Läroplanens riktlinjer i arbetet med inflytande och demokrat

Det övervägande antalet av de intervjuade pedagogerna har lång erfarenhet inom förskola och flera av dem har valt att själva lyfta hur annorlunda arbetet ser ut idag till skillnad från tidigare. Dessa tankar diskuterades i samband med inflytande och delaktighet. De menar att när man särskiljer begreppens betydelse så kan man sammanfatta det som att barn har fått mer inflytande över verksamheten på senare år medan det förut var “tillräckligt” att barnen var delaktiga. Pedagogerna anser att det förut var mer tillåtet med vuxenplanerade aktiviteter medan man nu utgår mer från barnens intressen. Samma pedagoger hänvisar till att läroplanen är grunden till denna förändring då den förtydligar förskolans uppdrag gentemot barnen.

Barn förväntas stå upp för sig och säga vad de tycker och tänker. Så har inte jag vuxit upp! Nuförtiden ska man ta för sig. Här kommer jag!

Flera pedagoger lyfter förskolans läroplan i samtalen om hur demokratiarbetet realiseras i praktiken. De menar att den är en viktigt del i utvecklingen kring barns inflytande och hur förskolan arbetar med demokratiska värderingar. Flera av pedagogerna näst intill citerar läroplanen i relation till demokratibegreppet och refererar till att läroplanen är “ryggraden i förskolan”. De menar också att läroplanen är viktig för arbetslaget så att alla arbetar efter samma mål och har en gemensam barnsyn.

I läroplanens värdegrund står det om hur vi ska arbeta med demokratiska värderingar. Att alla har lika värde, man ska få sin röst hörd. Barnen ska också få vara med och påverka och bestämma. Vi kan inte bestämma allt. Man måste hitta en balans.

Enligt läroplanen ska vi ha ett demokratiskt arbetssätt där barnen kan vara med och bestämma, ta beslut. De kan inte bestämma allt men till en viss del vara delaktiga.

Demokrati går ihop med inflytande tycker jag och i läroplanen går det samman också. Det handlar om att ledningen ska lyssna. Det är demokrati. Lyssnade är det vi använder oss av när vi jobbar på golvet.

Vissa pedagoger lyfter barns inflytande från ett bredare makroperspektiv _​som refererar till att visa samhälleliga utbildningsstrukturer där de diskuterar barn i samhället. De menar att förskolan tränar barnen på det som komma skall, i relation till att vara aktiva samhällsmedborgare.

De lyfter att de har ett övergripande ansvar, speciellt idag när barn spenderar mer timmar på förskolans verksamhet, att fostra barnen. Demokratifostran i förskolan menar pedagogerna handlar till stor del om att lyssna och respektera andra, låta alla få komma till tals och att förstå att det finns flera sätt att se och tolka samma sak.

Pedagogernas intervjusvar uttrycker att de utgår ifrån läroplanens värdegrund där det understryks att “Förskolan ingår i skolväsendet och vilar på en demokratisk grund” (Lpfö 18, 2018, s.5). De menar att verksamheten drivs och utformas efter läroplanen och att de bär styrdokumenten med sig som “ryggsäckar” i sitt vardagliga arbete. Läroplanen (Lpfö98, 2016) redogör för att förskolan ska sträva efter att varje barn ska utveckla sin förmåga att uttrycka tankar och åsikter. Därför menar pedagogerna att det är viktigt att lyssna på barnen och respektera deras erfarenheter och tankar.

Jag tyckte att om vi kan ge barnen mer möjligheter, så ska de ha det. Men man kan inte alltid få som man vill som barn. Utan ibland det också ett sätt att lära dem att så här fungerar det i samhället. Ibland får jag bestämma, ibland får jag kan inte bestämma. Det är social fostran som kommer in där tycker jag. Så här ska vi lära barnen från början. Man kan inte alltid få som man vill. Ibland måste man säga nej. Så är det i livet. Men det är det demokrati handlar om. Ingen kan alltid ha rätt, oavsett om man är vuxen eller barn.

Detta citat ger en bred bild av den demokratiska fostran som speglar dess olika dimensioner i förskolans diskurs. Pedagogen hänvisar till att demokrati inte handlar om att alla ska få som man vill utan att en del av ett demokratiskt samhälle är att bland annat kunna säga nej, oavsett om man är vuxen eller barn. Att pedagogen refererar till social fostran för att

förbereda barnen för framtiden och utveckla dess demokratiska kompetenser, förståelse och färdigheter är en del av utbildningens och samhällets sociala skyldighet.

Samtidigt lyfter pedagogerna att det är svårt att förverkliga läroplanens intentioner i praktiken då de tycker att den är otydlig i vissa delar. Framförallt lyfter pedagogerna att det blir svårare när personalbristen gör att det många gånger kommer vikarier till verksamheten som inte är insatta eller har erfarenhet kring läroplanens riktlinjer. Då menar pedagogerna att det läggs ett större ansvar på den fasta personalen att se till att riktlinjerna efterföljs samtidigt som de måste “lära upp” de vikarier som kommer. Detta tar tid från verksamheten och påverkar arbetet med barngruppen.

Analys

Intervjusvaren visar att pedagogerna är medvetna om att synen på barn idag har förändrats sedan tidigare. De menar att den förändrade synen på barn och barndom och deras rätt till inflytande till stor del kommer från läroplanen men också att samhällets syn på barn är förändrad. Sommer (2008) skriver om den förändrade synen på barn och hur den har förändrat förhållandet mellan vuxna och barn. Sommer (ibid) menar att barns tankar, erfarenheter och åsikter får ta större plats i samhället idag och att vuxna inte längre intar den auktoritära rollen i samma utsträckning som förr då barn mer ses som kompetenta individer med rättigheter att få uttrycka sig i alla sammanhang,

Att pedagogerna refererar till att de arbetar efter läroplanens intentioner för att förverkliga demokratiarbetet och barns inflytande i förskolan kan spegla det Svensson (2019) menar att makten får sitt uttryck genom i detta fall, det skrivna språket. Läroplanen har format pedagogernas sätt att tänka och tala till den grad att det har automatiseras och reproduceras vidare till nästa generation i samhället utan att det egentligen ifrågasätts. Dock så upplever pedagogerna att det finns svårigheter med att leva upp till dess intentioner i praktiken. Framförallt för att de anser det problematiskt när det kommer vikarier som inte är insatta i

läroplanens styrdokument och att de måste lära upp och föra vidare dess intentioner för att eftersträva ett gemensamt synsätt på hur de utformar arbetet som i verksamheten kan tolkas som social fostran (Tullgren, 2003.s.22).

Pedagogerna menar att de bär med sig läroplanens styrdokument som “ryggsäckar” i sitt vardagliga arbete och menar att den är grunden för utvecklingen av verksamhetens demokratiska arbete och barns inflytande. Vår tolkning blir att pedagogerna till stor del lägger ansvaret på läroplanens struktur på hur de väljer och varför de väljer att arbeta som de gör.

Detta har precis som Svensson (2019.s.24) refererar till, en stor politisk betydelse då läroplanen är utformad och är bärare av samhällets politiska strukturer och intentioner. Läroplanen är ett levande dokument som formas och omskapas beroende på tid, kultur samhällets strukturer. Människor, i detta fall pedagogerna konstrueras och konstruerar varandra och verksamheten utifrån styrdokumentet och samhällets intentioner med förskolans läroplan. Detta går även hand i hand med vad man inom barndomssociologin refererar till att se barn och barndom som socialt konstruerad kategori. Stora och små strukturer påverkar hur man ser och värderar barn i samhället. Detta både medvetet och omedvetet. Precis som Foucault _​(2003) menar att sanningar ser olika ut beroende på samhälle och tidpunkt så produceras det också olika beroende på vem det är som har makten. Det som är sanningen idag behöver inte vara sanningen imorgon.