Historien som argument för kyrkan katolicism

Anklagelserna om katolicism avskräckte inte förbundets företrädare från att argumentera för den svenska lutherska kyrkans katolicitet. Förbundet förde istället ett slags kamp för att återerövra beteckningen ”katolsk” till sin kyrka.

266 Werner, 325–326.

267 Ullman diskuterade det kritiska läget och hoten som fanns mot det svenska samhället och kyrkan men problembeskrivningen utgjordes av den liberalteologiska riktningen, frikyrkligheten samt samhällets fritänkeri och klasskamp. U. L. Ullman, Vår svenska kyrkas nuvarande läge (Stockholm: FC Askerbergs Bokförlagsaktiebolag, 1910) 33–48.

268 Jfr Schröderheim, Engelskt kyrkolif – och svenskt; Elis Schröderheim, Riksdagspredikan hållen i Kungl. Slottskyrkan den 16

januari 1907 (Stockholm: Centraltryckeriet, 1907). Schröderheims övriga tidiga författarskap bestod mest av böcker av

andlig uppbyggelse-karaktär riktad till konfirmander. Se ovan, avsnitt 2.1.

57

Kihlén menade att den så kallade gammalprotestantismen var en korrigering och reformering av den romersk-katolska kyrkans tro och lära.270 Det var genom att återgå till denna gammalprotestantism som den romersk-katolska kyrkan skulle hindras från att växa i Sverige som den gjort i Tyskland.271

Kampen för att erövra epitetet ”katolsk” synliggörs i Kihléns argumentation för att S:t Birgitta tillhörde den svenska kyrkan och inte den romersk-katolska. I SKFT nr 6 1916 citerades en dikt av katoliken Tore Schürer Kilman som framhöll att Birgitta var ett romersk-katolskt helgon och en symbol för den svenska romersk-katolska kyrkan.272 Kihlén menade att denna dikt var ett exempel på hur den katolska kyrkan växte i Sverige. Han skrev att argumentet om att den romersk-katolska kyrkan var fädernas tro utgjorde ett av de vanligaste argument som övertygade människor att konvertera till denna kyrka. Detta var dock en falsk föreställning, menade Kihlén. Det romersk-katolska kyrkan i hans samtid var inte samma kyrka som den romersk-katolska kyrka som Birgitta hade levt i. Han argumenterade för detta genom att peka på förändringen i bönen ”Ave Maria”. Bönens senare del (”Heliga Maria, Guds moder, bed för oss, syndare, nu och i vår dödstund. Amen”) menade Kihlén var ett senare tillägg som präglades av romanism.273 Det var omöjligt, enligt Kihlén, att Birgitta skulle ha bett denna bön eftersom det fanns en paté i Vadstena där endast den första, bibliska delen av bönen stod skriven. Därför menade Kihlén att den svenska kyrkan kunde anföra Birgitta som ett argument mot samtidens romersk-katoliker.274

Detta är ett representativt exempel på hur Svenska Kyrkoförbundet argumenterade för att den lutherska kyrkan representerar den sanna, katolska kyrkan medan romersk-katolska kyrkan utgör en förvanskning av den apostoliska kyrkans lära. Redan före tidskriftens utgivning, 1910, argumenterade Sjögren i SKT för att S:t Birgitta och S:t Erik tillhörde den svenska kyrkans tradition och inte den romerska. Sjögren hävdade, i ett svar med rubriken ”Svenska kyrkans minnen”, att den romersk-katolska kyrkan hade ett haft svagt stöd i Norden även före reformationen. Sjögren menade att det var fel att begrava allt det som den svenska kyrkan varit före reformationen. Birgitta betraktades redan på sin tid som en kontroversiell person och Sjögren menade att hon var en förelöpare till reformationen. Om kopplingen till det förreformatoriska Sverige, skrev Sjögren att minnena av kyrkans historia aldrig varit eller heller skulle bli begravda, och om så skulle ske ville Svenska Kyrkoförbundet riva upp dem ur jorden igen.275 Sjögren menade det katolska arvet var något som alla samfund måste söka sig till för

270 ”Adolf Harnack och frågan om kyrkoförfattningen”, SKFT 5 nr 3 (1915), 17–19.

271 ”Adolf Harnack och frågan om kyrkoförfattningen”, SKFT 5 nr 3 (1915), 17–19.

272 Citerad i ”Sancta Birgitta af Sverige” SKFT 6 nr 6 (1916), 41–42.

273 ”Sancta Birgitta af Sverige” SKFT 6 nr 6 (1916), 42.

274 ”Sancta Birgitta af Sverige”, 42.

275 ”En varning” SKT 6 nr 45 (1910), 479-480. Kyrkoherden Frans Tivell kritiserade Sjögren för denna uppfattning. ”Genmäle till Sgn” SKT 6 nr 47 (1910), 510. Sjögren formulerade sitt svar i ”Svenska kyrkans minnen” SKT 6 nr 49 (1910), 532-533.

58

att bindas samman med kristendomens stam och rötter. Och sådana förbindelser ägde den svenska kyrkan i sin egen äldsta historia.276

Det var den lutherska kyrkans kontinuitet med den förreformatoriska kyrkan som betonades av förbundet. Med stöd i den senare Luthers texter, som exempelvis Galaterbrevkommentaren och Wider Hans Wurst277 anförde förbundet i en osignerad artikel i det sista numret av tidskriften Luthers tio tecken på den sanna kyrkan som argument för att den svenska lutherska kyrkan var att betrakta som den gamla, äkta kyrkan.278

Kontinuitetsperspektivet på reformationen innebar en betoning på att den lutherska kyrkan aldrig hade skiljts från den katolska utan snarare bevarat den sanna katoliciteten. Förbundet ville återknyta till Luther och reformatorerna för att kunna ställa sig i samma led som dem – både i polemik mot förfallet inom den egna kyrkan och mot den romersk-katolska kyrkan, eftersom förbundet uppfattade att den så kallade papismen hade förstärks genom att dogmen om påvens ofelbarhet hade antagits ett antal decennier tidigare.279

Med tanke på Söderbloms relation till Schröderheim och hans inflytande över svensk teologi, särskilt efter att ha blivit ärkebiskop 1914, hade han troligtvis en viss påverkan på förbundets syn katolicism. Dock menade sig förbundet varken stå bakom katolsk eller protestantisk modernism. Båda riktningarna ansågs vara för radikala och att betrakta som ytterligheter. Den lutherska kyrkan i Sverige representerade istället den sanna medelvägen:

Vi vilja icke någon politisk kyrka, ingen påfve, inget prästvälde utan ett andligt samfund af själar, som följa sin Herre och konung Jesus allena. Men vi vilja hålla oss på den väg, som går klar fram genom tiderna ända från apostlarnas dagar, hans kyrkas väg med dess lära och nådemedel och heliga och goda samfundsordning. Och vi hoppas, att kristenhetens skilda partier förr eller senare i Kristi kärleks ande finna något sätt att räcka hvarandra handen öfver skiljemurarna, och förverkliga det mål vi alla hvarje dag i alla kristenhetens kyrkor bekänna oss tro på, nämligen ”en helig, allmännelig kyrka”.280

276 ”Svenska kyrkans minnen” SKT 6 nr 49 (1910), 532-533.

277 ”Hvad Luther ville” SKFT 7 nr 7, 50f; ”Svenska Kyrkoförbundet och Adolf von Harnack” SKFT 6 nr 2(1916), 14. Att den äldre Luther tenderade att betona kontinuitet istället för uppbrott finns det mycket forskning som har pekat på. Om utvecklingen av synen på kyrkans tecken se exempelvis Bernhard Lohse, Martin Luther: An Introduction To His Life and Work (Philadelphia: Fortress Press, 1986), 181f.

278 Dessa tecken är dopet, altarets sakrament, tredje nyckelmakten, predikoämbetet, de apostoliska symbolum, bönen Vår fader, lojalitet gentemot världslig makt utan påvlig inblandning, äktenskapet, lidandet, samt att kyrkan varken utövade våld eller hämnd. ”Hvad Luther ville”, 50–51.

279 ”Den påfliga ofelbarheten” SKFT 3 nr 1/2 (1913), 11.

59

För att uttrycka denna medelvägsyn menade förbundet att det stod för en evangelisk katolicitet.281 Det är värt att notera att det var förbundets uppfattning om sin kyrkas tradition och historia som motiverade det att kämpa för epitetet katolsk till Svenska kyrkan. Här visar sig det historiemedvetande som Rodhe pekade på i sin karaktärisering av förbundet. Anledningen till att förbundet sökte sig till historien för att motivera sin katolicitet var dels för att visa att Svenska kyrkan var en sannare representation för katolicitet än den romersk-katolska kyrkan, och dels för att förbundet såg sig nödgade att betona detta som svar på de angrepp som kom från liberalteologin.