”Se till att lyssna på oss!”
Malmöbarn diskuterar klimatfrågan utifrån
Malin Ideland och Claes Malmberg
”Se till att lyssna på oss!”
Malmöbarn diskuterar klimatfrågan utifrån
vardagsperspektiv
Innehållsförteckning
Förord
Malmöbarn diskuterar klimatfrågan Skolorna
Uppdraget ”Asså, jag går till skolan varje dag,
oavsett om det regnar eller inte” ”Man vill faktiskt åka nånstans” ”Min pappa använder bil varje dag” ”Jag gillar att åka till Thailand” ”Jag kan inte tänka mig ett liv utan meloner” ”Om träden försvinner dör vi!” ”Jag tycker vi ska ha elektriska flygplan” ”De tar såna fattiga beslut!” ”Hej Andreas Carlgren…” Användbar kunskap
- Diskussioner som pedagogiskt redskap - Demokratisk handlingskompetens - Att lära sig lära
7 8 10 14 16 24 32 38 48 58 68 76 86 93 94 97 98
Denna bok är framtagen av Malmö stad och Malmö högskola inom ramen för satsningen på lärande för hållbar utveckling. Text: Malin Ideland och Claes Malmberg
Illustrationer: Barn från deltagande skolor Formgivning: Lina Kuulme och Mineta Hodzic Tryck: Wallin & Dalholm Boktryckeri AB
Det går också bra att ladda ner boken på www.mah.se/lut/nms eller på www.malmo.se/hallbartlarande Malmö, december 2010
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till de barn som har ställt upp och diskuterat koldioxidutsläpp och klimatförändringar och dessutom låtit sig spelas in. Ni ska veta att ni är både kloka och intressanta att lyssna till och vi hoppas att de som läser rapporten kommer att inspireras av era tankar lika mycket som vi har gjort. Tack också till de lärare som lät oss låna såväl lektionstid som elever.
Vi vill också tacka Miljöförvaltningen på Malmö stad för ett väldigt gott samarbete och för att ni har möjliggjort den här skriften – både finansiellt och med glada tillrop. Ett särskilt stort tack till Åsa Hellström, som har varit vårt bollplank, inspiratör och medresenär.
Vi vill också tacka Frida Krantz, Mårten Gisby, Katja Bengtsson och Felix Bengtsson för ovärderlig hjälp med att skriva ut gruppdiskussionerna. Slutligen vill vi tacka Lina Kuulme och Mineta Hodzic för att de layoutade vår text till en fin bok. Malmö den 4 november 2010
Malmöbarn diskuterar klimatfrågan
Den här skriften handlar om hur tioåringar i Malmö
diskuterar hur de kan minska koldioxidutsläpp med hjälp av olika vardagshandlingar. När projektet sattes igång stod frågan om klimatförändringar högt på massmediernas dagordning. Klimatmötet i Köpenhamn hade ännu inte misslyckats och tid-ningarna var sedan länge fyllda med tips om hur man själv kan minska på koldioxidutsläppen. Vi valde med andra ord att låta tioåringarna arbeta med en i högsta grad aktuell och mass-medial fråga. Syftet med det var att starta i en fråga, som var på agendan, som barnens (och lärarnas och föräldrarnas) tankar rörde sig kring. Detta är en utgångspunkt som är tänkt att göra skolan relevant och viktig, även utanför dess egna väggar.
Vad som slog oss när vi lyssnade på diskussionerna var hur mycket tioåringar kan om frågan, hur insatta de är i debatten. De hade till exempel helt klart för sig att tåg och buss är bättre ur klimatsynpunkt än bil och flyg. Många pratade också om effekter av klimatförändringarna, i form av till exempel översvämningar och om isbjörnar som drunknar. I någon klass kom den då bioaktuella filmen 2012 på tal, och de refererade till den i sina scenarion inför framtiden. Barnen kunde med andra ord tydligt koppla det vi pratade om i skolan till erfaren-heter de gjort i andra sammanhang. Mer om detta kan ni ta del av längre fram i skriften, men vi vill lyfta fram det redan här för att peka på betydelsen av att ta tag i aktuella frågor och be-arbeta dem i skolan.
8 Se till att lyssna på oss!
Klasserna delades in i grupper med cirka fyra barn i varje. Gruppen fick ett uppdrag, som vi kommer att beskriva nedan, och detta uppdrag kan beskrivas som ett dilemma, det vill säga ett problem utan ett självklart rätt svar. Skolans kultur präglas ofta av att eleverna ska kunna ge rätta svar, på historieprovet, matteprovet, glostestet och så vidare. Men samhället utanför skolan är ofta mer komplext än så. Inte minst när det gäller frågor som rör hållbar utveckling, räcker det inte med att kunna ge rätta svar, det är också nödvändigt att kunna se saker ur olika perspektiv och att kunna ta beslut utan att ha tillgång till all kunskap och information. I den uppgift som tioåringarna i den här boken fick gick uppdraget ut på att de – likt vuxna – fick väga fördelar mot nackdelar och ta ett beslut. De har med andra ord stått inför ett dilemma där det inte finns något rätt svar utan bara alternativ som måste vägas mot varandra. Detta är en kompetens som forskare menar att människor måste utveckla, eftersom den har stor betydelse i ett modernt samhälle där individen själv måste välja. På så sätt kan skolan stödja sina elever i utvecklandet av så kallad demokratisk handlingskompetens – det vill säga att med hjälp av kunskaper aktivt kunna delta i ett demokratiskt samhälle. Med detta menas elevernas möjligheter att utveckla sin förmåga att till exempel fatta beslut i samhällsfrågor, göra medvetna konsumtionsval och engagera sig i lokala
miljödebatter. Sådan handlingskompetens innefattar
elevernas förmåga att agera på en personlig och samhällelig nivå, men också upplevelsen av att man kan göra skillnad – att ens egna handlingar har betydelse för såväl en själv som för andra.
Skolorna
Vi har besökt fem skolor i olika stadsdelar i Malmö. Den första skolan vi besökte var Djupadalsskolan i stadsdelen Limhamn-Bunkeflo. Djupadalsskolan ligger i ett villaområde i sydvästra Malmö. Befolkningen i området är förhållandevis homogen, etniska medelklass-svenskar med i allmänhet relativt god ekonomi. Djupadalsskolan har Malmös första helt ekologiska skolkök vilket innebär att ekologisk och närodlad mat är en fråga som är aktuell för elever och lärare. Klassen vi mötte var en trea som delades upp i fem grupper med fyra barn i varje. När vi besökte klassen var det i syfte att pröva en under-sökningsmetod, huruvida barnen skulle sköta
diskussionerna på egen hand eller om de behövde en vuxen som diskussionsledare (de klarade sig väldigt bra på egen hand…). Resultatet från diskussionen blev så intressant att vi ville gå vidare och undersöka hur barn i andra stadsdelar i Malmö talar om hur de själva kan påverka koldioxidutsläpp och minska den globala uppvärmningen. Tyvärr har barnen på Djupadalsskolan inte ritat några teckningar.
Den andra klassen vi träffade var en fjärdeklass på Geijer-skolan, också den i stadsdelen Limhamn-Bunkeflo. Även den klassen delades in i fem grupper. Geijerskolan ligger inne i Lim-hamns centrum och befolkningen liknar i hög grad den som finns i Djupadalsskolans rektorsområde. Klass nummer tre var en fjärdeklass på Apelgårdsskolan i Rosengårds stadsdel. I den klassen var bara 13 barn närvarande vid diskussionen, skolan
representeras därför bara av tre grupper. Befolkningsstruk-turen i Apegårds-skolans upptagningsområde är klart skild från den i Limhamn. På skolan finns inga etniskt svenska elever och området präglas av låg socio-ekonomisk status och höghusbebyggelse.
Skola nummer fyra är Segevångsskolan i stadsdelen Kirseberg. Vi träffade en fjärdeklass som delades upp i sex grupper. Segevångsskolans upptagningsområde är mer blandat när det gäller socio-ekonomisk status än skolorna som har beskrivits ovan. Barnen kommer från både villa- och höghus- områden och i klassen fanns både barn med etniskt svensk bakgrund och med utländsk bakgrund. Den sista skolan vi besökte var Bäckagårdsskolan i stadsdelen Husie. Även här var det en fjärdeklass som delades in i sex grupper. Bäcka- gårdsskolans barn kommer i huvudsak från villakvarteren runt skolan. Både Bäckagårdsskolan och Segevångsskolan kan stoltsera med grön flagg, en utmärkelse som skolan fått genom att engagera sig i miljöfrågor, Bäckagård har hälsopro-fil och Segevång miljöprohälsopro-fil.
12 Se till att lyssna på oss!
Genom att besöka dessa fem olika skolor har vi fått ta del av hur Malmöbarn med skilda livsvillkor hanterar och diskuterar frågor kring klimat och koldioxidutsläpp. Vi vill inte
kategorisera barnen utifrån vilka skolor de går på och vilka områden de bor i, men vi redovisar vilka skolor diskussionerna härstammar från, och gör också vissa jämförelser som vi tror har med olika livsvillkor att göra.
Samtliga barn har av etiska skäl fått fingerade namn i texten. Kanske tycker de att det är tråkigt, men vi hoppas ändå att de kan känna igen sig själva, samtidigt som ingen annan gör det.
Uppdraget
Elevgrupperna fick ett uppdrag. De skulle diskutera fyra olika förslag på hur man skulle kunna minska utsläpp av koldioxid genom vardagliga handlingar (mer drastiska än att släcka lampor). Förslagen var:
• Föräldrar ska inte få skjutsa barnen till och från skolan med bil. Inte ens när det regnar.
• Familjer ska inte få åka på många långa semesterresor med flyg. Varje familj får flyga max en gång om året till platser i Sverige eller Europa, till exempel Åre, Kanarieöarna eller Grekland. Alternativ: En resa utanför Europa, till exempel Thailand eller USA, vartannat år.
• Varje familj får bara ha en bil och får bara använda den två dagar i veckan på fritiden. Detta gäller även på
sommarlovet (men man kan spara sina dagar till dess).
• Man ska bara kunna handla frukt som är odlad i Sverige, till exempel äpplen, päron och plommon.
Clementiner, apelsiner, bananer, vindruvor och melon ska förbjudas eftersom de behöver transporteras långt.
Gruppen skulle välja två av förslagen och tillsammans skriva ett brev till miljöminister Andreas Carlgren och motivera sina val. De fick dessutom gärna komma med egna förslag. När brevet var färdigskrivet fick de rita en teckning var på temat. Breven och teckningarna samlades in och skickades till Andreas Carlgren på miljödepartementet.
Vi fick ett svar från departementet att miljöministern skulle läsa breven. Diskussionerna spelades in och har sedan skrivits ut ordagrant. Tioåringarnas diskussioner, teckningar och brev utgör underlaget för den här skriften. Vi har valt att låta barnens röster höras så mycket som möjligt i texten. Vår förhoppning är att dessa citat ska spegla dels hur kompetenta eleverna är att diskutera den här typen av komplexa miljö-frågor, dels hur deras vardagsliv blir en del i diskussionerna och är en källa till att både argumentera och ta ställning. Men vi hoppas också att skriften kan inspirera till att lyssna på barns röster när det gäller miljöfrågor och låta dem diskutera komplexa och ibland ganska svårhanterliga problem.
“Asså jag går till skolan varje dag,
oavsett om det regnar eller inte”
Dahir: Okej… Man ska inte använda bilen mycket för att de släpper mycket avgaser, och alltså det förstör miljön. Och förslag ett, det är samma sak. Man kan ta alltså paraply och komma till skolan om det regnar. (Apelgårdskolan 3)
Love: Vad tycker ni om det här första förslaget: föräldrar skall inte få skjutsa barnen till och från skolan med bil. Inte ens när det regnar?
Hanna: Det tycker jag…
Love: … Det tycker jag var ganska bra. /---/
Nova: Cykla med paraply, då kan det bli lite konstigt, man kan ju gå.
Hanna: Om det ösregnar tycker jag att det kan vara lite, lite konstigt.
Olof: Jag tycker att det blir lite konstigt om man bor långt borta, för då, för då kan man inte ta sig till skolan själv.
Nova: Cyklar inte du själv, va? Olof: Jo, men…
Hanna: … Asså, jag bor på Östanvägen och det tar typ fem minuter för mig. Om jag måste gå i ösregn så måste jag ta på mig typ overall, jättemycket på mig, och det kan man tycka är jobbigt, och sen ta av sig det…
Nova: … Asså, ifall det ösregnar, asså kan man inte låna… asså, alla här har ju paraply hemma? (Geijer 1)
Ina: Jag tycker så att, Lova, vår kompis, hon har precis flyttat nu, men hon vill liksom gå kvar i sin gamla klass.
Alma: Hon tar bussen själv till skolan varje dag.
Isak: Men kolla, det här är ju bra, men det känns lite sådär…
Vad händer om det stormar ute? Får man då absolut inte åka bil, om det är sån tornado?
Ina: Då kan man beställa skolbuss.
Isak: Ja, men om det är tornado då måste man ju stanna hemma… Kom igen tornado.
Hampus: Då ska man ju helst resa bort.
Isak: Ja, och så bara när man kommer hem är hela huset bortsprängt.
Ina: Men det kommer i alla fall inte några tornados. Isak: Ja, men det kan komma stora blåstar.
Hampus: Gudrun typ. (Djupadal 3)
Många barn i Malmö är vana vid att promenera eller cykla till skolan, det är också något som de berättar om i sina
diskussioner. Och i vanliga fall ska regn inte hindra dem från att gå eller cykla till skolan (utom när det är tornado). Men samtidigt tar grupperna i citaten ovan upp en mängd
praktiska problem om man begränsar deras möjlighet att bli skjutsade till skolan. Flera av grupperna talar bland annat om att det är bra om föräldrarna kan köra till skolan när det regnar. Dels för att det är blött och besvärligt att ta sig till skolan, dels för att det är obekvämt med alla extra kläder man behöver ta på sig.
Love: Jo, men även om man blir blöt och det regnar jättemycket och som du säger att man bor långt bort, Olof. Då kan det vara såhär; att jag tycker ändå det är värt det för om man då hjälper miljön på det sättet…
20 Se till att lyssna på oss!
Love: … Så då är det nog ändå ganska värt det. Nova: Det är lite värt det ändå…
Love: Ja, värt det. Eller vad säger du Olof?
Olof: Asså, jag tycker att det är ett rätt så bra förslag, men jag tycker ändå att…
Maja: … Lite konstigt…
Nova: Asså, jag går till skolan varje dag, oavsett om det regnar eller inte.
Olof: Jag tycker att det borde vara… det är okej liksom, om man är liksom… Om man går i förskolan eller ettan så kanske man inte vågar riktigt, eller om man inte får…
Nova: … Amen ååh… Olof: … Gå till skolan… Nova: Men Olof, men Olof.
Love: Men då kan ju nån förälder cykla med en. Nova: Ja, exakt.
Olof: Men de kanske inte har tid. (Geijer 1)
Hur man ska transportera sig till skolan framhålls som ett praktiskt problem där barnen anser att lösningen ligger hos de själva. I den här diskussionen säger Love att det är värt att anstränga sig för miljöns skull, att man bör gå även om man bor en bit från skolan. Men alla i gruppen håller inte med, till exempel Olof för fram att man inte alltid själv kan välja. Föräldrarnas regler kan vara ett hinder som innebär att man inte får gå ensam till skolan, därför att föräldrarna anser att det är farligt. Eller, om man går i förskolan, så vågar man inte. Tioåringarna pratar om att de påverkas av olika faktorer som
ibland ligger utanför deras ansvar och även om de vill agera utifrån sin övertygelse kan det vara svårt när förutsätt-ningarna förändrats. Liknande frågor uppstår för barn med skiljda föräldrar:
Elin: Jag får inte cykla själv från pappa, för han bor rätt så långt bort.
Agnes: Men åh, du kanske kan gå med Filip då. (mummel)
Elin: Ja, men vi två får inte heller själva gå, alltså tillsammans… Och pappa ska ju vara på skolan typ åtta, för han jobbar ju på skolan.
Alex: Ja, fast egentligen är ingen av de här bra ju. Agnes: Nä, alltså det viktiga…
Alex: Man får ju välja de bästa bara… Elin: Fyran kan ju vara okej.
Agnes: Det är ju bättre att åtminstone gå när du är hos din mamma…
Elin: Alltså jag går varje dag till skolan, alltså jag åker aldrig bil till skolan, när jag varannan vecka, alltså när jag är hos mamma. Agnes: Och när du är hos din pappa, mmm…
Elin: Då måste jag åka.
Agnes: Men då kan man ju få göra så.
Elin: Fast på sommarn brukar vi faktiskt cykla till skolan. Agnes: Mm, och man kan ju göra så att man cykla alla… Alex: [viskar] Vi måste ju inte göra det sen, vi bara skriver vad vi tycker är bäst. Sen skiter vi i det sen…
Agnes: … Näää… Lägg av! Men alltså sen, tycker jag, Elin, du kan ju cykla med pappa kanske…
Elin: Jag vet, men han ska ju vara på skolan jättetidigt, typ åtta, så han måste… Och det tar ungefär en kvart.
Alex: … Ja, måste ni snacka om samma sak?…
Agnes: Så då får ni ju gå upp lite tidigt! Det är ju tråkigt. Elin: Jag vet.
Alex: Ja, jag vet. Kan han inte åka till skolan klockan sex då, så att han kommer i god tid. (Djupadal 2)
Eftersom vi har låtit stadsbarn diskutera klimatförändringarna, så är det inte heller så förvånande att de nästan uteslutande bor i närheten av skolan. Kanske hade vi fått ett annat
resultat om vi hade pratat med barn som bor på landsbygden och som ibland har någon mil till skolan. Detta är också något som Malmöbarnen tar in i sina överväganden, de resonerade kring möjligheter för de elever som har längre skolväg.
Anton: Ja, men jag tycker att barn får åka skolbuss om dom bor långt ifrån, om dom bor långt ifrån skolan annars får man cykla. Felicia: Vissa får skjuts när dom bor jättenära skolan.
Malin: Ja, ja, just det.
Clara: Jag får skjuts ibland när det regnar. Malin: Ja, då hade du kunnat ta på en regnjacka. Clara: Ja.
Felicia: Fast det är, det har föräldrarna jobbet typ på den vägen, så dom är också på samma väg så kan dom släppa av.
Otto: Barn ska använda paraply även när det regnar. Malin: Just det, hehe, ja, det kan man skriva.
Anton: Vi tycker att förslag ett var bra. (Bäckagård 6)
Den här gruppen pratar om att det finns föräldrar som skjutsar barn till skolan fast de bor nära vilket inte ses så positivt. Men om man ändå får skjuts ibland försöker man legitimera det. Felicia i citatet ovan förklarar att hon får skjuts med att
föräldrarna släpper av henne på väg till jobbet. Det är ju ändå på samma håll, och då släpps inga onödiga avgaser ut.
Att inte ha möjlighet att få skjuts av föräldrarna till skolan upplever inte barnen som något stort problem. Men så ligger också skolan för de flesta barn på cykel eller gångavstånd. Dessutom är det ett problem som de kan hantera på egen hand och de är beredda att göra
uppoffringar som krävs. Det framkommer i det här förslaget:
Jasna: Åka buss och cykla istället för att åka bil. Medina: Jogga och springa och cykla.
Jasna: Använda bussen när du ska transportera… Medina: … dig till någon resa. (Apelgård 1)
Elin: Varje familj får bara ha en bil och får bara använda den två dagar i veckan på fritiden. Detta gäller även på sommarlovet, men man kan spara sina dagar till dess.
Viggo: Det tycker jag!
Carl: Det gillade jag. Den gillade jag jättemycket.
Elin: Nää, den gillade inte jag. Den är sådär. Jag brukar liksom åka till min sommarstuga och…
Viggo: De enda gångerna jag åker är när jag ska till stan och så. Carl: Vänta. Det gillade inte jag. För jag åker bil till träningen. Till simhoppsträningen.
Elin: Ja, det är samma för mig. Nu när det börjar bli mörkt ute… Carl: …Men jag kanske ska börja cykla.
Elin: …Så cyklar man så kanske inte bilar ser och så… Carl: Man har ju lampa!
Noa: Jag har ingen lampa på min cykel. (Geijer 2)
När grupperna talar om alternativet som begränsar familjens möjlighet att använda bilen på fritiden rör sig diskussionerna till exempel kring om att ta sig till sommarstugan eller till träningen. I många fall blir barn körda till fritidsaktiviteter i andra delar av staden:
Agnes: Aktiviteter – om man har mer än två aktiviteter. Jag spelar cello på kulturhuset – jag kan inte gå dit. När jag blir lite större kanske jag kan åka buss, men cellon är stor och…
Alex: I bussen är det alltid nån som kanske pillar på dem.
Agnes: Så går den sönder och då får vi betala 10 000 kronor, för det är inte min cello. (Djupadal 2)
Zeth: … För då spelar man, då sparar man ett år, jag tränar trehundra sextifem gånger…
Anton: Jag tränar ju i Rosengård och det kanske inte är det roligaste…
Zeth: … Jag tränar…
Anton: … och jag vill inte gå dit eller cykla. (Bäckagård 4)
Tioåringarna påpekar att en förutsättning för deras fritids-aktiviteter är att de blir skjutsade med bil ibland. Men de kan också se att det finns alternativ som innebär att det inte släpps ut så mycket växthusgaser. I de följande citaten diskuteras fördelar och nackdelar med att använda buss som transport-medel istället för bilen.
Linnea: Men jag har faktiskt bara en bil.
Alva: Man kan inte åka så mycket då på sommarlovet. Linnea: Tycker jag med, och så är den lite konstig. Thea: Man vill faktiskt åka nånstans.
Oliver: Man måste ju kunna åka bil lite här och där om man ska träffa kompisar.
Linnea: Om det är nära så kan man gå. Men då kanske man behöver köpa nya skor.
Thea: Man kan ta buss.
Oliver: Hur kul är det att betala gång på gång? Thea: Man betalar för bensinen också.
Denny: Som bussen kan bära. Den släpper ut exakt lika mycket avgaser.
Kevin: Den släpper dubbelt så mycket. Denny: Nej.
Kevin: Den är dubbelt så mycket och behöver dubbelt så mycket bensin.
Denny: Jaja. /---/
Kevin: Då är det väl bättre att åka bil som inte tar så mycket än en buss som tar säkert dubbelt så mycket.
Smilla: Men bussen går ändå.
John: En buss tar typ lika mycket som en bil. Denny: Nej.
Kevin: Nej. Dubbelt så mycket.
Denny: Då är det samma sak som att ta två bilar. Kevin: Ja, det är väl bättre det.
Denny: Nej! För då kan man bara sitta åtta i dem. Smilla: Ja.
Denny: Ja, i en buss kan man sitta tjugofyra. John: Ja.
Denny: Femtio. (Geijer 4)
I den här diskussionen utgår gruppen ifrån att både bilen och bussen går på fossila bränslen som är jämförbara. De är inte överens om ifall bilen eller bussen är miljövänligast. I slutet av diskussionen slår emellertid Denny fast att en buss kan rymma femtio personer, vilket starkt talar för att bussen är ett bättre alternativ jämfört med bilen.
28 Se till att lyssna på oss! Se till att lyssna på oss! 29
Att ha bil eller begränsa bilkörningen är ändå en fråga som hör till vuxenvärlden. Det är föräldrarna som bestämmer i frå-gan, den ligger inte i barnens händer på samma sätt som den om hur de transporterar sig till skolan. Föräldrarnas bilkörn-ing blir också en stor fråga i många av diskussionerna. Barnen blir en slags miljömoraliska företrädare som för fram att de vuxna borde cykla mer men också se till att de jobbar i samma stad som de bor i. Om de ändå måste köra bil bör de välja ett miljövänligt alternativ, till exempel en bil som drivs med hjälp av solceller.
Felicia: Ja, det borde förbjudas att, att föräldrarna får köra och fler föräldrar borde börja cykla till jobb och sånt.
Clara: Ja.
Anton: Ja. Men, men jag tycker… Felicia: Att man, det borde finnas fler… Otto: Bilar som…
Felicia: Att, det borde också kunna va att man bara fick ha jobb i sin egen stad eller nåt sånt.
Otto: Bilar som körs på solceller.
Anton: Men jag tycker att, att det finns, om vi säger att det finns nån gräns när det är typ över så många personer, så måste det va en tågstation, asså såna, såna spårvagnar och sånt. Som i Malmö finns det ju Citytunneln nu. (Bäckagård 6)
När gruppen nedan talar om vilka olika alternativ de ska välja mellan de fyra förslagen jämför de i vilken omfattning bilar används i förhållande till hur ofta de flyger.
Dahir: Ska vi ta förslag två då? Arman: Ja, ja jag får se.
Dahir: Eller nej förslag, tre. Vi tar trean, bättre.
Arman: Varje familj får bara ha en bil och får bara använda den två dagar i veckan på fritiden, detta gäller även på sommarlovet men man kan spara sina dagar till dess.
Dahir: Ja, det är bra. /---/
Dahir: Ja, jag tycker för att det är bättre att man inte den för att det är mycket mer människor som har bil. Vi kör ju inte flygplan varje dag.
Claes: Nej, och bil använder vi ju nästan varje dag, många gör det i alla fall, i Sverige.
Dahir: Också utomlands. Claes: Också utomlands, okej.
Dahir: Det är därför jag tycker det är bättre, att inte använda mer för att alltså flygplan brukar man inte använda så mycket, alltså vi kör ju inte flygplan varje dag fram och tillbaka. Men vi kan cykla eller gå istället för att köra bil. (Apelgård 3)
Dahir och Arman pratar om fördelarna med att begränsa användandet av bilar eftersom de används så ofta jämfört med flygplan. Genom att utsläppen av växthusgaser från bilar begränsas, skapas förutsättningar för att flyga utomlands en gång om året. Man kan likna det vid att Dahir och Arman resonerar i termer av utsläppskvoter. De för in olika aspekter på problemet, som till exempel vikten av att kunna flyga utomlands. På det viset har de möjlighet att besöka släktingar som bor i andra länder. Släktträffar ställs mot vardagsåkande i bil, och de engagerar sig i att göra överväganden mellan olika transportmedel på ett kompetent sätt.
Kevin: Jag håller inte på det [förslag 3] för min pappa han jobbar i Blekinge och min mamma jobbar inne i stan.
Denny: Ja, min mamma jobbar också inne i stan i sjukvården och allting… /---/ och hon cyklar dit och min pappa måste ta bilen till Turning Torso. (Geijer 4)
Som nämnts i avsnittet ovan, så fick föräldrarna, och deras vanor, ett ganska stort utrymme i diskussionerna kring bilar. Här kunde man se stora skillnader när det gällde kön. Bilens symbolvärde är helt klart kopplat till manlighet, det är
pappornas (och i något fall en brors) bilar som diskussionerna rör sig kring:
Max: Min pappa använder bil varje… timme… eller varje dag. Johanna: Min pappa använder ungefär två gånger om dagen på tisdag och torsdag ibland.
Masoud: Min bror kör bil 24/7 [dvs dygnet runt].
Max: Min pappa får köra ända upp till Danmark med bil. Johanna: Ja, ända upp, ända ner!
Max: Vadå! Sen får han köra upp till Norge med lastbil. (Segevång 2)
Viktoria: Jag har sagt till min pappa, han vill köpa världens snabbaste bil på gatti-någonting, men jag säger: Näe! Bassam: Det börjar på ”a”…
Viktoria: Nä, den börjar på ”gatt”, den heter nåt med ”Bugatti”. Ska vi slå vad? Bugatti. Jag bara: ”Pappa, vet du hur mycket det kommer att släppas ut”? Han bara; ”Ja, men det är väl inget farligt.”. Nä, det är inget farligt om flera tusen isbjörnar dör och allting.
Eller, jo, det är det. Världen förbättras inte om Lamborghini finns, det gör den inte, den försämras. (Bäckagård 2)
Alicja: Vet du, när jag och min pappa, vi körde, du vet den gatan där. Ja, vi körde där och då sa jag till min pappa att inte köra så fort, för han råkade köra i lite… Så sa jag till han att inte köra så fort, så sa han “Varför?”. Då sa jag… att om du vill att vi ska leva länge och det ska vara bra miljö, då ska du inte köra så fort. Då sa pappa, “Så duktig du är.”. (Segevång 5)
Dessutom pratar barnen mycket om sina pappor i samband med andra resor, till exempel när det gäller deras arbete:
Jim: Min pappa reser utomlands hela tiden med sitt jobb. Isabella: I så fall är det ett dåligt företag. (Geijer 3)
Ian: Min pappa åker omkring och säljer en massa saker. Ida: Med bil!! Samhället Ian! (Djupadal 5)
Men mamma då? Hur transporterar hon sig?
Gustaf: Min mamma cyklar alltid till jobbet och hon jobbar inne i stan.
Linn: Ja, det gör min med, det gör min lillasysters pappa också. Gustaf: Hon jobbar långt in i stan.
Linn: Jag har aldrig blivit körd eller skjutsad. Gustaf: Ända inne vid Mobilia.
Kevin: Min mamma hon typ, hon har en sån här moped som hon tar till jobbet. Så hon typ, hon går till skolan och lämnar min lillebror och sen så går hon tillbaka, och sen så tar hon moppen från hem och sen så till jobbet…
Smilla: Man ska inte ta pappas bil…
Kevin: … så hon går hela tiden fram och tillbaka. Smilla: … man ska inte ta pappas bil… (Geijer 4)
Felicia: Men min mamma hon går, hon jobbar i stan, hon cyklar dit varje dag.
Anton: Min mamma också. /---/
Clara: Min mamma hade etanol innan, och nu har hon börjat köra på gas. Och det är jättemiljövänlig gas. (Bäckagård 6) Isabella: Men vi kan inte det, min pappa han åker bil till jobbet. Han måste det.
Tilde: Han kan åka tåg. Mamma åker tåg. Och cyklar. (Geijer 3)
Naturligtvis är det så att även pappor cyklar och åker tåg. Och självklart kör mammor bil och flyger i jobbet. Det intressanta i sammanhanget är hur tioåringarna relaterar till föräldrarnas vanor i diskussionerna om bilåkande. Man kan uttrycka det som att de återberättar allmänna föreställningar om transport-vanor och könsroller, men också om miljömedvetenhet och könsroller. Att kvinnor i allmänhet är mer miljömedvetna än män har visats i undersökningar. Huruvida det stämmer i dessa barns familjer eller ej vill vi låta vara osagt, men det är tydligt att pappa förknippas med bilen medan mamma cyklar eller åker miljöbil.
Maja: Ja, okej. Till exempel Åre, Kanarieöarna eller Grekland. Alternativ: En resa utanför Europa, till exempel Thailand eller USA, vartannat år. Ja, så om man ska åka utanför Sverige eller Europa så får man bara åka vartannat år.
Amanda: Nä, nä så ska det inte bli så! Ärligt talat, glöm det, vi kanske vill åka hur mycket vi vill! (Bäckagård 3)
Nova: … Varje familj får flyga max en gång om året till platser i Sverige eller Europa, till exempel Åre, Kanarieöarna eller Grekland. Alternativ resa utanför Europa, till exempel Thailand eller USA, vartannat år.
Hanna: Asså nä, det tycker inte jag. Olof: Näää!
Hanna: Thailand vartannat år, det tycker jag är lite sådär. Love: Asså, vi barn, vi har blivit så vana vid den här lyxen att kunna åka som man vill och så. Det får ni hålla med om faktiskt. Hanna: Jag gillar att åka till Thailand.
Love: Men att åka på ett år… Hanna: …Två år…
Love: … Men med tanke på hur mycket flyg släpper ut egentligen. Olof: Jamen i och för sig alltså…
Love: Jo, men man kan ju lika gärna… du kan åka tåg till Åre, då kan åka tåg till…
Hanna: Jag kan inte åka tåg till Thailand. Nova: Jo, fast jag kan ju inte åka tåg själv.
Hanna: Jag tycker det är lite konstigt, vi kanske vill åka dit… (Geijer 1)
Att ha möjlighet att åka på solsemester eller skidsemester är naturligtvis något som upplevs som positivt och en värdefull 40 Se till att lyssna på oss!
familjeaktivitet. Det är också en lyx man blivit van vid, som Love i citatet ovan uttrycker det. När tioåringarna diskuterar tycks det som att de upplever det som ett dilemma att få friheten kringskuren. Å ena sidan är de medvetna om att flygresor orsakar stora utsläpp, å andra sidan för de fram att de vill de åka på semester. De försöker resonera sig fram till en lösning på dilemmat genom att till exempel hitta alternativa transportmedel för den åtråvärda resan. För åka till Åre, till exempel är tåget ett bra alternativ till flyget. Däremot tycker de förstås att det svårt att byta flyg till tåg när det gäller långresor. Tioåringarnas resonemang skiljer sig inte mycket från vuxnas samtal om semesterresor och deras sätt att legitimera sina handlingar, till exempel genom att föra fram att man ska unna sig något gott i livet.
De som inte varit utomlands på semester kan förstås uppleva det som orättvist om möjligheterna begränsas:
Eddie: Jag har inte varit på nåt land typ på två år. Linn: Jag har inte varit utanför Europa nån gång.
Eddie: Ja, det va länge sen jag va på nåt land asså jag ba… asså jag saknar det.
Fanny: Det va typ förförra året jag va, typ förrförrförrförrförra året jag var…
Eddie: Är det fem år sen? Fanny: … Turkiet.
Linn: Men, ligger Turkiet i Europa? Eddie: Ja.
Fanny: Typ. (Bäckagård 5)
Oliver: Utomlands… Vad är det för något? Jag har bara varit i Danmark. Helt plötsligt får jag inte åka vart, till Australien… Eller Nya Zeeland.
Linnea: Där har jag varit. /---/
Linnea: Jag gillar resor, och jag… Det är bra, om det är många som inte åker på resor så minskar det ju…
Oliver: Men åh!
Thea: Men det är ju lite roligare att åka. Linnea: Jag vet, men…
(mummel)
Linnea: Men man behöver ju inte åka typ så tre gånger om året på semester, man kan ju åka någon gång…
Thea: Kanske en gång till Åre, och en gång till Europa någonstans. Linnea: Jag menar jag, fast i och för sig… jag ska ju åka till Tysk-land… Jag ska på semester tre gånger detta året. (Djupadal 4)
Linneas resonemang i citatet är särskilt intressant. På ett plan så är hon medveten om att det skulle spara mycket koldioxid om människor drog ned på sitt semesterresande, ”man behöver ju inte åka typ så tre gånger om året på semester”. Men sen kommer hon på att hon själv ska göra just det. Här kan man likna det vid att Linnea hamnar i en identitetskonflikt med sig själv. Å ena sidan så är hon miljömedveten och
välinformerad, men å andra sidan gillar hon att resa (vilket ju faktiskt också brukar ha betydelse för vad man lär sig om världen). Detta blir något hon (liksom vi alla) måste hantera och här kan man verkligen se att den här typen av
diskussioner sammanknyter vardagsliv med skolkunskap, något som ofta ses som en nyckel till kunskapsutveckling. I diskussionerna kring semesterresor blir det dock tydligt att
familjer har olika möjligheter och vanor. Att kunna åka på solsemestrar och skidsemestrar flera gånger om året är inte en självklarhet för alla:
Jim: … Man åker inte, man åker inte på semester, mer än en, två gånger om året.
Wilma: Jag åker kanske inte en gång om året.
Isabella: Jag åker en gång, asså när det är sommarlov åker jag utomlands en gång fast annars åker jag på skidsemester inom Sverige.
Wilma: Jag, åker inte på skidsemester inom Sverige, eller jag gjorde.
Tilde: Ja, jag, asså jag åker knappt utanför Sverige, förutom Danmark.
Wilma: Jag åker till Österrike då.
Tilde: För vi åker ofta till Gotland. (Geijer 3)
Elin: … Man flyger ju ändå inte så ofta. Asså, man åker ju inte på semester…
Carl: Jo, jag flyger ganska ofta. Elin: … Semesterresor så mycket.
Carl: Jo, jag ska ju till Kina nästa år. Det är ju halva jordklotet! Viggo: Jag reser tre gånger om året, nåt sånt.
Viggo: Jag tycker att man ska få lov att åka till Spanien och sånt…
Carl: Ja. Förslag två gillade inte jag alls. Viggo: … Inte till New York. (Geijer 2)
I flera fall verkar det vara viktigt att kunna berätta om de resor man har gjort och de resor man planerar. Resandet berättar något om vem man är, det är en viktig del av ens identitet. Viggo, som säger att han åker utomlands tre gånger per år framställer sig själv och uppfattas annorlunda jämfört med Oliver som säger att han bara har varit i Danmark. Här
handlar det också om att jämföra sig med ”De Andra”, de som har andra ideal eller andra faktiska möjligheter. Några
gruppers samtal kommer in på att det dyrt att flyga till andra länder, och i det samtalet blir ”De Andra” viktiga för att framställa sig själv och sitt eget liv som normalt:
Wilma: En gång om året. Men de är bara dom rika som åker flera gånger om året. Inte vi vanliga människor som har vanlig förmögenhet.
Isabella: Amen, asså har vanligt, visst med pengar. Dom som är rika dom slösar ut, asså dom…
Wilma: Dom har mycket förmögenhet, men dom som har vanlig förmögenhet är bra. /---/
Isabella: Vi borde åka mindre flyg. Rika människor… Tilde: Borde åka mindre flyg.
Jim: Det borde även företag.
Isabella: Men vi måste ju skriva varför rika människor… åka mindre flyg…
Jim: Folk ska bli mer…
Wilma: Vi skriver om att man inte ska åka på så många semestrar. /---/
Isabella: Anledningen till att rika människor åker så mycket är för att…
44 Se till att lyssna på oss!
Tilde: Dom har råd och dom tycker det är roligt och man vill ha kul när man har råd liksom. Eller asså, vi har också råd men det blir en massa, man måste kanske spara på lite annat också. Isabella: Ja, de blir inte så mycket, om man åker så himla mycket så blir det inte så mycket pengar kvar. (Geijer 3)
Den här gruppen, som kommer från en skola i ett välbärgat bostadsområde, pratar om resor som något självklart i livet. Men samtidigt verkar de inte vilja identifiera sig med rika människor, de som har råd att åka på semester när de vill. Av samtalen framgår det också att tioåringarna har en vilja att minska utsläppen av växthusgaser. I diskussionen nedan mellan Maja, Lucas, Amir och Jim förs ett förslag fram om hur man kan reglera människors val av transportmedel:
Maja: Sänk priset på tågbiljetten!
Lucas: Sänk priset på tågbiljetter. Och man ska åka max en gång om året, men om det är långa resor, typ till Japan eller Hawaii, eller nåt sånt. Så är det vartannat år.
Amir: Och priset får vara kvar på Hawaii.
Lucas: Okej, vad heter det nu, miljöbilar. SÄÄNK! Jim: Höj priset på resor med flyg!
Lucas: Ofta! (skratt) (Segevång 6)
För de allra flesta grupper handlar flygresor om semester och nöjen. Men några av barnen har andra skäl för att åka
utomlands.
Arman: Men denna med semestern är bra mannen, dom andra är skitfattiga mannen.
(småprat)
Arman: Jag tycker denna också. Dahir: Vilken?
Arman: Denna, med flygplan.
Shirin: Nä, men det är dom här förslagen, här.
Arman: Denna förslagen är bäst, åka varje dag till ditt hemland. Varje år jag åker, så jag tar denna, mannen. (Apelgård 3)
Hampus: Jag tycker att det här är ganska bra. [förslag 2] Ja, för man behöver ändå inte alltid… En gång kan man ju typ resa till Kanarieöarna…
Isak: Och jag reser typ till Serbien, i Europa, kanske tre gånger om året.
Hampus: Det får du inte göra nu längre. (mummel)
Isak: Alltså fatta, Hampus och jag har familjer i både Kroatien och Serbien… Och i Frankrike, så jag reser dubbelt så många gånger. (Djupadal 3)
För de här barnen är utlandsresor med flyg en möjlighet att upprätthålla kontakten med föräldrar eller släktingar som bor utomlands och av deras resonemang att döma har det svårt att tänka sig att få de möjligheterna kringskurna. Både när det gäller semestrande och hälsa på släkten så handlar
diskussionerna och problemen framför allt om elevernas identitet. Det är inte ett i första hand praktiskt problem som de själva eller ens deras föräldrar kan lösa. Istället hanterar de
dilemmat genom att föreslå till exempel ekonomiska
incitament för att människor ska välja andra transportmedel. Lösningen finns inte i vardagslivet, den finns ”någon
Viktoria: Men asså… hur kan man komma på det här ”man ska bara kunna handla frukt som är odlad i Sverige till exempel päron. Clementin, apelsin och bananer…”
Ebba: Nä!
Viktoria: Men då ska det förbjudas. Men vi har ju inga bananer i Sverige? Bananer är nyttigt. Clementiner är nyttigt… Meloner är nyttigt…
Ebba: Äpplen…
Sofia: Äpplen har vi i Sverige, päron har vi i Sverige, vindruvor… Viktoria: Ja, men meloner har vi inte i Sverige… Nä, vindruvor har vi inte i Sverige.
Sofia: Jo, klart vi har. Vår kompis har det i sin trädgård. (Bäckagård 2)
Maja: Nej, jag älskar apelsiner! Alice: Det står väl inte jordgubbar?
Lucas: Nej, men dom är inte… Det får man inte heller, och det står inte.
Maja: Jo, man får. Till exempel, det finns jordgubbar och hallon… Lucas: Jag vill ha bananer och melon, och vindruvor.
Amir: Man ska ha kvar allt. Lucas: Ja, eller hur. (Segevång 6)
Förslaget om att förbjuda importerad frukt väckte starka känslor. I diskussionerna användes inte minst fruktens nyttighet som argument för att inte välja just det förslaget. Detta är naturligtvis inte så förvånande, barn (och vuxna) får ständigt höra att frukt är nyttigt och hälsosamt. I skolan har man fruktstund och hemma får många säkert höra att de ska ta en frukt då de är hungriga.
Dessutom besökte vi skolorna under vintern, då svenska frukter är sällsynta, för att inte säga obefintliga, i fruktdisken sånär som på enstaka äppelsorter. Att i det läget välja att avstå från att äta clementiner, apelsiner och bananer var naturligtvis svårt. Viktoria i citatet ovan uttryckte ju till och med förvåning över hur man kan komma på ett sådant förslag.
Att frukt och hälsa hänger ihop märks också när en grupp för fram förslaget om att förbjuda importerad frukt som bra, eftersom de refererar till kunskaper om att importerad frukt är mer besprutad än svensk frukt:
Denny: Asså, det jag inte gillar med frukt, det är det att de sprejar sånt gift på dem. Det förorenar…
John: Det är ju därför man måste skölja dem. Denny: Ja, nej det går nog inte bort.
Kevin: Jo, det går bort.
Smilla: Det går bort. Om det inte skulle gått bort skulle du dö. /---/ Kevin: Det är ju till för att det inte ska komma några bakterier på frukten, men det gör det ju ändå.
Denny: Ja.
John: Men det skulle ju hjälpa jättemycket om vi inte transporterade frukter. (Geijer 4)
Man kan också lösa problemet på olika sätt, till exempel genom att antingen ta med sig frukt hem från semestern, och få båda sakerna på en gång, eller se till att skapa möjligheter för att odla fler olika frukter på hemmaplan:
Erik: Annars är det ju bara till att åka till ett land och köpa ganska många bananer, så äter man dem när man åker hem.
Ida: Eller om man åker till ett land så kanske man semestrar där, och sen kan man ta hem bananer.
(mummel)
Ian: Amen får man ha med det in till flygplanet? Calle: Bananträd!
Olle: Jag menar såna… frön! Calle: Bananfrön.
Ida: Frön?
Olle: Jag lovar! Gör man så tar vi in dem och så klistrar man, i en påse.
(mummel)
Ian: För att man kan äta äpplen, päron och plommon här, som vi har här för det är nyttigt. Det är nyttigare än melon och sånt. (Djupadal 5)
Felicia: Man kan ha ställen där det finns äppleträd och sånt, där alla människor får gå och plocka, typ lite såna ställen.
Clara: Eller växthus.
Felicia: Men typ det jag menade, asså, typ ett sort fält där det finns en massa äppleträd, päronträd, vindruvsväxtet. Det finns vindruvor från Sverige, det finns såna buskar med vindruvor, Maj sa det. Att folk får tillgång till frukten.
Clara: Mm, att man får plocka sin egen frukt i växthus nära en. (Bäckagård 6)
Det finns vare sig något rätt eller självklart svar på problemet, utan de tvingas att väga olika för- och nackdelar mot varandra och ta ställning trots att det inte finns något riktigt svar. 52 Se till att lyssna på oss!
Diskussionen nedan är ett exempel på hur barnen i en grupp förhandlar med varandra och försöker lösa problemet med att de vill äta exotiska – och goda – frukter samtidigt som de vill minska transporterna. Citaten är utdrag ur en drygt tio minuter lång diskussion som en grupp på Geijerskolan hade om just fruktproblemet.
Olof: Jag kan inte tänka mig ett liv utan meloner.
Hanna: … Asså, meloner älskar jag också, men asså äpplen det kan vi ta hand om själv.
Love: Den är bra… det är om man tänker på miljön. /---/
Nova: Får jag bara säga en sak? Man kan ju odla det själv. Asså, man kan ju köpa en kanske nån melon en gång kanske, i fall det funkar… och så kan man kanske plantera egna vindruvor, och göra massa sånt. Det gjorde mina grannar och det funkade. Olof: Jag tycker att vi borde använda, äta meloner typ en gång om året eller nåt sånt, bara för att känna att det är lyx, eftersom att det tar mycket bensin. (Geijer 1)
Redan tidigt i diskussionen har Olof kommit med idén att man kan begränsa konsumtionen av importerad frukt, samtidigt som man inte behöver avstå helt från ett liv med meloner. Idén om en särskild “fruktvecka” har väckts, men frågan är hur ofta denna fruktvecka ska infalla:
Olof: Titta fruktveckan, den funkar… Nova: Men ifall man är borta…
Hanna: Kan vi inte ha fruktvecka varannan månad? Love: Nej, det kan vi inte ha, Maja, för det blir…
Hanna: … Ska vi ha fruktvecka varje vecka då? Love: Nej.
Olof: Nej, vi ska ha fruktvecka en gång om året. Hanna: Okej, det var inte bra. (Geijer 1)
Nästa problem för gruppen att lösa är hur fruktveckan ska kontrolleras och hur man försäkrar sig om att ingen fuskar. En lösning tycks vara att låta politiker ta hand om kontrollen, en annan lösning är att göra fruktveckan till en högtidsliknande vecka:
Olof: Amen, det blir jätteklyddigt eftersom att då kommer man. Asså, kolla, hur ska man då hålla koll på att man inte har frukt-vecka året om? Liksom… varannan frukt-vecka…
Nova: … Men Sigge, Sigge kolla, du och din familj håller koll på er egen fruktvecka.
Olof: Ja, men tänk så är det nån annan familj som… Love: … Tjuvhandlar, det är rätt.
Olof: Ja… /---/
Nova: … Ja, jag vet. Jo, men det finns ju en speciell tid. /---/ Nova: Du sa att vi skulle sätta kanske på det. Jo, men då, Olof ursäkta. Då kan man ju till exempel, du vet att en viss tid så äter man ju semlor ibland…
Love: … Det är en dag om året…
Nova: Nej. Asså, man säljer semlor en viss tid. Love: Ja, men det finns bara en semmeldag.
Nova: Vi säger till exempel att semla och frukter är likadant, kan man säga.
Olof: Det är det jag har sagt hela tiden. /---/ Love: Vad bra. Då kör vi på det här då. (Geijer 1)
Samtalet kring fruktveckan är intressant ur många synvinklar. För det första visar det hur kompetenta barnen är vad det gäller att hitta lösningar på problem som till en början verkar oöverstigliga, till exempel ett liv utan meloner. För det andra visar utdragen hur de förhandlar med varandra, hur de använ-der sig av olika erfarenheter, kunskaper och argument. De tar även upp vad som är möjligt att odla i Sverige, betydelsen av att transportera med hjälp av fulla flygplan, politikers roll och hur man kan kontrollera människors matvanor. De ser både problem och lösningar, både för sig själva som individer och på en samhällsnivå. Sist men inte minst, vilket är en viktig del av uppgiften, enas gruppen om en förändrad version av fruktförslaget. På vägen har de prövat både argumentation och gemensamt ställningstagande, kompetenser som är viktiga i samhället idag.
Jim: Ja, men kolla här, om vi tänker så… Om vi ska liksom förklara varför, åka mycket mindre flyg, förklarar vi inte varför vi vill att man ska åka mindre flyg.
Tilde: Men då får du skriva för att det kommer bli mindre… Jim: Avgaserna…
Tilde: … Avgaser.
Jim: … Och värmen studsar mot ozonlagret som studsar tillbaka till isen så den smälter.
Isabella: Nej.
Wilma: Asså, man fattar ingenting av vad du säger. Isabella: Nej.
Jim: Nej, men vadå?
Isabella: Asså, dom som lyssnar kommer tycka det är… Jim: Ja, men, asså, liksom, kan du inte skriva för att det släpps väldigt mycket avgaser ur flygplan.
Isabella: Ja.
Wilma: Man använder mycket bensin till flyg så därför ska vi min-ska det för att avgaserna… det är ändå högt upp i luften.
Tilde: Ja, och då kommer det nära. Wilma: Och det sprids ju överallt då.
Tilde: Men asså, tåg dom måste va rätt så miljövänliga. Isabella: Ja.
Tilde: Eftersom det inte kommer ut avgaser utan bara elektricitet. Wilma: Men dom går inte på elektricitet. Jo, det gör dom.
Tilde: Jo, det gör dom. Isabella: Ja.
Wilma: Men inte dom förra, dom va tut-tut kol. Isabella: Ja.
Tilde: Ja, men dom moderna tågen går på elektricitet. (Geijer 3)
60 Se till att lyssna på oss!
Diskussionerna speglar av barnens vardagsliv, om hur de vill berätta om sig själva och om sina värderingar. Men även kunskaper inom olika ämnen visar sig. I förra avsnittet kunde vi läsa om att Nova, Love, Olof och Hanna hade viss insikt i svårigheterna med att lagstifta om människors fruktätande (vilket man som vuxen bara kan instämma i). I dialogen ovan använder sig Jim, Tilde, Isabella och Wilma av naturveten-skapliga kunskaper för att förhålla sig till problemet. De diskuterar komplexa samband som rör ozonskikt, klimatför-ändringar, spridning av avgaser i atmosfären och olika tran-sportmedels energiförbrukning. Gruppen försöker få ihop hur växthusgaser och klimatförändringen hänger ihop. De har klart för sig att flyg påverkar den globala uppvärmningen i högre omfattning än tåg. Men det råder en viss begreppsför-virring och kunskapen som framträder är inte helt korrekt. Vad som är intressant här är att de använder de
naturveten-skapliga kunskaper som finns tillgängliga inom gruppen för att lösa problemet med transporter. Samtidigt är de invol-verade i ett samtal där de faller varandra i talet och bygger vidare på varandras
yttranden.
Ett annat exempel på användning av naturvetenskapliga kunskaper kommer från Segevångskolan, när Johanna gör ett inlägg i diskussionen:
Johanna: Men det värsta är att vi släpper ut avgaser, asså då förstörs träden. Och när träden förstörs då kan inte vi andas, för det är träden som ger oss syre. (Segevång 2)
Johannas inlägg som kommer från en längre dialog visar att hon ser samband mellan avgaser, träd, syreproduktion och andning. Den naturvetenskapliga kunskap som hon använder här har hon sannolikt tillägnat sig under skoltid. Samma typ av resonemang kommer tillbaka i följande diskussion om träd och pappersproduktion:
Mostafa: Eller det är egentligen just träden som släpper ut… egentligen är det träden som ger oss luft. Så ju mer man hugger av träden, desto mindre luft får vi.
Loke: Och det är… Och det är inte så viktigt med papper, egentligen. Om man tänker på det…
Mostafa: Inte lika viktigt som miljön.
Loke: Precis… Det är inte lika viktigt med miljön, som ett par pap-per… Dom lever inte papprena, direkt.
Fatih: Hur skulle vi kunna skriva? På marken? Loke: … Men det är inte lika viktigt…
Mostafa: … Som miljön. Loke: Exakt!
Mostafa: Miljön är mycket viktigare!
Loke: Om miljön försvinner, dör vi. Om miljön blir dålig så dör vi… Mostafa: … Om miljön försvinner, försvinner vi…
Loke: … Papperna är inte lika viktiga. Om papperna försvinner så dör vi inte… Det är bara att vi inte kan skriva brev…
Mostafa: Om träden försvinner dör vi! För vi får luften av träden… Luften ger oss… Träden ger oss luft!
Loke: Precis! (Segevång 1)
Det här resonemanget handlar om en av de mest grund-läggande reaktionerna, det vill säga fotosyntesen. Det märks att Mostafa, Loke och Fatih använder sin kunskap om foto-syntesen för att föra ett resonemang och komma fram till att gröna växter är en förutsättning för mänskligt liv på jorden. De fortsätter lite senare med att tala om vad man kan göra för att minska utsläpp av avgaser från biltrafik:
Mostafa: … Och inte göra det… Och låta Vägverket sänka hastigheten på exakt alla gator och vägar. Exakt alla.
Loke: Fast om det är… man kör långsammare så tar det längre tid, borde det inte ta lika mycket avgaser som när man kör lite som när man kör snabbt? /---/
Fredric: Man ska inte köra fort på gatorna, annars släpper man för mycket ut avgaser.
Loke: Men om man kör långsamt tar det bara längre tid. Fredric: Ja, men det går inte ut lika mycket.
Fatih: Ja, att vi ska… /---/
Loke: Det är också bra om man inte kör alls. För när man kör långsamt, så blir det ju lika långt som när man kör snabbt… Mostafa: … Ju långsammare man kör, desto… renare blir miljön. Loke: Men ändå, man kör lika långt. Alltså blir det lika mycket, bara att man kör långsamt och man släpper ut mindre per minut och så…
Mostafa: Till exempel, nån ska till jobbet kvart över sju. Han måste vara framme klockan åtta, han kör för fort, det tar 45 minuter då kan han gå, om man ska tänka på miljön så ska man köra långsammare, då kan man gå ut mycket tidigare än vad man brukar, då kommer man… då kommer man till jobbet lika, samma… Då kommer man inte för sent om man kört
långsammare…
Loke: Men det blir ändå lika långt! Avgaserna kommer ändå ut. Och det kommer ut lika mycket, bara att man kör långsammare och det kommer ut mindre i taget… När man kör snabbt kanske det kommer ut… så mycket… Och sen när man kör
lång-sammare så kommer det bara mindre ut… Men man kör ändå lika långt, och det kommer ändå ut lika mycket.
(Segevång 1)
Ja, vad har hastigheten för betydelse? Förbrukas det mer energi om man kör i hög hastighet än när man kör i låg hastighet? Uppfattningen i gruppen är att när man kör bilen i höga hastigheter så förbrukas mer energi. När de talar om hastighetens betydelse för energiförbrukningen kommer de fram till, efter ett logiskt resonemang, att det är sträckan som är avgörande. De har inte kunskap om att luftmotståendet ökar med kvadraten på hastigheten. Men det har å andra sidan inte många vuxna heller. Samma resonemang och
slut-ledningar som tioåringarna har kan höras när vuxna talar om hastighet och utsläpp.
Några grupper jämför bilens utsläpp med flygplans:
64 Se till att lyssna på oss!
Oliver: Jag tycker att tvåan är bra för att då förminskar man ju jättemycket avgaser och så, så det blir mindre… avgaser, så att inte… de stora isarna smälter.
Thea: Men… då gör man typ inte så mycket.
Linnea: Nä, och jag tycker förslag ett, att liksom, det gör inte heller så mycket avgaser.
Alva: Jag tycker också ettan.
Thea: Men det är ju inte… så lång bit. Jag menar, det minskar ju inte så jättemycket. (Djupadal 4)
Ida: Och så nu – eller om detta går då får man bara åka en gång. Men sen kan man ju åka bil.
Olle: Men bilen släpper kanske ut lika mycket på två veckor som ett flygplan till Spanien kanske. Om man kör till jobbet och lämnar barnen det tar en halvtimme per dag, och sen till träning, det tar tio minuter. Då blir det kanske bara 50 minuter per dag. Och till Åre kan man ju åka med tåg nu, utan att behöva byta. Ida: Härifrån till Sälen kan man ju köra bil, men det är ju inte bra. Ojsan! (Djupadal 5)
Samtalet går ut på hur mycket koldioxid ett par veckors bilkörande innebär i förhållande till en flygresa till Spanien. Är det möjligt att minska utsläppen i vardagen så att man kan kosta på sig en längre utlandsresa.
Följande citat är utdrag ur en lång diskussion mellan Viktoria, Bassam, Sofia och Ebba angående möjligheten att ersätta bensindrivna bilar med elbilar:
Viktoria: Ja! Varför skulle man inte kunna ha elbilar, elflygplan… Då är det ju inga kolutsläpp!
Bassam: … Elbilar finns redan… Sofia: … Nämen batteri.
Viktoria: Nämen batteri, det var ju det jag sa… eeh… Ja, man kan cykla… Men då till exempel kan man sätta på natten.
Ebba: Jag har börjat gå till stan.
Sofia: Ska vi cykla till ett annat land då?
Viktoria: Nä, men man kan ha, till exempel en bensinmack, men det är inte bensin det är el.
Ebba … En elmack.
Viktoria: … En elmack, så stoppar man in och laddar. Och så borde alla få ha en sån i sitt hem.
Sofia: Man ska förbjuda bensinbilar.
Bassam: Vadå, ska vi byta ut våra bilar till en sån bil?
Viktoria: Nämen det behövs ju inte, man tar bort den tanken och sätter in elbatteri som man laddar varje natt.
Sofia: Då kostar det ju pengar? Om man ska laga den bilen? Viktoria: Ja. Men det är ju inget kolutsläpp, det blir ju bättre för miljön. Men det kostar ju bara pengar i början när man… det tar ju på räkningen, men man laddar ju inte hela tiden, man kopplar ju av när man inte ska laddas, så ska man ha en liten sån så att man kan ladda. /---/
Bassam: Batterierna… Om det regnar då kommer ju… om det går på el, då kommer ju fan hela bilen att explodera.
Viktoria: Varför det?
Bassam: Elektricitet tål ju inte vatten ju. Viktoria: Vadå, tål inte vatten?
Ebba: … Oj, när det regnar, man får ha ett sånt stort paraply över hela bilen.
Bassam: Som den lampan, den tål ju inte vatten. Om jag hade hällt vatten över den lampan där hade den inte funkat.
Viktoria: Jag vet, om man går med paraply till skolan, eller till kompisar eller…
Bassam: Ja, men om man ska åka bil, elbil, och det regnar. Viktoria: Det finns faktiskt en viss el som kan tåla vatten.
Bassam: Asså, om det regnar och man har batteriet, då går hela batteriet i sönder.
Ebba: Som en elektrisk ål, den är ju i vatten!?
Viktoria: Ja!… Varför skulle man inte kunna använda dens energi? Man trycker ut livet, eller trycker ut energin… Bassam: Men då har vi ju inga ålar kvar?
Viktoria: Jamen, vem äter en elektrisk ål? Ebba: … Det kan göra ont, ajajaj.
Viktoria: Därför är det bättre att man…
Bassam: Man dödar ju den sen så kan den ju inte göra så… Steker den och sånt. (Bäckagård 2)
Här ser man svårigheten för eleverna att sortera i sina kunskaper. De har fragmentariska kunskaper om
elektricitet – det är bra med elbilar, el kostar pengar, det är inte bra att ha elektriska saker i vatten, det finns elektriska ålar (som simmar i vatten…). Samtidigt har barnen, genom sin diskussion, börjat reda ut vissa begrepp. Vi menar att här har en intressant lärprocess startat, som kan ligga till grund för kunskapssökning och bredare förståelse.
Viktoria: Jag tycker det att familjer inte ska åka på det… förslag två, att det är helt åt skogen. För tänk om man ska åka en gång… Ebba: … Det går inte…
Viktoria: … Det går inte, då får man åka en gång på semestern. Kul att få sitta och vänta jättelänge, ja, nästa år ska vi dit då får man… då får semestrarna fördröjas. För nästa år hade vi tänkt åka på fem, sex semestrar – men det är ändå vi som betalar. Men man hade ändå kunnat komma på något förslag; elbil, elflygplan – man laddar dem i två dagar till exempel… Varför hade inte det funkat? (Bäckagård 2)
Amir: Det brukar va såna gamla som inte kan cykla och sånt. Som måste åka bil.
Lucas: Jag vet. Vi åker… bil… Alice: … Då kan dom ta rullstolen. (skratt)
Lucas: Sån elstol… Och, vad ska vi ha för förslag. Jag tycker, asså om det är två gånger i veckan…
Amir: Jag tycker vi ska ha… dom ska ha elektriska flygplan och elektriska bilar, dom laddar dom…
Alice: Kom ihåg att dom filmar.
Maja: … Ja men det kanske är lite så med elektriska flygplan… Såna elektriska saker i luften…
Amir: Dom bara lägger in sladdar i dom.
Maja: … Som räcker till Thailand! (skratt) (Segevång 6)
I elevernas diskussioner om hur de kan minska koldioxidut-släppen finns det otaliga kreativa förslag på hur man med nya – och väldigt gamla – tekniska lösningar kan avhjälpa prob-lemet.
Längtan efter att få behålla sina vanor föder kreativa tankar om transporter. Hästtransporter, elflygplan, solcellsbilar är exempel på förslag som återkommer i diskussionerna. Maja, Amir, Alice och Lucas diskuterade sitt förslag om en elbil (och elflygplan) under en lång stund. De funderade på möjligheter med tekniken, som till exempel att man kan ha laddare hem-ma, el-mackar där man kan ”tanka” och möjligheten till att använda solceller. Men de resonerade också kring problem med elektricitet om det regnar, priset och att ett batteri till ett flygplan skulle bli alldeles för stort.
En grupp glider in på problemet med kor och växthusgaser:
Casper: De [korna] släpper ju ut koldioxid. Eller hur? Ellen: Ja.
Casper: Vad tycker du att vi ska göra åt det? Tilde: Bajsa. (skratt)
Ellen: Jag tycker att vi ska döda korna. (skratt) Miranda: Då får vi ingen mjölk.
Casper: Du, hade du gjort det i Indien hade du blivit dödad. Ellen: Men jag är tyvärr inte indisk.
Casper: Ja, men jag tycker att man ska stänga inne kon i nån sån typ lada, fast som tar in alla fisar… (skratt)
Ellen: Men då kommer det ju stinka, så kommer man stå där… Casper: Nä men man går in med mask. Nä, men det är typ ett sånt rum, och så är det så att den koldioxiden inte kommer ut. Ellen: De kommer stå med gumpen i ett sånt hål. (Bäckagård 1)
Skratt och skoj, men samtidigt allvar och kunskap om både problemet och möjligheter att lösa det. Barnen har en mängd olika idéer och bäst tycker vi att de syns i teckningarna som de ritade i samband med uppgiften.
Max: Asså, det är konstigt. Varför bryr sig inte nästan alla människor om miljön? Asså, jag har sett många som bara slänger, alltså skräp…
Masoud: Snacka om den här filmen, 2012, asså bara för att jag ska snacka så bra nu bara för att de spelar in då, jag brukar inte snacka, såklart. Asså, allvarligt, tänk om vår värld kommer bli så. Johanna: Men tänk, vet du varför det kommer bli översvämning? Masoud: Klimatet…
Johanna: För att klimatet ändras, det blir varmare och isarna smälter.
Masoud: Och då dör isbjörnar. Och isbjörnarna gör oss ingenting. Men låt dem dö. (skratt)
Johanna: Okej, isen smälter och då kommer det massa vatten till Sverige och översvämning och allting…
Masoud: Asså, tänk om våra föräldrar är där, asså tänk hur livet är om det är en sån översvämning i heeela Skåne och Sverige. Tänk om våra föräldrar sitter där, dricker kaffe. /---/ Asså tänk hur det ska kännas, det bara flyger lava. Katastrof. Öresundsbron faller… /---/
Johanna: Asså, om isarna smälter och därför det smälter så måste vi sänka hastigheten därute [på vägen utanför skolan]. Masoud: Därute?
Max: Sänk hastigheten… jag tror nog vi ska sänka hastigheten vid Lundavägen.
Johanna: Det ska bli någon gång, men jag vet inte när, men man ska sänka hastigheten över hela Malmö till 40. (Segevång 2)
Barnen framstår som en slags miljökämpar, som bryr sig medan de vuxna – som Masoud säger i citatet ovan – sitter och
dricker kaffe medan katastrofen närmar sig. Nu menar barnen att det är dags för de vuxna att lyssna på dem, att inse vidden av problemet. Uppmaningarna till Andreas Carlgren blir därför också ibland allvarliga:
Viktoria: [Till miljöministern] Om du någon gång hör det här, se till att lyssna på oss: världen kommer att gå under om ni inte lyssnar.
Ebba: Ja, men inte under vår livsgång. Bassam: Nää.
Viktoria: Men världen kommer gå under om vi inte. Ebba: Mänskligheten kommer inte att finnas kvar. Bassam: Men tänk om tvåtusenmiljarder år. Viktoria: Vi vill ha solceller! (Bäckagård 2)
I citaten ovan går barnen från katastrofscenarion och världens/mänsklighetens undergång till väldigt konkreta förslag på hur detta kan förhindras. Max, Masoud och Johanna från Segevångskolan föreslår att man ska sänka hastigheten utanför skolan medan Viktoria, Ebba och Bassam från
Bäckagårdsskolan skickar en uppmaning om att använda solceller till Andreas Carlgren. Genom elevernas konkreta förslag blir klimathotet inte ogreppbart, utan möjligt att hantera. Ett annat sätt att påverka är att demonstrera. Bäckagårdsskolans elever träffade vi mitt under Klimat-toppmötet i Köpenhamn i december 2009. Den händelsen väckte också tankar hos eleverna:
