Hur inramas orsaken/orsakerna till miljöproblemen? Vem eller vad

de miljöproblem som behandlas i läroböckerna?)

4.1.2.1. Arena 123

I Arena 123 anges mänskligheten vara orsaken till miljöproblemen. Redan i inledningen till avsnittet om ”Miljöproblemen” (Karlsson, 2011: 364) förklaras det att:

”Människor har genom sin verksamhet alltid påverkat miljön. Det spekuleras t.ex. i att stenåldersmänniskor utrotade mammuten och man vet att människan under antiken överutnyttjade många av Medelhavsområdets skogar för vedhuggning och bete.”

(Karlsson, 2011: 364)

Alltså menas människan ha varit en pådrivande faktor i miljöförstöringen inte bara nu utan även historiskt. I dagsläget förklaras människan påverka miljön negativt på flera olika sätt.

När det kommer till luftföroreningar förklaras detta genom människans ”eldning med biobränslen och fossila bränslen” (Karlsson, 2011: 364). Jordförstöring förklaras ”[g]enom överarbete, allt för intensiv odling och överbevattning” (ibid.). Orsakerna till förlusten av biologisk mångfald ”är framförallt större arealer för stadsbebyggelse och jordbruk” (a.a.:

365). Avskogningen förklaras med att människans jordbruk och boskapsskötsel är pådrivande faktorer och ”[i] Asien är det kommersiella skogsbruket huvudproblemet”

(a.a.:364).

Vidare förklaras det i Arena 123 att ”[d]et spelar liten roll om ett land minskar sina utsläpp av växthusgaser om inte också flertalet andra gör det” (Karlsson, 2011: 368). Det heter att klimatförändringarna är ”[e]tt globalt problem [som] måste bekämpas med global politik, dvs. med internationellt samarbete” (ibid.). Alltså skuldbeläggs inte enskilda stater för klimatförändringarna och ansvarsfrågan späds ut till ett mer abstrakt världssamfund.

Däremot förklaras det också att ”[d]agens rika länder har ju under historien varit de som skapat klimatproblemet och än idag är rika länder de som släpper ut mest” (a.a.: 369).

”[E]nskilda och företag” menas också vara ansvariga för ”utsläpp av växthusgaser” (a.a.:368).

4.1.2.2. Forum: Samhällskunskap 123

I Forum konstateras det att ”[d]et har blivit alltmer klart att vi människor håller på att påverka jordens klimat och därmed förändra villkoren för vårt liv på jorden” (Brolin &

Nohagen, 2017: 116). Även om det finns ”flera orsaker” (a.a.: 117) till den globala

uppvärmningen, varav ”[e]n del av dessa är naturliga processer som exempelvis variationer i i solens aktivitet eller vulkaniska utbrott” (ibid.), anges ”klimatexperterna” vara överens om

”att vi människor ligger bakom den största delen av klimatförändringarna” (ibid.).

Citaten som anfördes i stycket ovan understryker hur miljöproblemen huvudsakligen framställs som antropogena, orsakade av mänskligheten, även om naturliga orsaker också menas vara en bidragande faktor. Formerna som den mänskliga påverkan tar beskrivs i termer av att ”vi till exempel förbränner fossila bränslen” (a.a.: 117) samt att

”[a]vfallsmängderna ökar ständigt” (a.a.: 118). ”Den ökande ekonomiska tillväxten ställer hårda krav på jordens ändliga resurser och på vårt klimat” (a.a.: 116), heter det. Vidare pekas

icke-ekologiska lantbruk och privatpersoners konsumtion ut på ett indirekt sätt som delorsaker till miljöproblemen då ”[a]ndel[en] ekologiska lantbruk och mängd[en]

hushållsavfall per invånare” (a.a.: 119) anges vara ”exempel på gröna nyckeltal” (ibid.) som kan användas för att mäta miljömässig hållbarhet.

4.1.2.3. Libers samhällskunskap 123

I Libers samhällskunskap 123 (West & Hedengren, 2018) beskrivs miljöproblemen vara orsakade av människan. ”[B]aksidan” av globaliseringen och en ökad global levnadsstandard menas vara ”att trycket på världens naturresurser ökar” (a.a.: 682).

”Utvecklingen leder till att vi ständigt tillverkar och konsumerar fler varor och tjänster.

Något som i sin tur kräver mer och mer av sådant som olja, järn, timmer, vatten och andra naturresurser. Problemet är att det inte finns hur mycket som helst av dessa resurser, och naturen kan inte alltid återskapa dem i den takt de förbrukas.” (West &

Hedengren, 2018: 682).

Citatet ovan visar hur författarna ramar in miljöproblemens orsak som människans ständigt ökande produktions- och konsumtionstakt i en situation där naturresurserna inte alltid är kapabla att återskapas i den takt som skulle krävas. Således placeras ansvaret för

miljöproblemen på mänskligheten som inte lever på ett hållbart sätt.

Vidare nämns mänskliga fenomen som ”avverkning av skog” (West & Hedengren, 2018:

683), överutnyttjande av ”den goda jordbruksmarken” (ibid.) och ”[d]en växande industriproduktionen som orsaker till miljöförstöring. Sammanfattningsvis är det alltså mänskligheten som genom sina agrikulturella och industriella åtaganden i strävan mot en globaliserad världsekonomi som i Libers samhällskunskap 123 identifieras som

miljöproblemens huvudorsak.

4.1.2.4. Reflex 123

I Reflex 123 (Almgren et al., 2017: 422) konstateras det att ”huvudorsaken till den globala uppvärmningen är det människoskapade klimatet – främst människans användning av fossila bränslen som kol, olja och gas”.

”På några få decennier har människan hämtat upp och förbränt en stor del av de fossila bränslena olja naturgas och stenkol som legat lagrade i berggrunden. När vi bränner olja och stenkol frigörs kol som lagrats under hundratals miljoner år. Förbränningen gör att halten av koldioxid i atmosfären gradvis ökar. Växtligheten på jorden kan ta upp

koldioxid men den möjligheten har minskat genom att skogar har huggits ner.”

(Almgren et al., 2017: 106).

Det är ”människan” som har ”hämtat upp och förbränt” kol och olja som förstör klimatet.

Växtligheten som kunde motverka denna negativa mänskliga miljöpåverkan, har människan skadat genom att hugga ner skogar. Det förklaras också att ”det moderna skogsbruket skapar en skog som är artfattigare än gamla tiders naturskog” (a.a.: 105). Påverkan är dock inte lika destruktiv överallt. ”Riktigt kritiskt” beskrivs läget vara ”på många håll för den tropiska regnskogen, som minskar snabbt i utbredning” (ibid.). Förklaringen till skadan som åsamkas den tropiska regnskogen anges vara ”småskaligt jordbruk, plantageodling, och en intensivare timmeravverkning” (ibid.). Mänsklighetens ansvar för miljöproblemen är i Reflex 123

otvetydig och att författarna tydligt kontrasterar människans negativa klimatpåverkan med den naturliga växtlighetens positiva klimatpåverkan är intressant.

4.1.2.5. Stringent: Samhällskunskap 2-3

I Stringent (Holmstedt, Hydén och Svenning, 2020: 143) anges ett exempel på

globaliseringens ”negativa effekter” vara ”miljöförstöring och klimatpåverkan på grund av de låga transportkostnaderna och den ökande produktionen”. Dessutom menas det att det är

”de rika länderna i Europa och Nordamerika som främst har orsakat klimatförändringarna”

(Holmstedt, Hydén och Svenning, 2020: 234).

Däremot är boken Stringent intressant beträffande just inramningen av vem eller vad som orsakat och bär ansvaret för miljöproblemen. Detta eftersom det förekommer en debatt där båda sidorna får komma till tals om frågan ”Är temperaturhöjningen orsakad av

människan?” (a.a.: 234). Härnedan följer redogörelsen för ja-sidans resonemang:

”Förespråkarna för tanken att det är människan som bär ansvaret för temperaturhöjningen menar att de har starka vetenskapliga bevis på sin sida. De ser tydliga samband mellan utsläppen av koldioxid, en ökande växthuseffekt och höjd temperatur. FN:s klimatpanel, som består av en stor mängd forskare och experter, menar att perioden mellan 1983 och 2012 troligen har varit den varmaste på norra halvklotet under de senaste 1400 åren. Samtidigt visar mätningar att mängden koldioxid i luften i dag är högre än under de senaste 3 miljoner åren.” (Holmstedt, Hydén och Svenning, 2020: 234-235).

Nej-sidans resonemang redovisas enligt följande:

”Motståndarna till tanken att människan har orsakat temperaturhöjningen hävdar att den är en följd av naturliga orsaker. Många av motståndarna menar också att experterna i FN:s klimatpanel har fel när de säger att temperaturen framöver kommer att höjas med flera grader om inget görs. En teori från motståndarsidan är att uppvärmningen har med solens aktivitet att göra och att temperaturvariationer inte är något nytt. Andra menar att uppvärmningen är en återhämtning efter de senaste hundra århundradenas kalla väder, perioden mellan 1300 och 1900 brukar nämligen kallas lilla istiden. Ofta säger motståndarna – eller klimatskeptikerna som de brukar kallas – att klimatet målas upp som vår tids stora hot eftersom en del grupper tjänar pengar på det. Andra påstås använda klimathotet för att plocka politiska poäng.” (Holmstedt, Hydén och Svenning, 2020: 235).

Att man valt denna debatt-inramning av frågan kring mänsklighetens ansvar för

klimatförändringarna är anmärkningsvärt. Redogörelsen för de två sidornas argument i vad som menas vara en legitim debatt innebär i sammanhanget att författarna måste ta ett steg tillbaka och inte själva ta tydlig ställning i frågan. Men samtidigt gör författarna just det på andra platser i boken, vilket redovisades inledningsvis i detta avsnitt. Med undantag för debattavsnittet får man intrycket av att författarna menar att mänskligheten är den huvudsakliga orsaken till miljöproblemen.

4.2 Vilken demokratisyn finns representerad i samband med att