Föreningen HSB (1975) skriver om Rosengårds historia. Rosengård var mellan år 1811–1959 en lantegendom som togs över av jordbrukaren Peter Kockums i mitten av 1800-talet. Under 1850-talet byggdes det bostäder för markägarens anställda i Rosengård som sedan rustades upp på 1870-talet. Förutom att bygga upp bostäder för de anställda gavs det även arbeten till folket i området och i byar utanför Rosengård så som daglönare, vagnmakare, smeder och mjölnare i byarna. I takt med Rosengårds tillväxt under 1950-talet expanderades området österut via Amiralsgatan, exploatering och byggverksamheten gav Malmö tio år senare en modern stadsdel.
På 1960-talet startades projektet miljonprogrammet i Rosengård och bostäder byggdes
kontinuerligt vilket år 1970 resulterade i totalt 7000 färdigbyggda lägenheter. Uppbyggnad av Rosengård Centrum påbörjades i samma veva och stod klart år 1971. Rosengård centrum var Malmös första kompletta storcentrum med varuhus, specialbutiker, banker, post och
kommunala lokaler under samma tak (HSB, 1975) 4.3 Den urbana designen i Rosengård
I Rosengårds offentliga rum finner vi en bred variation av nationaliteter och åldrar. Rosengård omringas av olika slags bebyggelse trots att de typiska höghusen av miljonprogram är
överrepresenterade i området. Området är byggt utifrån ett typiskt planeringsideal som kan med dess likheter kan jämföras med Le Corbusiers (2015) Contemporary city. Likheterna speglar sig längst områdets stråk, ett centrum omringat av bebyggelse med motorfordonstrafik undertill. Detta kan vi se i Rosengård centrum med Amiralsgatan som går undertill. Corbusier (2015) benämner vikten av att hålla vägar för motorfordon på en annan planhöjd än var medborgarna rör sig för att främja hälsan genom att undvika farliga avgaser från bilarna som flödar bland invånarna. Bilvägar är begränsade och alla gator som leder in i Herrgården och Örtagården är byggda som säckgator för att trafikseparera området. Det har i stället satsats på cykel och gångvägar vilket man kan se i stora delar av Rosengård där framkomligheten för gång och cykel är simpel.
4.4 Vegetation, hälsa och välbefinnande
Vegetationens inverkan på människans hälsa och välbefinnande är stor. Att skapa hälsosamma miljöer som är berikade på grönska och parker förebygger ohälsa och sjukdomar. Fördelarna med grönska i människans utemiljö är många, det motiverar individer till aktiviteter som stimulerar både fysisk och psykisk hälsa. Barn tillhör den grupp av människor som påverkas mycket av goda utemiljöer och gärna vistas i dem (Boverket, 2019).
Figur 1. Grönskan i Rosengård.
Forskning har bevisat att barn stimuleras genom att vistas i utemiljöer av god kvalité genom förbättrad koncentrationsförmågan, motorik och sömn. Enligt Boverket (2019) har tillgång till grönska även bevisats kunna bidra till att:
• Blodtrycket sjunker, pulsen går ned och halterna av stresshormonet kortisol i blodet minskar. Enligt en rapport från World Health Organization (Boverket, 2019) minskar risken för hjärt och kärlsjukdomar i bostadsmiljöer som berikas av grönska, specifikt i områden som tillhör den socioekonomiskt utsatta klyftan. Det är därför betydelsefullt för socioekonomiskt utsatta områden att inneha ett utbud av gröna gårdar, parker och torg för att främja god och jämlik hälsa i så god utsträckning som möjligt.
• Stimulera till fysisk aktivitet som förhindrar övervikt, diabetes, psykisk ohälsa samt vissa former av cancer. Man kan kortfattat beskriva vikten av fysisk aktivitet i grönska genom att en joggingrunda i en offentlig miljö utan grönska inte har lika stor inverkan på hälsan som en joggingtur i en offentlig miljö med grönska. Mängden av grönska i ett område påverkar även hur mycket fysisk aktiv en människa är. I forskning
framtagen av World Health Organization (Boverket, 2019) påvisas det att desto mer grönstruktur det finns desto mer aktivitet vilket även bidrar till trivsel och livskvalité för civilisationen i den urbana miljön.
• Stimulera barns lek och hälsa. Ett barns hälsa och välmående är beroende av barnets aktivitet som de ägnar sig åt under dagen. Den fysiska aktiviteten i en berikad
grönmiljö utmanar och stimulerar kroppen. Motoriken utmanas bland annat genom att klättra, hoppa och springa vilket bidrar till att barn får en bättre kontroll över sin kropp som i sin tur ger barnet större utrymme för att lära. I en urban miljö där växtlighet är ett stort fenomen tenderar barn att utveckla god nattsömn samt löper mindre risk för att drabbas av exempelvis infektionssjukdomar (Boverket, 2019).
På grund av grönskans stora inverkan på människans välbefinnande och hälsa så är det idag viktigt att kartlägga parker och grönområden i planerandet av områden då det anses vara av allmänt intresse i planläggning enligt plan- och bygglagen (2010:900).
Rosengårds offentliga är byggt på ett sätt som ger utrymme till annat än biltrafik. Utifrån uppbyggnaden av bilvägarna som inte leder in området finns det goda möjligheter till att utföra fysiska aktiviteter i det offentliga rummet (Fältdagbok, 6 april 2021). När vi går runt i Rosengård ser vi att området är berikat av mycket gräsplättar, träd och grönska (Fältdagbok, 6 april 2021). Vidare observerar vi de få lekplatserna i området som står helt tomma vid
tidpunkten vi är där. Majoriteten av lekplatserna som vi observerar såg inte heller särskilt barnvänliga ut eftersom de är slitna med material som inte ser inbjudande ut (Fältdagbok, 6 april 2021).
4.5 Infrastruktur, vägar och orienterbarhet
Örtagården och Herrgården är uppbyggda genom säckgator som leder in i området för motorfordon.
Framkomligheten för cyklister och fotgängare är bred i området och därmed mindre anpassad för bilister.
Generellt dikteras framkomligheten av det befintliga vägsystemet som styr hur cykel, bil och gångtrafikanter rör sig. Vägarna för bilister är arrangerade på ett sätt som eliminerar utrymme för eget val till skillnad från cyklister och fotgängare som mer fritt kan välja hur de ska röra sig. Vägarna, broarna och all betongstruktur skapar hårda gränser och blir barriärer samtidigt som det är behövligt för att avskilja säckgatorna ifrån gårdarna där människorna befinner sig, vilket är typiskt för miljonprogrammet och 60- talets ideal (Boverket, 2020).
Stadens utformning och boendemiljö påverkar människan. Närheten till arbetsplatser, skolor, service, kollektivtrafik och grönområden stimulerar och stärker livskvaliteten. Utformningen av den fysiska miljön stärker förutsättningarna till sociala relationer och möten (Dhalin,
Figur 2. Grönstrukturen och en lekplats i Rosengård.
Figur 3. Sliten lekplats i Rosengård.
Figur 4. Karta över uppbyggnaden och vägsystemen i Örtagården.
2017). Infrastrukturen har en stor inverkan på möjligheten till arbeten och studier samt integration eftersom välfungerande förbindelser kan öka tillväxten och förbättra
levnadsvillkoren samtidigt som den ekonomiska tillväxten även gynnas (Österberg, 2003).
Infrastrukturen i Rosengård har utvecklats mycket genom åren och är en del av det offentliga rummet, därmed har den en stor roll i vår studie. En upprustad kontinentalbana invigdes den 9 december 2018 och projektansvarige Conny Ragnarp (2018) berättar om stadsdelens negativa rykte runt om i landet där det talas om arbetslöshet, ohälsa och låg utbildningsnivå. Genom att utveckla och satsa på området hoppas man kunna ändra på siffrorna. Enligt Ragnarp (2018) finns det utredningar på att kriminalitet har en anknytning till om man har arbete, utbildning och boende, det vill säga om man ägnar sig åt exempelvis utbildning är det svårare att hamna i kriminalitet (Trafikverket, 2018). Vidare skapar utbildning arbeten vilket resulterar i att ekonomin ökar och möjligheten till att hitta en bättre bostad blir större. Satsningarna på infrastrukturen i stadsdelen ökar möjligheterna för civilisationen genom bättre förbindelser, en bredare marknad av utbildning och vidgade arbetsmöjligheter (Trafikverket, 2018).
Malmöexpressen busslinje 5 som invigdes 2014 och går från ett ytterområde, genom centrum, till ett annat ytterområde (Skånetrafiken) har ökat chanserna för de boende. I Rosengård bor 22 974 människor (Stadskontoret, Malmöstad) vilket gjorde att bussarna lätt blev fulla. De utvecklade då buss 5 som fler människor fick plats på än de vanliga bussarna.
Författaren Quentin Stevens (2007) beskriver att när fotgängare rör sig i urbana miljöer och har olika valmöjligheter mellan vägar eller riktningar känns staden mer lekfull och intressant.
Möjligheten att ta en ny väg kan leda till upptäckter av nya områden. Vidare skriver Stevens (2007) att breda, bekväma och trafikfria promenader är ett enkelt sätt att styra hur
fotgängarens uppfattning av staden blir. Lekfullheten och spontaniteten blir stimulerad av olika val av vägar och rutter. Låsta vägnät kan bidra till begränsad spontanitet i området och den urbana upplevelsen och karaktären kan då ändras. Rosengård är tydligt strukturerat i hur respektive färdmedel ska färdas. Det är få platser i området där det är planerat för att biltrafik och gång- och cykeltrafik ska samspel med varandra. Amiralsgatan är en flerfilig väg som går under Rosengård centrum och befinner sig en våning ner från de mindre vägarna som leder in i området. Området är uppbyggt så att det är uppdelat i olika plan med hjälp av broar och viadukter. På många ställen där det är fritt från biltrafik är det strukturerat med asfalterad väg som visar vart fotgängare och cyklister ska förhålla sig trots att valet kan upplevas som mer fritt.
4.6 Bebyggelse
Rosengård består till stor del av storskaliga bostäder som byggdes under miljonprograms tiden 1965–1975. Ungefär 65% av bostäderna är upplåtna med hyresrätter som till största del ägs av bostadsföretaget MKB Fastighets AB. Den allra vanligaste planlösningen på de
medelstora lägenheterna är tre rum och ett kök. Det råder dock en brist på både små och stora lägenheter i stadsdelen vilket kan vara avgörande för många ungdomar att inte vilja etablera sig och bo kvar i stadsdelen, detta resulterar i att de flyttar till en annan stadsdel så fort de har möjlighet. Trots att Malmö, i jämförelse med andra städer i Sverige är en tät stad med inga riktiga förorter finns det stadsdelar som har karaktärerna som definierar en förort. Det kan exempelvis vara karaktären på bebyggelsen och bostädernas upplåtelseform samt ägande som ofta kan vara ganska ensidiga, Rosengård är ett exempel på en sådan stadsdel (Malmö
stadsbyggnadskontor, 2008).
Rosengård är, som tidigare nämnts, beläget nära Malmös stadskärna och har därmed goda förutsättningar för att vara en större del av staden menar Malmö stadsbyggnadskontor (2008).
En variation på bostäder och lokaler med olika upplåtelseformer har angivits som förslag för Rosengård. Detta hade förtätat området samt fulländat ett större stadsliv som inte är lika ensidigt. Syftet med denna kompletteringsbebyggelse är att skapa ett så bra och attraktivt område som möjligt så att även missnöjda boende ser på sitt område som det bättre alternativet skriver Malmö stadsbyggnadskontor (2008).
Figur 5. Miljonprogramsbebyggelse i området. Figur 6. Låghus i området.
4.7 Trångboddhet
Nedan presenterar vi statistik som visar trångboddheten i Rosengård, kapitlet kommer även bland annat redogöra för trångboddhetens inverkan på hälsan. Det offentliga rummet har en stor betydelse för personer som bor trångt eftersom de inte kan utnyttja ett eget utrymme hemma. Ungdomarna finner plats i den urbana miljön som alternativ istället.
I en rapport från Boverket (2004) skrivs det om att trångboddhet i enlighet med norm 3 innebär att det ska finnas ett rum för varje hushållsmedlem, med undantag i att de delar säng, kök och ännu ett rum oräknat. Med det sagt finns det en del grupper i samhället som i högre utsträckning är trångbodda, kortfattat är det boende i hyresrätt, familjer med flera barn, barnfamiljer, ungdomar, personer med utländsk bakgrund samt låginkomsttagare. I Sverige är det ungefär en halv miljon barn som bor i familjer där föräldrarna inte har en möjlighet att ge barnen ett eget rum utan att själva behöva sova i vardagsrummet. Denna möjlighet minskar när det är ett större antal syskon som bor hemma skriver Boverket (2004).
Erson och Gorusanovic (2019) skriver om hur ungdomar är specifikt utsatta när det gäller trångboddhet, mer än var tredje person i åldersgruppen 16–24 lever i trångboddhet vilket är en stor ökning sedan år 1990. En förklaring till detta är att ungdomar idag har det allt svårare att etablera sig på arbetsmarknaden, vilket i sin tur minskar möjligheterna till en förbättrad bostad och livssituation. Trångboddheten varierar också när det gäller människors etniska bakgrund, nästintill var tredje person med utländsk bakgrund är trångbodd vilket kan jämföras med var tionde person med svensk bakgrund. Som invandrare tillkommer många svårigheter med att vara ny i landet och etablera sig inom den svenska bostadsmarknaden. Dock har även andragenerationsinvandrare som är födda i Sverige också en svårighet med att etablera och skaffa sig en egen bostad (Erson och Gorusanovic, 2019).
Familjestorleken kan endast förklara en viss del av anledningen till trångboddhet men inte hela då det förmodligen handlar om en kombination av faktorer som lett till att en specifik folkgrupp är trångbodd (Erson och Gorusanovic, 2019). Studier har påvisat att ungdomar från södra och östra delar av Europa mer sannolikt bor kvar hos sina föräldrar än ungdomar från norra och västra Europa, detta är ytterligare en anledning till att fler utlandsfödda är
trångbodda. I många fall kan det även bero på traditioner som följer med ungdomar och föräldrar från sina hemländer. Enligt många traditioner i de här länderna är det alltmer förekommande att ungdomar inte flyttar hemifrån förrän de avslutat en utbildning, skaffat
partner eller på grund av andra anledningar som gör att de inte kan bo kvar hemma. Andra bidragande faktorer till trångboddhet är bland annat begränsningar av ekonomin som
nyanländ i den rådande bostadspolitiken på grund av brist på kontakter och språksvårigheter som kan vara bidragande faktorer till arbetslöshet, detta innebär att invånarna inte har något val än att bo på en mindre yta för att minska på kostnaderna, skriver Erson och Gorusanovic (2019) i sin studie om trångboddhet i Malmö.
Områden med hyreslägenheter i Malmö består till stor andel av utlandsfödda. I stadsdelen Rosengård har data som är framtagen år 2019 visat att 58% av alla bostäder i Malmö med minst en fyraåring är trångbodda. Resultatet från studien visade att 61% av alla hushåll är trångbodda i Rosengård skriver Erson och Gorusanovic (2019).
I Rosengård är totalt 14 208 utrikesfödda och 6089 inrikes födda med utrikes födda föräldrar (Stadskontoret Malmö stad). Detta innebär att mer än 90% av befolkningen i området är av annan etnisk bakgrund, vilket betyder att många följer traditioner och kulturer som gör att ungdomarna bor hemma tills de exempelvis gifter sig eller studerar i en annan stad.
4.8 Aktiviteter
Som tidigare nämnt bor många ungdomar i Rosengård trångt och därför blir utemiljön en betydelsefull plats som kräver att aktiviteterna underhålls och utvecklas efter deras behov.
Aktiviteterna i det offentliga rummet kan delas upp i tre kategorier enligt Gehl, J. (2003) de tre typer av uteaktiviteter delas in i nödvändiga aktiviteter, valfria aktiviteter och sociala aktiviteter. Begreppet aktiviteter förknippas ofta med fotbollsplaner och lekplatser, däremot är det mycket mer som tillhör kategorien i vår urbana miljö. Nödvändiga aktiviteter beskriver allt som man i stort sett använder i sin dagliga rutin exempelvis cykla eller springa till arbete, gå till skolan, handla mat och andra livsmedel och vänta på bussen. Ovannämnda aktiviteter är nödvändiga och utförs alla dagar på året oavsett väder eller andra faktorer som i valfria aktiviteter spelar roll. De nödvändiga aktiviteterna influeras därav ytterst lite av utemiljöns utformning och egenskaper.
Valfria aktiviteter är de aktiviteter som görs genom ett aktivt val, exempelvis en promenad för att se och uppleva naturen, sola, spela brännboll på en gräsmatta eller rita på en bänk. Det är inom denna kategori som våra tankar kring aktiviteter är, det vill säga alla rekreativa
aktiviteter. De valfria aktiviteterna är beroende av faktorer som väder, utformning och utbud
till skillnad ifrån nödvändiga aktiviteter, detta eftersom man genom valfria aktiviteter gör det man ”känner för” utifrån vad som finns.
Sociala aktiviteter uppstår naturligt i samband med de andra aktiviteterna, denna kategori kan beskrivas som en uppföljning till de andra. De sociala aktiviteterna sker i samband med möten med andra människor och kan exempelvis vara genom hälsningar och samtal, gruppaktiviteter och lek, även att se och höra andra människor är en av de vanligaste inom rubriken sociala aktiviteter. De sociala aktiviteterna utspelar sig annorlunda mellan olika situationer beroende på vart och vem man stöter på. Möten med bekanta som kan ske vid arbetsplatser, utanför skolor samt utanför ens bostad är vanligtvis varierande och består utav hälsningsfraser och grundläggande samtal om gemensamma intressen. Den andra typen av sociala aktiviteter uppstår genom möten med främlingar som sker i det mer offentliga stadsrummet, på stan, i matbutiken och så vidare. Mötena är mer oförutsägbara och sker genom tillfälliga kontakter, att se och höra främlingar. Gehl (2003) betonar dock vikten av möten med bekanta och främlingar och att båda innehar ett värde.
Sociala möten och sammanhang har en stor betydelse för den fysiska planeringen. Att planera offentliga rum och utemiljöer med social intensitet kan vara svårt då det inte finns någon garanti för hur omtyckt en plats blir, däremot kan det planeras möjligheter, bland annat möjligheter till möten, sociala sammanhang och anknytningar vilket skapar kvalité i den fysiska planeringen skriver Gehl (2003). Vidare berättar han om hur närvaron av andra människor, aktiviteter, inspiration och stimulans är ett resultat av de sociala aktiviteterna.
Dessa kvaliteter är ytterst väsentliga för stadsrummen överhuvudtaget (Gehl, 2003).
Under våra observationer noterade vi ett flertal sociala möten bland invånarna, i form av samtal bland invånarna i det offentliga rummet samt barn som lekte med varandra på grönytorna (Fältdagbok, 7 april 2021).
5 Ungdomarna i Rosengård
5.1 Marginalisering i Rosengård
I detta kapitel beskriver vi hur ungdomar förhåller sig till stigmatiseringen och den
socioekonomiska utsattheten de lever i. Wacquants (2008) beskrivningar av marginalisering, social exkludering och territoriell stigmatisering har främst applicerats på områden som är av större utsatthet än vad Rosengård är, däremot skildrar de begreppen en tydlighet på vad utsatthet kan innebära i allmänhet, vilket kan appliceras i Rosengård. Som tidigare nämnt i kapitel 3.5 skriver Wacquant (2007) om hur människor som är utsatta för stigmatisering kan känna skam över sitt bostadsområde vilket kan leda till att specifikt ungdomar kan börja se sig själva som andra klassens medborgare. Som vi nämnt ovan berör Wacquants (2007) teorier även människors identifikation och tillhörighet till sitt offentliga rum, vilket ofta kan brista i just stigmatiserade områden. Att inte få samma möjligheter i livet, med bland annat arbete, på grund av ens social status i samhället skapar en stor distansering bland befolkningen.
Den övergripande bilden som Rosengårds ungdomar gav oss är att de älskar sitt område.
”Ungdomarna i Rosengård stannar i sina egna områden när de ska hitta på något, medan ungdomar från andra stadsdelar oftast väljer att gå till stan”- Respondent 4. Det indikerar att de trivs i området och att de gärna vistas där trots dess brister. I en fråga om ungdomar själva ser sitt område som utsatt var alla svar nej. Många av de tyckte att det var tråkigt att folk hade förutfattade meningar om de på grund av att de bor i ett socioekonomiskt utsatt område, och att det var avgörande i frågor som arbete. ”Vi ses som ett problem för staten, hade de kunnat radera oss helt från staden hade de gjort det, vi känner oss inte välkomna”- Respondent 10.
Som tidigare nämnt har vi utifrån intervjuerna fått uppfattningen av ungdomarna att de är nöjda med många aspekter i sitt område trots bristerna. Många av respondenterna påstår att trots alla motgångar som tillkommer med att bo i ett marginaliserat område som är stämplat med flera fördomar är det fortfarande det område de känner mest anknytning till. Detta motsäger Wacquants (2007) teorier om att människor skäms över sitt område och inte vill identifiera sig med det på grund av alla dåliga rykten och fördomar. Det respondenterna talar
Som tidigare nämnt har vi utifrån intervjuerna fått uppfattningen av ungdomarna att de är nöjda med många aspekter i sitt område trots bristerna. Många av respondenterna påstår att trots alla motgångar som tillkommer med att bo i ett marginaliserat område som är stämplat med flera fördomar är det fortfarande det område de känner mest anknytning till. Detta motsäger Wacquants (2007) teorier om att människor skäms över sitt område och inte vill identifiera sig med det på grund av alla dåliga rykten och fördomar. Det respondenterna talar