Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för nyanlända invandrare
Det absolut största hindret att åtgärda avser tillgängligheten och omfattningen av arbets
marknadspolitiska åtgärder för de nyanlända.
Till exempel är det endast en begränsad andel av de nyanlända kan få stöd av arbetsförmed
lingen. Arbetsmarknadsutbildningarna inriktas på yrken där det finns en tydlig efterfrågan på arbetskraft kombinerat med krav på att ökad andel ska få arbete kort tid efter utbildningen.
I praktiken måste den nyanlände ha Sfibetyg D för att få tillgång till arbetsmarknadsutbildning.
Andra föreskrifter som utgör ett hinder är bland annat att nyanlända inte får delta i ett arbets
marknadspolitiskt program på deltid tillsammans med kommunala introduktionsinsatser och kravet på finansieringsbidrag från arbetsgivare vid arbetspraktik.
Det finns även problem vid utformningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna eftersom de försvårar möjligheterna att skapa en samsyn kring helheten, samverka och samutnyttja de
samlade resurserna. Trots att åtgärder såsom Provapåplatser och yrkesbedömning möjliggör en konkret samverkan för att strategiskt utnyttja resursen görs detta inte. Förklaringen är sannolikt att det saknas en tradition och erfarenhet att göra detta. Dessutom försvåras samverkan med kommunerna av snabba ändringar i de arbets
marknadspolitiska insatserna och stora sväng
ningar i arbetsförmedlingens ekonomi.
Kravet på arbetslöshet och långtidsinskrivning för att få tillgång till ett antal åtgärder innebär sedan flera år att ett antal kommuner och arbets
förmedlingar skriver in samliga nyanlända i arbetsför ålder redan då de börjar läsa Sfi. Detta förefaller vara en administrativ insats utan någon egentlig innebörd då de registreras som ej aktuell för arbete direkt.
• De arbetsmarknadspolitiska insatserna för nyanlända invandrare bör ha en helt annan utformning. Insatserna behöver vara oberoende av konjunkturen och understödja utveckling av mångfalden i arbetslivet. Tilldelning av resurserna bör bygga på en analys av bland annat målgruppens utbildningsbakgrund och arbetslivserfarenhet.
• Samverkan och samutnyttjande av gemen
samma resurser behöver utvecklas utifrån en gemensam helhetssyn på nyanländas intro
duktion. Sannolikt underlättas detta av att arbetsförmedlingens personal samlokaliseras med kommunens introduktionsverksamhet.
Därutöver bör de arbetsmarknadspolitiska medlen endast få utnyttjas i samverkan med kommunen för att effektivast utnyttja de gemensamma resurserna.
Sammanfattning av hinder och utvecklingsbehov
Sammanfattning av hinder och utvecklingsbehov 29
Undervisning i svenska
Det andra stora hindret för staten att åtgärda avser svenskundervisningen inom Sfi. Detta hinder kan kommunerna till stora delar åtgärda i de lokala operativa verksamheterna. Men för
ändringar i de nationella styrdokumenten är till viss del nödvändiga och i andra avseende behövs de för att åstadkomma en verklig förändring.
Utbildningen i svenska ger inte tillräckligt stöd för vad den nyanlände invandraren ska göra i nästa fas av etableringen i Sverige. Intentionerna och syftet att deltagarna ska få ett funktionellt språk är dåligt förankrade i den praktiska under
visningen. Det saknas också en tydlig koppling mellan introduktionsplan, studieplan i Sfi och arbetsförmedlingens handlingsplan.
Det är inte rimligt att nyanlända invandrare fortsätter läsa svenska efter avslutad introduktion och avslutad Sfi i den utsträckning som fram
kommer i Integrationsverkets senaste uppföljning av introduktionen. 24–37 % av dem som avslutat sin Sfi fortsatte att läsa svenska. Glappet mellan Sfinivåerna och det språk individen behöver på arbetsmarknaden, i arbetsmarknadspolitiska åtgärder och i vuxenutbildningen är fortfarande alltför stort.
• Det finns skäl för att överväga en mer genom
gripande förändring av undervisningen i svenska för nyanlända invandrare. Den behöver inte
greras bättre i en introduktion som tar fasta både på den bakgrund och de förutsättningar den nyanlände har med sig och det den nyan
lände ska göra i nästa fas av etableringen.
• Svenskundervisningen bör vara en integrerad del av introduktionen, det vill säga ingen egen skolform. Sfibetygen kan med fördel ersättas av intyg som beskriver hur och i vilka situa
tioner deltagaren kan kommunicera på svenska.
Målet med svenskundervisningen ska vara att deltagaren tillägnar sig de färdigheter i svenska språket som krävs för nästa fas i etableringen i Sverige det vill säga för arbete, studier på olika nivåer etc. Deltagarna ska kunna antas och delta i efterkommande aktiviteter. Om det behövs ytterligare svenskundervisning så ska detta tillgodoses med integrerade stödinsatser.
Ersättning för merkostnader för mottagna nyanlända invandrare
• Det finns skäl för att behandla hela gruppen nyanlända invandrare på samma sätt från statens och kommunernas sida. Sfiundervis
ningen och arbetsmarknadspolitiken avser hela gruppen. Men staten tar endast ansvar för merkostnaderna under introduktions
perioden för flyktingar enligt ersättnings
förordningen. Det finns inga rationella skäl för denna ståndpunkt. Det är rimligt att kommunerna mot statlig ersättning erbjuder gruppen övriga nyanlända invandare alla introduktionsinsatser. Individens behov av introduktion bör vara avgörande.
Hinder som både staten och kommunerna behöver åtgärda
Målformulering och resursplanering
Den låga måluppfyllelsen borde föranleda att målen för nyanländas introduktion omformuleras.
Detta behöver genomföras i första hand nationellt, då det påverkar den statliga resursfördelningen, men det ger även en signal till förändring av förhållningssättet i det lokala arbetet. Kommu
nerna kan samtidigt som denna förändrings
process pågår nationellt med fördel genomföra förändringen i det operativa arbetet.
• Det behövs mål som ger en mer konkret ledning för hur ett individuellt introduktions
program kan utformas för olika målgrupper.
Målen behöver utformas så att den enskilde nyanlände invandraren kan förstå och identifiera sig med dem.
• Med utgångspunkt från de nyanländas utbildningsbakgrund och arbetslivserfarenhet skulle sysselsättningsmålet för nyanlända invandrare kunna anpassas utifrån ett antagande för deras möjligheter till arbete med eller utan kompletterande insatser från samhällets sida.
Det bör även vara möjligt att i grova drag upp
skatta hur stor andel som behöver komplettera sin utbildning på olika nivåer.
30 Sammanfattning av hinder och utvecklingsbehov
• Ska målen nås enligt intentionerna så är det nödvändigt att det finns en tydlig resurs
planering som är relaterad till målen och målgruppens förutsättningar.
Vuxenutbildning
En stor del av de nyanlända invandrarna har behov att ta del av vuxenutbildningen. Men det är en grupp som har andra referensramar, andra studietraditioner och andra förutsättningar jämfört med elever med svensk bakgrund.
Insatserna inom detta område kan få stöd via statens resursfördelning och stöd till metod
utveckling via de statliga myndigheterna.
Men det är också en verksamhet som de enskilda kommunerna kan utveckla enligt den lokala målgruppens behov. Policydokument och kurs
planer för Sfi med mera lyfter fram värdet av att undervisningen i svenska, Sfi, kombineras med studier på grund och gymnasienivå. Det förekommer i mycket liten utsträckning.
• Gruppen nyanlända invandrare som har behov av vuxenutbildning är stor, särskilt på vissa orter. Det är anmärkningsvärt att Sfiundervisningen i så liten utsträckning kombineras med vuxenutbildning. I de flesta kommunerna är det samma förvaltning som ansvarar för Sfiundervisningen som för den kommunala vuxenutbildningen.
• Särskild uppmärksamhet bör också ägnas åt nyanländas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Individens motivation och delaktighet bör vara viktiga delar i en metod
utveckling som bör föregås av en utvärdering av vad som hittills har gjorts.
Överenskommelse om utveckling av introduktionen För att respektive part ska kunna fullfölja åtaganden i en överenskommelse behöver de kunna styra över förutsättningar kring de resurser de får sig tilldelade. Förordningar, instruktioner, regleringsbrev med mera till de olika statliga myndigheterna måste också samordnas och synkroniseras.
• Central, regionala och lokala överenskom
melser om utveckling av introduktionen bör kunna utformas så att de blir ett konkret stöd
i utformningen av den operativa verksam
heten. Samverkan och resursinsatserna från respektive part är så allmänt hållna att de inte blir förpliktigande.
• Vanligast i de lokala överenskommelserna är att arbetsförmedlingen ansvarar för att tillgängliga åtgärder används i anslutning till avslutad introduktion eller Sfi. Enligt med
verkande kommuner gör den stora ryckigheten i tillgängliga resurser att det blir svårt att fullfölja mer långsiktiga planer.
• Överenskommelserna är mer likt avsikts
förklaringar där endast ett fåtal av de lokala överenskommelserna specificerar samverkan och de resurser som avsätts till den gemen
samma verksamheten. Det finns inget om konkret inventering av vilka resurser som den aktuella målgruppen behöver för att nå målet med introduktionen.
• De lokala överenskommelserna behöver kompletteras med avtal om konkreta insatser utifrån de gemensamma ekonomiska resurserna relaterat till målgruppens behov av insatser.
Detta för att säkerställa att resurserna finns över tiden.
Kortidsutbildades möjligheter i arbetslivet
Sannolikt är målet att nyanlända ska ha syssel
sättning efter introduktionen oöverstigligt för vissa nyanlända som invandrar till Sverige.
Detta med hänsyn tagit till individens totala utbildningsbehov, familjsituation och studie
tradition tillsammans med en begränsad tillgång på arbetstillfällen som inte kräver yrkesutbild
ning och yrkeserfarenhet. Sannolikt är detta ett hinder som på kort sikt är svårare att undanröja då det förutsätter förändringar inom flera olika politikområden.
• Det innebär att samhället för en längre period behöver skapa en meningsfull sysselsättning för denna grupp. Idag löses detta ofta med kortvariga kommunala projekt. Det finns behov av att detta sysselsättningsbehov löses för längre tidsperioder och där kostnaderna fördelas mellan staten och kommunerna.
Sammanfattning av hinder och utvecklingsbehov 31