Social hållbarhet kan definieras på olika sätt. Anna Essehag (u.å.) skriver i sin artikel ”Vad är social hållbarhet” om samhällsperspektivet som innebär att social hållbarhet är ett
inkluderande, jämlikt och tolerant samhälle för alla dess invånare. En stad som inkluderar medborgarna och öppnar upp möjligheterna för delaktighet främjar god
samhällsutveckling. Kärnpunkten för social hållbarhet grundar sig i medborgarnas välmående som utvecklas genom skapandet av platser som människor trivs i. Fortsättningsvis skriver Essehag (u.å.) att platserna som skapas omfattas av de offentliga miljöerna i vårt samhälle där
möjligheterna för ett gott näringsliv finns. I en socialt hållbart offentlig miljö tillgodoses grundläggande mänskliga behov och möjligheten till att utveckla god hälsa.
Vidare skriver Essehag (u.å.) om hur främjandet av de mänskliga behoven och individernas välmående samt hälsa är avgörande faktorer utifrån olika rum, det kan beskrivas som att det inte finns någon mall för vad som är bra och vad som är dåligt. De fysiska rummen behöver därför utvecklas och formas utifrån medborgarnas behov och de förutsättningarna som finns i det aktuella rummet. Social hållbarhet omfattar varierande faktorer så som att konstruera ett nytt bostadsområde eller förnya byggnader och parker
Ett urval av mål, närmare bestämt sju utifrån Allan jacobs och Donald Appleyards (2010) principer är grunderna för en framtid berikad av en god urban miljö för människor:
• Levnadsförmåga (Liveability), en stad som utvecklas utifrån människors behov och komfort. Levnadsförmågan beskriver vikten av människans trivsel i sin levda miljö.
Den offentliga miljön ska utifrån Jacobs och Appleyards (2010) mål inkludera alla dess medborgare i ett samhälle där de kan leva och trivas.
• Kontroll och identitet (identity and control), för att kunna skapa miljöer som passar medborgarna är variationen av möjligheter lämplig, så som att skapa aktiviteter eller liknande i den offentliga miljön som medborgarna kan ta hand om och känna
samhörighet till trots att det tillhör allmänheten. Platsidentitet skapas i sådana miljöer och människor känner samhörighet med området utifrån det dem väljer att involveras och engageras i.
• Tillgång till möjligheter (Access to opportunity), en stad ska öppna upp för diverse möjligheter för civilisationen. Det offentliga rummet ska utifrån denna princip ge möjligheten till att knyta band och träffa nya människor, samtala och må bra samt vara en plats som ger individerna möjligheten till att bryta normer och forma efter sina principer.
• Autencitet och mening (Authenticity and meaning), medborgarna ska kunna förstå sig på sin stad och dess funktioner samt andra städers möjligheter på en grundläggande nivå.
• Gemenskap och offentligt liv (Community and public life), staden bör inkludera och motivera medborgarna till att engagera sig i den offentliga miljön och använda den.
• Urban självtillit (Urban self-reliance), en stad bör uppnå självförsörjning av bland annat energi och andra medel i staden. Självförsörjning inkluderar exempelvis vindkraftverk och odlingsfält.
• Miljö för alla (An environment for all), en bra och inkluderande plats som är tillgänglig för alla, varje enskild medborgare har rätt till en miljö som erbjuder god livsförmåga, identitetsskapande, möjligheter och kontroll (Jacobs & Appleyard, 2010).
Teorierna om social hållbarhet används vidare i vår analys genom att bland annat
sammankoppla Jacobs och Appleyards (2010) sju begrepp med ungdomarnas perspektiv på sitt offentliga rum i Rosengård. Även Essehags (u.å.) teorier om främjandet av de mänskliga behoven kopplar vi i analysen till ungdomars behov i sitt område.
3.2.1 Vegetationens betydelse för social hållbarhet
Stadens utformning har en inverkan på människors välmående och trivsel. Karaktäristiska drag som kan främja ökad livskvalité kan exempelvis vara vegetation och möjligheten till offentliga rum som är trivsamma (Malmö kommissionen, 2013). Hur det offentliga rummet formas och gestaltas har en stor inverkan på hur människor använder det och hur de trivs. En välplanerad urban miljö där människor trivs löper mindre risk att utsättas för exempelvis skadegörelse (Boverket, 2020). Fortsättningsvis skriver Boverket (2019) om hur tryggheten är en avgörande faktor för att den enskilda individen ska vilja befinna sig i det offentliga
rummet. Goda livsmiljöer medför att människor deltar i den offentliga miljön på sina egna villkor. Skapandet av goda livsmiljöer handlar även om att försöka uppnå och skapa en balans mellan olika intressen och perspektiv. Den fysiska miljön influerar mötesplatserna och
rörelsemönster. En välutformad miljö skapas av aktiviteter och en frisk utemiljö som inkluderar bra underhållning av byggnader och grönska, dessa faktorer ger en anledning till att människor vill vara bosatta i området (Boverket, 2019).
I Malmökommissionens (2013) rapport skriver de om en prototyp som användes för att skapa och förebygga hållbar utveckling, den skapades år 1987 där tre faktorer parades samman, en ekologisk, en ekonomisk och en social. De tre aspekterna kompletterar och integrerar med varandra för att skapa en helhet, det vill säga för att uppnå hållbarhet på lång sikt är det betydelsefullt att prioritera alla tre faktorer. Tidigare har den ekonomiska biten prioriterats mer än de andra faktorerna vilket resulterat i klyftor i samhället som utvecklats när man inte tagit hänsyn till den sociala och ekologiska biten. En social hållbar utveckling skildras även i
kollektivtrafiken, möjligheten till bra förbindelser skulle bidra till ökad integration bland medborgarna (Malmökommissionen, 2013). Arkitekten Le Corbusier (2015) förespråkar om vikten av ekologi sin utopi. Corbusier (2015) beskriver grönskan som stadens lungor, all form av vegetation som träd, buskage och grönytor bidrar till en mer trivsam, fräsch och hållbar miljö. De skyddade zonerna, som de benämns av Corbusier, främjar god livskvalité för befolkningen.
I följande analys går vi in på i vilken utsträckning ungdomar tar hand om sitt offentliga rum och vilka insatser de gör för att underhålla det. Vidare analyserar vi grönskan i ungdomarnas offentliga rum och hur de själva hade önskat att det såg ut samt om vegetationen och
utemiljön uppmuntrar till fysisk aktivitet och möten.