3. Rättsliga perspektiv på yttrandefriheten
3.5 Hate Speech
Jag använder mig av en bok som heter Extreme Speech and Democracy där det vidare uttrycket extreme speech används, men jag har här valt att fokusera på det som besk-rivs som hate speech. En kategori under vad som kallas extreme speech är hate speech vilken grundar sig i hat mot andra, vilken också inom moderna demokratier ofta blivit föremål för lagstiftning. Enkelt uttryckt innebär hate speech yttranden av hat mot andra individer eller grupper som vanligen grundar sig karaktärsdrag som exempelvis ras och som uppfattas som fördelat över den grupp som det riktas mot. Rättssystem försöker inte att förbjuda uttryck av hat i sig, utan istället förbjuder regleringar i form av hate speech snarare den som yttrar sig från att använda det till att uppnå ett annat syfte med det som uttrycks, vilket vanligen kan vara att framkalla hat hos andra per-soner eller uppmuntran till diskriminering. Den senaste utvecklingen inom området
för hate speech är att den har utvidgats från att mest innefatta yttranden om ras till att även omfatta religion och sexualitet.115
År 2002 definierar också Oxford English Dictionary hate speech såsom tal vilket ut-trycker hat eller intolerans för andra sociala grupper, speciellt baserat på just sexuali-tet eller ras. Att förbjuda hate speech innebär då att förbjuda ”extrema” uttryck av intolerans eller ogillande.116 Efter ett århundrade av folkmordsförsök, tenderar lagen idag att fördöma hatiska uttryck som är kopplade till ras och religion. Likadant gäl-lande etniska grupper. Detta återfinns både genom förbud bland annat i ICCPR och CERD.117
Robert Post förklarar att alla rättsliga försök till att förbjuda hat ställs inför djupa svå-righeter genom att urskilja hat från meningsskiljaktighet eller ogillande. Detta ef-tersom att även de som anser att ”extremt tal” skall förbjudas, villigt skulle medge att meningsskiljaktigheter, och till och med meningsskiljaktigheter sprungna ur ogil-lande, bör skyddas och värnas om eftersom att det är politikens livskraft. Han ställer sig frågande till när normalt ogillande förvandlas till straffbart hat, och undrar hur denna åtskiljning är möjlig att göra.118 Post menar att regleringar för hate speech finns i en mängd olika varianter och att en av dem innebär att lagstiftning för hate
speech inbegriper bestraffande av en yttring beroende av dess sätt att presenteras, mer
än själva innehållet.119
Mycket av regleringen för hate speech innebär tillåtande för uttryck gällande nat-ionalitet, ras och religion så länge uttalandena håller sig till ett ”passande och mode-rat” beteende, och bestraffar sådana uttalanden som skadar känslorna bland de perso-ner vi lever bland. Detta leder i sin tur till frågan om hur lagen kan särskilja mellan å ena sidan yttranden som ses som ”passande men kontroversiella”, och å andra sidan sådana yttranden som skadar och förolämpar känslorna hos andra personer och fram-kallar hat. Om inte åtskillnad görs med bakgrund till innehållet i uttalandet, hur kan det då göras? Post föreslår att åtskillnaden endast kan upprätthållas av de sociala nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor- nor-
115 Hare, I & Weinstein, J, ”General Introduction: Free Speech, Democracy, and the Suppression of Extreme Speech Past and Present”. Sid. 4.
116 Post, R, ”Hate Speech” som ingår i boken: Extreme Speech and Democracy. Sid. 123.
117 A. A. Sid. 125.
118 A. A. Sid. 125-126.
mer som finns hos omgivningen eftersom det är genom normer som en socialiserad person, i vilken kultur som helst kan avgöra vilka yttranden som uppfattas som ex-trema eller inte. Dessa normer tillåter oss att urskilja yttranden som är grova föro-lämpningar från sådana som visar respekt.120
Ivan Hare förklarar att yttrandefriheten i artikel 19 i ICCPR innebär ett väldigt be-gränsat skydd för så kallat extreme speech121 medan Boyle och Shah tar upp att CERD genom artikel 4 faktiskt förpliktigar medlemsstater att förbjuda både yttranden som uppmuntrar till rashat likväl som krigspropaganda.122
Europadomstolen tillåter vissa former av extreme speech vilka är skyddade i och med artikel 10, som inte endast innefattar idéer och information som fördelaktigt tas emot, utan även inbegriper sådan information som skulle kunna väcka anstöt, chockera eller störa någon del av befolkningen. Det finns exempel från domstolen som visar att arti-kel 10 ger skydd för rasistiska och antisemitiska yttranden om det går att visa att dessa var del i en diskussion som ansågs vara av samhälleligt intresse. Ett sådant fall är
Jer-sild v. Danmark, där en journalist dömts för att ha spridit rasistiska förolämpningar
genom ett reportage då domstolen fastställde att domen var oproportionerlig och att den inskränkte på hans skydd i och med artikel 10. Journalisten friades eftersom det inte var hans åsikter som spridits, dock poängterade domstolen att de som yttrat åsik-terna dömdes.123
Det är dock väldigt ovanligt med fall där sådana typer av uttryck som i fallet ovan faktiskt skyddas. I de flesta fallen anser domstolen att extreme speech helt och hållet faller utan för domstolen jurisdiktion, alternativt att inskränkningar är berättigade om de föregås av minsta möjliga risk till skada.124 Hare nämner också att domstolen varit mycket ovillig att ge skydd åt yttranden som förolämpar religiösa känslor, men att det samtidigt finns bevis som talar för att domstolen möjligen är beredd att tänka om och vara mer villig för att yttranden skall skyddas från inskränkningar som görs vid såd-ana av religiöst känsligt slag.125 Genom fall från Europadomstolen kan man se att
120 A. A. Sid. 128.
121 Hare, I, “Extreme Speech Under International and Regional Human Rights Standards”. Sid. 70.
122 Boyle, K, Shah, S, ”Thought, expression, association, and assembly”. Sid. 230.
123 Hare, I, “Extreme Speech Under International and Regional Human Rights Standards”. Sid. 73.
124 A. A. Sid. 73.
Europakonventionen skiljer på hate speech där man anser att det bakomliggande syf-tet är att piska fram en stämning av hets, och andra typer av uttalanden.126
Ett av yttrandefrihetsbrotten inom svensk lagstiftning är hets mot folkgrupp som inne-bär att någon ”hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etiskt ursprung, trosbe-kännelse eller sexuell läggning” (TF 7:4 p.11). Vad gäller innebörden av ”folkgrupp” så är den inte närmre preciserad, vilket lett till tillägget om ”annan sådan grupp av personer” eftersom det inte gått att bedöma hets mot ”invandrare” som straffbart då dessa inte är en folkgrupp.127
På uppdrag av Europarådet tog Anne Weber, expert inom mänskliga rättigheter, fram en manual för att klargöra innebörden av hate speech och för att fungera som vägle-dande i policyarbetet utifrån de kriterier som Europadomstolen fastställt utifrån rätts-praxis. Som inledning förklarar Weber att det inte finns någon gemensamt fastställd definition av hate speech trots att det ofta används. Även om stater genom lagstiftning förbjuder uttryck som uppgår till hate speech, skiljer det sig åt när det gäller förbuds-bestämmelserna. Europarådets ministerkommitté har med en av sina rekommendat-ioner, 97 (20) gällande hate speech, definierat det som:
“The term ’hate speech’ shall be un- derstood as covering all forms of express-ion which spread, incite, promote or justify racial hatred, xenophobia, anti- Semitism or other forms of hatred based on intolerance, including: intolerance expressed by aggressive nationalism and ethnocentrism, discrimination and hostility against mi- norities, migrants and people of immigrant origin.” 128 Weber förklarar att denna betydelse av hate speech även innefattar kommentarer som ovillkorligen är riktat mot en person eller en specifik grupp av personer.129
126 Strömberg, H & Lundell, B, Grundlagsskyddad yttrandefrihet. Sid. 16.
127 Axberger, H-G, Yttrandefrihetsgrundlagarna. Sid. 98.
128 Europarådets ministerkommittés rekommendation Nr. R (97) 20. Sid. 108.
3.6 Konklusion
Sammanfattningsvis visar lagstiftningen att skyddet för yttrandefriheten är starkt, dock är den inte någon absolut rättighet eftersom att det är möjligt att begränsa och inskränka på den. Vid händelser eller tillfällen som exempelvis kan innebära en sä-kerhetsrisk, såsom förtal eller kränkning, förs diskussionen om det är hate speech som pekar på var gränsen för yttrandefriheten går.
Värt att tillägga är också att yttrandefrihetens största fiende är censur, varför rättighet-en också ofta likställs med crättighet-ensurförbud. Sett till lagstiftningrättighet-en anses inte rasistiska organisationer utgöra något hot, och kan därför inte heller ses som ett tydligt exempel som gräns för var yttrandefriheten går.
Hos EKMR skyddas vissa former av extreme speech genom artikel 10, dock förs ju diskussioner om hate speech, vilken också i mångt och mycket återfinns i lagstiftning (hets mot folkgrupp) samt hos Europadomstolen som använder sig av termen i praxis.