391 82 Kalmar / 351 95 Växjö Tel 0772-28 80 00
kv@lnu.se
”Fredens ö i krigets hav”
En pressundersökning av Växjö tidningars ledare om andra världskrigets konflikter i Norden
Författare: Joel Gustafsson
Niclas Söderqvist
Examensarbete
Examinator: Ulla Rosén Handledare: Magnus Persson Termin: VT15
Ämne: Historia
391 82 Kalmar / 351 95 Växjö
ABSTRACT
Gustafsson, J. & Söderqvist, N., “’The Island of Peace in the Sea of War’ A newspaper study of Växjö city’s newspaper editorials regarding the conflicts of the Second World War in the Nordic countries”, Linnaeus University.
A qualitative textual analysis delving into three local newspapers from Växjö city is in many ways the essence of this study. The main purpose of this study is to examine three key conflicts, the Winter War, Operation Weserübung and the Continuation War. Each conflict has been assessed in relation to the opinions advocated in the editorials of the three politically diverse newspapers.
The theoretical basis for this study is founded on similar analysis made by Nybom, Johansson and Åmark who all have contributed to the content of this particular essay. Most of all, Nyboms categorization of the so-called realism and idealism have helped us in understanding the motives and plans of action concerning the nations involved in the selected conflicts.
There are several interesting conclusions in this study, in particular the newspapers’ view on main antagonists such as the Soviet Union and Nazi Germany, as well as the Allies.
Keywords: Newspaper studies, Smålandsposten, Kronobergaren, Nya Växjöbladet, World War 2, WW2, Second World War, Nazi Germany, Soviet Union, Sweden, Finland, Norway, Denmark, Winter War, Operation Weserübung, Operation Barbarossa, Continuation War, Neutrality, the Allies
Nyckelord: Pressundersökning, Presstudie, Smålandsposten, Kronobergaren, Nya Växjöbladet, Andra världskriget, Nazityskland, Sovjetunionen, Sverige, Finland, Norge, Danmark, Finska vinterkriget, Ockupationen av Danmark och Norge, Operation Barbarossa, Fortsättningskriget, Neutralitet, de allierade, stormaktskriget
Innehåll
1. Introduktion ... 1
1.1 Inledning ... 1
1.2 Syfte ... 1
1.3 Disposition ... 1
1.4 Tidigare forskning ... 2
1.4.1 Tyska klagomål, presspolitik och propaganda ... 4
1.4.2 Louise Drangel – Presspolitik, censur och propaganda ... 5
1.4.3 Günthers krig mot pressen ... 6
1.4.4 Klas Åmark – Tidningarna offer för neutralitetspolitiken? ... 8
1.4.5 RESPONS – En pågående diskussion angående Sveriges neutralitet ... 8
1.4.6 Liknande undersökningar ... 10
1.4.7 Slutsats av tidigare forskning ... 11
1.5 Teoretiska perspektiv ... 11
1.5.1 Småstatsrealistiska kontra moraliska perspektivet ... 11
1.5.2 Thorsten Nybom – Realism och idealism ... 13
1.6 Frågeställning ... 15
1.7 Metod och material ... 17
1.7.1 Avgränsningar och urval ... 19
1.7.2 Tidningarnas bakgrund ... 20
2 Historisk bakgrund ... 21
2.1 Vinterkriget och järnmalmens betydelse ... 21
2.2 Tyskland angrepp på Norge och Danmark ... 23
2.3 Fortsättningskrigets konsekvenser och Operation Barbarossa ... 24
3 Resultat och analys ... 26
3.1 Finska vinterkriget ... 26
3.1.1 1939 ... 26
3.1.1.1 Krigsutbrott, skuld och svensk reaktion ... 26
3.1.1.2 Omvärldens reaktioner ... 28
3.1.1.3 Hot mot Sverige ... 28
3.1.1.4 Svenskt ingripande och neutraliteten ... 28
3.1.1.5 Internationellt ingripande ... 30
3.1.2 1940 ... 32
3.1.2.1 Svenskt ingripande och neutraliteten ... 33
3.1.2.2 Hot mot Sverige ... 36
3.1.2.3 Svenska reaktioner på fredsfördraget ... 36
3.1.2.4 Synen på stormakternas aktioner ... 38
3.1.3 Analys - Finska vinterkriget ... 39
3.2 Ockupationen av Danmark och Norge ... 42
3.2.1 Krigsutbrott, skuld och svensk reaktion ... 43
3.2.2 Hot mot Sverige ... 45
3.2.3 Svenskt ingripande och neutraliteten ... 47
3.2.4 Internationellt ingripande ... 48
3.2.5 Analys – Ockupationen av Danmark och Norge ... 48
3.3 Fortsättningskriget och Operation Barbarossa ... 49
3.3.1 Krigsutbrottet, skuld och svensk reaktion ... 50
3.3.2 Svenskt ingripande och neutraliteten ... 51
3.3.3 Hot mot Sverige och transiteringen ... 52
3.3.4 Synen på stormakterna ... 55
3.3.5 Analys – Fortsättningskriget och Operation Barbarossa ... 57
4. Didaktisk applicering ... 60
5. Diskussion och slutsats ... 63
5.1 Kvantitativ analys av resultatet ... 63
5.2 Diskussion ... 64
5.3 Sammanfattande slutsatser ... 66
5.4 Förslag på vidare forskning ... 68
6. Sammanfattning ... 69
7. Käll- och litteraturförteckning ... 70
7.1 Källmaterial - Ledare ... 70
7.1.1 Smålandsposten ... 70
7.1.2 Nya Växjöbladet ... 71
7.1.3 Kronobergaren ... 72
7.2 Litteratur ... 73
7.3 Internet ... 74
1. Introduktion 1.1 Inledning
Andra världskriget har kommit att bli kanske den mest uppmärksammade och
intresseväckande historiska händelsen i svenska skolor. Den har påverkat vårt samhälle i form av filmer, böcker, och används i historiebrukssammanhang nästan dagligen. Några av de mest ikoniska statscheferna hittas också under andra världskriget. Sverige fann sig självt omringat av ockupation och krig under andra världskriget. Detta klarade sig Sverige undan, men hur nära var Sverige att drabbas eller delta? I vilken utsträckning påverkades Sveriges medier och politik av stormakternas influens? Hur stod Sverige kvar som ”Fredens ö i krigets hav”1? Denna undersökning har sin relevans i det faktum att det länge pågått en debatt bland forskare om Sveriges ställning kring neutraliteten under andra världskriget. Främst betonas detta i diskussionerna om Sveriges agerande för att behålla sin neutralitet. Maria-Pia Boëthius i Heder och Samvete från 1991 som huvudfokus att den svenska samlingsregeringen offrade allt för att skydda de svenska intressena.2 Genomförandet av detta arbete kan förhoppningsvis leda till ny information kring hur ledarskribenterna såg på de olika konflikterna, därmed även inräknat exempelvis synen på kommunismen, eller förhållandet mellan demokrati och
diktatur.
1.2 Syfte
Syftet med detta arbete är att undersöka vad lokala tidningar i Växjö skrev om aggressionerna och krigen mot tre av Sveriges grannländer, d.v.s. finska vinterkriget, tyska ockupationen av Norge och Danmark, samt fortsättningskriget och operation Barbarossa.
1.3 Disposition
Denna studie börjar med en inledning som beskriver det läge som existerar inom området som behandlas, här finns även en motivering till varför studien genomförts. Senare förklaras syftet med undersökningen. Därefter tar den tidigare forskningen vid för att belysa de tidigare forskningsinsatserna inom området och vilka av dem som är relevanta för denna studie.
1 Titeln på detta arbete är tagen från ledaren med samma namn i Smålandsposten, 1941, 26 juni.
2 M-P. Boëthius, 1991, Heder och Samvete.
Utifrån den tidigare forskningen sammanförs teoretiska perspektiv som är användbara för metodutförandet och analyserna.
Därefter presenteras frågeställningarna för denna studie, följt av metod och material avsnittet som även behandlar avgränsningar och urval. Innan resultatdelen finns även en historisk bakgrund till de konflikter som tidningsundersökningen baseras på. Resultatdelen i sig är indelad i ett flertal underrubriker, en för varje konflikt, sedan en rubriksindelning av den konfliktens huvudteman. Detta leder till en tydlig rubrikshierarki i resultatet som enklare kan spåras i innehållsförteckningen. Efter varje konflikt genomförs även en analys av konflikten, som även fungerar som en sammanfattning.
Efter resultatdelen finns ett didaktiskt moment som diskuterar vilken applicering denna undersökning har i skolvärlden. Detta är i sin tur följt av diskussion och slutsatsdelen, i denna del presenteras bl.a. det kvantitativa resultatet, en diskussion om analyserna, en
sammanfattande slutsats samt förslag på vidare forskning. Denna studie avslutas med en sammanfattning följt av käll- och litteraturförteckningen.
1.4 Tidigare forskning
Den tidigare forskningen kommer i denna studie presenteras ur en tematisk disposition.
Främst görs detta för att framhäva vad den tidigare forskningen har intresserat sig för. Detta har i sin tur lett fram till frågeställningarna för denna studie.
Forskningsprojektet SUAV – Sverige under andra världskriget – är en grundpelare när det gäller opinions- och pressundersökning angående Sveriges roll under andra världskriget.
Flertalet av de vetenskapliga skrifter och avhandlingar som används i denna studie kommer från detta projekt.
För att genomföra denna studie har tidigare forskning angående Sveriges tidningars rapportering om andra världskriget nyttjats. Klas Åmarks Att bo granne med ondskan från 2011 är ett arbete som tar ett helhetsgrepp om Sveriges relationer till Tyskland, såväl före krigets utbrott till Förintelsens realisering. Åmark ser i sitt arbete att de mer vänsterpolitiskt färgade tidningarna ställer sig ofta mer kritiska till Nazityskland och Hitlers agerande vid bl.a.
krigsutbrottet. Åmark påpekar också att senare under kriget blir nazisterna alltmer angelägna
om vad som skrivs i vissa svenska tidningar och utökar olika diplomatiska påtryckningar för att utöva censur.3
Liknande resultat, gällande tidningarnas politiska färgning, fanns i Gustafssons pressundersökning av Smålandsposten, Nya Växjöbladet och Kronobergaren. Där undersöktes september månad 1939, d.v.s. krigsutbrottet. Gustafsson slog fast att Kronobergaren ställde sig mest kritisk till Hitler och pekade på att han bar det yttersta ansvaret. Emellertid var Smålandsposten inte lika klar i sitt fördömande gentemot Hitler, istället menade man att det mer generellt var olyckligt att kriget hade brutit ut. Nya
Växjöbladet, som en centerpartistisk tidning, skrev, relativt till de andra två tidningarna, lite om utrikespolitiken i ledarna. Ledarna i denna tidning hade ett större fokus på inrikespolitik eller handel, då utrikespolitik diskuterades var detta ofta då t.ex. handel hotades av kriget i form av krigskontrabandsökningar.4
Johanssons Finlands sak beskriver hela finska vinterkrigets period. Från opinionsutvecklingen före världskrigets utbrott till de senare linjerna i svensk utrikesdebatt under 1940. Johansson skriver om hur flera svenska tidningar tar upp Rysslands påstående om finsk
artilleribeskjutning som ursäkt för att påbörja kriget. Tidningarna menar då att man har hört om liknande ”intermezzon” från tidigare krigsutbrott, och menar då Hitlers agerande mot t.ex.
Polen.5
Johansson skriver även om det stora skiftet i svensk press från en slags hopplöshet, vid krigsutbrottet, till en slags lycka, då man började inse att den finska fronten faktiskt håller emot de sovjetiska anfallen.6 Neutraliteten och ett möjligt svenskt ingripande i kriget undersöks också av Johansson, då han konstaterar att en mängd ledare från svensk press diskuterar detta flitigt.7 Utrikesminister Sandlers nordiska linje presenteras av Johansson, den nordiska linjen ville separera Norden från de krigförande staterna genom att skapa ett nordiskt samarbete som sedan skulle åberopa neutralitet, och skulle ingripa om någon av
medlemsstaterna blev attackerat.8
3 K. Åmark, 2011, Att bo granne med ondskan – Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen.
4 Krigskontrabandsökningar är något som tidningarnas ledare diskuterar vid krigsutbrottet 1939. Detta ord betyder en genomsökning av handelsfartyg för att se efter om de skeppar krigskontraband, eller sådant som kan användas för att konstruera krigsmateriel. J. Gustafsson, 2014, I krigets skugga.
5 A W. Johansson, 1973, Finlands sak, s. 88.
6 A W. Johansson, s. 105.
7 A W. Johansson, s. 106-ff.
8 A W. Johansson, s. 18 & 54-57.
1.4.1 Tyska klagomål, presspolitik och propaganda
Åmark skriver i sitt verk Att bo granne med ondskan utifrån en belysning av synen på makt och förtryck i förhållande till andra världskriget, Förintelsen och nazismen. Åmarks
huvudfokus ligger då i Sveriges förhållande till Nazityskland.
Bokens relevans för denna studie hittas bl.a. under kapitel 6 ”Tryckfrihet och presspolitik i andra världskrigets skugga.”9 I kapitlet diskuterar Åmark Tysklands åsikter om svensk presspolitik samt den påverkan som deras maktutövande hade på kontrollen av svensk presspolitik. Åmark har undersökt ett antal olika tidningar, (bland annat GHT, Social- Demokraten och DN) och hur den svenska regeringen valde att ingripa för att på många sätt tysta kritiska röster som hade börjat höjas mot Tysklands agerande.
För att koppla Åmarks undersökning till denna studie presenterar han tidigt i sitt kapitel en intressant tankegång kring Tysklands intresse för svensk press: ”Tyskarna var framförallt ute efter ledande svenska tidningar, de mindre brydde de sig sällan om.”10 För denna studie innebär detta att de mindre lokala tidningar som undersöks inte påverkades i samma utsträckning som de rikstäckande tidningarna.
Åmark menar i sin pressundersökning att ett tyskt beklagande och protesterande som skulle bli alltmer intensivt efter krigets början 1939. Dessa protester hade, enligt Åmark, fått ny kraft i och med Tysklands ockupation av Norge, då Hitlers terrorregim hade kommit närmare Sverige och gett pressen möjlighet att granska tyskarnas handlingar.11 Till en början kunde Sverige stå emot de tyska kraven, men efter krigsutbrottet skulle vissa ingrepp ske – som till exempel den svenska tryckfrihetslagstiftningen som i mångt och mycket kunde förhindra tidningar från att ”[…] skada relationerna till främmande makt”.12 Dessa ingrepp gav rent konkret förmågan att väcka åtal mot tidningar som hade uppfattats som alltför kritiska. Åmark antyder att de kommunistiska tidningarna var de som oftast drabbades:
De kommunistiska tidningarna drabbades främst i början av perioden (totalt 14 åtal), under det finländska vinterkriget, då deras stöd till Sovjet väckte allmän anstöt. […] Det var också dessa tidningar som oftast förlorade målen.13
Jämförelsevis drabbades också de tidningar som stod på motsatt sida (nämligen den extrema högern) och genom tryckfrihetsåtal drabbades även nazistiska tidningar men i kontrast till de
9 A W. Johansson, 1973, s. 209-250.
10 K. Åmark, 2011, s. 211.
11 K. Åmark, s. 213.
12 K. Åmark, s. 214.
13 K. Åmark, s. 215.
kommunistiska tidningarna kom de lättare undan: ”De nazistiska tidningarna […] frikändes dubbelt så ofta som kommunisttidningarna.”14
Att använda sig av tryckfrihetsåtal var enligt Åmarks teorier inte någon särskilt effektiv metod. Justitieminister K G Westman, som låg bakom denna metod, skulle finna det svårt att applicera lagen på de frispråkiga och svårhanterliga tidningarna. Paradoxalt nog låg lagens känsliga natur Westman i fatet och konsekvensen blev att de mindre tidningarna blev lättare att komma åt. Följaktligen betydde detta ironiskt nog att de flesta ingreppen skedde på tidningar som inte ens fått klagomål från tyskarna själva.15
Under fortsättningskriget år 1941 skulle kontrollen över den svenska opinionen stärkas ytterligare i form av tystandet av propaganda som man fruktade skulle förändra Sveriges status som en neutral aktör. I boken Sweden, the Swastika and Stalin (2011) skriver John Gilmour om den så kallade ”Propagandabyrån” som skapades som ett medel för att hindra den svärm av propaganda som fruktades förändra svenska folkets neutralitetstankar. Sektionen – eller byrån – skapades i juni 1941 och dess främsta syfte var helt enkelt att undersöka all
”icke-svensk” propaganda och rapportera det till justitiedepartementet, samt den militära hierarkin.16 Gilmour diskuterar sedan en problembild som i enlighet med det politiska klimatet år 1941 var att motverka det man ansåg vara osvenskt: ”For the Propagandabyrå, defining ’un-Swedish’ was the first problem. ’Un-Swedish’ material could influence Swedish citizens to take a non-neutral position.”17
1.4.2 Louise Drangel – Presspolitik, censur och propaganda
Louise Drangel skriver i Den kämpande demokratin om den korstågspropaganda och rysskräck18 som utmärkte Sveriges opinionsbildning i och med operation Barbarossa sommaren 1941. Drangel menar att för Hitler blev kriget i öst en prestigesak och att denne gärna ville framstå som att ha inlett ett korståg mot den onda kommunismen i öst. Man utnyttjade bl.a. den kvarstående sympatin med Finland för att framhäva Tyskland i positivt ljus.
Korstågspropagandan fick dock ett kraftfullt motstånd i och med uppropet ”Svensk enighet” i juli 1941. Uppropet undertecknades av ett antal kända svenskar, och som grundtes menade det
14 K. Åmark, s. 215.
15 K. Åmark, s. 216.
16 J. Gilmour, 2011, Sweden, the Swastika and Stalin. s. 157-187.
17 J. Gilmour, s. 157-187.
18 L. Drangel, 1976, Den kämpande demokratin, s. 113-117.
att den svenska nationella samlingen höll på att sprängas: ”Den makt och den ideologi, som underkuvat två av våra tre nordiska grannar och en gång sålt Finland och Baltikum till
Ryssland, framställdes nu som Finlands räddare och civilisationens väktare, medan det för sitt liv kämpande England lastas för den ryska hjälpen.”19 Man vidhöll dock att Sovjetunionen och kommunismen fortfarande var ett hot. Lösningen till problematiken var att återgå till neutraliteten, och att även bekämpa nazismen.
Drangel beskriver även tidningen Trots allt!s försök att förringa betydelsen av det faktum att Sovjetunionen var en diktatur och därmed ett hot endast p.g.a. det. Trots allt! lyfter fram Grekland som exempel, som var en diktatur men som framställdes ha tappert kämpat mot tyskarna och för sin frihet.20
Drangel talar även om tryckfrihetspolitiken i Sverige under krigsåren, som exempelvis att under 1940 antogs transportförbudslagen av riksdagen. Denna lag innebar att vissa tidningar kunde flaggas för transportförbud med, oftast, tåg eller post. De tidningar som oftast
drabbades av denna lagen var kommunistiska tidningar. Riksdagen genomförde även en grundlagsförändring i och med censurlagen, dock skulle denna aldrig tas i bruk under kriget.21 Drangel skriver att det viktigaste medlet regeringen hade till hands för att förhindra tidningars olämpliga uttalande var paragraf 3:9 i tryckfrihetsförordningen. I denna paragraf stod det att
”smädliga uttalanden mot ett land med vilket Sverige stod i vänskapligt förhållande, dess överhuvud, statsskick eller folk var straffbara.”22 Här skriver Drangel även att det var främst kommunistiska eller syndikalistiska tidningar som drabbades, samtidigt som pronazistiska tidningar med smädelser mot t.ex. England eller Ryssland inte drabbades lika frekvent.23 1.4.3 Günthers krig mot pressen
En aktör som hade särskild vikt angående förhållandet mellan Tysklands påverkan på den svenska pressen var dåvarande utrikesminister Christian Günther:
Den opolitiske diplomaten Christian Günther […] var pådrivande då det gällde att få regeringen att gå med på Nazitysklands många krav. Det var inte bara ambitionen att hindra att Sverige
19 Ur ”Svensk enighet”, citerad i L. Drangel, 1976, s. 114.
20 L. Drangel, s. 115.
21 L. Drangel, s. 145-146.
22 L. Drangel, s. 145.
23 L. Drangel, s. 145-146.
drogs med i kriget som drev honom, utan också en vilja att skapa en positiv relation mellan Sverige och ett segrande Nazityskland.24
En av Günthers främsta bedrifter var att tysta pressens missnöje mot Tyskland då han, med god hjälp av justitieminister Westman, ville hålla sig på god fot med stormakten i öst: ”[…]
ansåg Günther det nödvändigt att handfast demonstrera att regeringen inte avsåg att bli tyskfientlig”.25 Günther och Westmans politik, som i stora delar gick ut på att beslagta och konfiskera tidningar som på ett eller annat vis kunde smutsa ner Tysklands rykte, gynnade knappast Sveriges relation till Norge under krigets gång. Under nazitysklands ockupation av Norge var Westmans klassifikation av grannlandet som en krigsförande stat trots att
Westmans egentliga syfte var att återigen stoppa den allvarliga kritiken som riktats mot Tyskland.26
Günther framstår mer och mer i Åmarks text som en man som satte en neutralitetspolitik i första rummet som sin officiella hållning men detta påstående kan möjligen diskuteras.
Genom sina många tal till svenska folket framgår det att Günther i själva verket ville kväva en rapportering om nazitysklands förtryck men samtidigt heller inte fördöma Tysklands åsikter och kom istället ofta till deras försvar vid ett flertal tillfällen.27 Å andra sidan finns det alltid två sidor av myntet och Günthers roll som utrikesminister borde varit en sorts måltavla för den tyska viljan att lägga näsan i blöt och genom hot och fruktan påverka den svenska presspolitiken för att dölja sin grymhet.28
Gilmour (2011) ger även han sin syn på Günthers roll och ger här ett exempel på att åsikterna om honom, och hans roll som utrikesminister och därmed också diplomat, går isär. I Gilmours mening var Günther snarare någon som var skicklig på att skydda Sveriges position samtidigt som hans pragmatiska framtoning lyckades hantera flera komplexa diplomatiska situationer.29 I likhet med Åmark nämner Gilmour Günthers relation till pressen men presenterar ändå en bild av honom som en respektabel tjänsteman i sin utsatta position som svensk
utrikesminister: ”He attempted to steer clear of taking sides for fear of being fastened to a damaging position, and to evade formal commitments in the fluid situation of war.”30 Med andra ord kan Günthers karaktär – enligt Åmark definierad som tyskvänlig – förklaras genom
24 L. Drangel, s. 272.
25 K. Åmark, s. 218.
26 K. Åmark, s. 222 - 223.
27 Ibid.
28 K. Åmark, s. 249.
29 J. Gilmour, s. 30.
30 J. Gilmour, s. 31.
hans benägenhet att se till att Sverige inte öppet valde en sida för att på så hålla oss utanför kriget till varje pris.
1.4.4 Klas Åmark – Tidningarna offer för neutralitetspolitiken?
Klas Åmark nämner flera tidningar som granskats och fallit under luppen för den svenska regeringens kontroll och konfiskering av material. Förutom de som tidigare nämnts ger Åmark fram exempel på tidningen Trots allt! som bland annat tryckte En polsk svart bok om den tyska ”nyordningen” i Polen år 194231 där dokumenterade händelser av tyskarna
rapporterades. Andra tidningar som drabbades för deras potentiella hot mot regeringen var Sydsvenska Kuriren, Ny Dag och Arbetartidningen där det så kallade transportförbudet gjorde att tidningarna inte kunde transporteras med varken posten eller privata järnvägar och
bussar.32
Enligt Åmark genomled pressen det högsta trycket från regeringshåll mellan åren 1938-1943 och de tidningar som främst hamnade i korselden var de som inte stödde samlingsregeringen och dess partier.33 Günther var inte bara ute efter att tysta ner pressen i sig, han ville även försäkra sig om att inget ställningstagande eller opinionsbildning genom journalistiken skulle ske då detta kunde hota Sveriges neutralitetspolitik. Vissa tidningar var även mer lojala mot neutraliteten än andra: ”Högerns och Bondeförbundets tidningar var lojala mot
neutralitetspolitiken och hade normalt ingen önskan att offentligt, skarpt kritisera Nazityskland och deras ledare”.34
Det är tydligt att åtgärder från regeringshåll undanhöll stora delar av så kallad
”grymhetspropaganda” från att sprida sig i svensk press. De repressiva åtgärderna var inte enbart syftade att påverka en enskild tidning eller artikel. Istället skulle de få hela det svenska pressklimatet och dess läsande medborgare att behålla sitt neutrala fokus – även på bekostnad av en kamp för demokratin i motsats till nazismen.35
1.4.5 RESPONS – En pågående diskussion angående Sveriges neutralitet
Alf W. Johansson har figurerat flitigt i denna studie och dennes roll som chefredaktör på recensionstidskriften ”Respons” har presenterat en granskning av en särskild intressant debatt angående Sveriges neutralitetspolitik under andra världskriget. I utgåvan från mars, 2014 diskuterar Johansson utifrån detta perspektiv under rubriken: Var vi så fega egentligen? Här
31 J. Gilmour, s. 224.
32 K. Åmark, s. 224.
33 K. Åmark s. 246.
34 K. Åmark s. 247.
35 K. Åmark s. 248.
diskuteras huruvida Sverige kan stå rakryggad bakom det faktum att vår benägenhet att förbli neutrala kan vara rättfärdigat? Johansson diskuterar detta samtidigt som han refererar till en annan bekant historieforskare för denna uppsats: ”Var neutraliteten i sig omoralisk? Om man som Åmark definierar kriget som en kamp mellan demokrati och diktatur kommer man nära en sådan ståndpunkt.”36 Debatten mellan Johansson och Åmark blir en röd tråd som följs upp i två andra utgåvor av tidskriften: RESPONS: Den nya selfieskheten samt Är vi på väg mot en kapitalism utan demokrati? båda från 2014.37
Det som framför allt är relevant för denna studie är Alf W. Johanssons val att granska
Sveriges säkerhetspolitik i samband med Tysklands ockupation av Danmark och Norge den 9 april 1940. Johansson antar här en slags försvarsställning och pekar på Sveriges utsatta
position då vi i och med ockupationen av våra grannländer var i tyskarnas våld: ”Att det tyska militära hotet hängde som ett damoklessvärd över Sverige tycks man bortse från i flera nyare skrifter.”38 Följaktligen verkar Johansson betona en distinktion mellan kontexter då han pekar på att det är lätt att vara efterklok när man kritiserar Sveriges regerings försiktiga politik:
”[…] Vi vet att Tyskland förlorade kriget, vi kan till och med se att Tyskland var förlorat när de inte lyckades besegra Sovjetunionen i ett blixtfälttåg sommaren 1941. Den kunskapen hade inte de beslutsfattande.”39
Det som annars dominerar dessa tidskrifters debattinlägg är den eviga frågan kring Sveriges vara eller icke vara neutralitetsstatus under andra världskriget. Förenklat sätt befinner sig Åmark och Johansson här i mångt och mycket i olika läger där den förstnämnde väljer att se kriget som en ideologisk kamp40 då Johansson istället föredrar att förklara kriget som stormaktspolitik med ideologiska inslag.41 Åmark, och sin sida, verkar ha en förklaring till den moderna aspekt som detta ämne faktiskt har då han menar att nutida diskussioner
angående Sveriges definitiva eller tveksamma neutralitetsstatus har en politisk framtoning då den kan användas som ett medel för att få Sverige att gå med i NATO.42
Avslutningsvis kan dessa tre tidskrifter visa prov på dennas studies relevans då vår
pressundersökning med all säkerhet kommer visa ledarsidor som diskuterar Sveriges politiska
36 A. W. Johansson, ”Var vi så fega egentligen?”, RESPONS, nr. 1, 2014, s. 18.
37 A. W. Johansson, ”Den nya selfieskheten”, RESPONS, nr. 3, 2014.
A. W. Johansson, ”Är vi på väg mot kapitalism utan demokrati”, RESPONS, nr. 2, 2014.
38 A. W. Johansson, ”Var vi så fega egentligen?”, RESPONS, nr. 1, 2014, s. 20.
39 Ibid.
40 A. W. Johansson, ”Är vi på väg mot kapitalism utan demokrati”, RESPONS, nr. 2, 2014, s. 15
41 A. W. Johansson, nr. 2, s. 18.
42 A. W. Johansson, nr. 2, s. 16.
strategi i anknytning till vår officiella neutralitet. Denna fråga väcks onekligen till liv då hoten från Ryssland, Tyskland och andra västmakter gör att krigets skugga sveper över norden i och med finska vinterkriget och ockupationen av Danmark och Norge.
1.4.6 Liknande undersökningar
På Linnéuniversitetet har liknande pressundersökningar genomförts. En del av dessa fokuserar på varifrån tidningarnas källor härstammar, andra fokuserar på tidningarnas egenproducerade texter, d.v.s. mest ledarna. Dessutom är dessa tidigare arbeten en bra källa för att ta del av mer information om t.ex. tidningarnas bakgrund och nyckelpersoner i dess relevans. De texter som använts primärt i detta arbete är främst "Mellan redaktionernas rader" av Josefin Nygren Kristoffersson från 2013 och "En värld i brand" av Joel Håkansson från 2011. Även Kenny Karlssons "Smålandspostens skildring av Ryska revolutionen!" också från 2011, detta arbete har mycket bra information kring, i synnerhet, Smålandsposten.
Josefin Nygren Kristofferssons "Mellan redaktionernas rader: En presshistorisk undersökning av två småländska tidningars inställning till Nazityskland under mellankrigstiden" 2013.
Nygren Kristoffersson undersöker tidningarna Smålänningen och Kronobergaren,
Smålänningen har sitt ursprung i Ljungby och Kronobergaren, som bekant, i Växjö. Nygren Kristoffersson följer deras attityd gentemot Nazityskland under mellankrigstiden. Nygren Kristoffersson kommer fram till att Kronobergaren, som är en socialdemokratisk tidning, är starkare och mer öppet antinazistisk; tysklandsfrågan tar stor plats och man förlöjligar bl.a.
Hitler. Smålänningen, som är en borgerlig tidning, är mer varierad då vissa av texterna är starkt anti-nazistiska och andra mer sympatiserande. Vissa av Smålänningens texter är även antisemitiska, medan Kronobergaren ofta sympatiserar med judarna.43
Joel Håkanssons "En värld i brand: En pressundersökning om vad som skrevs om krisen i Polen 1939 och Norge 1940 i två svenska dagstidningar". 2011.
Håkanssons studie undersöker tidningarna Dagens Nyheter och Social-Demokraten, delvis upptakten till själva krigsutbrottet i Polen, men även invasionen av Norge; fokus ligger även mycket på civilbefolkningen. Håkansson slår fast att Dagens Nyheters attityd under
krigsutbrottet i Polen är mer protysk, men lägger ett större fokus på civilbefolkningen, medan Social-Demokraten är mer proväst men rapporterar knappt någonting om de civilas situation efter krigsutbrottet. Senare i Norge så blir Dagens Nyheter varierande mellan protysk och
43 J. Nygren Kristoffersson, 2013, ”Mellan redaktionernas rader”.
pronordisk, medan Social-Demokraten blir mindre proväst och mer pronordisk.44Håkanssons arbete är mer direkt kopplad till denna studie och hans studie båda genomför en
pressundersökning angående ockupationen av Danmark och Norge.
1.4.7 Slutsats av tidigare forskning
Åmark, Gilmour och Drangel bidrar alla tre till att presentera en omfattande bild av den svenska presspolitiken under andra världskriget. Operation Barbarossa sticker dock ut i mängden gällande deras belysning av Tysklands krav på dels den svenska
samlingsregeringen, men också utvalda tidningar. Den gemensamma bild som dessa tre författare målar upp är den av ett pressat Sverige där tidningarna kunde drabbas hårt där allt ifrån transportförbud (Drangel) Günthers diplomati (Åmark) samt ingripande från
propagandabyrån (Gilmour). Det är tydligt att tidningarna i sig som granskats här är
påverkade av sin politiska färgning och således sina grundperspektiv om man ska applicera Nyboms kategorisering. Ett konkret exempel på en extrem vinkling ges av Nygren
Kristoffersson (se liknande undersökningar) som pekar på Kronobergaren (som används i denna studie) som mer antinazistisk i sin hållning.
Nybom särskiljer sig något från mängden då han, i sin egen pressundersökning, väljer att göra en generell kategorisering av hur en stat agerar under krigstider. Hans teorier, som skapats tillsammans med Johansson och Åmark, är komplexa i sin natur och deras teoretiska indelning är emellanåt diffus. Förenklat sett så utgår den ifrån två skilda grundperspektiv:
realism och idealism. Dessa två perspektiv är i mångt och mycket motpoler mot varandra och används för att fastställa hur nationella stater väljer att agera i sin inrikes – och utrikespolitik.
Då ett flertal av den utvalda tidigare forskningen är skriven på 1970-talet är den moderna kopplingen till tidskriften RESPONS ett nödvändigt inslag. Här påvisar redaktören Alf W.
Johansson att debatten om Sveriges neutralitetspolitik under andra världskriget inte är bortglömd utan tvärtom fortsätter att splittra åsikter och tål att diskuteras.
1.5 Teoretiska perspektiv
1.5.1 Småstatsrealistiska kontra moraliska perspektivet
Förutom sitt fokus på censur i svenska tidningar har Åmark belyst flera andra infallsvinklar i förhållande till Sveriges relation till Tyskland under andra världskriget. Aktuellt för denna studie är Åmarks analys av ockupationen av Danmark och Norge samt transiteringsavtalet.
44 J. Håkansson, 2011, ”En värld i brand: En pressundersökning om vad som skrevs om krisen i Polen 1939 och Norge 1940 i två svenska dagstidningar”.
Åmark beskriver en rädsla från svenskt håll där en fruktan för ett blixtkrig vuxit sig starkare i och med Tysklands invasion av våra grannländer.45 Åmark pekar även på den svenska oron (hos diplomater, politiker och militärer) för Hitler då hans irrationella natur kunde innebära en fara för Sverige: ”Därför odlades också åtminstone i vissa kretsar uppfattningen att Hitler kunde överfalla Sverige därför att han blivit retad av artiklar i svenska tidningar.”46
Åmarks synpunkt på tyskarnas påfrestning på Sveriges regering framhålls även av Gilmour:
Hitler’s decision in December 1940 to invade the Soviet Union in June 1941 was to place a strain on Sweden’s policy of remaining out of the war – a strain which almost broke the Coalition Government.47
Rörande transiteringsavtalet menar Gilmour att Sveriges beslut att brytningen av det sista transiteringsfördraget den första augusti 1941 som en tydlig indikation på att Sverige valde de allierades favör framför tyskarnas: ”This decision was a further major shift in Sweden’s policy, marking as it did a recognition of Allied success and German failure,[…]”48. Å andra sidan medger Gilmour att detta beslut växte fram i skuggan av insikten att tyskarnas minskade militäriska makt minimerade risken för en tysk attack om de i värsta fall skulle tolka Sveriges aktion som att överge sin neutralitet.49
Under tiden vid transiteringsavtalets intåg var tyskarnas önskan att skicka undsättning till sina trupper vid norska Narvik och behövde de svenska järnvägarna för att lyckas. Likt tidigare fortsätter Åmark med att betona den press och oro som den svenska regeringen var under men menar här att relationerna mellan Sverige och Tyskland skulle bli ännu mer ansträngd. Att Sverige skulle komma till Norges hjälp på liknande sätt som vi gjort för vårt grannland i norr under finska vinterkriget var inte lika aktuellt denna gången: ”Skillnaden mellan den enorma mobiliseringen nyss för Finland och den strikta återhållsamheten för Norges sak i april och maj 1940 är markant."50 Enligt Åmark berodde detta till största delen på propaganda från Tyskland som mer eller mindre skrämde den svenska regeringen till handelsförlamning.51 Som en förklaring till den svenska samlingsregeringens motiv och aktioner presenterar Åmark det ”småstatsrealistiska perspektivet”. Detta perspektiv är utformat ifrån antagandet att
45 K. Åmark, s. 92-93.
46 K. Åmark, s. 92-93.
47 J. Gilmour, s. 64.
48 J. Gilmour, s. 90.
49 J. Gilmour, s. 90.
50 K. Åmark, s. 98.
51 K. Åmark, s. 98.
Sverige inte hade något val och – för att behålla vår neutralitet – var tvungna att gå med på de tyska kraven. 52 Åmark presenterar detta synsätt men är dock inte helt övertygad av dess legitimitet:
Så länge uppmärksamheten riktades mot de nazistiska kraven och de svenska reaktionerna och eftergifterna på dem, så fanns det en viss tyngd i detta synsätt. När perspektivet ändras och man drar in handel, ekonomiska relationer, raskrig och flyktningspolitik i sammanhanget, blir läget ett annat.53
Det moraliska perspektivet ställs enligt Åmark ur frågan: ”Borde inte Sverige ha gjort allt som var möjligt för att försvaga Nazityskland utan att direkt förklara krig?”54 Alltså handlar det moraliska perspektiven om huruvida det var moraliskt rätt att ta de beslut man gjorde. Detta perspektiv ställer sig därmed i motpol till det småstatsrealistiska som menar att vissa
eftergifter måste ibland göras för landets bevaring av neutralitet, självständighet och frihet.
Dock inför Åmark, som även Håkansson belyser i sin uppsats,55 en kritik att dessa två perspektiv kan bli trubbiga verktyg då det moraliska perspektivet är lätt att anakronistiskt omhulda, d.v.s. en applicering av samtida moraliska värderingar på beslut som togs under andra världskriget.56
1.5.2 Thorsten Nybom – Realism och idealism
En annan forskare, som arbetat nära både Åmark och Johansson (som tillsammans utvecklade de sex utrikespolitiska doktrinerna)57 i sin forskning är Thorsten Nybom. Hans eget verk Motstånd – anpassning – uppslutning publicerades 1978 och är sammantaget en undersökning av tidsperioden (1940-43) och följer kronologiskt Åmarks58 och Johanssons59 arbeten från forskningsprojektet SUAV.60 Avhandlingen är i sin utformning byggd på ”[…] diskussionerna kring vinterkrigets slutskede och den på sommarfreden följande debatten, som framför allt kretsade kring Norden och dess politiska och militära framtid.”61
52 K. Åmark, s. 667.
53 K. Åmark, s.667.
54 K. Åmark, s. 668.
55 J. Håkansson, s. 5-6.
56 K. Åmark, s. 667-669.
57 T. Nybom, 1978, Motstånd – anpassning – uppslutning, s. 10.
58 K. Åmark, 1973, Makt eller moral.
59 A W. Johansson, 1973, Finlands sak.
60 Sverige under andra världskriget.
61 T. Nybom, s. 7.
Likt denna studie är Nyboms avhandling baserad på en pressundersökning där Stockholms- Tidningen och Göteborgs Handels- & Sjöfartstidning analyserats i anknytning till vinterkriget uppbrott. Dessutom innehåller avhandlingen motsvarande analyser i Dagens Nyheter, Arbetet och Aftonbladet under kapitlen Sverige och ”Europas nyordning”62 samt Sverige och
korståget mot bolsjevismen63 och istället behandlar den politiska utvecklingen hösten 1940.
Samt Sveriges hantering av debatten kring kommunismen som skulle blossa upp i skuggan genom den propaganda som följde efter Operation Barbarossa, och ansågs vara ett hot mot Sveriges neutrala politik.
Det som gör Nyboms avhandling synnerligen intressant för denna studie är dess
inledningskapitel. Där Nybom, tillsammans med Åmark och Johansson, försöker att samordna en politisk idéanalys under två distinkta grundperspektiv, vilka är realism och idealism. Dessa två grundperspektiv är i sin tur överordnade de sex utrikespolitiska doktrinerna, dock är dessa doktriner av mindre betydelse för denna undersökning. Förenklat är dessa två perspektiv skilda i sin fundamentala utformning i anknytning till mänsklig samvaro och relationer mellan politiska stater. Beträffande realismen menar Nybom att den är aggressiv i sin utformning och utgår fräckt ifrån att människan i sin natur är ond.64 Detta kan lätt misstolkas, men det är viktigt att ihågkomma att även en liten stat kan vara ”aggressiv” i sin suveränitet eller neutralitet, d.v.s. defensiv. Johansson förtydligar begreppet realism med att säga:
”Det ”realistiska” synsättet däremot präglas av en tro på att världen i grunden är en produkt av krafter inneboende i människans natur. Det gällde därför genom realistisk anpassning arbeta med de föreliggande krafterna för att uppnå de mål man önskade.”65
Följaktligen menar Nybom att det realistiska grundperspektiv i sin tur gör att utrikespolitiken blir överordnad inrikespolitiken då staternas agerande bestäms av det internationella
maktkampssystemet.66
I motsats till realismen är idealismen utformad för att påverka det system som realismen styrs av genom att införliva moraliska värden där diskussionen mellan vad som rätt eller fel ställs
62 T. Nybom, s. 129-184.
63 T. Nybom, s. 185-242.
64 T. Nybom, s. 10-11.
65 A.W. Johansson, 1973, s. 343.
66 T. Nybom, s. 10-11.
på sin spets. Nybom definierar dessutom begreppet som en moralisk handelskraft för de ”[…]
grundläggande politiska och moraliska värden man ansåg nödvändiga att försvara.”67
En huvudlinje inom det idealistiska grundperspektivet är den moraliska. För denna doktrin måste även utrikespolitiken liksom mänskligt handlande över huvud taget bedömas utifrån sin moraliska halt. Varje åtgärd måste bedömas med hänsyn till vilka andliga krafter, onda eller goda, rättens eller orättens, som varit verkande. Varje politiskt avgörande innebar i realiteten, enligt moraliska doktrinen, en moralisk valsituation.68
Med detta citat tycks Nybom mena, att grundbulten inom ett idealistiskt perspektiv är
människans egna moraliska kompass – vad är moraliskt rätt? Enligt Nybom borde följaktligen varje god demokratisk stat definieras utifrån dess benägenhet att applicera moraliska värden, med andra ord att göra det rätta. 69
Nybom ger även sin syn på vinterkrigets och Tysklands invasion av Danmark och Norge och den förändringsprocess som dessa händelser hade på Sveriges situation samt vad det hade för innebörd för vår neutralitetspolitik:
Vinterkriget, men framförallt det tyska anfallet mot Norge och Danmark, förändrade inte bara Sveriges psykologiska, geopolitiska och militärstrategiska förutsättningar. Det innebar även att Sverige hade att formulera och upprätthålla sin neutralitetspolitik utan det stöd som en
fungerande internationell maktbalans utgjorde.70
Sammanfattningsvis kan Nyboms avhandling ses som en allsidig diskussion kring Sveriges inrikes- och utrikespolitik i skuggan av andra världskrigets stormaktskamp. Beträffande dessa två nämnda termer måste kategoriseringen ses som viktigt i avseende till politiska och
moraliska principer som tidvis kan ställas mot varandra. Distinktionen mellan realism och idealism diskuteras inte bara i dessa avhandlingar utan finns även med i tidskriften RESPONS där debatten om Sveriges och neutraliteten fått ny luft under vingarna.
1.6 Frågeställning
Numera läses de rikstäckande tidningarna kanske i större utsträckning av personer över hela landet än i mitten av 1900-talet. Tidningen var det självklart största mediet för
67 T. Nybom, s. 16.
68 T. Nybom, s. 16.
69 T. Nybom, s. 16.
70 T. Nybom, s. 22.
nyhetsspridning, masskommunikation och opinionsbildning. I detta sammanhang kommer därför tre lokala tidningar från Växjö undersökas. Dessa är Smålandsposten, Kronobergaren och Nya Växjöbladet. De tre tidningarna väljs främst p.g.a. två anledningar, dess popularitet och att de har alla olika politisk färg.
Liknande undersökningar har tidigare genomförts, men inte med alla dessa tre tidningar i fokus. Möjligheten finns även att genom undersökningen av lokal press hitta annan information än den som funnits i undersökningar av större tidningar, t.ex. Dagens Nyheter eller Social-Demokraten.
Detta tar sitt uttryck i en undersökning om hur och vad ledarskribenterna skriver om de ovan nämnda konflikterna. Då tidningarna var viktiga opinionsbildare är det av intresse att studera det material som läsarna tog del av. Studien kan även vara ett verktyg för fortsatt forskning gällande Sveriges ställning till och syn på sina ockuperade eller krigsdeltagande grannländer.
Utifrån den tidigare forskningen finns ett antal områden att undersöka i denna studie. Därmed ges ett flertal möjligheter att verifiera eller falsifiera påståenden, eller bidra med ny
information, i den tidigare forskningen med det resultat som denna undersökning innefattar.
Vår frågeställning är därmed:
Hur diskuteras aggressionerna, i form av ockupation och krig, mot Sveriges grannländer i norr?
Denna fråga delas sedan upp i mindre frågor för att tillsammans kunna svara på huvudfrågan.
Dessa delfrågor ställs vid samtliga tre krigsutbrott, d.v.s. finska vinterkriget, ockupationen av Danmark och Norge, samt fortsättningskriget:
1. Hur diskuterar och reagerar tidningarna till vem som bär skulden för krigsutbrottet?
2. Vilka hot mot Sverige målar tidningarna upp i sina ledare?
3. Hur diskuterar tidningarna ett potentiellt svenskt ingripande?
4. Hur diskuterar tidningarna ett potentiellt internationellt ingripande, eller deras syn på stormakterna?
Huvudfrågan ställs under Magnus Perssons föreställning om ledarskribenter och därmed ledarens vikt såsom den presenteras i "Presshistoriska undersökningar":
Ledarskribenter har analyserat och/eller gjort tydliga ställningstaganden i samhällsfrågor och det alltifrån diskussioner av representationsreformer under 1800-talet, rösträttsfrågan under 1890- talet, ställningstaganden i och under världskrigen, frågan om kvinnliga präster, kärnkraftens vara eller icke vara, och så vidare; en analys av tidningars med olika partikopplingar eller politiska inriktningar ledardiskussioner ger en inblick i och förståelse av dåtidens debatter.71
Mer preciserat undersöks finska vinterkriget 1939-1940, ockupationen av Norge och Danmark 1940 samt fortsättningskriget 1941. Eventuellt kommer då ett par underordnade
frågeställningar krävas, förutom den kvantitativa i form av numerärt hur många ledar och/eller ledarsidor som åläggs de olika konflikterna.
En didaktisk strimma finns även med i denna undersökning, här ställs frågan:
Vilka didaktiska möjligheter i ett gymnasieklassrum finns att hämta från denna studie?
1.7 Metod och material
Våra primärkällor är Kronobergaren, Smålandsposten och Nya Växjöbladet. Dessa lokala tidningar är centrala för vår undersökning. Vår avsikt är bland annat att göra en komparation mellan dessa tidningar och se hur deras ledare, diskuterande andra världskriget, skiljer sig från varandra och vad som utmärker en tidning från en annan i processen av att förmedla
händelseförloppet till det läsande folket. Det som gör denna granskning extra intressant är de olika tidningarnas egna politiska ställning. Nya Växjöbladet hade till en början en konservativ hållning för att senare växla till en centerpartistisk hållning. Även Smålandsposten hade en konservativ vinkling rent politiskt. Kronobergaren å sin sida var i kontrast socialdemokratiskt präglad.
Som metod för denna studie kommer främst en kvalitativ analys genomföras. Den kvalitativa metoden används frekvent i arbetet genom att presentera och analysera varje relevant ledares text och yttringar. Detta görs dock i kombination med en mindre kvantitativ analys där antalet ledare som diskuterar finska vinterkriget (både under året 1939 och 1940), och ockupationen av Danmark och Norge, samt fortsättningskriget räknas för att sedan kunna jämföras.
Totalandelen ledare kan alltså skiljas åt både mellan tidningarna, samt mellan de tre krigsutbrotten.
71 M. Persson, 2012, ”Presshistoriska undersökningar”, s. 1.
Under vår metodsektion har vi en presshistorisk undersökning i relation till ett politiskt perspektiv i och med de lokala tidningarnas politiska tendenser. Historiska metoder brukar i regel utgå ifrån främst två stycken former: kvalitativa och kvantitativa analyser. Den
förstnämnda belyser ofta tolkningar av materialet och det är även detta som vår studie kommer fokusera mest på. Å andra sidan kan visst material vara mätbart i siffror och
möjligheten finns för oss att utöver en kvalitativ analys även tillämpa en kvantitativ studie där vi granskar tidningarnas rapportering och samlar dessa i en statistisk mätbar tabell.
Ur Nyboms kategorisering av idealism kontra realism analyseras även tidningarnas ledare.
Detta främst ur vilket av dessa två huvudperspektiv de kan samlas under. Här är det återigen av intresse att hitta en möjlig förändringsprocess mellan de tre krigen. Trots Klas Åmarks egen kritik om det småstatsrealistiska- och det moraliska perspektivet finns det dock en möjlighet att applicera perspektiven i analysdelarna av detta arbete användandes denna kategorisering.
Både Nyboms kategorisering och Åmarks perspektiv används som utgångspunkt i analysen av det insamlade materialet. Efter materialet har lästs kan Nyboms och Åmarks kriterier
användas för att utläsa vilken kategori en ledare kan placeras inom. Som praktiskt exempel på detta kan dessa kategoriseringar utläsa hur tidningarnas ledare ställer sig i frågan om
exempelvis den svenska statens beslut i olika frågor som eventuellt inte är moraliska, men t.ex. möjligen krävs för att hålla Sverige neutralt, eller kan ledarna fördöma besluten just utifrån att det skulle vara omoraliskt.
Nybom och Åmarks perspektiv bygger mycket på varandra, men t.ex. Åmark lyfter mer fram det realistiska perspektivet utifrån en mindre stat, vilket för denna studie är väl till hands då fokus ligger på Sverige. Nyboms, Åmarks, och Johanssons perspektiv kan då preciseras för denna studie i den mening att det realistiska perspektivet känns igen då ledarna antingen accepterar vissa svenska eftergifter till stormakterna, eller betonar Sveriges säkerhet eller neutralitet framför det som kan uppfattas som moraliskt korrekt. Gällande det idealistiska perspektivet känns detta igen i ledarna då de uttrycker exempel på t.ex. en ideologisk kamp.
Mer preciserat innefattar detta ofta en diskussion om kampen mellan demokrati och diktatur.
Men även då ledarna uttrycker avsky för exempelvis nazism eller kommunism, alltså fördömanden utifrån ideologi.
Materialinsamlingen gjordes med hjälp av en digitalsystemkamera där fotografering genomfördes av tidningsläggen. De flesta tidningslägg fanns tillgängliga på
Kulturarvscentrum i Växjö. Dock saknades Smålandspostens lägg för år 1940 och 1941. För att samla in dessa lägg kontaktade vi Stadsbiblioteket som hade dem tillgängliga. Totalt resulterade detta i ett insamlat material av 273 högupplösta bilder på de fotograferade sidorna under de granskade perioderna.
Denna kvalitativa pressundersökning har använt sig av ett komparativt metodutfärdande.
Följaktligen har en jämförelse gjorts mellan de tre lokala tidningarna men även mellan de tre olika konflikter som undersökts. Denna jämförelse har två syften, dels att se hur de olika tidningarna skiljer sig i anknytning till sin politiska färg. Dessutom har studien analyserat en potentiell förändringsprocess under tidningarnas rapporteringar av de tre olika konflikterna i Norden.
Angående urvalet av ledare ska det understrykas att denna studie undersökt samtliga ledare som förekommit i tidningarna under de händelseförlopp som insamlats som material. För att hitta de relevanta ledarna i det insamlade materialet har specifika teman eftersökts i texten.
Om de behandlar dem i en diskussion eller rapportering, avgör detta ifall de anses relevanta och därmed presenteras i denna studie. De teman som eftersökts är de teman som kan extraheras utifrån frågeställningarna i denna studie.
1.7.1 Avgränsningar och urval
I denna studie undersöks endast ledarna i tidningarna. Att undersöka ledarna har sin fördel att när det gäller att utläsa tidningarnas åsikter är de ofta klara och vederhäftiga. P.g.a. storleken av det tillgängliga arkivmaterialet av tidningar valdes några specifika tidsperioder ut med förhoppningen att hitta mer relevanta ledare. Specificerat undersöktes följande datum: 30 november 1939-30 december 1939, 27 februari 1940-20 mars 1940, 9 april 1940-4 maj 1940, 25 juni 1941-1 september 1941.
Detta urval av datum genomfördes ur det faktum att finska vinterkriget börjar 30 november 1939, den 14 december utesluts Sovjetunionen från Nationernas Förbund, den 27 februari anländer de första frivilligkårerna från Sverige, samt att fredsfördraget sluts 12 mars 1940.
Ockupationen av Danmark och Norge börjar den 9 april 1940 och till sist börjar
fortsättningskriget den 25 juni 1941. Samtliga datum undersöks samt ungefär en månad framåt i tid.
De sex utrikespolitiska doktrinerna enligt Nybom, Åmark och Johansson används inte i denna studie då de kan bli för precisa för denna studies användning. Med detta menas exempelvis att
Nybom tar fram exempel som våldsstatsen, som är underordnat det realistiska perspektivet, som bygger på att staternas säkerhet grundas i deras aggressiva våldsmakt. Exempel på sådana yttringar är obefintliga i ledarmaterialet och därmed tjänar sådan precis kategorisering inget syfte för denna studie.
1.7.2 Tidningarnas bakgrund
Smålandsposten grundades 1866 i Växjö och blev rikskänd genom bl.a. Alfred Hedenstierna som senare blev chefredaktör och delägare, även av Gunnar Franzén som först var
utrikeskrönikor, senare även denne chefredaktör åren 1934-1966.72 har dominerats av en konservativ ideologisk färgning under en längre tid innan september 1939. Den har även haft större inflytande och popularitet än de andra tidningar som granskats i detta arbete.73 Ledarna i Smålandsposten innehöll ingen signatur under september månad 1939.
Kronobergaren gavs ut för första gången 1934 med ett startkapital på 50 000 kronor, den betecknas som socialdemokratisk. Ansvarig utgivare och redaktör för tidningen är Anton Johansson, som även skriver ledaren. Tidningen gavs ut, 1939, på tisdagar, torsdagar och lördagar.74 Några av Kronobergarens ledare är undertecknade med signatur, vissa av dessa signaturer har identifierats medan andra inte igenkänts. Kronobergaren lades ner 1991, 1993- 94 började Kronobergaren ges ut igen tillsammans som den tredje tidningen som granskats nämligen Växjöbladet.
Nya Växjöbladet grundades 1810, med en konservativ bakgrund, blev den 1930 övertagen av Bondeförbundet och därmed centerpartistisk.75 Ledarna i Nya Växjöbladet för månaden september 1939, alltså de som dokumenterats, är vissa anonyma och vissa signerade.
72 Nationalencyklopedin artiklarna ”Smålandsposten & Alfred Hedenstierna, även, K. Karlsson, 2011, Smålandspostens skildring av Ryska revolutionen!”, s. 4-7, samt
http://www.sms.se/omSmålandsposten/historia/smalandspostens-historia(283436).gm, [Hämtad 2015-02-09]
73 K. Karlsson, 2011, ”Smålandspostens skildring av Ryska revolutionen!”, s. 5.
74 J. Nygren Kristoffersson, 2013, ”Mellan redaktionernas rader”, s. 21-22
75 Nationalencyklopedin under sidorna "Kronobergaren" & "Växjöbladet/Kronobergaren"
2 Historisk bakgrund
Som historisk bakgrund ligger tre huvudsakliga skeenden. Ur kronologisk synvinkel rör detta sig om det finska vinterkriget som bryter ut 30 november 1939, senare ockupationen av Danmark och Norge 9 april 1940 och till sist finska fortsättningskriget 25 juni 1941. Finska vinterkriget 1939 var främst ett krig mellan Sovjetunionen och Finland. Finland fick dock ett stort stöd från Sverige i form av både krigsmateriel och frivilligkårer, därtill även mer
humanitärt arbete i form av omhändertagning av flyktingar från kriget. Fortsättningskriget såg dock lite annorlunda ut då Finland hade allierat sig med Tyskland, då denne aktör inlett sitt krig mot Sovjetunionen. Ockupationerna av Danmark och Norge ser även de lite olika ut.
Danmark hade inte försvar förberett inför krigsutbrottet och kapitulerade direkt, i gengäld fick bl.a. danska regeringen och danska judar lämnas oskadda (i alla fall för en tid). Norge bjöd på mer motstånd, men kapitulerade två månader senare. I Norge fanns dock en stark
motståndsrörelse.
2.1 Vinterkriget och järnmalmens betydelse
Sovjetunionens ockupation av Finland och utbrytandet av finska vinterkriget var en konflikt innehållande flera aktörer. Norden var rent geografiskt krigsskådeplatsen där svenskar och norrmän var de som utgjorde majoriteten av de frivilliga soldater som reste norrut för att ge sitt stöd för Finlands kamp mot Sovjet. Dessutom fanns det flera externa aktörer där politiska motiv och militärisk strategi var huvudmotiv. Alf W. Johansson (2011) presenterar en politisk infallsvinkel som har sin utgångspunkt i de allierades roll i vederbörande konflikt vars första skede inleddes den 30 november 1939 och skulle fortlöpa tills fredsavtalets skrevs under den 13 mars 1940.
Storbritannien hade länge haft ett intresse till Sveriges järnmalm och måhända ett ännu större intresse av dess fraktfärd mot deras stundande rival i kriget – Tyskland. Chamberlain och Churchill hade båda haft planer för eventuella aktioner mot järnmalmen där Rysslands intåg i Finland, till en början, såg ut att spela dem i händerna:
När det rysk-finska vinterkriget bröt ut den 30 november trodde emellertid de allierade att en ny möjlighet att komma åt järnmalmen skulle öppna sig mer eller mindre utan att de själva behövde göra något.76
76 A. W. Johansson, 2011, Den nazistiska utmaningen – Aspekter på andra världskriget, s. 57.
Britterna, i samråd med fransmännen, hade antagit att en sådan hotbild som Sovjet
presenterade skulle tvinga deras hand. Dock skulle konfliktens utveckling bli en helt annan än vad de hade väntat sig:
Det lyckades för finnarna till världens oförställda häpnad att hejda det ryska anfallet. Därmed bortföll också de västallierades förhoppningar om att de skandinaviska länderna mer eller mindre i desperation skulle kasta sig i västmakternas armar.77
Således förhindrades västmakterna Storbritannien och Frankrike att använda sitt stöd som handlingsmaterial i gengäld för kontroll över järnmalmen. Med andra ord grusades den första planen och var tvungen att modifieras något. En mer aggressiv attityd mot Sverige och Norge i hopp om att påverka deras neutralitet skulle dock inte vara aktuell då Erik Boheman i början på januari bryskt förkastat Engelsmännens försök att påverka malmtrafiken. Istället var det Nationernas förbund som de allierade skulle vända sig till då en vädjan av stöd åt Finland från medlemsländer i NF skickades ut och Storbritannien såg en ny chans:
En militär hjälporganisation skulle utrustas och transporteras till Narvik där den sedan skulle följa den svenska malmbanan för att fortsätta mot norra Finland. Baktanken var att
hjälpexpeditionen under sin väg genom Sverige skulle passa på att lägga beslag på de svenska malmgruvorna i norr.78
Denna manöver skulle enligt Johansson kommenterats av premiärminister Chamberlain som en bra möjlighet att ”[…] kill two birds with one stone”79 och planen fick slutligen en konkret form i Paris den 5 februari och i början av mars skickades en begäran ut å hjälpexpeditionens vägnar som dock inte skulle uppskattas från skandinaviskt håll.
Ur ett svenskt perspektiv kom denna skriftliga begäran från de allierade att bemötas ytterst tveksamt och orosmoln svävade över beslutet enligt Johansson då den ”[…] svenska
utrikesledningen insåg också att om Sverige och Norge gick med på en allierad genommarsch skulle detta kunna framkalla en tysk reaktion i form av ett angrepp på Skandinavien.”80
Således skulle istället denna begäran ge mer bränsle för Sverige och Norge att energiskt arbeta för att den fruktande hjälporganisationen aldrig skulle nå fram. Lösningen blev att yrka Finland till fred och när landets regering insåg att ingen hjälp skulle nå dem i tid skulle även en fred slutas med Sovjetunionen vilket – från de allierades perspektiv – innebar en
prestigeförlust då deras politiska planer hade grusats vilket bland annat fick konsekvenser för
77 A. W. Johansson, 2011, s. 57.
78 A. W. Johansson, 2011, s. 58.
79 Ibid.
80 Ibid.
den franske presidenten Edouard Daladier vars avgång blev officiell bara veckor efter fredsslutet.
I enlighet med Johanssons teorier kring denna politiska manöver kring järnmalmen, som även kallades den stora planen, måste man se den som misslyckad. Kort sagt hade England och Frankrike på många sätt underskattat värdet av neutralitet och deras förväntningar på ett frivilligt samarbete från Sverige och Norges hade inte infriats.
2.2 Tyskland angrepp på Norge och Danmark
Insikten att den stora planen inte längre skulle funka fick således Storbritannien ändra taktik och deras nästa drag blev att försöka förhindra Tysklands framfart över havet genom att placera ut minor inom främst det norska territoriet för att på så vis minska tyskarnas
flodsystem. Dagen efter denna händelse – den 9 april – skedde en monumental händelse då Tyskland väljer att attackera Norge. Detta skeende kom inte som någon överraskning för Winston Churchill som insåg att fredsavtalet mellan Finland och Sovjet inte skulle undgå konsekvenser: ”Kan vi verkligen utgå från att de (tyskarna) inte har funderat över vad som måste göras? De har säkert en plan,[…]”81
Om man som Johansson flyttar fokus till aktören Tyskland kan man förstå att de mycket riktigt hade smitt planer under sin tid som åskådare till ”spektaklet” i norr. Hitlers öga hade nu fastnat på Norge och diktatorn hade börjat förstå att det hot de allierade utgjorde mot hans egna intressen var kopplat till den svenska järnmalmen och Norges geografiska läge.
Johansson menar att det var den så kallade Altmarkaaffären som fick bägaren att rinna över för Hitler gällande sitt val av operation Weserübung som angreppet kom att kallas: ”Hitler drog av Altmarkaffären slutsatsen att Quislings varningar hade varit befogade: det var uppenbart att Storbritannien inte var berett att respektera Norges neutralitet.” 82
Från tyskt håll hade nationen innan dess ingrepp bevakat händelseförloppet i Finland från håll och roat sig över Sovjets problem med att bryta ner finnarna. Deras plötsliga val till angrepp kom därmed också som en överraskning för de flesta inblandade: ”Det tyska angreppet på Danmark och Norge den 9 april 1940 drabbade de skandinaviska länderna och västmakterna mer eller mindre som en chock. […] Det tyska angreppet var otvivelaktigt en utomordentligt
81 A. W. Johansson, 2011, s. 60.
82 A. W. Johansson, 2011, s.61.
