Ockupationen av Danmark och Norge

Angående Smålandspostens rapportering efter årsskiftet har denna studie valt att fokusera på ett antal särskilt utvalda datum. Därefter sker sedan ett hopp i tidsförloppet fram tills den 9 april och berör tidningens respons till tyskarnas invasion av Danmark och Norge (Operation Weserübung) Det som är gemensamt för denna studiens val av analys är att alla utvalda ledare tar avstamp från en betydande händelse för att sedan framskrida en dryg månad framåt. Detta görs framförallt för att se hur tidningen i fråga väljer att ställa sig till händelsen påverkan och de konsekvenser som följer i dess skugga.

Totalt presenterar Smålandsposten trettio ledare under perioden 9 april till 5 maj. Av dessa trettio är det tjugotvå stycken som handlar om andra världskriget. Utifrån dessa tjugotvå kan åtta kopplas till denna studie – de är med andra ord direkt kopplade till Tysklands intåg i Danmark och Norge. Å ena sidan finns här ett fokus på Smålandsposten syn på aktörerna i konflikten där framförallt stormakternas aktioner betonas och ifrågasatts av tidningen. Å andra sidan lyfts även Sveriges egen position fram i förhållande till konflikten samtidigt som man börja spekulera kring framtida scenarion beträffande krigets utveckling.

Nya Växjöbladet skriver totalt tio stycken ledare under perioden 9 april 1940 till 4 maj 1940.

Av dessa tio ledare handlar samtliga om andra världskriget, dock är två mer fokuserade på

159 Kronobergaren, 1940, 12 mars, ”Fredsförsöket”.

160 Nya Växjöbladet, 1940, 12 mars, ”Kriget om freden”.

161 E. Carlqvist, 1971, Solidaritet på prov, s. 178.

inrikespolitiska omständigheter och därför tas de inte upp i resultatet i denna studie. Detta innebär att åtta av tio ledare direkt skriver om ockupationen av Danmark och Norge.

Kronobergaren skriver även totalt tio stycken ledare under perioden 9 april 1940 till 4 maj 1940. Av dessa tio handlar sju om andra världskriget, dock är en av dessa sju inte direkt kopplat till ockupationen av Danmark och Norge vilket leder till sex av totalt tio som direkt skriver om ockupationen.

3.2.1 Krigsutbrott, skuld och svensk reaktion

Framförallt kan ett tydligt missnöje skådas från Smålandsposten sida i förhållande till västmakternas strategiska krigsmanövrer på skandinavisk mark:

Hela den neutrala och objektivt tänkande opinionen torde i varje fall vara ense om, att de åskmoln, ur vilken den tyske blixten sköt ned på Norge och Danmark på tisdagsmorgonen, hade laddats av västmakterna. Även om den tyska kränkningen av Danmarks och Norges neutralitet blev många gånger svårare än den engelska, blev dock den sistnämnda kränkningen orsaken till den tyska. […] Det är västmakterna, som ha förvändlat Norden till krigsskådeplats.¹⁶²

Man sparar heller inte på krutet när det kommer till att kritisera de allierades beslut att utföra militära aktioner i norskt sjövatten. Det är England, snarare än Tyskland, som får utså det största missnöjet från Smålandsposten:

Med andra ord: England och Frankrike driva den satsen, att eftersom Tyskland begår brottsliga handlingar mot de neutrala, ha även västmakterna rätt att göra detta. Därmed trampa även västmakterna under sina fötter den västerländska kulturens rättsprinciper och tillämpa djungelns lag – laglöshetens lag.¹⁶³

Citatet ovan påvisar faktumet att Smålandsposten inte direkt väljer att fördöma Tysklands aktioner utan istället väljer att framföra missnöjet från Norges perspektiv: ”[…] i lördags yttrade den norske utrikesministern Koht, att även om de tyska torpederingarna av norska fartyg svårt smärtat Norge och skapa en bitter folkstämning mot Tyskland.”¹⁶⁴ Dessutom riktas återigen kritik mot engelsmännen, nu från norskt håll:

Det hat, som norrmännen sedan den 9 april hyst mot tyskarna, paras nu med en ganska stark förbittring mot engelsmännen, som lämnat norrmännen åt sitt öde efter att helt nyss ha lovat dem all möjlig hjälp och även hade kommit över för att hjälpa.¹⁶⁵

162 Smålandsposten, 1940, 11 april, ”Kraftmätning”.

163 Smålandsposten, 1940, 9 april, ”Djungelns lag”.

164 Smålandsposten, 1940, 9 april, ”Djungelns lag”.

165 Smålandsposten, 1940, 5 maj, ”Läget”.

I samma stil med Smålandsposten lägger Nya Växjöbladet ett stort ansvar hos de allierades beslut att minera sjövattnen i Norden. Man skriver att detta har satt i synnerhet Norge i en mycket svår situation i ledaren ”Övergreppet mot Norge”. Tonen är även besviken på västmakterna:

”De tyska övergreppen ha vi ideligen haft känningar av. Västmakterna ha ju som kontrast härtill gärna velat framhålla sig själva såsom de korrekta och lojala uppfyllarna av allan rättfärdighet gentemot de neutrala. Denna attityd blir det för dem icke lätt att vidhålla efter det som nu timat.”¹⁶⁶

Nya Växjöbladet blundar inte heller för hotet mot Sveriges järnmalmsexport som mineringen innebär och konstaterar att de kommande dagarna kommer att bli händelserika.¹⁶⁷

Kronobergarens ledare 9 april 1940 skriven av Anton Johansson är även den mycket kritiskt till Storbritanniens minering och menar att det: ”rör sig om en flagrant kränkning av Norges neutralitet.”¹⁶⁸ Johansson uttrycker en oro att detta är början på Nordens indragning i stormaktskriget. Han skriver även om att tyska flottor rör sig norrut, men tror inte att de på allvar kommer söka sjöslag mot de allierade.¹⁶⁹

Angående vem som – enligt Smålandsposten – bär skulden för den ”krigsskådeplats” som skapats är tidningen ambivalent i sin uppfattning. Å ena sidan höjs ett missnöje mot Tysklands aktioner. Å andra sidan står engelsmännens agerande inte högre i kurs än tyskarnas. Således buntas nationerna ihop och får utstå en frän kritik i ledaren ”Kring reträtten”:

När det inför historiens domstol en gång skall avgöras, vem som bär ansvaret för det outsägliga lidande, för vilket Norge utsatts, kan naturligtvis Tyskland icke försvara sig med att blott säga, att den första krigshandlingen på norskt område begicks av England. […] Ej heller kan England å sin sida försvara sig med att blott säga, att de tyska ockupationstrupperna hade lämnat sina hamnar redan innan mineringen började. ¹⁷⁰

Kronobergaren med Anton Johansson som ledarskribent skriver även de i ledaren ”Våldet triumferar” att man kan inte heller skylla på de allierade för Nazitysklands aggression då trupptransporterna påbörjats innan mineringen. Johansson skriver även att det var ett hugg i ryggen på Norge då ingen officiell krigsförklaring klargjordes. Endast demokratierna

166 Nya Växjöbladet, 1940, 9 april, ”Övergreppet mot Norge”.

167 Nya Växjöbladet, 1940, 9 april, ”Övergreppet mot Norge”.

168 Kronobergaren, 1940, 9 april, ”Nytt allvarligt hot mot Norden”.

169 Kronobergaren, 1940, 9 april, ”Nytt allvarligt hot mot Norden”.

170 Smålandsposten, 1940, 4 maj, ”Kring reträtten”.

förväntar sig att man ska handla med hederlighet enligt Johansson. I samma ledare fasthåller han att neutraliteten är viktigare än någonsin då Sverige står ensamt kvar i full

självständighet.¹⁷¹ 3.2.2 Hot mot Sverige

Nya Växjöbladet skiftar fokus till propaganda i ledaren ”Skärpta straff för spioneri och förräderi” där man bl.a. talar om straffen främst kan drabba utlänningar hårdare. Syftet med de strängare straffen är för att motverka spioneri och propagandaspridning i Sverige. Just propaganda är man rädd potentiellt kan leda till en splittring av opinionen av

samlingsregeringen och enigheten i landet. Nya Växjöbladet menar att sådana ”Judas Iskariot”

ska spåras upp och oskadliggöras i ”tidigt stadium.”¹⁷²

Den 16 april 1940 skriver Nya Växjöbladet om att Sverige är omringat av ”krigshemsökelser”

Man uttrycker att grannländerna bär Sveriges ansvar: ”I den mån som de lyckats eller lyckas tillbakaslå inkräktarnas anfall är det vår kamp de föra.”¹⁷³ Det finns dock ingen direkt uppmaning till intervention. Istället anser ledarskribenten att Sverige bör rusta upp för att kunna försvara sig med ”fruktansvärd kraft”.¹⁷⁴ Att hotet mot demokratin är

nazi-kommunismen slår även Gunnar Beskow fram i ledaren ”Demokratiens omistlighet”.¹⁷⁵ Som vidareutveckling av denna ledare beskriver Nya Växjöbladet att försvaret inte spelar någon roll om förräderiet drabbar ett land i nästa ledare ”Försvar och förräderi”. Nya Växjöbladet kopplar detta till striden i Narvik ”Enbart i Narvik blevo ju 400 unga goda norrmän dränkta som råttor, därför att plikt och äreförgätna nazistiska kräk fått viktiga befälsposter om hand.” Därefter skrivs det om risken för svenska nazisympatiserande officerare och vilken potentiell skada de skulle kunna orsaka, där man inte tror att det är ett större hot mot Sverige så länge man kämpar mot propagandan.¹⁷⁶Nya Växjöbladet fortsätter att skriva om beredskap i ledaren ”Med alla medel”. I ledare framgår det att Sverige ska rusta upp sina militära medel.¹⁷⁷ Liknande åsikter upprepas sedan i något olika former.¹⁷⁸

171 Kronobergaren, 1940, 11 april, ”Våldet triumferar”.

172 Nya Växjöbladet, 1940, 13 april, ”Skärpta straff för spioneri och förräderi”.

173 Nya Växjöbladet, 1940, 16 april, ”I vårt folks prövningsstund”.

174 Nya Växjöbladet, 1940, 16 april, ”I vårt folks prövningsstund”.

175 Nya Växjöbladet, 1940, 29 april, ”Demokratiens omistlighet”.

176 Nya Växjöbladet, 1940, 18 april, ”Försvar och förräderi”.

177 Nya Växjöbladet, 1940, 20 april, ”Med alla medel”.

178 Nya Växjöbladet, 1940, 30 april, ”Försvarslånet”.

Kronobergaren, 1940, 27 april, ”Ett folk, en vilja”.

Kronobergarens ledare ”Förräderiet” skriver också om potentiella förrädare i Sverige i likhet med Quisling. Anton Johansson skriver att Quisling var liten och obetydlig 35 år tidigare:

”Men man skall tydligen aldrig underskatta folkets fiender.”¹⁷⁹ Likt Nya Växjöbladet

hypotiserar sedan Johansson om liknande hot mot Sverige, och drar densamma slutsatsen att de flesta svenska officerare är hederliga: ”Men vi dölja inte vår oro för att den nazistiska rötan kan ha smittat av sig på sina håll och kan komma att vålla skada.”¹⁸⁰

I ledaren ”Propagandakriget” utvecklar Nya Växjöbladet sina synpunkter på

propagandabekämpning genom att citera major Arvid Erikssons beskrivningar av vad han kallar ”nervkriget”. Eriksson förklarar att propaganda slår sönder kampviljan hos en

motståndare redan innan militär aktion inletts. Som exempel tas flygbladsbombningarna av de allierade, även de ryska och finska nämns och kopplar detta till första världskriget.¹⁸¹

Under ledaren ”Kring Narvik” sker dock en sådan diskussion där Tysklands intåg i Norge får tidningen att granska kommunismens påverkan på norrmännens försvar:

I verkligheten förhåller det sig så, att kommunismen länge haft god jordmån i Norge, att stundom gränsen mellan kommunism och socialism varit diffus, och att den framfusiga kommunismen och den radikalt betonade socialismen med sin kyla mot försvaret och andra underlåtenhetssynder berett jordmån för nazismen,.¹⁸²

Med andra ord insinuerar Smålandsposten här att kommunismen i Norge och sin beblandning med socialismen gjort nationens försvar svagare och således berett väg för en enklarare tysk invasion.

Kronobergaren kritiserar några dagar tidigare liknande teorier om att ideologier urholkat försvarskraften hos Danmark och Norge. Dock kritiserar Anton Johansson istället svenska kommunister som menar att Danmark underkastade sig och att norska kommunister uppmanat arbetare att kapitulera. Johansson påpekar även att det var Tyskland som bröt

icke-angreppspakten med Danmark och konkluderar bistert att: ”Idag är Danmark under tyskt ok.

Det slapp krig med Tyskland, men fick i stället västmakterna till fiender.”¹⁸³ Samtidigt som

179 Kronobergaren, 1940, 16 april, ”Förräderiet”.

180 Kronobergaren, 1940, 16 april, ”Förräderiet”.

181 Nya Växjöbladet, 1940, 23 april, ”Propagandakriget”.

182 Smålandsposten, 1940, 21 april, ”Kring Narvik”.

183 Kronobergaren, 1940, 18 april, ”Under främmande ok”.

Norge fick totalt underkasta sig, och får Quisling utsedd till regeringschef, dock påpekar Johansson att det är ändå Hitler som utser det mesta av regeringen, om inte hela.¹⁸⁴

3.2.3 Svenskt ingripande och neutraliteten

Angående Sveriges egen roll i denna konflikt rymmer Smålandsposten då och då sina ledarsidor med vårt egen nations position i dragkampen mellan stormakterna. Exempelvis diskuteras engelsmännens och tyskarnas kamp kring Narvik och vad det innebär för Sveriges isolation från omvärlden: ”[…] så länge Narvik är i tyska händer och engelska flottan håller vakt utanför hamnen, äro möjligheter för oss att ordna förbindelse med yttervärlden här uppe stängda.”¹⁸⁵ Dessutom diskuteras återigen malmens betydelse i anknytning till tyskarnas önskan att fortsätta sin malmtillförsel och vår relation till Tyskland har en försiktig

framtoning där inget öppet missnöje höjs, snarare tvärtom: ” Fortsatt tysk-svensk fred är till lika stor båtnad för Tyskland som för Sverige.”¹⁸⁶

För att spä på bilden av ett försiktigt Sverige innehåller ledaren med det passade namnet

”Lugn.” en uppmaning av beredskap i dessa prövningstider: ”Till den moraliska beredskapen höra även vaksamhet och tystnad, skärpt till det yttersta, Nu har spionernas stora ögonblick kommit. […] Och framförallt: läget kräver lugn hos alla.”¹⁸⁷ Den moraliska beredskapen verkar vara av särskild vikt i dessa farliga tider och Smålandsposten vidhåller en dyster utblick av läget:

En tung stämning vilar över vårt eget land i dessa dagar. Sverige är ju det neutrala land, som ligger närmast den nya krigsskådeplatsen, den zon, där stormakterna nu för första gången mäta sina krafter på allvar. Vi måste därför se faran rakt i ögonen.¹⁸⁸

Kronobergaren talar även om det spända läget och att svenskarna är oroliga: ”Man märker det också på allvaret i blickarna. Men någon panik finns det inte någonstans.”¹⁸⁹ Slutligen

medverkar ett flertal ledare i spekulationer om potentiella motiv och eventuella konsekvenser.

Från ledaren ”Situationen” publicerad den 23 april spekulerar tidningen exempelvis om händelseförloppet i Norge och är osäker om konfliktens utgång:

184 Kronobergaren, 1940, 18 april, ”Under främmande ok”.

185 Smålandsposten, 1940, 21 april, ”Kring Narvik”.

186 Smålandsposten, 1940, 18 april, ”Riskläget”.

187 Smålandsposten, 1940, 14 april, ”Lugn”.

188 Smålandsposten, 1940, 14 april, ”Lugn”.

189 Kronobergaren, 1940, 13 april, ”Tillförsikt”.

Ingen kan dock sia något om utgången, så länge man icke känner styrkorna på ömse håll och parternas möjligheter att kunna tillföra dem förstärkningar och förnödenheter. Men ett är givet:

stormaktskriget i Norge, det första verkliga offret för detta krig, kommer att draga långt ut på tiden.¹⁹⁰

Således skulle detta visa sig vara en felaktig spekulation då Tysklands Operation Weserübung som bekant skulle vara fullbordad i början på juni.

3.2.4 Internationellt ingripande

I början av maj börjar också Smålandsposten titta framåt och framför, förutom en diskussion kring Hitlers indragande av Italien i kriget,¹⁹¹ en förhoppning om att hjälp från ett annat håll än västmakterna kan vara annalkande: ”Men när faran är som störst, är kanske dess motsats som närmast. Det finnes en möjlighet fast oändligt liten, att spänningsläget föder en hoppets gnista, ett fredshopp. Allt beror på U. S. A.”¹⁹²

3.2.5 Analys – Ockupationen av Danmark och Norge

Smålandsposten fortsätter sin linje av kritik som främst verkar riktas mot västmakterna. Dock kan man utläsa fler ledare som riktar kritik åt Tysklands håll. Denna förändringsprocess, att Smålandsposten oftare riktar kritik mot Nazityskland, kan möjliga hitta sin förklaring i det faktum att det var, trots allt, Tyskland som igångsatte en militär aktion mot Danmark och Norge. Under finska vinterkriget var, trots förbundet mellan Sovjetunionen och Tyskland, Tyskland inte en lika klar i sin aggressivitet mot Sverige eller Finland. Säkerligen kan det även ligga en rent geografisk faktor bakom den ökande kritiken mot Tyskland. Ett konkret exempel på denna kontrast och svårighet som Smålandsposten kämpar med angående skuldfrågorna och vart man bör rikta sin kritik kan symboliseras av följande citat från 4 maj 1940: ”[…] vem bestämde sig först för att förvandla Norge till krigsskådeplats?”¹⁹³

Det är även ett tydligare intresse i tidningarna för ideologiernas påverkan i länderna. Skarp kritik riktas åt flera håll, där exempelvis Smålandsposten skyller bl.a. på kommunismen och att den försvagat Danmark och Norge. I Kronobergaren och Nya Växjöbladet är man däremot främst inriktad på hotet från nazismen och risken för förräderi av nazister i Sveriges militär.

Även detta är möjligen ett tecken på att Smålandsposten fortfarande främst ser Sovjetunionen och kommunismen som det främsta hotet mot Sverige, då Nya Växjöbladet och

Kronobergaren inte delar samma linje.

190 Smålandsposten, 1940, 23 april, ”Situationen”.

191 Smålandsposten, 1940, 5 maj, ”Läget”.

192 Smålandsposten, 1940, 5 maj, ”Läget”.

193 Smålandsposten, 1940, 4 maj, ”Kring reträtten”.

Det finns i princip inget tal om att Sverige skall ingripande i vare sig Danmark eller Norge.

Detta är en tydlig skillnad från finska vinterkriget. Kronobergaren och Nya Växjöbladet håller fast om Sveriges neutralitet, Smålandsposten nämner dock inte det direkt, men en tolkning av det material som påvisar ökad beredskap och försvarskapacitet vittnar om att det finns en önskan om en fortsatt neutralitet. Även de ledare i Smålandsposten som talar om att svenska befolkningen ska hålla sig lugn, vaksam och tyst kan ju även detta vara tecken på en rädsla för potentiell indragning i stormaktskriget. Alla ledare är dock mest påtagligt upprörda över att kriget nu omringat Sverige, och ur denna rädsla föds troligen de efterföljande ledarnas önskan om att höja Sveriges beredskap, både den moraliska beredskapen och den militära

kapaciteten, då kriget verkar annalkande.

Ytterligare av intresse är att en klar majoritet av ledarna diskuterar främst Norge och skärmytslingarna pågående där. Förhållandevis lite sägs om Danmark, förutom i t.ex.

Kronobergarens ledare, i dessa ledare ligger dock inte fokus helt exklusivt åt Danmark, då Norge även nämns i dem. Möjliga förklaringar till detta kan vara att några egentliga stridigheter aldrig utbröt i Danmark, och därmed finns det inte en lika tydlig kamp att diskutera i ledarna.

Enligt Nyboms kategorisering och Åmarks indelning av småstatsrealistiska perspektivet och moraliska perspektivet kan man utläsa att Smålandsposten, Nya Växjöbladet och

Kronobergaren följer en realistisk linje då dem båda menar att Sverige bör ha en hög beredskap för att kunna försvara sin neutralitet och suveränitet. Det tydliggörs även bl.a. av manandet till lugn och tillförsikt som genomsyrar alla tidningarna. Den idealistiska

diskussionen är dock även tydlig i ledarnas hatiska uttryck mot nazisterna. Den intressanta parallellen är att Nya Växjöbladet och Kronobergaren är tydligast i sitt hat mot nazism, däremot så menar Smålandsposten att det faktiskt är kommunismen som förslappat det norska försvaret.