När grupperna hade resonerat klart – vilket tog allt mellan fem och 45 minuter – skrev de ett brev till miljöminister Andreas Carlgren. Detta var också en uppgift som togs på största allvar:
Nellie: Hej Andreas Carlgren, vi barn från Segevångskolan, vi har kommit överens att förslag ett och förslag två är bäst. Jo, vi tycker att det är bäst för att vi bor väldigt nära skolan så vi behöver ej åka bil till skolan, vi går dit. Förslag två tycker vi om också, för där står det att man ej ska åka semester mycket, för då åker man med flygplan eller bil, och det förstör miljön, och det gillar vi ej. MVH... (Segevång 3)
I brevet presenterade och motiverade de sina förslag. De kom även med egna idéer om hur man kan minska koldioxid- utsläpp och värna om miljön på olika sätt. Besluten fattades på olika sätt; de flesta argumenterade sig fram till två förslag medan några grupper ”bellade” om vilket de skulle välja:
Viggo: Okej, ska vi lotta? Carl: Ja…
Noa: Men jag gillade inte ettan… Noa: ”Elle, belle bi”
(Det blir fel med lottningen. Börjar om igen.) Elin: Du fuskar ju…
Noa: ”Elle, belle bi”
Carl: Då blir det ett och tre. Yes! (Geijer 2)
Någon grupp valde att bara skriva ett av de givna förslagen, en annan valde att föra fram tre olika förslag. I en grupp lyckades man inte komma överens så de skrev istället var sitt brev. 88 Se till att lyssna på oss!
I ett annat brev förklarade man åsiktsskillnader inom gruppen. Metoderna att lösa konflikter var olika, men samtliga grupper skrev brev som sedan skickades till Andreas Carlgren
tillsammans med teckningar och ett följebrev som beskrev själva projektet.
Och vad kom då de 25 grupperna fram till? Vilka förslag valdes? Om vi bortser från grupper som inte använde sig av de givna förslagen så blev resultatet följande:
Förslag 1: Föräldrar får inte skjutsa sina barn till skolan med bil: 16 grupper.
Förslag 2: Begränsat antal långa semesterresor med flyg: 13 grupper.
Förslag 3: Varje familj får bara ha en bil och enbart använda den två dagar i veckan på fritiden: 7 grupper.
Förslag 4: Förbjud importerad frukt: 10 grupper. Fördelningen är något förvånande om man har hört diskussionerna. Framförallt blev vi förvånade över att så många grupper hade valt förslaget om att begränsa antalet semesterresor, det var något som väckte starka känslor. Samtidigt var det flera grupper som resonerade i termer av att flygplan släpper ut mycket avgaser och att det skulle göra stor skillnad att välja det. Att de allra flesta grupper valde förslaget om att inte bli skjutsad till skolan är däremot inte lika förvånande. De flesta barn i Malmö går eller cyklar till skolan, kanske hade vi fått ett annat resultat om vi hade gjort undersökningen på landsbygden.
Man kan också notera några intressanta skillnader mellan skolorna. Det ganska impopulära förslaget om att varje familj bara får ha en bil med begränsad användning valde samtliga tre grupper på Apelgårdsskolan, men ingen av grupperna på Djupadals- eller Geijerskolan. Kanske kan detta förklaras utifrån skillnader som varje familj ”normalt” har i de olika stadsdelarna. I villaområdena runt Djupadals- och
Geijerskolorna bor det människor med i Malmömått mätt hög medelinkomst, Apelgårdskolan ligger i Rosengård, ett socialt utsatt område med hög arbetslöshet. Ekonomin spelar med största sannolikhet roll i föreställningar om hur många bilar en ”vanlig” familj har. Tidigare har vi också kunnat läsa att barnen i villaområdena pratar om fritidsaktiviteter och sommar-
stugor som de måste transportera sig till. Bilen är för dessa barn självklar och nödvändig för att leva vardagslivet. På Apel- gårdsskolan kan man höra något annat:
Hamid: Mitt andra förslag är förslag tre. Varje familj får bara ha en bil och bara ha den två dagar i veckan på fritiden, annars är det olagligt.
Rafal: Två dagar i veckan, det är lördag och söndag.
Hamid: Ja i fritiden, men om man ska gå till jobb då kan det också, asså då gälls det inte. (Apelgård 2)
Något annat som stack ut var skillnader i hur förslaget om att bara äta inhemsk frukt mottogs. Fyra av fem grupper på Djupadalsskolan valde detta. Djupadalsskolan har Sveriges första ekologiska skolkök, och man äter ekologiskt och byter ut frukt och grönsaker till säsongsanpassat (www.malmo.se).
Barnen är vana vid att tänka i termer av närproducerad mat och det har blivit en del av deras vardag att anpassa sig efter säsong. En tredje intressant skillnad var gällande förslaget om begränsat antal semesterresor. Detta förde samtliga grupper på Segevångskolan fram, medan det var betydligt ovanligare i grupperna från Bäckagårdskolan. Även här kan man fråga sig vilken betydelse livsstilen och familjens vanor har för
gruppernas val. Det finns skillnader i socioekonomisk status mellan villaområdena runt Bäckagårdskolan och höghus- området kring Segevångsskolan. Dessa är dock inte lika drastiska som mellan skolorna i stadsdelarna Limham - Bunkeflo och Rosengård. Att semesterresor är betydelsefulla för berättelsen om en själv, något som ger status i skolan, är tydligt i många barns resonemang, och inte minst i
Bäckagårdsgrupperna, men även hos eleverna på
Djupadalsskolan och Geijerskolan. Samtidigt gäller det att inte skryta för mycket, i en av grupperna på Geijerskolan pratade barnen mycket om att det är de ”rika” som reser mycket, och de ”rika” var i det här fallet ”De Andra” som fungerade som en motbild till dem själva. Barnen utgår från sin vardag, den representerar det ”vanliga” livet för dem. Det är i relation till detta ”vanliga” liv som de gör sina val och motiverar dem.