Resultatdiskussion

I denna studie uppfattas det som att många idrottare faktiskt har god kunskap,

begriplighet (trots att flertalet respondenter uppfattades osäkra på denna kunskap) samt

en bra attityd vad gäller kost men att de ofta gör valet att äta på ett annat sätt trots detta. Eventuella olikheter i forskningresultat (Douglas & Douglas, 1984; Ramaswami, 2013; Rash et al., 2008; Sponk et al., 2014), kan efter tolkning, förutom att metodval och frågeställningarna inte är de samma, ha med vilka idrottare som inkluderas i studien såsom nationalitet, social klass, utbildning etc. Är studien gjord i USA på en skola där eleverna själva köper sin lunch, det vill säga väljer utifrån utbud, blir resultaten annorlunda jämfört med en skola i Sverige där eleverna får en lagad lunch serverad. Valet handlar då snarare om de tar och äter av befintlig kost, mängden samt förhållandet

på tallriken. Hinder till att göra val de vill finns, såsom ekonomi, utbud samt tidsbrist. Går studiedeltagarna på ett idrottsgymnasium där såväl idrottsnutritionsundervisning, en näringsriktig lunch och ett mellanmål är inkluderat så blir eventuellt resultaten

annorlunda jämfört med en annan skola. En reflexion är att ämnet idrottsnutrition har blivit mer aktuellt i media de senaste åren. Många idrottsutövare vet säkerligen om kostens betydelse för prestation, de har en begriplighet. Det är accepterat och bör vara en del av idrotten tillskillnad från förr. Detta kan i sin tur ge olika resultat vad gäller äldre och yngre studier.

Hos flertalet av studiens respondenter uppfattades såväl vanor och kunskap som goda, även om de själva inte var medvetna om det. Denna tolkning kan visa på urvalet av studiepopulationen och då att respondenterna kommer från familjer där goda vanor och kunskap finns och förts vidare. Det kan även visa på att fortlöpande och anpassat kunskapsförmedlande har varit en omedveten del i den aktives idrottskarriär såsom tränarens agerande (omedvetet agerande eller ett medvetet agerande såsom ett genomtänkt och pedagogiskt verktyg hos tränaren).

Tidigare litteratur (Mountjoy et al., 2014) stödjer dock förförståelsen av att idrottarna generellt äter/får i sig för lite energi och i vissa fall gör de det trots relativt god kunskap inom området och att de är väl medvetna om att så är fallet. Vad detta beror på tolkas, i likhet med flertalet studier (Lindén Hirschberg, 2014; Lunde, 2014; Pettersson, Pipping Ekström & Berg, 2012), att det har med deras egen upplevelse och förhållningssätt till sin kropp att göra. Kanske vill de ha en perfekt kropp för att prestera på topp men även en perfekt kropp med tanke på utseende. Synliga muskler och lite fett är minst lika viktigt som själva idrottsliga prestationen och kanske detta i sig genererar i ett ökat självförtroende hos den aktive som i sin tur ger ökad prestation. De påverkas, i likhet med andra, av samtida nutritionsbudskap som media, internet etc. (Cohen & Babey, 2012; Wiseman et al., 2005) har. Dessa budskap är ofta övertygande och lätta att ta till men ofta felaktiga och missledande. Idrottarna vill äta för att prestera på topp samtidigt som de vill vara snygga och se vältränade ut. Kanske jämför de sig med andra oavsett kön, ålder och aktivitetsgrad på grund av att de vill äta minst lika nyttigt (enligt deras individuella upplevelse) som andra såväl i som utanför deras närhet. Idoler och förebilder som bloggar, visar kanske sina fysiska resultat som vikt och

tolkning är att faktorer som detta påverkar även en idrottare, oavsett god kunskap inom idrottsnutrition och idrottsmedicin. Enligt Antonovskys (1987, 1991) teori, tolkas respondenterna ha en form av begriplighet men svårare att hantera denna på grund av yttre faktorer.

Kopplas ovanstående resonemang till Self- determination theori (Deci & Ryan, 2012) tyder det på att respondenterna i aktuell studie bör ha (och i flertalet fall har),

kompentens för att fungera optimalt. De har kunskapen samtidigt som de har möjlighet

att hantera denna i sin omgivning. I många fall upplevde dessutom respondenten sig kunna handla utifrån sin egen vilja och sina egna intressen (autonomi). En tolkning är att i en individuell idrott såsom friidrott är autonomi kanske lite mer vanligt

förekommande då det är individen och dennes kropp som styr som en unik enhet, till skillnad från i en lagidrott. Vad gäller behovet av samhörighet visar flertalet av respondenterna att deras motivation till handlande beror just på en strävan efter att tillfredsställa detta behov (yttre motivation). De vill känna sig som en del av sin

omgivning. Att många inte upplever sig ha detta kan bero på att gruppen de vistas i inte är homogen. Inom friidrotten finns det många olika grenar och det är inte ovanligt att just friidrottare tränar tillsammans i grupp med olika kön samt i olika åldrar. Olika grengrupper kräver, förutom olika redskap, dessutom olika av idrottarnas kroppar. I den ålder som studiens respondenter befinner sig i, umgås de dessutom med sina

klasskompisar, som i många fall befinner sig i ett helt annat sammanhang på fritiden. Frågan är då vilken grupp de bör söka samhörighet med för att fungera optimalt? Är det den lilla kärngruppen inom samma gren? Är det den stora gruppen i klubben med olika grengrupper, åldrar och kön? Är det kompisarna utanför idrotten som ofta lever ett helt annat slags liv eller är det kanske fler grupper? En tolkning är att dessa frågor ofta skapar en osäkerhet och en känsla av stress. Denna inre oro kan då leda till

respondentens osäkerhet till vilken kost de väljer att äta eller inte samt hur deras kropp bör se ut och varför.

Ovanstående kan kopplas till Deci och Ryan´s (2007) tankar om vikten av en inre

motivation. Om respondenterna i aktuell studie är utrustad med inre motivation upplevs

handlandet självvalt och blir då ofta mer glädjefyllt tillskilland från de respondenter som styrs av yttre faktorer såsom till exempel individer i deras närhet eller samhällets ideal.

Det tolkades som att vissa respondenter, trots yttre påverkan såsom media, kroppsideal, vänner, tränare etc., kan hantera sin kunskap, sin syn på kost och kropp.

En god inre känsla, en inre motivation och drivkraft, och ett sunt förnuft är det som skulle kunna gynna en idrottare att såväl prestera på topp som att ha en god hälsa. All stress och press de lägger på sig själva på grund av olika faktorer såsom en inre osäkerhet, genererar eventuellt i det omvända. En reflektion är att idrott kan vara en skyddande faktor såvida idrottaren känner trygghet i sig själv (god inre känsla och en

inre motivation), trygghet och glädje i sin miljö samt ser sin kropp som ett verktyg för

en viss funktion. Den idrottsliga verksamheten (klubben/ träningsgruppen/ tränaren etc.) ska försöka få de aktiva att förstå att syftet med att äta är att få energi, energi till att leva livet och att idrotten är en del av livet. Detta kanske kan skapa en form av

meningsfullhet (Antonovsky, 1987, 1991).

Vidare tolkas det som att vissa av respondenternas handlande berodde på att de

upplevde sig som osäkra på sig själva och därför handlade utifrån vad de uppfattade att andra tycker, inte som de borde med tanke på idrottsprestation (yttre motivation) (Deci & Ryan, 2007). De upplevde däremot att eliten handlar på ett sätt som gynnar prestation men som, enligt respondenterna, är mer av betydelse när de nått längre i sin idrottsliga utveckling. Detta kan bero på att eliten tränat optimalt i en gynnsam miljö, har god

kunskap, god inre känsla samt presterat bra vilket i sin tur genererat i ännu bättre inre

känsla och därigenom ökad prestation (ökad inre motivation). Tolkning av

respondenternas känslor för sitt utseende påvisar att vissa beskrev sig som nöjda och verkade må bra (god inre känsla) medan andra verkade må sämre då de inte upplevde sig nöjda och trodde sig heller aldrig komma bli (dålig inre känsla).

En lugn och trygg idrottsmiljö där idrottaren känner sig bekväm tillsammans med gruppen skulle kunna vara en skyddande faktor med avseende problem kopplade till kroppsideal. En idrottare som i sin idrott blir bedömd för såväl resultat som utifrån kroppens utseende (estetik, symmetri, viktklass etc.) har i tidigare studier visat ökad risk till stört ätbeteende (Pettersson, Pipping Ekström & Berg, 2012). En tolkning är att en trygg och harmonisk idrottsmiljö kan bidra med sunda idrottare som oavsett resultat och utseende mår bra. Är det resultaten som styr deras självförtroende och därigenom deras självkänsla? En annan tolkning är att en idrottare med en god inre känsla mer sällan drabbas av en ätstörning eller komplex för sin kropp oavsett idrott och dess miljö och att

en god inre känsla är en skyddande faktor. I en otrygg miljö skulle en individ med upplevd dålig inre känsla eventuellt ha svårare att hantera och handla mot ett mål, och kanske förbli missnöjd. Omvänt kanske miljön kan skapa en dålig inre känsla hos en individ?

För vidare tolkning kopplas respondenternas handlade till de tre grundläggande psykologiska behoven, kompetens, autonomi och samhörighet. Om respondenten har

kompetens, en känsla av att kunna uppnå de resultat som önskas, känner att miljön ger

utrymme för frihet och eget ansvar (autonomi) samtidigt som en upplevelse av närhet,

samhörighet och acceptans från omgivningen skapar en positiv självbild och en stark

motivation till att idrotta. Att vara delaktig, accepterad och trygg i sin miljö genererar också i respondenter som mår bättre innerst inne (Deci & Ryan, 2012; Patrik & William, 2012).

Ur materialet framkom att de kvinnliga respondenterna som upplevde sig ha en god inre känsla lättare accepterade sin kropp och ansåg att de var idrottare och kunde ha större, starkare och muskulösare kropp jämfört med klasskompisar som inte idrottar. Dessa respondenter upplevde att de kunde äta större mängd, samtidigt som de inte upplevdes tänka så mycket på vad andra tyckte och gjorde. Det missnöje både de manliga och kvinnliga respondenterna eventuellt upplevde var att de ville få större muskler och gjorde något åt detta för att nå detta mål. För flera av de kvinnliga respondenterna som inte var nöjda handlade det ofta om att de ville ha mindre fett runt mage och lår och att de upplevde en ”lös” känsla i kroppen. I linje med tidigare studie (Blond, 2008) visar resultatet att de manliga respondenterna i studien tolkades uppleva sig som relativt nöjda med sina idrottskroppar. Oavsett om de jämförde sig med andra eller inte så kändes det som de hade kroppen de önskade. För de manliga respondenterna som inte upplevde sig ha en optimal kropp handlade det snarare om något som påverkade prestationen men som de inte kunde påverka såsom kroppslängd, för långa lår etc. Tolkning av respondenternas utsagor är att det upplevs lättare att uppnå och behålla manligt ideal samtidigt som hälsan och den ökade idrottsliga prestationen bibehålls eller ökar jämfört med det kvinnliga där avståndet mellan en elitidrottares kropp och idealet är större.

Med ovanstående som bakgrund tolkas dessa idrottare ha en begriplighet om vikten av god kost för prestation samtidigt som de har verktygen att kunna hantera den på ett bra sätt. Detta för att de vet att det är meningsfullt för att kunna prestera optimalt och kanske hålla som idrottare (Antonovsky, 1987, 1991).

I linje med Post- Sennehed (2007) indikerar denna studie således på att en upplevd inre trygghet är en betydelsefull faktor för upplevt välmående och att en upplevd god kroppskänsla är viktigt för att må bra känslomässigt. Om respondenten upplever en trygghet såsom god inre känsla, sunt förhållningssätt till kost och kropp, har en

begriplighet om kostens betydelse för såväl hälsa som för den friidrottsliga prestationen

och förstår konsekvenserna om de agerar annorlunda blir det mer meningsfullt och

motiverande att göra gynnsamma val. De vet att tillräckligt med energi är viktigt för att

de ska orka träna bra. Träningen ger då mer och det känns bra under tiden men även efter ett lyckat träningspass. De uppleves ha en mening med det de gör både här och nu och längre fram och om de gör rätt kostval uppfattas de som nöjdare och mer välmående unga friidrottare. De friidrottare som upplevde att de mådde bra tolkades ha en känsla

av sammanhang (Antonovsky, 1987, 1991).

Avslutande tolkning görs med hjälp av Self- Determination theory (Deci & Ryan, 2007, 2012). Aktuell studie kan, i samklang med denna ”självbestämmandeteori”, visa på att de tre grundläggande psykologiska behoven behöver tillfredsställas för att respondenten ska kunna fungera optimalt och därigenom ha god hälsa. Först av allt bör

respondenterna känna en trygghet och en inre motivation som ger dem styrkan att våga handla utifrån sin egen vilja och därigenom känna det som något glädjefyllt. Det är dessutom av vikt med en tillfredsställande kompetens, samtidigt som de upplever sig ha valmöjlighet så att de själva kan och vågar styra sina val och sitt handlande (autonomi). Detta samtidigt som de upplever sig vistas i en miljö där de känner såväl samhörighet som trygghet.