Hanterbarhet

6.2.1 Kunskap

Dunn et al., (2007) och Rash et al., (2008) visar kostens betydelse för prestation och respondenterna i den studien hade en utvecklad uppfattning till kostintag och dess betydelse. De upplevde det som viktigt för prestationen, speciellt då de kommer upp en nivå då det blir ännu viktigare att äta optimalt för att prestera på hög nivå. De hoppade inte över måltider vilket skapar uppfattningen att respondenterna vet att det är viktigt att äta tillräckligt till exempel efter träning. Citatet nedan visar på betydelsen, men

saknaden av kunskap om vad de bör äta:

Det är viktigt men jag har inte så stor koll på vad jag ska äta liksom (K3).

Några respondenter gav uttryck för att de inte hade goda kunskaper om kost och inte heller hur man skaffar sig denna kunskap. De beskrev att den kunskap de till viss del uppfattades ha kom ifrån hemmet, skolan, tränarna eller från informationsflödet i samhället, men osäkerheten kring detta uppfattades som stor. Därmed får

uppfattningarna om kunskaper kring kost anses vara flera, men att det finns ett uttryck för att kostkunskaper skapar ett slags begriplighet om kosten betydelse.

Trots denna osäkerhet beskrev respondenterna sitt sätt att äta på ett kunnigt sätt, vilket var i linje med rådande näringsrekommendationer för idrottare (Consensus Conference on Nutrition in Sport, 2011; Sveriges Olympiska Kommitté, 2016). De gav uttryck för

en hanterbarhet av kostintaget och insåg även här det meningsfulla i att äta ändamålsenligt.

Respondenterna upplevde sitt agerande i kostfrågan som en vana som kom från hemmet och dessa vanor beskrevs, med viss osäkerhet, som goda. De efterfrågade överlag mer och kontinuerlig kostinformation och kunskap från tillförlitliga källor som citatet nedan påvisar:

Kunskapen skulle väl komma från, det är väl mest erfarna dietister och så som föreläser och berättar för vi kan ju inte veta hur vi ska äta innan liksom. Någon måste ju berätta för oss och då kanske det kan komma därifrån liksom, i vår omgivning för dig som idrottar (M3).

Studier (Heaney et al., 2008) visar att även om tränarna har en viktig funktion och viss kunskap om idrottsnutrition, så är det inte de som ska vara experter och erhålla

uppdaterad kunskap. De har dock positionen att se och möta den aktives behov. Respondenterna ger exempel på detta då tränaren har med bananer till träningen och säger ”nu är det dags för återhämtning”. Detta uttalande, som i grunden bygger på kunskap, kan tyckas självklar och enkel. På liknande sätt har respondenterna med sig vanor, som i vissa fall bygger på kunskap, hemifrån, och som numer har blivit ett invant beteende. Om tränarens agerande i ovannämnda fall handlar om en service som

tillhandahålls eller är ett genomtänkt pedagogiskt verktyg för lärande är svårtolkat men resultatet blir oavsett ett bra kostval hos respondenten.

Att respondenterna har tillräckligt med kunskap och förståelse inom ämnet kost för att kunna prestera, är av vikt för att göra val som gynnar dem och att de verkligen förstår vikten av att äta tillräckligt och varierat. Respondenter som upplevdes ha kunskap om kostens betydelse för hälsa och prestation, uppfattades ha lättare att förstå och begripa dess betydelse (se även Antonovsky,1987, 1991). Kunskaper om kost skapar också meningsfullhet, d.v.s. behovet av kompetens viket skapar autonomi (Deci & Ryan, 2012). Kunskaper anses skapa begriplighet, vilket är betydelsefullt för att tillfredsställa behov vilket i sin tur skapar motiverande beteenden och handlingar (ex. att inhandla livsmedel som är erkänt lämpliga för viss prestation.

6.2.2 Trygghet

Resultatet visar att tränaren har stort inflytande i de aktivas val och agerande.

Respondenterna ser vad tränaren gör, lyssnar och litar på dennes synpunkter och åsikter. Citatet nedan visar på en upplevelse respondenten kände efter ett negativt påpekande från tränare som hade med hennes kropp att göra. Detta påpekande kan vara avsett som ett relevant råd från tränare till aktiv:

… inte min tränare jag har nu men han jag hade innan, för vi hade ju sagt det och min pappa också att varje extrakilo blir tyngre för mig eftersom jag springer längre. Alltså han har ju inte precis uppmuntrat mig att sluta äta eller något sådant utan mer att tänka på att inte äta så mycket socker alltså… Det är nog på grund av min vikt (K2).

I likhet med tidigare studier (Heaney et al., 2008; Henriksen, Strambulova & Roessler, 2010) så anser respondenterna att i en tillåtande träningsmiljö, där man får misslyckas, där trivs man med träningsgruppen och tränaren, vilket är viktigt för att uppleva

trygghet och val som gynnar välmående. Trygghet tolkades som viktigt för bra val med tanke på kost kopplat till kroppsuppfattning. Citatet nedan speglar en respondent som inte trivas i sin miljö:

… det kan vara att jag flyttade hit också. Många brukar bli sjuka när dom byter miljö

och jag har ju verkligen bytt miljö totalt och har tyckt det var stressigt med kompisar och boende och vara borta från tryggheten och lite så där så jag har inte mått så jättebra det senaste halvåret. Jag tycker det har varit jättejobbigt (K2).

Följande citat visar trygghet respektive otrygghet i två skilda miljöer:

I min förra träningsgrupp trivdes jag jättebra socialt. Jag ville gå till träningen även om jag visste det skulle bli ett jättedåligt pass och jobbigt för att jag hade så jättebra kompisar där och det var skönt komma till träningen och få tänka på något annat en stund och nu har det blivit mer att jag inte vill träna, jag vill inte gå till hallen (K2).

Respondenten ovan motiverades av andra faktorer utanför idrotten, trots att det fanns en amotivation till idrottande i sig. Dock speglar samhörighetsbehovet betydelsen av att känna närhet och acceptans av andra i sin omgivning, att känna sig delaktig i ett socialt sammanhang (Patrick & Williams, 2012).

De respondenter som genomförde val som i första hand gynnade prestation var också de som beskrev att de trivdes i miljön de vistades i. De upplevde glädje och trygghet i sig själva och kände ingen stress. Vissa påtalade dock att de jämför sig med andra, men att det inte fanns några negativa känslor bakom detta, mer ett konstaterande. De ansåg att deras kroppar var anpassade till prestationen, vilket gynnade dem som idrottare. Detta kan generera i såväl välmående som god inre känsla. Respondenter som inte var nöjda jämförde sig mer frekvent med andra och trodde att andra gjorde detsamma. De uppfattades missnöjda med sina kroppar vilket upplevdes psykiskt jobbigt och kommentarer från tränare eller gruppmedlemmar kunde tolkas på ett negativt sätt. En inre trygghet, samt trygghet i sin omgivning ger respondenterna en hanterbarhet med situationer i träningsgruppen, vilket också skapar ett meningsfullt idrottande och om man har en utvecklad begriplighet för detta så skapar detta i sig en trygghet. Vissa respondenter menar att de har en inre trygghet, en inre motivation som gör att de agerar enligt det sätt de själva anser känns bäst för just dem som individ. I Self- determination

theory finns de ingredienser som karaktäriserar denna inre trygghet (Deci och Ryan,

2012).

6.2.3 Kroppsuppfattning

Respondenterna menade att de styrdes av en strävan efter ett utseende enligt rådande norm och kroppsideal. Nedan följer två citat där det första visar på en upplevd osäkerhet hos respondenten som inte upplevde sig som nöjd, medan citat två visar på en inre trygghet hos den respondenten som upplevde sig må bra och agerade som den innerst inne ville.

Det är det, jag tror inte jag kommer bli totalt nöjd någonsin för jag kommer alltid att hitta något som jag stör mig på. Kommer alltid vara någonting och det säger folk som är supermodeller och hyllade världen över att dom har ju kvar komplex. Det är ju så, jag tror egentligen bara man måste lära sig att man duger som man är (K2).

Man har ju stött på allt möjligt under uppväxten och så men jag tror det har mycket med familjen att det är ok att vara sig själv och så och att stå upp för sig själv har jag fått lära mig. Jag har verkligen lärt mig nu på senare år bara, att jag inte behöver bry mig om vad andra tycker och så och att bara jag mår bra i det jag gör (K1).

Tolkning av respondenternas upplevelser av sitt utseende visar att vissa beskrev sig som nöjda (god inre känsla) medan andra inte upplevde sig nöjda och trodde sig heller aldrig

komma bli nöjda (dålig inre känsla). Bland de kvinnliga respondenterna kunde man uppleva den gängse normen för kvinna som ett problem, relaterat till den ålder där de befann sig. De upplevde att de dels drogs mellan val som gynnar prestation, dels val som gör att de kommer närmare det gängse kroppsidealet, där det sistnämnda oftare styrde handlandet. Vissa studier indikerar att idrottande juniorer har svårare att förhålla sig till träning som gynnar idrottslig prestation och ”håller tillbaks” i förmån till den gängse utseendenormen, detta i jämförelse med idrottande seniorer, som oftare accepterar en idrottares muskulösa kropp (Sisjord & Kristiansen, 2009).

Respondenterna i denna studie var, som tidigare nämnts, idrottande juniorer där vissa tolkades uppleva sig som osäkra på sig själva och handlade utifrån vad de uppfattade att andra tycker, inte som de borde med tanke på sin idrottsliga utveckling. De upplevde, i linje med att eliten däremot handlar på ett exemplariskt sätt som gynnar prestation och som är mer av betydelse när de nått så pass långt (se även Sisjord och Kristiansen, 2009). Detta kan bero på att eliten tränat optimalt i en gynnsam miljö, har god kunskap, god inre känsla samt presterat bra vilket i sin tur genererat i ännu bättre inre känsla och därigenom ökad prestation, de har förutom kompetens och autonomi, en stark inre motivation (Deci & Ryan, 2012) med en hög grad av hanterbarhet.