4 RESULTAT
4.1 Vilken miljösyn finns representerad i svenska läromedel i samhällskunskap för
4.1.1 Hur ramas miljöfrågorna in som ett problem? Vilken sorts problem är de och för
intrinsikalt värde, eller har miljön snarare ett instrumentellt värde för mänskligheten?)
4.1.1.1. Arena 123
I Arena 123 framställs miljöproblemen som globala angelägenheter vilka är
sammankopplade med andra mänskliga problem på global nivå som har att göra med
demografi och resursfördelning. Denna inramning framkommer tydligt i titeln på det kapitel som huvudsakligen avhandlar miljö i läroboken: ”15 Befolkning, resurser och miljö”
(Karlsson, 2011: 346). Kapitlets inledande textavsnitt avrundas med tre relaterade
frågeställningar: ”Vad kommer hända med befolkningen i framtiden? Hur många kan vi bli innan vår planets resurser inte längre räcker? Hur påverkar en ännu större befolkning miljön?” (a.a.: 347).
Längre fram i kapitlet i fråga radar författarna upp ”[d]agens svåraste miljöproblem” (a.a:
364). Dessa anges vara: ”Klimatförändringar”, ”Luftföroreningar”, ”Avskogningen”,
”Jordförstöring” och ”Förlust av biologisk mångfald” (a.a.: 364-365). Allvarligheten i
klimatförändringarna och luftföroreningarna betonas genom att deras påverkan på
mänsklighetens levnadsförhållanden framhävs. Om luftföroreningarna står det exempelvis:
”Ungefär 1,5 miljoner människor, framförallt på landsbygden i fattigare länder, beräknas dö i förtid varje år på grund av de luftföroreningar som uppkommer när man eldar med ved, dynga, träkol eller kol inomhus i dåliga kaminer med dåliga eller inga skorstenar och dålig ventilation i övrigt. Särskilt är det den stora mängden för ögat osynliga partiklar som skadar lungorna.” (Karlsson, 2011: 364).
I citatet ovan blir det antropocentriska perspektivet på miljöproblemen tydligt. Att luften förorenas är inte främst ett problem för miljön i sig, utan för människorna som lider av den försämrade luftkvalitén. Miljön har här alltså ett instrumentellt värde;
den tillskrivs i sammanhanget ett värde eftersom den är värdefull för människan.
Vad gäller klimatförändringarna så beskrivs dessa, orsakade av växthuseffekten, som
”[d]agens största och mest diskuterade problem […] utan tvekan” (Karlsson, 2011:
365). ”Genom att mänskligheten tillför atmosfären gaser som leder till en högre medeltemperatur riskerar vi våra möjligheter att förbättra levnadsförhållandena för alla” (ibid.), konstateras det i texten.
Däremot förekommer det även att miljöproblemens allvarlighet motiveras utan explicita referenser till hur de drabbar mänskligheten. Gällande förlusten av biologisk mångfald står detta skrivet i läroboken:
”Förlust av biologisk mångfald innebär helt enkelt att många djur- och växtarter försvinner eller blir allt mer ovanliga. Orsakerna är framförallt att mänskligheten använder allt större arealer för stadsbebyggelse och jordbruk. Dessutom överfiskas hav och floder. Vattenkraftsutbyggnad försvårar fiskars vandring till lekplatser och utsläpp av gifter kan skada reproduktionsförmågan hos t.ex. fisk. Ett annat problem är att människan sprider arter över världen, som då kan slå ut inhemska arter. Ett exempel är nilabborrens skadeverkningar i Victoriasjön i östra Afrika som lett till att många av sjöns ursprungliga fiskarter konkurreras ut.” (Karlsson, 2011: 365)
Här ramas problemet in på ett sätt som framhäver hur naturen skadas av mänsklig exploatering utan att dessa skadors vidare påverkan på människor poängteras.
Miljöproblemet är här alltså ett problem för att just miljön skadas; miljön har ett intrinsikalt, inneboende värde. Denna framställning kan beskrivas som ekocentrisk eftersom den sätter miljöns välmående i centrum.
4.1.1.2. Forum: Samhällskunskap 123
I Forum diskuteras miljöproblem i ett avsnitt betitlat ”Växande miljöproblem” i kapitel 4
”Leva i en global värld” (Brolin & Nohagen, 2017: 116). Utgångspunkten är alltså att miljöproblematiken är en global angelägenhet. I avsnittets inledande textstycke nämns Romklubbens katastrofprognoser om annalkande världssvält och ”utplundring av
naturresurserna” pådriven av en stadigt ökande befolkning (ibid.). Direkt i anslutning till detta förklaras det dock att ”[n]u blev det inte riktigt som Romklubben förutspådde.” (ibid.).
I stället ramas miljöproblemen in på följande vis: ”Dagens problem handlar i stället om hur vi använder våra naturresurser och vilka effekter detta har på vår gemensamma miljö” (ibid.).
Det miljöproblem som diskuteras i Forum i konkreta termer är ”Klimathotet” (ibid.).
Lärobokstexten förklarar att ”vi människor håller på att påverka jordens klimat och därmed förändra villkoren för vårt liv på jorden” (ibid.). Här tydliggörs ett antropocentriskt
perspektiv där det som ytterst är av intresse är ”klimathotet” som ett hot mot mänskligheten.
Ett citat om att ”[n]aturen kan leva vidare utan människan, men människan kan inte leva vidare utan naturen” (a.a.: 115) exemplifierar det dominerande antropocentriska synsättet i lärobokens problembeskrivning.
Samtidigt förekommer det i Forum att miljöproblemen även definieras utan explicit hänvisning till mänskligheten som det yttersta offret. Under rubriken ”Något måste göras”
(Brolin & Nohagen, 2017: 118) konstateras det att ”[a]vfallmängderna ökar ständigt och vi håller långsamt på att förstöra hav, skogar, jordar, och den biologiska mångfalden” (ibid.).
Vilket skulle kunna tolkas som en ekocentrisk inramning där mänskligheten gör naturen till ett offer.
4.1.1.3. Libers samhällskunskap 123
I Libers samhällskunskap 123 diskuteras ”Miljöförstöring” (West & Hedengren, 2018: 683) i kapitel 34, ”En krympande värld”. ”[D]en ökande miljöförstöring[en]” (ibid.) beskrivs vara en
”närbesläktad utmaning” till det ”[v]äxande tryck på begränsade resurser” som ökat ”[i] takt med globalisering, transnationalisering av företag och ökad världshandel” (West &
Hedengren, 2018: 682). Detta tryck på begränsade naturresurser beskrivs som ”en av mänsklighetens verkliga ödesfrågor” (ibid.). Naturresursproblemet har alltså en tydligt antropocentrisk inramning.
Vad anbelangar just ”Miljöförstöring” beskrivs problemet på följande vis:
”Miljöförstöring minskar jordens förmåga att förnya de resurser människan förbrukar.
Avverkning av skog kan till exempel leda till erosion. Med det menas att exempelvis regn och vind lättare kan bidra till att förstöra det jordlager som gör kringliggande mark lämplig för jordbruk. Det leder i sin tur vidare till att världens obrukbara ökenområden växer. Ett annat hot är att den goda jordbruksmarken riskerar att överutnyttjas och därför utarmas på nödvändiga näringsämnen. Den växande industriproduktionen för också med sig miljöpåverkan i form av utsläpp av kemikalier som kan förgifta luften vi andas, vattnet vi dricker eller viktig skog- och jordbruksmark.” (West & Hedengren, 2018: 683).
I citatet ovan blir det antropocentriska perspektivet tydligt. Människan förstör jordens
förmåga att ge mänskligheten de resurser den behöver. Mänskligheten kommer få det svårare att ägna sig åt jordbruk. Luften och vattnet ”vi” (mänskligheten) behöver för att överleva förgiftas. I Libers samhällskunskap 123 är inramningen av miljöfrågan helt och hållet antropocentrisk. Naturen existerar i framställningen för människans skull. Mänsklighetens plikter gentemot naturen är i sammanhanget egentligen plikter gentemot framtidens människor.
4.1.1.4. Reflex 123
I Reflex 123 inleds avsnittet ”Hoten mot miljön” (Almgren, et al., 2017: 106) med följande fråga som sedan besvaras: ”Om allt fler människor utnyttjar naturtillgångarna allt hårdare, finns det då risk för att människans påverkan till slut gör jorden obeboelig?” Frågan som är avsedd att intressera läsaren för det svar som läroboksförfattarna har att ge är intressant då den ramar in ”Hoten mot miljön” på ett sätt som gör att de egentligen är hot mot
mänskligheten, genom att göra jorden ”obeboelig”. Utgångspunkten för genomgången av miljöhoten är alltså antropocentrisk.
Vidare avhandlas ”Den förstärkta växthuseffekten” enligt följande:
”Den framtidsbild som målas upp om temperaturökningen fortsätter är dyster. Bland annat skulle havsytans nivå stiga genom att delar av glaciärerna smälter och att havsvattnet utvidgas när det blir varmare. Kontinenternas flacka kuststräckor som i många fall är de folktätaste områdena på jorden, skulle sättas under vatten. De flesta av jordens storstäder skulle i så fall drabbas.” (Almgren, et al., 2017: 107).
Citatet tydliggör textens antropocentriska fokus. De smältande glaciärerna tillskrivs inget inneboende värde och de stigande havsnivåerna är ett problem på grund av hur de påverkar människorna som bor på kusten, inte hur naturen där skulle drabbas.
Vidare i Reflex 123 förekommer dock ett textavsnitt som nyanserar det antropocentriska perspektivet något. Under rubriken ”Fattiga kvinnor drabbas hårdast av klimatförändringar”
centreras inte den generella mänsklighetens utsatthet för klimatförändringarna, utan
specifikt just fattiga kvinnor. Det konstateras bland annat att: ”Fattiga länder har svårare att anpassa sig och effekterna av klimatförändringarna blir störst för fattiga. Kvinnor är en oproportionerligt stor del av de fattiga i länder världen över.”
4.1.1.5. Stringent: Samhällskunskap 2-3
Miljöfrågan nämns på flera håll i Stringent. I ett avsnitt av boken betitlat ”Hållbar utveckling – striden om vår framtid” (Holmstedt, Hydén och Svenning, 2020: 234) finns dock den tydligaste inramningen av miljöproblemet:
”Under de senaste 100 åren har jordens medeltemperatur ökat med ungefär en grad.
Om temperaturen fortsätter att öka kan det leda till stora problem på många håll i världen: smälta polarisar, översvämningar, sämre tillgång till rent vatten, försämrad matproduktion och ökad risk för spridning av sjukdomar. Mycket talar för att förändringarna i klimatet framför allt kommer att drabba de fattigaste delarna av världen. Den som inte har pengar har också sämre möjlighet att hantera de effekter som klimatförändringarna medför.” (Holmstedt, Hydén och Svenning, 2020: 234).
Utifrån citatet ovan kan man se en antropocentrisk tendens. Problemen med jordens ökande medeltemperatur anges vara kopplade till hur mänskligheten, och då särskilt dess fattigaste andel, skulle påverkas, bland annat genom ”sämre tillgång till rent vatten, försämrad matproduktion och ökad risk för spridning av sjukdomar”. Även om problematiseringen av polarisarnas försmältning skulle kunna tolkas som ett uttryck för ett värnande om något slags inneboende värde hos naturen så tyder sammanhanget på att smältningen är ett problem då konsekvenserna för människan är översvämningar.