Omfattningen av desinformation

allmänna politiska läget. Mängden desinformation och propaganda, liksom dess intensitet, ökar i samband med särskilda händelser. Det kan handla om regelbundet återkommande händelser när extra mycket står på spel såsom allmänna val, men också om mer oväntade händel- ser som kriser eller andra större förändringar och påfrestningar på samhället.

Sådana händelser utgör s.k. formativa skeenden i samhällsdebat- ten. För den som har intresse av att sprida desinformation och pro- paganda blir dessa skeenden möjligheter eftersom påverkan då kan få större effekt. När mer står på spel finns det helt enkelt mer att vinna på att påverka åsiktsbildningen i den riktning som eftersträvas. Dessutom kan människor i sådana lägen vara extra mottagliga för information som upprör, skrämmer och avviker. När temperaturen och hastigheten i samhällsdebatten är förhöjd, som till exempel vid en kris eller ett val, är risken större att enskilda påverkas av sensatio- nella eller vilseledande uppgifter eller dras med i manipulerade känslo- stormar.

Vid planerade händelser, som t.ex. allmänna val, finns det sam- tidigt möjlighet för myndigheter att förbereda sig och lägga grunden för en ökad vaksamhet. Ett exempel på detta är det svenska riksdags- valet 2018. Enligt ansvariga myndigheter drabbades inte valet av några allvarliga störningar, delvis som en följd av ökad vaksamhet och för- stärkt samverkan mellan myndigheter (se t.ex. Säpo 2019; Valmyndig- heten 2019). Samtidigt ökade aktiviteten från s.k. politiska bottar kraf- tigt inför riksdagsvalet (Fernquist m.fl. 2018).

Ett flertal aktörer med olika agendor har bedrivit en medveten informationspåverkan, ofta med ett intresse av att störa det svenska demokratiska samtalet. Aktiviteten verkar öka i samband med all- männa val (Colliver m.fl. 2018). Debatten i samband med det stora

flyktingmottagandet hösten 2015, och framför allt i dess kölvatten, är ett annat exempel. Svenska institutet har visat att det spreds grova överdrifter och vilseledande information särskilt på digitala plattfor- mar, som frammanade bilden av ett Sverige i sönderfall (Svenska institutet 2018).

Av utredningens möten med ledande företrädare för riksdags- partierna framkom att många partier känner igen att det förekommer desinformation om dem och att de på något sätt har blivit utsatta. Ofta har det skett i samband med frågor om migration och jämställd- het. Många av partierna vittnade också om att desinformationen ibland eskalerar på sociala medier och i andra informationsflöden, i synnerhet på Twitter. Snabbheten i nyhetscykeln med ständiga publi- ceringar har skapat möjligheter för informationspåverkan. Detta leder också till att partierna behöver lägga resurser för att hantera felaktig- heter i informationsflödet och att krishantera.

Desinformation under coronapandemin

Coronapandemin är ytterligare ett exempel på en kris då det före- kommit mycket ryktesspridning och desinformation. Den omfat- tande mediala rapporteringen och osäkerheten kring viruset och dess spridning har utnyttjats av aktörer som har haft för avsikt att vilse- leda allmänheten. Världshälsoorganisationen har beskrivit utveck- lingen som en infodemi. Det har bl.a. spridits rykten om alternativa behandlingsmetoder och om att det finns ett samband mellan 5G- utbyggnaden, ett försämrat immunförsvar och coronautbrottet. Där- utöver har rykten spridits om att viruset skulle vara skapat i ett labo- ratorium eller att enskilda individer, företag eller stater skulle ligga bakom utbrottet.

I rapporten Informationspandemi – Desinformation i skuggan av Coronakrisen från tankesmedjan Fri värld, ges en redogörelse för hur ett stort antal falska budskap fått spridning i en tid med stor osäker- het om vad som är korrekt information. Det är enligt rapporten dels statsaktörer såsom Kina, Ryssland och den amerikanska president- administrationen som ligger bakom, dels ideologiskt och ekonomiskt motiverade aktörer (Oksanen, Sundbom 2020). EU:s utrikestjänst EEAS har i en rapport också pekat ut ryska, eller s.k. Kremlvänliga aktörer, och Kina för att medvetet sprida falska nyheter om corona-

viruset i syfte att skapa oro inom EU (European External Action Service 2020). Även regeringen har antytt att aktörer i bl.a. Ryssland ligger bakom en del av desinformationen under coronapandemin (Hultqvist 2020).

Lokala exempel på desinformation och propaganda

Från utredningens besök i en lång rad kommuner har vi också kunnat notera exempel på desinformation, ofta i kombination med näthat, i lokala frågor. Det har kunnat handla om en lokal fråga med koppling till ett övergripande frågekomplex som på nationell nivå är extra ut- satt för desinformation och näthat, t.ex. i samband med ett moské- bygge eller uppförandet av en flyktingförläggning. Det har också förekommit i genuint lokala frågor som väckt starka känslor och utvecklats till en infekterad lokal debatt där desinformation och pro- paganda blivit verktyg som används för att övertyga. Det kan t.ex. ha gällt stadsbyggnads- och skolfrågor.

Lokalpolitiker som kommittén varit i kontakt med vittnar om att de befinner sig nära medborgarna och har möjlighet att nå ut lokalt, men att det alltid finns olika sätt att beskriva verkligheten på. Det finns en utmaning i att nå ut när inte alla delar samma grundläggande verklighetsuppfattning och när gränsdragningar av vad som är des- information och propaganda samt vad som är autentisk information är oklara. Utifrån kommitténs kartläggning framstår dock utma- ningarna kring desinformation och propaganda som något mindre framträdande på lokal nivå än vad de är nationellt.

Svårt att bedöma omfattningen av desinformation och propaganda Hur omfattande desinformationen och propagandan är i den svenska samhällsdebatten är svårt att avgöra eftersom det finns flera metodo- logiska och praktiska svårigheter med att på ett tillförlitligt sätt fånga dess förekomst. Mätningar av befolkningens eller vissa specifika mål- gruppers egenupplevda utsatthet och deras upplevelse av informatio- nens tillförlitlighet kan vara en värdemätare. Enligt den årliga under- sökningen Svenskarna och internet, anser bara en procent av svenskarna att all information på internet är pålitlig och lika många att ingen information alls går att lita på (Internetstiftelsen 2019). Totalt sett

tror 80 procent att minst hälften av informationen går att lita på. Drygt var tionde, 13 procent, tror att det endast är en liten del av in- formationen som är pålitlig. Högst förtroende har män, personer i åldern 56–65 år och högutbildade. Lägst förtroende har personer i åldern 16–35 år. Förtroendet för informationens pålitlighet har minskat något under senare år.

Människors egenupplevda utsatthet för vilseledande information är dock inte samma sak som deras verkliga utsatthet. Undersökningar där människor uppger sin upplevda utsatthet kan snarare ge en bild av människors medvetenhet om problemet. All information som inte är pålitlig är inte heller att betrakta som desinformation, eftersom den inte nödvändigtvis är spridd med avsikt att skada eller påverka i en viss riktning.

Vidare är desinformation och propaganda till sin natur sådan att de som använder sig av den ofta vill att den ska ske i det fördolda eller åtminstone inte uppenbart ska kunna klassificeras som just des- information eller propaganda. Därför är det av naturliga skäl svårt att tillförlitligt mäta omfattningen av desinformation och propaganda. Det skiljer dessa fenomen från näthat som får sin effekt främst när den upp- fattas som just hatisk av mottagaren.