3 Desinformation, propaganda och näthat
3.3 Hur fungerar desinformation och propaganda?
Som redogörs för i avsnitt 1.4.4. är desinformation och propaganda två metoder för informationspåverkan. De metoder som används för att sprida desinformation och propaganda skiljer sig ofta inte från de tillvägagångssätt som legitimt används i annan publik kommunika- tion, såsom politiska kampanjer, opinionsbildning eller reklam. Des- information och propaganda sker därmed ofta inom yttrandefrihetens legala gränser. Skillnaden är att desinformation och propaganda har ett illvilligt syfte, såsom att underminera och störa det demokratiska samtalet (MSB 2019; Giandomenico, Linderståhl 2020). Det handlar om ett medvetet agerande för att vilseleda och påverka en informa- tionsmiljö, ofta med dolda och oetiska metoder som t.ex. bottar, dvs. datorprogram som automatiskt delar eller sprider viss typ av infor- mation, eller falska konton. Den som bedriver desinformation och propaganda kan även avsiktligen göra det svårt att skilja mellan otill- börlig och legitim påverkan.
Det är mot den bakgrunden ofta svårt att skilja mellan vad som är en del av en polariserad och het debatt och vad som är en del av eller en direkt följd av otillbörlig informationspåverkan. En intensiv samhällsdebatt kan rymma såväl meningsutbyten med högt tonläge och skilda världsbilder som utsagor som innefattar desinformation och tillvägagångssätt som utgör propaganda. Inom samhällsfrågor med starka spänningar finns en rad olika ståndpunkter och bedöm- ningar av sakernas tillstånd som ryms inom ramen för en fri åsikts- bildning. Samtidigt förekommer desinformation och propaganda just i relation till sådana polariserade frågor och i samband med starka påfrestningar på samhället. Infekterade samhällsdebatter och fakta- polarisering utgör därför de typer av sårbarheter som illvilliga stater och andra aktörer försöker utnyttjar för att sprida desinformation och propaganda (se t.ex. MSB 2019; Wikforss 2020).
3.3.2 Syftet med desinformation och propaganda
Ett sätt att beskriva olika avsikter med informationspåverkan är det som kallas strategiska narrativ, dvs. berättelser som konstrueras och kommuniceras i syfte att uppnå ett visst mål. I sin rapport Att möta informationspåverkan listar Myndigheten för samhällsskydd och be- redskap tre huvudsakliga typer av strategiska narrativ (MSB 2019). • Positivt eller konstruktivt: Försöker konstruera en sammanhäng-
ande berättelse om en viss fråga som passar in i, kompletterar eller utvecklar befintliga narrativ.
• Negativt eller nedbrytande: Försöker förhindra uppkomsten av sammanhängande narrativ eller underminera befintliga narrativ i en fråga.
• Undvikande: Försöker avleda uppmärksamhet från en viss fråga eller ett visst argument genom att distrahera samtalet.
I den uppdelning som görs ovan avser positiv eller konstruktiv och negativ eller nedbrytande inte en värdering av om narrativen är onda eller goda. De avser inte heller om berättandet syftar till att förmedla en positiv eller negativ bild av något eller några, utan enbart huruvida det strategiska målet är att konstruera eller bryta ned befintliga narrativ. I ett långsiktigt perspektiv kan aktörer kombinera alla tre typerna av strategiska narrativ för att uppnå sina mål, dvs. en aktör kan främja vissa narrativ, underminera andra och distrahera diskus- sionen. Vilka berättelser som förmedlas beror på vem som är mål- gruppen för påverkan. Påverkansaktiviteter utformas beroende på om målgruppen är hela samhället, breda grupper i samhället eller speci- fika sociodemografiska grupper utifrån t.ex. ålder, inkomst, utbildning eller etnicitet. Målgruppen kan också ha en psykografisk inriktning ut- ifrån t.ex. politiska preferenser och beteendemönster (MSB 2019).
Det övergripande syftet med desinformation och propaganda be- höver inte vara att sprida vilseledande information om specifika fakta eller händelser, utan kan handla om att underminera tilliten till in- formation och förtroendet för samhällsinstitutioner mer generellt. Om det sprider sig en uppfattning om att det inte går att lita på någon relativiseras fakta. Därmed raseras förutsättningarna för ett menings- fullt demokratiskt samtal.
3.3.3 Hur går desinformation och propaganda till?
För att sprida desinformation och propaganda finns en rad olika meto- der. När det gäller desinformation spänner metoderna över en skala från helt felaktiga och tydligt manipulerade budskap till budskap som i sak är korrekta, men som avsiktligt placerats i ett missvisande sam- manhang. I MSB:s rapport Att möta informationspåverkan listas fyra olika typer av metoder för att sprida desinformation (MSB 2019). • Fabrikation: Helt och hållet felaktig information som publiceras
på ett sätt som får mottagaren att tro att den är sann.
• Manipulation: Information som manipuleras för att vilseleda, exem- pelvis genom att lägga till, ta bort eller ändra element i text, bild, video- eller ljudklipp.
• Falskt eller felaktigt sammanhang: Presentation av korrekt fakta i ett orelaterat sammanhang för att framställa en fråga, händelse eller person på ett vilseledande sätt.
• Satir och parodi: Dessa kommunikationsformer utgör inte i sig en metod för desinformation eftersom de inte alltid används i syfte att skada, men kan användas för att sprida vilseledande informa- tion, inte minst när ett satirinlägg får spridning utanför sin ur- sprungliga kontext genom sociala medier. De kan också användas för att sprida näthat, förklätt till humor. Ett internetfenomen som fått stor betydelse är s.k. memes, som kan vara en bild, video eller text med humoristiskt innehåll och som används för att göra satir eller parodi.
Liknande typologier som den ovan återfinns i andra rapporter, ibland med lite fler underkategorier (se t.ex. First draft 2019). Tillvägagångs- sätten kan kombineras för att skapa, stötta eller underminera ett strategiskt narrativ, skapa förvirring eller misskreditera en viss infor- mation, individ eller organisation (MSB 2019). Att få andra att omed- vetet sprida vidare desinformation, dvs. att ägna sig åt det som på engelska benämns som misinformation, är ofta en strategi från de som vill orsaka skada.
Propaganda, å sin sida, handlar om att avsiktligt framkalla starka känslor och påverka värderingar snarare än uppfattningar om fakta och sakförhållanden. De som sprider propaganda använder ofta tek-
niker för att framkalla rädsla och ilska genom att identifiera vissa gruppers eller specifika personers sårbarheter. Det kan konkret handla om att sända splittrande budskap i annonser, opinionstexter och inlägg i sociala medier i frågor där det redan förekommer stark polarisering eller att initiera samtidiga demonstrationer för olika sidor i en infekterad fråga. Ofta sprids propaganda med dolda meto- der eller falska avsändare. Det kan också handla om spridning av manipulerade verklighetsbilder som upprör eller iscensättning av hot och hat som framkallar rädsla och ilska (jfr Bayer m.fl. 2019). Detta visar hur propaganda kan vara en del av påverkansaktiviteter där även desinformation och näthat ingår.
Teknisk manipulation och andra tillvägagångssätt att sprida desinformation och propaganda
Digitaliseringen har gjort det enklare för enskilda att med tekniska redskap manipulera verkligheten. Det är t.ex. möjligt att sätta upp falska konton och därigenom sprida information anonymt eller för- stärka en opinionsyttring. Även mer sofistikerade metoder såsom dataintrång, spamming och hackning har använts för att komma åt, läcka och sprida känslig information. Sådan information kan i sin tur användas för desinformation och propaganda. Genom dataintrång kan enskilda användare styras och påverkas. På detta sätt är dagens informationsmiljö sårbar.
Användningen av automatiserade konton, s.k. bottar, har blivit vanliga på framför allt Twitter (Wardle, Derakhshan 2017). Genom falska konton som tar sig in i grupper och deltar i debatter är det möjligt att få vissa åsikter att framstå som mer omfattande och star- kare än vad de verkligen är. Begreppet konstgräskampanjer beskriver hur aktörer skapar en föreställning om en bred social mobilisering genom att t.ex. skapa en kampanj och låta troll, falska konton eller bottar stödja den.
Teknikutvecklingen har också möjliggjort avancerad manipulation av bilder, ljud och film, s.k. deep fakes, där det kan framstå som att riktiga personer sprider ett budskap med digitalt konstruerat ansikte och röst. Det finns ännu inget som tyder på att sådana dataanimer- ingar har haft någon betydande påverkan på opinionsbildningen, men de utgör en framtida risk.
Ett annat tillvägagångssätt för att påverka det demokratiska sam- talet är s.k. ”whataboutism”, dvs. att flytta fokus från det aktuella temat till en fråga som inte är relevant i sammanhanget. Andra metoder handlar om att översvämma debatten med vilseledande argument, att tillskriva en meningsmotståndare ståndpunkter som denna inte står för, s.k. halmgubbar, eller att kapa, ta över och ändra riktning i en debatt (MSB 2019).