Inom kategorin social hållbarhet ska människor känna sig inkluderade och jämlika i sitt område för att uppnå en god samhällsutveckling. Detta kan uppnås genom att människor trivs i sitt område och känner en tillhörighet, vilket vi kommer analysera i följande avsnitt genom att belysa ungdomarnas åsikter.
Ett begrepp som vi tidigare har nämnt i kapitel 3.2 är ”Gemenskap och offentligt liv”
(Community and public life) vilket innebär att staden bör inkludera och motivera medborgarna till att engagera sig i den offentliga miljön och använda den (Jacobs & Appleyard, 2010).
Ännu ett begrepp som vi tidigare nämnt är ”Levnadsförmåga” (Liveability) som präglar hur viktigt det är att tillgodose människors behov när en stad planeras. Om det ska uppstå en bra utveckling där människor trivs i sin offentliga miljö bör invånarna inkluderas menar Jacobs och Appleyard (2010). Slutligen nämner Jacobs och Appleyard ”Tillgång till möjligheter”
(Access to opportunity) och en ”Miljö för alla” (An environment for all).
Genom observationer och intervjuer har vi sett hur en social hållbarhet är implementerad i Rosengård. Det har aktivt skapats organisationer som möjliggjort en social hållbarhet, däribland Yalla Trappan som är ett arbetsintegrerande socialt företag och kvinnokooperativ som startades på Rosengård i Malmö år 2010. Målet med organisationen är att utlandsfödda kvinnor med ingen eller minimal arbetslivserfarenhet ska få en grund för att sedan komma ut i arbetslivet (Yallatrappan u.å.). Yalla trappan och ett språkcafé är ett typiskt exempel på Gehls (2003) “sociala aktiviteter” som ger möjligheten till människor att mötas, höra och se
varandra. Hälsningar och samtal med främlingar är av värde, närvaron av andra människors röster och aktiviteter kompletterar stimulansen och trivseln i stadsrummet i enlighet med Jan Gehls teorier.
Tidigare har det funnits ett språkcafé som varit populärt för de boende där de kunde två gånger i veckan få hjälp med studier, lära sig om sina rättigheter samt få hjälp med att fylla i blanketter. I en av intervjuerna som vi gjorde i Rosengård berättar Respondent 2 om detta språkcafé och varför det sedan lades ner trots att det var så populärt. Han påstår att Malmö stad hade hyrt in sex personer som arbetade där och satt på olika kunskaper, som exempelvis språkkunskaper. Vidare berättar han om att anledningen till att de stängde ner var på grund av myndigheterna och att det handlade om “skattefrågor, kommunfrågor samt polisfrågor”.
Utöver det tyckte inte Malmö stad att de som arbetade där hade tillräckligt med kompetens för att lära ut, men det tror inte Respondent 2 på “folket var nöjda och de fick hjälp med det de behövde”. Här fick de boende inte en chans att påverka detta beslut då allting bestämdes utan att de visste vad som pågick, och en dag stängde de bara ner det säger Respondent 2.
Respondent 7, 10 och 12 talar om medborgardialog och hur många inte vet att det finns eftersom det bland annat inte marknadsförs tillräckligt och att de boende, specifikt
ungdomarna, inte tar sig tiden till att kolla upp olika projekt som ska byggas i Rosengård.
Respondent 10 berättar att de inte känner sig behövda eller tagna på allvar och väljer därför att inte bidra med sina åsikter. Det är även många som inte vill engagera sig i sådana frågor och tänker att det någon annan som får göra jobbet. Respondent 1 skyller mycket på
föreningen som inte tar sitt ansvar och försöker påverka eller engagera och informera människorna om hur de kan bidra. Respondent 2 berättar om ett exempel som ägde rum i Rosengård, myndigheter valde att stänga ner högstadiet på en skola utan att meddela föräldrar eller elever innan beslutet togs. Berörda föräldrar och elever fick ta del av informationen när det redan låg på kommunfullmäktiges skrivbord och inte gick att påverka. Inkluderingen i den urbana miljön brister i Rosengård vilket medför att invånarna ofrivilligt behöver anpassa sig
efter den utemiljön som finns istället för att anpassa miljön efter de. Makthavare har inte aktivt försökt att möta ungdomarnas behov och tagit sig tiden till att förstå varför det är viktigt att de får bidra med sina åsikter och tankar berättar Respondent 7.
Skapandet av ett språkcafé i Rosengård implementerar ett av Jacob och Appleyards (2010) kriterier för att utveckla en komfort för befolkningen som främjar livskvaliteten. “Tillgång till möjligheter” (Access to opportunity) tillämpas i ett språkcafé eftersom det ger befolkningen möjligheter till att träffas, lära känna varandra och samtala. “Tillgång till möjligheter” (Access to opportunity) ger de boende en chans till att utveckla en plats som de formar efter sina egna principer. Ett språkcafé kan vara en sådan plats som bör arrangeras i Rosengård igen på grund av intresset från medborgarna som visats i intervjuerna men även för den positiva inverkan på människans välmående. Olyckligtvis finns inte språkcaféet längre vilket innebär att Jacobs &
Appleyards (2010) teorier inte avspeglas i området i enlighet med respondenternas svar.
Ungdomarna i Rosengård beskriver bristen på mötesplatser i området. De ger företräde åt de äldre på de få befintliga bänkarna och berättar hur det påverkar deras känsla av inkludering i området. “Bänkarna på gårdarna sitter oftast mammorna på så vi brukar hänga utanför
bazaren och kiosken, där finns bänkar från restaurangen” - Respondent 14. Detta stämmer inte överens med Jacob och Appleyards (2010) “Miljö för alla” (An environment for all) som belyser vikten av en inkluderande plats för alla. Ungdomarna i området hamnar i deras mening oftast på platser som de indirekt tvingas till på grund av bristen av bänkar i detta fall.
Denna analys indikerar på att mötesplatserna i Rosengårds offentliga miljö inte uppfyller de kriterier som krävs för en socialt hållbar stadsdel.
Figur 11. Bazaren med bänkar som används som samlingsplats.
Figur 12. Betongbänk med stol som illustrerar bristen på sittplatser.
5.6 Urban Design
Den urbana designen omfattar i stort sett allt i det offentliga rummet, det materiella som stadsmöblering till människors upplevelser och tankar. Detta gör kunskapssamlingen om urban design extra viktig och relevant för stadsplanerare. Den urbana designen kommer därför i följande kapitel redogöra och applicera ungdomarnas perspektiv i samspel med teorier.
Grönskan är stadens lungor som Corbusier (2015) benämner det och kan därför egentligen aldrig anses vara tillräcklig. Som vi nämnt i kapitel 3.6 föreslår Kevin Lynch (2010) att studier om stadsplanering inte endast bör analyseras utifrån de materiella och fysiska
aspekterna i det offentliga rummet. Människors upplevelser, uppfattningar och mentala bilder är av lika stor vikt som det visuella inom stadsplanering. Fortsättningsvis stödjer Carmona (2010) hans teorier genom att skriva hur företag som endast lägger vikt på de visuella och estetiska kvaliteterna inte uppnår det ultimata stadsrummet. Carmona skriver om hur bland annat kulturella, sociala och politiska faktorer bidrar till framgångsrika stadsplatser.
Det offentliga rummets utformning är limiterat i enlighet med ungdomarnas behov i
Rosengård och kan därmed vidareutvecklas på många plan och gynna befolkningen. Under intervjuernas gång visade ungdomarna ett stor intresse för planeringen och utvecklingen av deras område. Flertal Respondenter talar om hur området skulle förändras i rätt riktning om man skulle låta de boende få påverka i större utsträckning än vad de får göra idag.
När någon utomstående från en myndighet vill göra en förändring så sätts det i rörelse direkt medan de boende måste upprepade gånger tjata till sig förändring. Utifrån bristerna som belysts av respondenterna som exempelvis de otillräckliga sittplatserna där de kan umgås och vara, aktiviteter som fotbollsplaner och grillplatser samt lokaler som kan utnyttjas under sämre väderförhållanden som fritidsgårdar, finns det mycket att utveckla.
Grönskan nämns även av många i området och oron över att den minskat genom åren bekymrar dem. “Jag tyckte om det som det var innan, nu har de tagit bort mycket träd och buskar och det gör gården öppen. Ibland är det nice men när det blåser så blir det värre utan träd och buskar som skyddade innan”. - Respondent 12. Respondent 5 vill gärna ha mer fruktträd och grönska och berättar om skogen som tidigare funnits i området som idag är ersatt av bebyggelse. Nedskräpning är en stor problematik i Rosengård anser ungdomarna, miljöhusen är ständigt fulla och skadedjur som exempelvis råttor är ett förekommande problem. Detta är något som påverkar deras välmående och resulterar i dålig livskvalité.
Skadedjuren försvårar det för dem att vistas ute, ungdomarna anser därför att en upprustning av miljöhusen ska utföras av myndigheter för att få bukt med de.
I dagsläget är områdets aktiviteter minimala, det byggs lekplatser men beskrivs av
respondenterna som “hårda och för vuxna” det vill säga inte barnvänliga. Eftersom Rosengård består utav mycket ungdomar och barn bör en stor del av den framtida planering i Rosengård beröra dem vilket Malmö stadsbyggnadskontor (2008) benämner. Rosengård har som
Respondent 14 påstår, två aktivitetsplatser, vattenlekplatsen och dansa pausa. I enlighet med ungdomarnas åsikter bör det ges mer plats åt det som avspeglas i Gehls (2003) teorier om valfria och sociala aktiviteter. En stor satsning bör göras för att skapa aktiviteter för alla i området och inte endast en viss åldersgrupp. Ungdomarna i området påstår att de glöms bort och att det inte finns någonstans för de att vara på. I detta samband beskriver de sina
önskemål kring bollplaner, uppvärmda bänkar och vindskydd.
Som både Carmona (2010) och Lynch (2010) förespråkar är det inte bara de fysiska
aspekterna som skildrar en bra uppbyggnad i ett samhället. Enligt deras teorier är upplevelser och kulturella kvaliteter viktiga i planerandet av ett stadsrum. Detta avspeglas inte i
Rosengård eftersom respondenterna säger att det nästan alltid är människor utifrån som exempelvis myndigheter som kommer och styr och ställer utifrån deras tycke utan att fråga invånarna om deras åsikter och perspektiv vilket medför att invånarnas behov inte tillgodoses och planerandet av stadens kommande projekt kan misslyckas och därmed inte utnyttjas av invånarna. Om det istället tas hänsyn till deras förslag som nämnts ovan så kommer
ungdomarna känna sig mer involverade vilket även resulterar i att de känner större ansvar över sitt område, detta medför engagemang till att använda den offentliga miljön som de bidragit till att skapa.
6 Konklusion
Det offentliga rummets inverkan på människan är betydelsefull och påverkar både deras vardag och hälsa. Faktorer som grönska och aktiviteter är förekommande för att uppnå god hälsa och trivsel. Syftet med vår studie är att identifiera betydelsen av det offentliga rummet för ungdomar i stigmatiserade områden. Vår studie belyser olika aspekter i egenskap av rekreation och livskvalité för människor samt ekologin i staden. Det främsta fokuset är det offentliga rummet och dess inverkan på människans vardag och välbefinnande utifrån fysiska och social aspekter i den urbana miljön. Ungdomarna som utgör målgruppen för studien har utökat och breddat vår förståelse och vårt perspektiv kring marginaliseringen i de offentliga rummen.
Användandet av det offentliga rummet kan beskrivas som meningsfullt för den yngre
generationen och i behov av utveckling. Rosengårds offentliga rum används flitigt, trots dess brister. Ungdomars användande av det offentliga rummet i Rosengård är idag begränsat utifrån aktiviteterna och verksamheterna som finns. De flesta ungdomar finner ingen ro i sina hushåll på grund av trångboddheten och söker sig därför till sitt offentliga rum, det är därför viktigt att behoven tillgodoses i utemiljön trots att det underliggande problemet är själva trångboddheten. Områdets sittplatser och samlingsplatser räcker inte till vilket gör att ungdomar oftast umgås utanför kiosker och restauranger i området. Jacobs och Appleyard (2010) belyser värdet av att kunna finnas, använda och tillgodose människors behov i det offentliga rummet för att uppnå god livskvalité.
Gehls (2003) teorier om nödvändiga, sociala och valfria aktiviteter avspeglas inte i Rosengårds offentliga rum utifrån utformningen och möjligheterna som finns. I dagsläget använder ungdomar det offentliga rummet i så stor utsträckning som möjligt vilket innebär att de anpassar sina behov efter vad som finns. Respondenterna vill att deras offentliga rum ska anpassas efter deras behov då det eventuellt kan medföra att Rosengårdsbor utnyttjar
utemiljön ytterligare, vilket i sin tur utökar möjligheterna med det offentliga rummet.
Stigmatisering har enligt vår studie haft stor inverkan på hur människor förhåller sig till sitt område. Vi har identifierat begrepp som territoriell stigmatisering, socioekonomiskt utsatta områden och urban design. Genom att definiera dessa begrepp har vi även kunnat se den inverkan de har på varandra. När ett område är socioekonomiskt utsatt med lågutbildade människor som har annan etnisk bakgrund än det som anses vara normen är det lätt att det
stämplas som ett sämre område med ett dåligt rykte skriver Wacquant (2007). Vidare förhåller sig ungdomarna i motsats till Wacquants teorier om att människor som bor i socioekonomiskt utsatta områden oftast skäms över att uppge sin adress och tala om sitt område. Alla
respondenterna vi talade med beskrev hur mäktig gemenskapen bland Rosengårdsbor är och hur stolta de är över sitt område. De identifierar sig med området trots att de belyser dess brister.
När människor inte känner till sina rättigheter eller väljer att engagera sig i det offentliga rummet blir det lättare för myndigheter att styra som de vill. I intervjuerna med ungdomarna talade de om vilka förändringar de vill se i Rosengård och gav flera förslag på utformningen som stadsdelen ska ha. Det som tydliggjorts för oss är att ungdomar behöver få möjligheten till att engagera sig i sådana frågor för att framföra sina åsikter. Genom att ge dem en plattform och aktivt söka sig till dem kan de uppmuntras till detta. Jacobs (2010) och Gehls (2003) teorier beskriver att människorna i området bör prioriteras när nya projekt skapas.
Respondenterna känner inte att deras åsikt spelar någon roll vad gäller stadsplanering i Rosengård då de inte ser marknadsföring av bland annat medborgardialoger. Enligt
respondenterna grundar sig bristen av samverkan bland ungdomar i att aktuella projekt inte marknadsförs tillräckligt. Ungdomarna väljer att ta en ståndpunkt i att engagera sig för att de anser att myndigheterna gör detta medvetet. Områden som planeras på detta sätt gör det svårare för dess invånare att hitta en anknytning till sitt offentliga rum.
7 Diskussion
Rosengårds historia avspeglar samhörighet och engagemang (HSB, u.å.) eftersom de boende engagerades till att arbeta i sitt område vilket genererar en möjlighet till att ta hand om sitt offentliga rum samtidigt som de bidrar till den ekonomiska tillväxten. Genom att arbeta på platsen som de bor på, kan de lämna sitt avtryck och forma platsen efter deras behov. Detta är något som skulle kunna återinföras i Rosengård idag för att bidra till bättre sammanhållning och engagemang i området. Ungdomarna visar stort intresse när frågan om att aktivt arbeta i sitt område är aktuell, de anser att invånarna känner till området och vet vad de kan bidra med. Arbeten som skulle kunna tilldelas till de boende enligt respondenterna är exempelvis aktivitetsvärd och nattvandrare för att öka tryggheten och bidra med aktiviteter. Eftersom Rosengård kategoriseras som utsatt anser ungdomarna att det enda som kan ändra på den titeln är ifall de boende får möjlighet till att ta initiativ och engagera sig i sitt område. Genom att aktivt arbeta i området med att skapa förändring och trivsel kan tillväxten av detta koncept leda till en områdesutveckling som inspirerar andra stadsdelar. Respondent 12 talar om en bekants pappa som arbetar med ett trygghetsprogram i området. Många av ungdomarna känner honom och har stor respekt för honom och hans arbete. Respekten och tilliten grundar sig i att han kommer från området vilket gör att de uppfattar hans arbete som genuint.
Ungdomarna i Rosengård visade tillitsproblem för utomstående när vi befann oss på platsen första dagen, de har blivit svikna förr när området svartmålats av bland annat media och där de blivit utlovade tomma löften. Tidigare nämnda faktorer kan vara en del av grunderna till den stora viljan av att ha personer därifrån som engagerar sig istället för utomstående.
Ungdomarnas kärlek för området avspeglas i sitt användande av det offentliga rummet där de gärna vistas ute trots bristerna. Dragkraften till området är så stor att de hellre står utanför en kiosk i sitt eget område än att ta sig till ett annat som har mer aktiviteter att kunna utnyttja.
Ungdomarnas vilja till att vara i området påvisar att om planerandet av aktiviteter skulle ske så skulle de ej vara till spillo. Ökandet av aktiviteter och fritidsgårdar är utifrån ovanstående problematik behövlig. Det är inte hållbart att ett område med 4932 ungdomar i åldrarna 6–19 (Stadskontoret, Malmö Stad) ska erhålla två fritidsgårdar som i dagsläget totalt rymmer 10–15 barn/dag, det är viktigt att se antalet ungdomar och göra en bedömning utifrån de för att vidare kunna utveckla fritidsgårdar och mötesplatser som tillgodoser allas behov.
Vår studie har gett ungdomarna en möjlighet till att berätta om sitt område och vilka förändringar de anser bör implementeras. Ungdomarna vi talade med har bott i Rosengård
under en lång tid och känner området väl. De har vistats i dess utemiljö, på de olika gårdarna, gräsplättarna, bänkarna och utanför kioskerna. Det finns en gemenskap och en samhörighet mellan invånarna som bor i området och många av ungdomarna i Rosengård umgås med varandra. Vi värdesätter denna information för vår studie eftersom de talar utifrån erfarenhet, upplevelser och minnen av Rosengårds offentliga rum. Några av idéerna som ungdomarna tycker bör implementeras är skapandet av fler noder som uppvärmda bänkar med ett vindskydd eller ett tak samt fler platser med tillgång till internet. Dessa idéer ger större utrymme till Rosengårdsbor att umgås med varandra, studera och därmed få ökad inspiration och motivation i sitt offentliga rum.
För att återgå till trångboddheten som tyder på ett större strukturellt problem som går tillbaka till att det inte finns tillräckligt med billiga och stora bostäder. Hade fokuset varit på att lösa trångboddheten hade ungdomarna förmodligen inte varit i lika stort behov av det offentliga rummet och då hade deras krav på exempelvis uppvärmda bänkar och vindskydd inte varit lika rådande. Som vi tidigare nämnt i analysen så har en del av respondenterna uttryckt att de i framtiden vill flytta till andra stadsdelar som erbjuder mer, trots att de kontinuerligt talar om att de trivs bra i sitt område och känner en tillhörighet till det. Det kan handla om att de inte har möjlighet att flytta för tillfället till ett annat område eller för att de tänker att de senare i framtiden vill flytta när de bygger vidare sina liv i relation till att de utbildar sig, arbetar eller startar en egen familj.
Vi är medvetna om att Wacquants teorier, specifikt begreppet territoriell stigmatisering kan anses vara problematiskt eftersom begreppet antyder att området som vi analyserat, det vill säga Rosengård, är stigmatiserat. Begrepp som stigmatisering, marginalisering eller utsatthet kan vara negativt laddade och skapar fördomar eller ogrundade uppfattningar eftersom de används okritiskt av samhället. Invånare som bor i områden som ofta benämns som
stigmatiserade, marginaliserade eller utsatta bör därför få möjligheten till att uttrycka sig och själva ge sina åsikter om sitt område. Studier som inte innehåller invånarnas egna ord kan därmed svartmåla området, därför är intervjuer en ledande metod i vår studie. Vi har reflekterat över detta och har därför varit opartiska för att inte bidra till diskurs.
Respondenterna har själva fått styra samtalen och belysa de perspektiv som de tycker är
Respondenterna har själva fått styra samtalen och belysa de perspektiv som de tycker är