Hot mot Sverige och transiteringen

Nya Växjöbladet talar även om kommunismen i ledaren ”Svikna förhoppningar” som främst diskuterar ett äldre (d.v.s. före andra världskrigets utbrott) tal om fred, nedrustningar och neutralitet av statsminister Hansson. Här poängterar Nya Växjöbladet att: ”Såsom en klar

201 Kronobergaren, 1941, 23 augusti, ”Främmande propaganda”.

202 Smålandsposten, 1941, 23 augusti, ”Kontra det osvenska”.

203 Smålandsposten, 1941, 28 juni, ”Sveriges och Finlands väl”.

204 Smålandsposten, 1941, 23 augusti, ”Kontra det osvenska”.

205 Smålandsposten, 1941, 28 juni, ”Sveriges och Finlands väl”.

206 Kronobergaren, 1941, 28 augusti, ”Krigsaktivisterna i farten”.

207 Kronobergaren, 1941, 28 augusti, ”Krigsaktivisterna i farten”.

fiende till freden och avrustningen hade kommunismen redan då framträtt, och hr Hansson sparade icke på de fördömande orden över denna rörelse.”²⁰⁸

I kontrast till Kronobergarens val att i viss mån ifrågasätta Finlands motiv i

fortsättningskriget verkar Smålandsposten snarare stå fast vid sitt orubbliga stöd åt finnarna. I ledaren ”Sveriges och Finlands väl” har tidningen följande att säga om den Finlands allians med Tyskland och vem som är det verkliga hotet:

När Sovjetunionen i det tysk-ryska kriget utsträckt krigsoperationerna till att omfatta även Finland och överfallit Finlands fredliga folk, är det i stället Finlands plikt att försvara sig […] På sådana håll i Sverige, där man helt försvurit sig åt Englands sak, klandrar man nu Finland för att det samverkar med Tyskland. Man blundar helt för det faktum, att det icke är Finland, som vill åt Ryssland utan att det är tvärtom är Ryssland, som återigen hotar Finland,[…]²⁰⁹

Kronobergaren, med Anton Johansson som ledarskribent, skriver även om operation Barbarossa i ledaren ”Krig i Östersjörummet”. I denna ledare försvarar Johansson Finlands val att ”öppna sina gränser för tyska trupper”²¹⁰ då han uttrycker ett förtroende för den finska regeringens val och att de inte var utan skäl till beslutet. Dessutom anmärker Johansson att Ryssland redan genomfört militära förflyttningar vid gränsen till Finland, och därmed finns ingen garanti i icke-angreppspakten. Ledaren talar även om transiteringen:

Men samtidigt gör regeringen med riksdagens godkännande ett markant avsteg från neutraliteten genom att tillåta transport genom Sverge från Norge till Finland av en division tyska trupper.

[…] trupperna skola tydligen användas i aktion mot de ryska styrkorna. Sovjetunionen är Englands allierade och blir väl också USA:s. Åtgärden kommer förmodligen att av dessa länder betraktas som en fientlig handling. Kanske får man hoppas att de skola visa förstående för Sverges svåra och utsatta läge, för vår öppet deklarerade samhörighet med Finland och för den omständigheten, att vi vid förra ryska kriget mot Finland också uppträdde som

icke-krigförande.²¹¹

Här uttrycker dock Johansson en oro över att eftersom Sverige gick med på det kravet, finns det risk att i fortsättningen kommer nya krav att ställas och då har man svårt att neka dem.²¹² Debatten kring transiteringen tas upp i Kronobergaren igen den 1 juli 1941. Här ställer sig Anton Johansson som ledarskribent frågande till statsministerns beslut om transiteringen, då

208 Nya Växjöbladet, 1941, 15 juli, ”Svikna förhoppningar”.

209 Smålandsposten, 1941, 28 juni, ”Sveriges och Finlands väl”.

210 Kronobergaren, 1941, 26 juni, ”Krig i Östersjörummet”.

211 Kronobergaren, 1941, 26 juni, ”Krig i Östersjörummet”.

212 Kronobergaren, 1941, 26 juni, ”Krig i Östersjörummet”.

Johansson anser att man har inte tillräckligt förklarat motiven bakom beslutet. Å andra sidan, menar Johansson, kan ju detta bero på att statministern inte kan avslöja allt för offentligheten, då detta även påverkar andra länder. Johansson menar även att beslutet hade fullt stöd från de två största svenska partierna och hoppas att det endast är en engångsföreteelse. Sedan

fortsätter ledaren att tala om försvarskapaciteten och vikten av att kämpa, trots eventuellt nederlag och använder där Grekland som en förebild.²¹³

Angående transiteringen nämner Smålandsposten detta ämne kort under ledaren ”Sveriges och Finlands väl”. Ännu en gång är det Finlands välmående man oroar sig i anknytning till konflikten mellan Ryssland och Tyskland:

Det är i fullt medvetande om att det nyss inledda kriget mellan Tyskland och Ryssland kommer att få avgörande inflytande på Finlands framtida öde och därmed också på hela Nordens, som de svenska statsmakterna beslutat lämna tillstånd till att de tyska militära styrkor, som finnas i Finland, snabbt skulle kunna förstärkas genom att en i Norge förlagd division transporteras genaste vägen – över Sverige.²¹⁴

Smålandsposten presenterar även en referens till Göteborgs Handelstidning och anser att tidningen är alldeles för hård då den kritiserar Sveriges närmande av Tyskland genom en sådan aktion. Smålandsposten är istället av den meningen att Sverige behållit sin självaktning genom att poängtera dessa handlingars rättfärdighet då de gjorts för Finlands skull och även för Sveriges egen framtid.²¹⁵

Gällande ideologiska perspektiv är Smålandsposten mer försiktig men trots det är framförallt en ledare särskilt tydlig i dess syn på kommunismens hot mot vårt land:

Tanken går nämligen i detta sammanhang osökt till den kommunistiska verksamheten här i landet, vilken efter det bakslag, som onekligen drabbade densamma under det finsk-ryska kriget, snabbt återhämtade sig och i början på detta år inhöstat vissa framgångar, vilka icke få

negligeras.²¹⁶

Samt: ”Det har uttryckts farhågor för att numera Sverige skulle vara en kommunistisk huvudcentral, en agiationshärd för spionage och annan underjordisk kommunistisk

verksamhet.”²¹⁷ Fler ideologiska tendenser går att spåra i flera ledare under denna period då kritik återkommer mot att England då Smålandsposten verkar irriterade över deras val att

213 Kronobergaren, 1941, 1 juli, ”Transiteringen”.

214 Smålandsposten, 1941, 28 juni, ”Sveriges och Finlands väl”.

215 Smålandsposten, 1941, 28 juni, ”Sveriges och Finlands väl”.

216 Smålandsposten, 1941, 10 juli, ”Kommunistfaran”.

217 Smålandsposten, 1941, 10 juli, ”Kommunistfaran”.

alliera sig med Ryssland i samband med fortsättningskriget trots att engelsmännen tidigare fördömt den bolsjevism som Sovjet står för.²¹⁸

På tal om ideologier och dess påverkan på synen på kriget ger Smålandsposten en konkret synpunkt på detta tema:

Det ligger dock i överdrift i varje påstående, tyskt eller annat, att Hitlers framryckning in i Ryssland är upplagd som ett korståg mot bolschevism. Det nu pågående kriget har icke varit, är icke och kommer väl heller icke att bli ett krig, där ideologi står emot ideologi, demokrati mot diktatur, nazism mot bolschevism i envig.²¹⁹

Å andra sidan är Smålandsposten medveten att inte enbart ryssarna utgör ett hot mot Sveriges välstånd då en betoning av vår försvarsmakt görs i ett flertal ledare vars främsta syfte sägs vara en stark väpnad diplomati: ”Och i den mån Tyskland antingen kommer att framlägga sådana krav, bör också vår regering utan tvekan visa både fasthet och medgörlighet.”²²⁰ 3.3.4 Synen på stormakterna

Den 28 juni 1941 skriver en anonym ledarskribent för Kronobergaren i ledaren ”Stridens utbredning” om produktionskrafterna bakom de nu stridande stormakterna. Man gör även kvantitativa uträkningar av hur många människor på jorden som vill se Nazitysklands

undergång. Till sist menar Kronobergaren att: ”Det förefaller vara en mycket svår uppgift det tyska folket ställs inför. Ett långt utdraget krig låter sig knappast tänka, utan det måste gälla en snabb seger. Men ännu har man inte på allvar vänt sig mot huvudmotståndaren England-Amerika.”²²¹

Angående de politiska tendenser som emellanåt finns att hitta i Smålandsposten ledare är det en tendens som sticker ut i mängden – missnöjet mot Sovjetunionen och dess kommunism.

Smålandsposten hymlar inte heller om vilken aktör man vill se som segrare gällande konflikten mellan stormakterna:

Sverige kan självfallet för sin del icke likgiltigt åskåda förloppet av Tysklands viktiga kraftmätning med Ryssland. Sovjetrikets tillbakaträngande åt öster betyder reducering av en latent fara för vårt land, medan å andra sedan ett tyskt nederlag i denna kamp komme att få ytterst farliga konsekvenser för oss antingen omedelbart eller i framtid.²²²

218 Smålandsposten, 1941, 26 juni, ”Från leende till bävan”.

219 Smålandsposten, 1941, 26 juni, ”Från leende till bävan”.

220 Smålandsposten, 1941, 26 juni, ”Från leende till bävan”.

221 Kronobergaren, 1941, 28 juni, ”Stridens utbredning”.

222 Smålandsposten, 1941, 26 juni, ”Fredens ö i krigets hav”.

Smålandspostens benägenhet att stå på Tysklands sida snarare än ryssarnas blir allt mer påtaglig här: ”Ingen av de båda parterna synes ha begärt vårt deltagande, även om man i Berlin i ganska tydliga ordalag låter oss förstå, att Sveriges plats nu är på Tysklands sida, sedan ”Tysklands kamp nu även är Sveriges kamp”.²²³

För att fortsätta på inslagen väg är det onekligen svårt att hitta någon direkt kritik mot Tyskland och Hitler. Hans namn förekommer alltjämt i ledarnas diskussioner men då i en beskrivande kontext där Smålandsposten försöker lista ut hans motiv och vad han har för planer. Under ledaren kallad ”Hitler och Ryssland” finns exempelvis ett utdrag från dennes bok ”Min Kamp” (1924)²²⁴ där tyskarnas syn på västmakterna diskuteras: ”[…] Frankrike betraktade han som en döds- och arvfiende, Ryssland såsom något fallfärdigt, som kunde exploateras.”²²⁵

Den enda gången Hitler nämns i negativa ordalag är när Smålandsposten beskriver honom ur Josef Stalins synvinkel: ”Han finner Hitler vara en moraliskt mindervärdig person genom att han angripit det oskyldiga Ryssland, […] Och han gör en appell till världen att fördöma ett sådant beteende.”²²⁶ Å andra sidan fortsätter detta citat med att poängtera att en sådan reprimand från Stalin kan tyckas vara på gränsen till hyckleri:

Visst är det fördömligt, men världen har icke glömt, att Finland en gång i tiden av en viss stormakt fick ett högtidligt löfte om att det aldrig skulle bli angripet – för att dock en vacker dag bli utsatt för ett av en nyare tids mest brutala överfall…²²⁷

Josef Stalin får även han visst utrymme i Smålandsposten ledare. Som bekant har Sovjet ofta fått utså både tydlig och subtil kritik men någon direkt motvilja mot Stalin som person inte varit påtaglig från ledarnas håll. Å andra sidan, nämns han inte i positiva ordalag heller.

Istället nämns hans person som något att respektera eller till och med frukta: ”Det är i varje fall klart, att Stalin nu fått sin besökelses stund, som kanske även gäller hans vara eller icke vara. Nu om någonsin måste han göra skäl för sitt namn – Stalin betyder den stålsatte…”²²⁸ Kronobergaren skriver i ledaren ”Amerikas isolationister” den 8 juli 1941 om att USA möjligen snart är med i kriget.²²⁹ Detta utvecklas sedan i nästa ledare den 10 juli 1941

223 Smålandsposten, 1941, 26 juni, ”Fredens ö i krigets hav”.

224 Smålandsposten, 1941, 21 juni, ”Hitler och Ryssland”.

225 Smålandsposten, 1941, 21 juni, ”Hitler och Ryssland”.

226 Smålandsposten, 1941, 5 juli, ”Den beträngde diktatorn”.

227 Smålandsposten, 1941, 5 juli, ”Den beträngde diktatorn”.

228 Smålandsposten, 1941, 5 juli, ”Den beträngde diktatorn”.

229 Kronobergaren, 1941, 8 juli, ”Amerikas isolationister”.

titulerad ”USA vid krigets tröskel” där Anton Johansson är ledarskribent. Denna ledare diskuterar även USA:s beslut att skicka en flotta till Island, något som tysk press reagerar starkt på. Johansson avslutar artikeln med att mena: ”Det behövs inte mycket, förrän kriget mellan Tyskland och USA kan bli ett faktum.”²³⁰

Smålandsposten skriver även USA:s mer aktiva deltagande i kriget. Under ledaren ”I bakgrunden” diskuteras exempelvis amerikanernas ökade intresse för kampen runt Atlanten men även deras beslut att besätta sin sjöstridskraft på Island.²³¹ Smålandsposten diskuterar här de potentiella motiv en sådan handling kan innebära, och menar då att ett försvagat England kan ligga bakom den ökade amerikanska inblandningen:

Denna åtgärd betyder antingen att England är i sådan nöd, att det icke har råd att hålla trupper på Island eller vidmakthålla denna bas – eller också, att U. S. A. bestämt sig för att (hända vad som hända vill) vid slutet av kriget stå som Atlantens obestridlige herre.²³²

3.3.5 Analys – Fortsättningskriget och Operation Barbarossa

Då denna studie tidigare visat att Smålandsposten hade en fruktan för främst Ryssland, och senare under ockupationen av Danmark och Norge, även till viss del Tyskland. Under fortsättningskriget 1941 blir kritik och missnöjet i tidningens innehåll huvudsakligen riktat mot Ryssland återigen. Drangel skriver om rysskräcken och korstågspropagandan,²³³ som behandlats i 1.3.2 Louise Drangel – Presspolitik, censur och propaganda, möjligen är då den tyska korstågspropagandan något som påverkar Smålandspostens hållning.

Som kontrast till Smålandsposten så menar Kronobergarens kvantitativa uträkning i ledaren

”Stridens utbredning” av arbetskraft och krigsproduktion snarare önska Tysklands nederlag i det utbrutna kriget.²³⁴ Förklaringen till varför Kronobergaren hellre verkar vilja se Tysklands nederlag kan potentiellt vara kopplat med Rysslands allians till Storbritannien och Frankrike.

Å andra sidan har Kronobergaren tidigare inte varit direkt pro-väst i sina ledare, möjligtvis är denna ledare endast en slags objektiv uträkning.

För att återkoppla till Nyboms termer om realism och idealism visar Smålandspostens ledare

”Från leende till bävan” från den 23 augusti en tydlig indikation på hur tidningen ställer sig i

230 Kronobergaren, 1941, 10 juli, ”USA vid krigets tröskel”.

231 Smålandsposten, 8 juli, 1941, ”I bakgrunden”.

232 Smålandsposten, 1941, 8 juli, ”I bakgrunden”.

233 L. Drangel, s. 113-117.

234 Kronobergaren, 1941, 28 juni, ”Stridens utbredning”.

frågan. I enligt med Nyboms kategorisering förkastar Smålandsposten idén om att tyskarnas intåg i Sovjet skulle ha idealistiska grunder. Tvärtom kan man tolka det som att tidningen generellt uppfattar andra världskriget som helhet ett krig där varken kampen för demokrati eller diktatur fungerar som huvudsakliga motiv, alltså en realistisk hållning.

Dessutom är tidningens egen hållning, om man applicerar Nyboms kategorisering, realistisk i sin utformning, på det sätt att självständigheten och ett starkt försvar prioriteras. Angående problematiken med motståndet mot propaganda ser man att det finns en ideologisk och moralisk diskussion om försvaret som genomsyrar flera av samtliga tre tidningars ledare. Just propagandaförsvaret återfinns även i Nya Växjöbladets och Kronobergarens ledare, som då även kan kategoriseras som främst idealistiska.

Märkbart är även att Smålandsposten och Kronobergaren försvarar transiteringen av tyska soldater till Finland. Detta är enligt den kategorisering Åmark presenterar tydliga tecken på småstatsrealistiska perspektivet. Smålandsposten är tydligare i sitt försvar om transiteringen och åberopar det faktum att Finland behöver hjälpen från de tyska trupperna. Kronobergarens ledare verkar snarare vara något konfunderande när det gäller beslutet om transitering. Dock försvarar Kronobergaren statminister Hansson, även när Kronobergaren tycker att väldigt lite information kring motiveringen varför beslutet togs offentliggörs. Här blir det

småstatsrealistiska perspektivet väldigt tydligt då Kronobergaren skriver, som nämns ovan, att offentliggörandet av hela motiveringen kan skada Sveriges relation med andra länder.

Angående synen på kommunism blir Smålandspostens misstänksamhet mot denna ideologi ännu större under fortsättningskriget. Varningar mot kommunistisk verksamhet och spionage nämns i samma kontext och ledaren från den 10 juli kallad ”Kommunistfaran” säger mycket om tidningens inställning till denna ideologi. Även Nya Växjöbladet diskuterar

kommunismens fara, dock i annan tappning i form av det tal som dåvarande statsminister Hansson höll. Smålandspostens tidigare skifte i sin syn på största hotbilden mot Sverige från Ryssland till, åtminstone till viss del, Tyskland under ockupationen av Danmark och Norge, verkar nu vänt tillbaka till främst Ryssland. Allt detta kan kategoriseras som en idealistisk hållning.

Kronobergaren och Smålandsposten har liknande åsikter om transitering av tyska trupper genom Sverige till Finland. Tidigare har dessa två tidningar ofta varit motpoler.

Smålandsposten verkar dock försvara transiteringen något mer än Kronobergaren, då Kronobergaren är mån om att det endast är en engångsföreteelse. De två tidningarna delar

dock åsikten om att det var nödvändigt för Finlands överlevnad, samt att med en förbättrad svensk försvarskapacitet kan i framtiden hjälpa Sverige att stå emot liknande krav. I Nya Växjöbladet diskuteras dock inte transiteringen alls.

Presscensuren, som bl.a. Åmark, Gilmour och Drangel talar om i sina arbeten, börjar i större skala under året 1941.²³⁵ Dock drabbas inte något av de tre tidningarna i denna studie för antingen direkt censur eller, i alla fall vad man kan utläsa av de relativt starka åsikterna som förs fram i ledarna i de tre tidningarna även under 1941, indirekt censur.

235 K. Åmark, 2011, s. 209-250.

J. Gilmour, s. 157-187.

L. Drangel, s. 145-146.

4. Didaktisk applicering

Denna studie skall även presentera en didaktisk strimma till studiens innehåll och dess resultat. Således blir målet att koppla en lokal pressundersökning i relation till specifika händelser under andra världskriget (eller en annan historisk period) till klassrummet. Då analys av lokala tidningar kan inbjuda till en diskussion om journalisters problem med tidsbrist, osäkra källor och tvivelaktigheter, faller vårt didaktiska moment naturligt på

källkritik. Förutom detta kan en pressundersökning användas till att analysera perspektiv som tidningens politiska motiv och hur den kan vinklas beroende på tidningens politiska färg.

Dessutom kommer denna studie belysa skildring av politisk historia som faller inom ramen för tendenskriteriet inom källkritikens principer. Politik och konflikter är potentiellt svåra att hålla sig vederhäftig till, även från tidningars håll, då de ofta grundas i tendentiösa källor.

Att kunna koppla detta didaktiska fokus till kurs- och läroplan är inte något hinder om man granskar det centrala innehållet från Skolverket. Den didaktiska appliceringen går i princip att schemalägga oavsett gymnasiekursens nivå, dock med en justering av svårighetsgrad

beroende på kursens nivå. Exempelvis tar vi således avstamp i dessa punkter:

 Historiskt källmaterial som speglar människors roll i politiska konflikter, […]

 Kritisk granskning, tolkning och användning av olika slags källmaterial utifrån källkritiska kriterier och metoder.²³⁶

Rent praktiskt kommer vårt didaktiska moment grunda sig i en lektionsbaserad övning där eleverna ombeds granska två eller fler artiklar med en koppling till andra världskriget för att sedan genomföra en källkritisk granskning av dessa med källkritiska termer och teorier i åtanke. Även ledarsidor, insändare eller annat textmaterial som kan hittas i tidningen skulle även fungera som granskningsmaterial.

För att få en generell uppfattning av definitionen av källkritik samt dess betydelse har framförallt tre böcker valts ut: Att Spegla Världen – Läromedelstudier i teori och praktik (2011) av Niklas Ammert, Historieundervisningens byggstenar (2009) av Magnus Hermansson Adler, samt Forma historia (2011) av Gabriela Bjarne Larsson.

Ammert har till exempel följande att säga om källkritikens betydelse:

236 Skolverket, Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola, Fritzes, 2011.

Konkret måste man genomgående visa att det inte bara finnas en sanning med stort S. Det kan finnas olika tolkningar och olika perspektiv beroende på hur man värderar olika källor och beroende på ens egna värderingar.²³⁷

Oavsett om man håller med Ammert eller ej är egenskapen att tolka källor något som fått större fokus i historieundervisningen på gymnasiet i och med Lgy 11. Det är med samma självklarhet som lärare kan välja ut tidningar med skilda agendor och skapa en källkritisk övning utan större problem.

Även Hermansson Adler betonar källkritikens betydelse vilket ger denna didaktiska applicering mer relevans, även om källkritiken anses vara ett givet inslag i

historieundervisningen: ”Skolämnet historia har liksom det akademiska ämnet källkritiken som det främsta analysverktyget. Det är med stöd av källkritiska resultat vi vågar göra påståenden om vad som hänt och varför det hänt i historien.”²³⁸

Mer specifikt är den didaktiska appliceringen knuten till främst två kriterier inom källkritiken:

tendens och urval. Tendenskriteriet är knutet till källans påverkan av en beroende-aspekt.²³⁹ Beroende i den bemärkelsen att upphovsmakaren intresse kan vara att påverka opinionen och blir därmed tendentiös i sin aspekt. Urvalskriteriet²⁴⁰, å sin sida, går att applicera här då tidningarna knutna till denna undersökning gjort ett urval i sin presentation av innehåll i sina ledare vilket också skapar en tendens i deras rapportering. Tidskriteriet går inte att tillämpa då detta kriterium inte spelar någon roll större roll då tidningar ofta publicerar deras texter ungefär samtidigt efter en händelse. Potentiellt skulle ytterligare en övning genomföras där lärare försöker ”lura” eleverna genom att t.ex. ha med en krönika eller debattartikel som skrivits en längre tid efter händelsen inblandad i de övriga normala rapporteringarna.

I en klassrumsmiljö är det därmed tendenskriteriet eleven ska fokusera på när läraren

exempelvis presenterar dem med ett antal tidningsurklipp. Förslag på frågor som eleven kan ha åtanke i sin granskning är tagna från Gabriela Bjarne Larssons bok Forma historia:

1. Vem har skrivit texten?

2. Vad tror du är orsaken till att den skrevs? Vad har hänt och när skedde det?

237 N. Ammert, 2011, Att spegla världen – läromedelsstudier i teori och praktik, s. 356.

238 M. Hermansson Adler, 2009, Historieundervisningens byggstenar, s. 97.

239 G. Bjarne Larsson, 2011, Forma historia, s. 149.

240 G. Bjarne Larsson, s. 148.

3. Hur trovärdig är tidningstexten, anser du? Tänk på tendens.²⁴¹ Med detta i åtanke bör en lektionsplanering kunna genomföras av en lärare för en

3. Hur trovärdig är tidningstexten, anser du? Tänk på tendens.²⁴¹ Med detta i åtanke bör en lektionsplanering kunna genomföras av en lärare för en