Hindrande faktorer för barns inflytande och demokratiarbetet i förskolan

När pedagogerna försöker definiera vad barns inflytande innebär i förskolans diskurs verkar de ofta ta upp det som försvårar demokratiarbetet och barns inflytande. Resultatet visar att pedagogerna kompromissar med flera aspekter i verksamheten som förhindrar dem att nå det arbetssätt som de önskar.

Det som pedagoger visar mest missnöje med är storleken på barngruppen vilket är den största faktorn de lyfter som hindrar arbetet med barns inflytande och det demokratiska arbetet i verksamheten. De uttrycker att det är avgörande för att uppfylla förskolans och pedagogernas verksamhetsmål med barnen, speciellt när det handlar om barns inflytande.

Storleken på barngruppen är det viktigaste. Hela vårt arbete hänger på hur mycket barn man har i relation till pedagoger.

Stora barngrupper försvårar för inflytande och demokrati tycker jag. Där känner jag ibland att det är liksom mer rutiner som styr och man har inte tid.

En pedagog lyfter att barngruppens storlek gör att man i vissa stunder måste prioritera kollektivets bästa istället för det enskilda barnets.

Det finns ingen möjlighet och tid till att se det enskilda barnets inflytande när man är ensam pedagog på x antal barn. Då så får man tänka på kollektivets bästa.

Detta citat indikerar till en balansgång mellan barns inflytande och kollektivets bästa vilket i sig visar och lyfter fram en viktig aspekt av vad det demokratiska arbetet innebär och hur det blir synligt i verksamheten.

En annan faktor som två pedagoger lyfter fram är sammansättningen av barngruppen. Att denna kan påverka möjligheterna kring barnens inflytande och att alla inte får lika mycket plats att uttrycka sig.

Hinder! det är för stora barngrupper absolut. Det blir stökig stämning. Man kan inte se till och göra det alla barn vill. De som hörs mest och syns mest är de som kommer fram. Men det finns barn som inte syns lika mycket och de faller bort lite grann. Man glömmer inte bort dem men andra tar mer plats. Det är lättare för vissa barn att stånga sig fram i stora barngrupper och få vara med att bestämma. För andra är det svårare och de vågar inte ta samma plats i stora grupper.

Pedagogerna uppfattar att de stora barngrupperna får en stor konsekvens i deras demokratiska arbete och barnens inflytande då det bidrar till en stökig och högljudd miljö

som hindrar pedagogerna till att se alla individer. Detta menar pedagogerna bidrar till att vissa barn lätt faller bort. De barn som pratar mest blir de som syns mest och får mest inflytande över tillvaron.

En tredje faktor som pedagogerna lyfter fram som hinder är tidsbrist då de menar att verksamheten på förskolan är styrd av regler och rutiner.

Klockan styr mycket vad vi gör med barnen. Klockan 9 är det samling och fruktstund, sen går vi ut eller har aktivitet inne. Sen är det toalettbesök och tvätta händerna och lunch, med de små är det vila och barnen får fri lek. Sen är det mellanmål och emellan det ska man städa och plocka undan. Jag känner ibland att det är rutiner som styr.

Samtidigt menar pedagogerna att det inte finns tillräckligt med tid för dem att “prata ihop sig” med varandra för att planera dagen. Detta anser de vara ett problem som indirekt påverkar barnens möjlighet till inflytande.

Ibland när man inte har tid att prata ihop sig med de andra arbetskamraterna innan barnen kommer på morgonen så blir det lite att man bestämmer över huvudena på dem i stunden. Som, du går och med de barnen så tar jag de andra och så får barnen anpassa sig efter det. Det finns inte tid för att lyssna på alla då. Men man gör ju så gott man kan såklart.

Den tidsbrist som pedagogerna upplever främst i förhållande till att de inte får tillfälle att strukturera dagens upplägg med varandra påverkar barnens inflytande och det demokratiska arbetet i praktiken. De menar att en gemensam reflektionstid i arbetslaget bidrar till ett gemensamt och medvetet förhållningssätt om hur man kan utforma arbetet med barns inflytande och det demokratiska uppdraget i fokus.

Analys

Intervjusvaren visar att pedagogerna uppfattar att det finns flera hinder som påverkar förskolans demokratiarbetet och barns inflytande. De största faktorerna anses vara storleken på barngruppen, tidsbrist och sammansättning av barngrupp. Utifrån dessa hinder menar pedagogerna att de måste kompromissa med barnens inflytande vilket direkt anses påverka

det demokratiska arbetet. Dessa typer av kompromisser beskriver _{​Halldén (2007) om hur} man kan förstå barn och barndom som institutionaliserade genom att beakta den inriktning som verkställs genom utformandet av tid och rum i förskolans verksamhet. Barn tillbringar stor del av sin tid på förskolan och som intervjusvaren indikerar så påverkar storleken på barngruppen barnens möjligheter till inflytande och de blir tvungna att förhålla sig till regler och rutiner, till stor utsträckning att det anses försvåra att uppfylla förskolans demokratiska uppdrag. Detta ger pedagogerna en känsla av att de känner sig låsta.

Pedagogerna använder sig av regler och rutiner för att kontrollera de förutsättningar som ges i form av vad man från Foucaults perspektiv på makt kallar för inrutning ( _​Halldén, 2007)_{​. Detta används som ett sätt för att tillgodose och kompromissa mellan individens och} kollektivets bästa vilket de menar har betydelse för det pedagogiska arbetet i förskolans diskurs._{​Regleringen som pedagogerna anser vara viktigt i det pedagogiska sammanhanget} används för att strukturera diskursen för att skapa rum som är viktiga för att vidhålla den disciplinerande makten betydelse och för att övervakningen ska tillgodoses_​.

Detta kan från ett barndomssociologiskt perspektiv tvinga pedagogerna att fokusera på barnens aktörskap medans barnens agens i den givna situationen inte får samma tillträde (Corsaro, 2016 ).