Alla de lärare jag intervjuar är överens om att vissa elever gynnas och trivs med ett friare arbetssätt. Alla är överens om att elever som har ett bra stöd hemma, som har hög motivation, som har en egen drivkraft, som är ambitiösa klarar skolans friare arbetssätt bra. De kan ta ansvar och förstår varför skolan är viktig. När jag frågar om det finns elever som gynnas av ett friare arbetssätt svarar får jag bl.a. svaren:
Ja, det gör det. De som är duktiga på att planera. De ambitiösa eleverna.
Elever som är vana att ta ett stort ansvar, att jobba självständigt, som har föräldrar som puschar och kommer med idéer. Familjer där man samlas vid middagsbordet och diskuterar.
Ett friare arbetssätt gör det möjligt för dessa elever att fördjupa sig efter intresse eller satsa särskilt hårt på något ämne de vill bli bättre på eller höja sina betyg i.
De lärare jag intervjuar har olika åsikter om hur ett friare arbetssätt påverkar de elever skolan bedömer är i behov av särskilt stöd.
Alla tre lärarna på skola A tycker alla det arbetssätt man arbetade med tidigare var för fritt för vissa elever. Eleverna hade ett till två arbetspass om dagen då de fick ta med sig uppgifter, som de hade planerat att göra under veckan, från olika ämnena. En av lärarna beskriver att eleverna fick en frihet de inte klarade av. En del elever blev vandrare som mest gick mellan olika lärare utan att få så mycket gjort. En stor nackdel var att eleverna kunde arbeta med ett ämne som inte läraren som höll i lektionen undervisade i. Så här säger en av lärarna:
Då hade vi något som hette arbetspass och de fick välja vad de skulle jobba med. Det blev väldigt mycket så att många jobbade med matte när jag var inne. De jobbade med matte som jag inte undervisade i och So-läraren och NO-läraren upplevde samma sak. De jobbade alltid med
engelska eller svenska när de var inne. Där kan jag känna att det är en vinst nu. Jag har mer pejl på dem under lektionspassen.
Detta gjorde det svårt för läraren att kontrollera vad eleven egentligen gjorde och att hjälpa eleven på bästa sätt. Ofta blev det diskussioner på arbetspassen om vad eleven kunde arbeta med. Läraren ville gärna att eleven skulle arbeta med ”lärarens ämne” när hon eller han var där för att kunna förklara, stötta och hjälpa eleven på bästa sätt. Det hände också att några elever utnyttjade den situationen och alltid tog fram och arbetade med det ämne läraren inte undervisade i för att komma lättare undan under lektionen. Genom att välja ett annat ämne sätter sig inte läraren bredvid och ”tjatar”.
…vi gick ifrån det här med eget arbete, för vi märkte att de som vill smita undan kan göra det och dem kom vi inte åt. Det slösades bort en väldig massa tid på…- de la ner mycket energi på att inte göra något istället för tvärtom.
Någon lärare upplevde att det hade varit svårigheter för en elev med
1ADHD-diagnos att välja vad han/hon skulle arbeta med.
Då tycker man att det fungerar mycket bättre nu när man har projekt, eftersom eleverna vet vad de ska arbeta med under varje lektion och läraren har bättre kontroll på vad eleverna egentligen gör. En nackdel med projekt kan vara att det är svårt för eleverna att satsa på ett ämne eftersom ämnena och betygskriterierna ofta är ihopbakade med varandra i projektet. Risken blir att projektet blir för stort för de omotiverade eleverna. De behöver se sina arbetsuppgifter mer konkret. Det blir svårt för eleven att se vad som är vad om man t.ex. vill satsa på ett ämne som man ligger på gränsen till Godkänt i. Detta är något man har diskuterat på skolan och man försöker nu ibland bryta ut ämnena för vissa elever i år 9 för att eleverna ska få möjlighet att lägga krutet på det ämne de behöver eller det ämne de ligger väldigt nära godkänt i.
Lärarna på skola B har lite olika åsikter om huruvida elever i behov av särskilt stöd gynnas eller missgynnas av ett friare arbetssätt som bygger på elevernas egna ansvar och planering. Det kan gynna elever i behov av särskilt stöd eftersom de flesta elever klarar bra att arbeta självständigt. Det gör att läraren får en möjlighet att sitta ner och hjälpa de elever som behöver. På frågan om Eget arbete frigör tid för att hjälpa elever i behov av särskilt stöd svarar en lärare:
Ja, det gör det för de flesta elever klarar bra att ta ansvar. Har de fått tydliga instruktioner så kan de jobba och då kan läraren sätta sig bredvid den som inte kommer igång.
En annan av lärarna påpekar samtidigt att det är mycket upp till läraren själv att gå till elever som de vet behöver hjälp. Det är många som vill ha feedback på sitt arbete. Det är lätt att ägna för mycket tid åt de som är framåt och ambitiösa. Läraren måste vara på och puscha på elever som inte har så mycket egen drivkraft. Två av lärarna påpekar också att det är inte alltid man från skolans sida lyckas att anpassa och tillrättalägga för alla elever. Flera av lärarna på skola B menar också att al-tiden kräver mycket lärarresurs om den ska vara meningsfull. Två av lärarna här menar att det finns vinnare och förlorare vilket arbetssätt man väljer. Så här uttalar sig en av dem:
Skulle vi jobba mer traditionellt skulle vi tappa dem som tycker det är roligare med lite friare former, så det spelar inte så stor roll. Det finns tyvärr alltid förlorare och det enda sättet att få ordning på det är att vara mer vuxna i skolan så de kan bli sedda mer. Är vi fler vuxna så är det lättare att individanpassa.