Vi lever i ett samhälle som är allt mer utsatt för olika typer av kriser. “Crises are no longer an aberrant, rare, random or peripheral feature of today’s society, but rather built into the very fabric and fibre of modern societies” (Ndlela, 2019). För att vara förberedd och kunna hantera en kris är det även viktigt att känna till och hantera risker, där Adam, Beck och Loon (2000) menar på att risk kan ses som en ofrivillig valuta. Även om vi inte accepterar risken eller tar den till känna, är den fortfarande närvarande och lika stor. Risker är resistenta mot alla försök att gömma undan dem samt effekterna och de eventuella konsekvenserna av risker växer sig bara större allt eftersom tiden går utan att någon tar dem till diskussion (ibid). Vid frågan om man hade gjort någonting annorlunda om man hade vetat det man vet idag för ett par månader sedan, svarade intervjupersonen “Absolut. Allt. Men det här visste man ju inte”
(Intervju 1).
I enlighet med Adam, Beck, Loon (2000) bygger risk på ens egen subjektiva bedömningar av hur sannolikt det är att en potentiell risk förverkligas. Forskarna menar vidare på att det inte är förrän risken anses vara potentiellt inträffbar som den kommer till ytan och förverkligas.
Risken, eller rättare sagt den ansedda risken, ter sig olika på de hotell som intervjuats. Ett av hotellen som intervjuades började agera tidigt i form av att beställa hem munskydd i
förebyggande syfte redan när krisen började sprida sig ordentligt i Kina (Intervju 5). Vid ett av de undersökta hotellen gjordes det en kostnads- och intäktskalkylering. Med hänsyn till att på grund av att det inte finns några garantier eller indikationer på hur långvarig krisen
kommer att vara, ansåg intervjupersonen att risken för en långvarig och förödande effekt av
COVID-19 vägde över fördelarna. Därför valde intervjupersonen tidigt att sätta företaget i konkurs (Intervju 6). Likt Adam, Beck & Loon (2000) diskuterar, är just samspelet mellan risk och sannolikhet viktiga element i ett företags beslutsfattande. I detta fallet ledde intervjupersonens samspel mellan risk och sannolikhet fram till ett rationellt agerande, där hen menade på att;
“...då valde jag att inte bygga skuld. För hela hotellbranschen… gör ju det nu, man skjuter…
stora skulder framför sig och skulderna växer för varje dag som går” och “även om jag drar ner kostnaderna till ett minimum, så kommer det kosta så många miljoner att jag inte är beredd att… bygga den skulden för det skulle äventyra min framtid sen. Att komma ur krisen med 7-8 miljoner i skuld som man sedan ska jobba stenhårt i 10 år för att betala, det var jag
inte beredd att göra” (Intervju 6)
Just sannolikheten i riskproccessen blir en fråga om objektivitet och subjektivitet där frågor som vad är rationellt? och vad är irrationellt? dyker upp (Adam, Beck & Loon, 2000). Med hänsyn till just den subjektiva tolkningen i processen finns det olika handlingsmönster. Vid en annan intervju uppmärksammades ett liknande tankesätt där personen syftade på att en situation som denna är på pass extrem, att de inte är ett realistiskt scenario eller utveckling som är relevant att titta på, än mindre ha med i sina affärsplaner (Intervju 3).
Samtidigt menar Giddens (2010) att det med hänsyn till problematiken av att bedöma
eventuella risker korrekt, kan leda till att riskplanering och riskhantering skjuts undan och att agerandet sker när krisen kommit. Då det redan kan vara försent. Detta går att koppla till hotellens ageranden. Informationen om utbrottet i Kina rapporterades till WHO den 31 December 2019, den 5 Januari 2020 spred WHO nyheten om spridningen av en ny smitta, den 13 Januari 2020 hade smittan spridits utanför Kina, den 30 Januari 2020 beslutade WHOs emergency committee [EC] att utbrottet var ett “Public Health Emergency of International Concern” och att riskbedömningen för att smittan skulle nå ut globalt var hög (WHO, 2020).
Den 25 Februari var antalet nya smittade högre globalt än i Kina (WHO, 2020) och den 11 Mars 2020 offentliggjorde WHO COVID-19 som en global pandemi (WHO, 2020). Vilket visar på att det fanns information och indikationer på att en smitta var påväg innan den nådde
Petropoulos & Fotios (2020) betonar vikten av att prognoser, trots osäkerheten kring dem, behöver integreras i beslutsproccessen, speciellt när det rör sig om fall av hög risk. Vilket situationen med COVID-19 innebär. Att inte bedöma risken som reell leder till att man inte riktigt tar ställning till den (Adam, Beck & Loon, 2000), vilket leder vidare till att ens krisplanering och krishantering blir bristfällig när strategiplanering och riskhanteringen inte inleds i ett tidigt stadie. I koppling till hotellens agerande menade ett hotell att “Det är inget du kan planera för.. det går inte.. det är helt omöjligt. Det liksom.. i vår bransch går det inte, för att när gästerna slutar komma, då finns det inget att göra där finns liksom ingen back-up plan” (Intervju 4). Denna brist på beredskapsplaner fanns i majoriteten av de undersökta hotellen, en annan intervjuperson uttrycker det med “För den här krisen så har vi ju inte haft det, jag tror inte det är någon som kunnat planera eller tänka i dem här banorna
överhuvudtaget” (Intervju 2). Ett annat hotell menade på att det fattades beslut i februari som hade mer noggrant tänkts igenom och funderats över en gång till om de hade vetat om vad som skulle komma (Intervju 8). Vilket hänger ihop med Zech (2016), Kim, Roel och Lee (2019) samt Wang och Wus (2018) studier om att trots att risk och krishantering är så pass viktig, är det väldigt få företag inom hotellbranschen som har en nöd- och beredskapsplan eller effektiv krishantering framtagen utöver de mest vanliga scenarion. Giddens (2010, s, 45) menar vidare på att hur vi än gör så går det inte att blunda för det faktum att riskhantering är en nödvändighet som företag bör applicera i deras verksamheter då följderna av
globaliseringen skapat ett högrisk samhälle.
En annan risk är skapandet av en infodemi som kan ha förödande konsekvenser för samhället (WHO, 2020). Men det är även en risk av spridning av infodemi inom organisationer.
Giddens (2010) visar på det som en moralisk balansgång mellan att delge korrekt och fullständig information och att skapa panik, oro eller rädsla. Forskaren menar att panik och rädsla kan innebära drastiska konsekvenser men en viss mängd panik kan bidra till en större känsla av allvar inför situationen. Giddens (2010) visar samtidigt på vikten av att alla parter är informerade och väl införstådda över situationen och läget utan att sprida oro och rädsla.
Samtliga undersökta hotell var införstådda över vikten av kommunikation och transparens i kristider. Sen ser delningen av information ut på olika sätt. Vissa hotell (Intervju 7, Intervju 5) utgår med full transparens och delger sig ofta och öppet om läget och situationen i
organisationen. De flesta hotellen (Intervju 4, Intervju 6, Intervju 1, Intervju 3, Intervju 2) menar på att transparens är viktigt men för att inte skapa förvirring, osäkerhet eller oro inom organisationen, delar de inte med sig av någon information till övrig personal förrän beslut har fattats. En av intervjupersonerna menar vidare på att väl avvägda formuleringar och positivitet är väldigt viktigt för att minimera och undvika oron inom organisationen (Intervju 8).