men att han samtidigt inte kan tala enbart väl om Arbetsförmedlingen mot bakgrund av vad han hört andra berätta. Erik, liksom en del andra intervjupersoner i studien, trodde att det var bättre på just den arbetsförmedling som de varit inskrivna på än vad det är på arbetsförmedlingar i allmänhet.

Förutom att många sa att de påverkats relativt mycket av vad deras omgivning berättat om Arbetsförmedlingen, menade flera att de även påverkats av mediernas bild av myndigheten, som de menade, ofta inte var särskilt bra. Som framgått av texten ovan fick flera intervjupersoner en förändrad och mer positiv bild av Arbetsförmedlingen efter att de varit inskrivna i 90 dagar, som en konsekvens av deras upplevelser på myndigheten.

Utöver denna åsiktsförändring finns det i studiens empiriska material bevis för två andra sorter av åsiktsförändringar. Det första exemplet handlar om intervjupersoner som ändrade sig under intervjun utan någon synbar anledning. Efter att de i början av intervjun gett Arbetsförmedlingen kraftfull kritik avslutade de samtalet med att ge uttryck för närmast motsatta åsikter. Exempelvis sa Erik: ”Nej jag känner inte att det är något fler som är fel med det eller så här. Det känns ganska stabilt ändå. Allt har sin brist liksom och efter det, det är bara att kämpa på”. I förhållande till vad samma person uttryckt tidigare under intervjun innebar dessa ord ett betydligt mer positivt ställningstagande. Ett andra exempel på en attitydförändring till något mer positivt handlar om intervjupersoner som ändrade sig när deras åsikter blev utmanade under intervjun. Anledningen till en sådan utmaning kunde bottna i motsägelser från intervjupersonens sida eller att vi som intervjuare hade förkunskaper som motsade vad som just framkommit. Nedan följer ett citat från intervjun med Frida:

F: Under de första 90 dagarna har det inte vart något egentligen som de har sagt att de kan hjälpa mig med. Det har ju varit efter de 90 dagarna i så fall. Jag har inte fått intrycket att jag kan få någon hjälp under de första 90 dagarna.

F: Jo de tittade ju på CVt när jag skickade in det och då sa de bara att det var bra liksom. Men annars har det väl inte varit något sådär.

I: Men det här att Arbetsförmedlingen erbjuder kontakt med vissa företag till exempel, det kan man ju betrakta som en hjälp.

F: Du menar drop-in möten och så och att det finns arbetsgivare på plats? I: Ja precis, det är en utav de sakerna.

F: Jo det är klart.

I: Har du varit på något sådant möte?

F: Nej jag har inte vart på nåt sånt. Så det är ju bra liksom och sen har jag ju också fått två-tre jobbförslag hemskickade på posten också så det har ju vart bra också. De tycker att jag ska söka de här jobben, så den hjälpen har jag ju fått, när jag tänker efter.

Under samtalets gång förändras Fridas beskrivning av den hjälp hon fått. Hon insåg när hon tänkte efter att Arbetsförmedlingen hade hjälpt henne en del, trots att hon från början sa motsatsen. Det som gör detta citat intressant handlar om att liknande förändringar har uttryckts av flera intervjupersoner. Det visar på att intervjupersonerna var ambivalenta i sitt förhållningssätt gentemot Arbetsförmedlingen samt att deras spontana beskrivning av myndigheten ofta var mer negativ än deras mer eftertänksamma beskrivning.

5.1.2 Att förstå helheten

Det framgår tydligt i det empiriska materialet att intervjupersonerna upplevde en frustration kring att de inte fullt ut förstod hur Arbetsförmedlingen arbetar, sett ur ett helhetsperspektiv. De ville i hög utsträckning redan i startskedet av sin tid som inskrivna på Arbetsförmedlingen veta och förstå vad de kunde förvänta sig av de första 90 dagarna på myndigheten. Exempelvis uttrycktes under intervjun med Doris följande ord:

I Vad tänker du om det upplägget som finns på Arbetsförmedlingen att första 90 dagarna får du jobba framförallt själv men sedan får du mer hjälp?

D: Alltså jag förstår ju tanken med det. Men jag förstår inte varför de inte sa det från början. För det gjorde dom inte. […] Alltså varför vi har den här inskrivningsperioden då.

I: Vilken info skulle du vilja ha om det skulle vart så tydligt som möjligt? D: Ja jag tycker de sa det ganska bra här… vi har upptäckt via forskning och så vidare att det är lätt att söka jobb i början och då behöver ni inte våran hjälp men sedan kommer ni få mer hjälp.

Genom sina ord ville Doris belysa vikten av att förstå enkla och grundläggande aspekter av Arbetsförmedlingens arbetssätt. Andra åsikter framfördes i intervjuerna som

handlade om en brist en helhetsförståelse. Flera uttryckte en önskan att få veta vad handläggarna faktiskt gör för de inskrivna, när de inte ses. Vad de gör i det tysta, hur de följer upp de inskrivnas handlingsplaner och möjligheter via exempelvis matchning mot lediga jobb. Någon gick så långt att det uttrycktes en önskan att handläggarna borde redovisa vad de gjort, på samma sätt som de inskrivna ska redovisa vad de gjort, främst med avseende på arbetssökande. Doris uttryckte allt detta på ett tydligt sätt:

Jag tycker att info om hur Arbetsförmedlingen fungerar, har vart lite så där tveksam. Det känns som att det hade jag velat veta… Alltså framför allt hur de hanterar mig som sökande. Kanske hur de arbetar kombinerat med vilken målsättning dom har typ. Vad ska dom göra för deras del. Det fick jag inte riktigt reda på. Jag vet ju vad de förväntar sig av mig men jag hade gärna fått veta mer om vad de gör i andra änden.[…] Ska man va lite jobbig så hade det vart ganska ok om, alltså jag ska ju skicka in hur mycket jobb jag söker på egen hand. Men jag hade tyckt det var ganska ok om de hade skickat en lista tillbaka till mig om hur mycket de har sökt för mig. […] Jag vill ha den tryggheten att det finns nån som jobbar lite åt en och gör iallafall nånting, som hjälper mig. Nej det har känts rätt frustrerande.

Därmed visade Doris att hon hade ett behov av helhetsförståelse för Arbetsförmedlingens arbetssätt men också ett behov av att kunna ställa motkrav och uppleva en känsla av kontroll över vad som hände och inte hände.

5.1.3 Mottagande, kontakt och återkoppling

Helhetsintrycket i det empiriska materialet visar att kontakten med Arbetsförmedlingen förändrade inställningen hos de båda grupperna. Intervjupersonerna påverkades åt det mer positiva hållet, de som hade en mer negativ bild blev med tiden mindre negativa och de som var positiva från början stärkte sin bild ytterligare. Det fanns olikheter i upplevelsen av hur de blivit mottagna och olikheter i hur kontakten med handläggaren hade fungerat. De som var mer positiva från början var mer nöjda med mottagande och kontak. Men som Frida uttryckte det ”Ja, så farligt är det inte. Det är rätt små problem som man inte borde lägga vikt på, tycker jag”. Hon var också en av dem som menade att det var trevligt på Arbetsförmedlingen vilket hon uttryckte med. ”Alltså det är ju trevligt här liksom, man blir ju inte dåligt bemött. De är trevliga mot en”.

En av dem som upplevde att de fått den hjälp de behövt var Ada. Hon berättade att hon hade fått mycket hjälp av handläggarna när hon behövt det ”ja asså ja har ju fått den hjälp jag vill och behöver om man säger så, så det är ju positivt är det ju, å jag är väldigt nöjd med den hjälp jag fått…”

Bertil berättade i relativt positiva ordalag om sin upplevelse när han fick frågan om han saknade någon form av stöd från Arbetsförmedlingen. ”..nä ja tror att de är duktiga på att ge allt man behöver när man kommer å frågar om hjälp å stöd å..de finns där liksom”. Bertil berättade också att handledaren bland annat hade skickat mejl om olika rekryteringsträffar och informationsträffar, vilket han upplevt som positivt och intressant.

jag va på en infoträff om militäryrken, å det är inget jag kom på själv att göra utan det var den info hon skickade ut som..ja kul å gå på det liksom..det har vart bra ..det känns inte som att de har glömt mig..de har hållit mig uppdaterad om grejer som kunde varit intressant å så.

Den här mejlkontakten med handledaren skapade en känsla av bekräftelse hos Bertil som visade sig genom att han berättade att han inte kände sig bortglömd. Tack vare handledarens mejl blev det ett besök av på informationsträffen för Bertil. Att han gick till träffen visar på hur ett mejl kan hjälpa till att vidga handlingshorisonten hos en person. Det blev dock ingen ansökan till något militäryrke. Samma person uttryckte även en känsla av att vara sedd, bekräftad och inte bortglömd i och med dessa mejlförslag. Dessa intervjupersoner var positiva från början och denna känsla hade förstärkts genom deras upplevelse av gott bemötande.

Doris var den av intervjupersonerna som hade en avvikande upplevelse från sitt första möte med Arbetsförmedlingen. Doris beskriver med en talande bild situationen och känslan inför första mötet med Arbetsförmedlingen.

”Jag hade en […] Yes we can!-känsla i kroppen men så mötte man en handläggare som sa typ att ja du ska inte tro att det är så lätt. Man får sällan jobb med en gång.”

Doris fortsätter något längre in i intervjun med att beskriva mötet med lite andra ord. ”jag fick emot mig att typ, ja, sänk dina förhoppningar för det här kommer aldrig gå. Jag tänker att det kanske inte är en sån person som man ska börja att möta när man ska komma till Arbetsförmedlingen…”

Under intervjuns gång förändrades, som tidigare nämnts, hennes sätt att se på Arbetsförmedlingen. Doris som var mycket negativ från början sa följande i slutet av intervjun: ”Så här i efterhand känns det ju mer rimligt. Det verkar ju ändå nu som att de bryr sig och försöker hjälpa så gott de kan…”

Vidare uttryckte alla intervjupersoner sig positivt om fördelarna med alla former av mejlkontakt och framför allt med handledarnas snabba svar. Enligt intervjupersonerna tog det oftast inte mer än två dagar innan handledarna hade svarat på ett mejl. Detta var uppskattat och upplevdes som väldigt bra.

5.1.4 Tankar om praktik och CV-hantering

Arbetsförmedlingens sätt att arbeta med praktik var något som skapade missnöje och frustration. Dels framfördes åsikter om att praktiken inte i tillräckligt hög grad leder till jobb och dels menade andra att kraven från Arbetsförmedlingens sida att en specifik praktikplats ska leda till jobb, är för höga. De som menade att kraven var för höga ansåg att en praktikplats som inte leder till jobb ibland kan vara en viktig erfarenhet som gör stor skillnad för dem, med avseende på anställningsbarhet i framtiden. De menade vidare att inställningen till praktik från Arbetsförmedlingens sida var alltför stelbent och rigid. Kraven från Arbetsförmedlingen beträffande att praktikplatsen skulle leda till jobb borde anpassas till den specifika situation som varje enskild arbetssökande befinner sig i. Dessutom poängterade de att praktik/arbetslivserfarenhet kan vara av stor vikt eftersom det ingår i intagningskraven för en del högre utbildningar.

Flera personer uttryckte att de hade önskat mer hjälp med cv på olika sätt. De kunde handla om allt ifrån att formulera om texten för att det skulle se bättre ut till mer grundläggande kunskaper om vad som är utmärkande för ett bra cv som helhet. Någon uttryckte missnöje med att de först i ett sent skede fått information om att cv och personligt brev är olika dokument som bör skiljas åt.

5.2 Handlingshorisonter

De teman som representerar frågeställning två har getts namnen: Tankar om framtiden, Olika förutsättningar samt Reviderade handlingshorisonter och brytpunkter.

5.2.1 Tankar om framtiden

Intervjupersonerna i studien gav över lag uttryck för relativt höga förväntningar på den närmaste framtiden, när det gällde deras möjligheter att få jobb. Samtidigt skiljde de på jobb och jobb. De flesta var övertygade om att de hade goda chanser att få ett mindre attraktivt jobb som ger en låg lön samtidigt som de trodde att deras möjligheter att nå drömjobbet var betydligt mindre, för att inte säga obefintliga. De menade dock att deras möjligheter att nå ett drömjobb skulle öka i takt med potentiell arbetslivserfarenhet och eventuell framtida utbildning. Doris uttryckte det så här: ”Jag tror min framtid är ganska ljus. […] Jag tror inte att mina chanser att få ett, inom citationstecken, riktigt jobb, med någorlunda betalt, är speciellt troliga. I alla fall inte den närmsta framtiden”. En annan

person, Frida, uttryckte det så här: ”Jag ser inga hinder. Jag ser bara att man måste lägga ner mycket arbete. Eller såhär.. vilja mycket. Och det gör jag också faktiskt. Det är en hård marknad liksom ”. Genom sina ord uttryckte Frida förutom en framtidstro också en tro på sin egen förmåga. En tanke om att själv ta ansvar, att ödet låg i hennes egna händer samt att det skulle gå bra om hon bara verkligen kämpade. Flera utav de som hade höga förväntningar på att hitta ett arbete hade liksom Frida, en uppfattning att de skulle lyckas genom att själva ta aktivt ansvar för sin situation genom hårt arbete, om så behövdes.

En annan intervjuperson var betydligt mer negativ. Erik menade att han i princip inte hade någon chans att få jobb eftersom han varken hade den utbildning eller erfarenhet, som han uppfattade att arbetsmarknaden krävde. Därmed gav han också uttryck för åsikten att yttre faktorer helt styrde om han skulle få arbete eller inte. Han trodde inte att hans chanser att finna ett arbete påverkades av hur mycket, eller på vilket sätt han sökte arbete.

Många beskrev att de kunde tänka sig att söka flera olika sorters jobb, inom olika branscher. Samtidigt var många öppna för att i framtiden gå en utbildning. Tankar om högskoleutbildning dominerade, men yrkesutbildning omnämndes också av flera. Somliga uttryckte en osäkerhet kring vad de skulle satsa på i framtiden. De menade bland annat att de behövde tid för att lära känna sig själva, få vägledning utifrån eller bara låtar tankar mogna fram. Flera tänkte att de kunde göra detta samtidigt som de tog ett mindre attraktivt jobb, som var enklare att få och som inte krävde så mycket av dem. De menade att när de hade ett jobb som inte krävde mycket av dem kunde de lägga större fokus på andra områden i livet, som i förlängningen kunde utveckla dem och hjälpa dem att veta vad de ville satsa på i framtiden. Under intervjun med Gustav uttrycktes en del av det ovan nämnda med följande ord:

G: Jag vill gärna smälta allt lite grann och få känslan att läsa vidare.. I: Du vill ha mer motivation innan du kan tänka dig att börja läsa vidare.

G: Ja precis och sen så känns det som att just nu sitter jag och bollar lite grann mellan fyra olika grejer som jag vill […] jag vill gärna bestämma mig först.. I: Vad tror du behövs för att du ska kunna ta ett beslut då?

G: Äh.. Det viktigaste är väl bekräftelse liksom. Lite grann från utsidan så men också från min vardag, vad jag tycker fattas… men jag e liksom i den här fasen att jag har inte riktigt fått tummen ur..

Orden från Gustav beskriver att han behöver tid av olika anledningar innan han kan ta ett karriärbeslut. Processen kan beskrivas som ett uppskjutande av att ta vuxenansvar