Hur kan återhämtningsbegreppet bidra till utveckling av insatsen?

ett svårfångat begrepp, de olika definitionerna och beskrivningarna skiljer sig åt vilket har gjort det svårt att applicera teorin på ett nytt område. I de olika

beskrivningar vi läst uppfattar vi dock en viktig kärna: att återhämtning handlar om att (åter)ta makten över sitt liv genom att omdefiniera förståelsen av sig själv och sin problematik och att just detta bidrar till att symptom och dess betydelse i livet avtar. Detta är också utifrån vår tolkning kärnan i den förändring våra respondenter beskriver att de genomgick under sin vistelse i skyddat boende.

Personer som utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck återhämtar sig dock från mer än psykisk ohälsa. Kvinnorna beskriver t.ex. att de till följd av sina

erfarenheter hade låg självkänsla, lågt självförtroende och svag förmåga att stå på egna ben då de inte fått lära sig viktiga färdigheter som behövs för att på egen hand klara vardagen i ett samhälle som det svenska. Vi fann att

återhämtningsbegreppet så som det beskrivits i relation till psykisk sjukdom var direkt applicerbart på kvinnornas hela situation om vi bara bytte ut ord som

”sjukdom” eller ”ohälsa” till problematik. Kvinnornas beskrivningar av vad som varit hjälpsamt var ofta slående lika de hjälpande faktorer som beskrivs av återhämtningsforskare (se t.ex. Topor, 2004; Topor & Borg, 2008).

Att vi funnit denna teori så användbar har väckt nya frågor om vad

återhämtningsforskningen kan tillföra utvecklingsarbetet av insatser i skyddat boende. Ett intressant område rör personal och bemanning. Relationer är centrala i återhämtningsprocesser men det är inte vilken sorts professionell relation som helst som tycks hjälpande. Klient-/hjälparrelationer som främjar återhämtning förefaller utifrån vår analys och återhämtningsforskningen i stort kännetecknas av en ny sorts professionalitet (Topor, 2004). Återhämtningsfrämjande relationer och handlingar kan från ett traditionellt synsätt t.o.m. betraktas som oprofessionella (Ibid). Om man på allvar vill ta tillvara återhämtningsforskningens kunskap i utvecklingen av skyddat boende behöver organisationerna därför utveckla sin syn på professionellt behandlingsarbete bortom traditionella betraktelsesätt och ge enskilda anställda förtroende och handlingsutrymme att nyttja sin kompetens.

Även rekrytering och fortbildning är intressanta områden för utveckling utifrån återhämtningsforskningen. Detta tema skulle utgöra en intressant grund för en egen studie.

7 S LUTSATSER

Undersökningens syfte är att utifrån brukarperspektiv undersöka effekter av vistelse i skyddat boende i det fortsatta livet för kvinnor som utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck. Med effekter avses förändringar och

konsekvenser på centrala livsområden av vikt för kvinnornas välmående vilka vistelse i skyddat boende kan bidra till så som hälsa, frihet och socialt nätverk. Ett ytterligare syfte är att bidra till utveckling av insatser i skyddat boende. För att uppfylla studiens syften har vi strävat efter att besvara forskningsfrågan: Vilka effekter kan skyddat boende ha 5-10 år efter avslutad vistelse för kvinnor som placerats på grund av hedersrelaterat våld och förtryck och hur bidrar skyddat boende till dessa effekter?

Vår viktigaste slutsats är att vistelse i skyddat boende kan möjliggöra och medverka till en återhämtningsprocess som passar väl med teorier om

återhämtning från psykisk ohälsa så som de beskrivits av forskare som t.ex. Topor och Borg. Återhämtningsprocessen tycks resultera i en upplevelse av att 5-10 år efter avslutad vistelse ha blivit en annan person med högre självkänsla, förbättrad psykisk hälsa och större förmåga att stå på egna ben och leva ett självständigt liv utifrån egna önskningar och val. Respondenterna beskriver att vistelse i skyddat boende gjorde att de började tänka och vara annorlunda då personer i deras omgivning, främst personal i boendet, påvisade andra tanke- och levnadssätt.

Processen kan utifrån teorier om återhämtning förstås som att de placerade

(åter)tar makten över sina liv genom att med stöd från och i relation till personer i omgivningen omdefiniera synen på sig själv, sina symptom och sina erfarenheter.

Dock tycks skyddat boende inte bidra till total återhämtning. Precis som

Håkansson (2007) konstaterat förefaller skyddat boende bidra till förbättrad hälsa men den psykiska problematiken tycks i många fall vara fortsatt allvarlig, så även på längre sikt. Samtliga respondenter uppger att de fortsatt lider av psykisk ohälsa som i olika hög grad påverkar deras liv. Utifrån en social definition av

återhämtning kan två av de fyra respondenterna anses socialt återhämtade från psykisk ohälsa och en tredje är på god väg. För den fjärde respondenten förefaller vistelsetiden inte ha bidragit till återhämtning. Vårt resultat tyder på att

samtalsterapi i kombination med andra insatser under vistelsetiden skulle kunna bidra till större positiva hälsoeffekter.

En god relation/anknytning till personal tycks spela en central roll i uppkomsten av skyddat boendes effekter. Boendepersonal som beskrivs ha främjat

respondenternas återhämtning kännetecknas av att de haft och förmedlat relevant kompetens, skapat känsla av trygghet samt fått kvinnorna att känna sig

respekterade och utvalda. En annan viktig faktor som tycks medverka till

återhämtning i skyddat boende är struktur då det ger trygghet och förutsägbarhet.

Det kan förstås utifrån att målgruppen ofta lider av traumasymptom. Personal och struktur förefaller därför vara två viktiga fokusområden vid utveckling av insatser i skyddat boende.

Vistelse i skyddat boende tycks också kunna medverka till förändringar i de placerades sociala nätverk och -relationer. Återhämtningsprocessen förefaller kunna medverka till eller förstärka en känsla av alienation gentemot familjen samt

en känsla av dubbelt utanförskap. Känslan av att inte längre tillhöra någon sida eller grupp kvarstår 5-10 år efter vistelsen och tycks ge upphov till svåra känslor som allvarligt påverkar livskvaliteten, vilket förefaller vara en viktig orsak till den ihållande psykiska ohälsan. Att på olika sätt förebygga och motverka dessa effekter kan därför vara ett viktigt fokusområde i utveckling av insatser i skyddat boende. Känslan av alienation gentemot familjen tycks också kunna bidra till positiva effekter. Förändringen tycks kunna bidra till att de placerade får högre status och därmed makt att påverka livsvillkoren för andra familjemedlemmar. En annan förändring i de placerades sociala relationer tycks vara att personal från skyddat boende till viss del kompenserar för förlusten av emotionella- och praktiska resurser från familjemedlemmar. Samtliga kvinnor uppger att personal från skyddat boende utgör en viktig källa till trygghet i deras liv 5-10 år efter avslutad vistelse.

För att uppnå delsyftet att bidra till utveckling av insatser i skyddat boende har vi överlämnat vårt resultat till det boende där våra respondenter tidigare vistats vilka visat intresse för att ta del av vår studie i sitt utvecklingsarbete.

8 F ORTSATT FORSKNING

Den här studien ger en intressant inblick i hur vistelse i skyddat boende kan påverka det fortsatta livet men den är långt ifrån tillräcklig för att slutsatser om insatsen skyddat boendes långsiktiga effekter ska kunna dras. Mer omfattande forskning behövs som omfattar fler respondenter och perspektiv men också fler typer av skyddade boenden. Det är också av vikt att forskningen omfattar fler grupper så som kvinnor som vistades i skyddat boende i vuxen ålder, män och hbtq-personer.

Vidare forskning i syfte att utveckla behandlingsmetoder för personer som utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck tycks fortsatt angeläget. Utifrån vårt resultat skulle det vara intressant att utforska vad forskning om återhämtning från psykisk ohälsa kan bidra med i den utvecklingen. Vårt resultat understryker också det redan kända behovet av att utveckla fungerande metoder för familjebehandling.

Utifrån kvinnornas berättelser tycks det särskilt viktigt att motarbeta och

förebygga alienation inom familjen men också känslan av utanförskap gentemot samhället i stort.

9 L ITTERATURFÖRTECKNING

Almquist, Y. B., Brolin Låfman, S., & Östberg, V. (2012). "Skolan som social arena och elevers psykiska ohälsa". i M. Rostila, & S. Toivanen, Den ojämlika hälsan (ss. 299-317).

Stockholm: Liber.

Andershed, H., & Andershed, A.-K. (2008). Normbrytande beteende i barndomen - Vad säger forskningen? Stockholm: Gothia förlag.

Andersson, G. (2008). Utsatt barndom - olika vuxenliv. Ett longitudinellt

forskningsprojekt om barn i samhällsvård. Stockholm: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Anthony, W. (1993). Recovery from mental illness: The guiding vision of the mental health service system in the 1990s. Psychosocial Rehabilitation Journal (16), ss. 11-21.

Antonovsky, A. (2005). Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och kultur.

Bernler, G., & Johnsson, L. (2001). Teori för psykosocialt arbete. Stockholm: Natur och kultur.

Borg, M., & Topor, A. (2008). Relationer som hjälper. Lund: Studentlitteratur.

BRÅ. (2010:4). Mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. En första uppföljning av regeringens handlingsplan.

Brottsförebyggande rådet. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.

Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber.

Fritzell, J. (2012). "Socioekonomiska skillnader i hälsa". i M. Rostila, & S. Toivanen, Den orättisa hälsan - Om socioekonomiska skillnader i hälsa och livslängd (ss. 46-61).

Stockholm: Liber.

Håkansson, P. (2007). Frihet och familj. IMS. Socialstyrelsen.

Hanberger, A., Wikström, E., & Ghazinour, M. (2007). Hur fungerar skyddat boende?

Umeå universitet, Umea Centre for evaluation research. UCER.

IMS. (2006b). Insatser mot hedersrelaterat våld – resultatutvärderingar i andra länder.

Sammanställning av rapporten Indsatser mod æresrelateret vold. Socialstyrelsen.

Jensen, T., Schmidt, G., Nordin Jareno, K., & Roselius, M. (2006:23). Indsatser mod æresrelateret vold - En undersøgelse af indsatsen i seks europæiske lande . Socialforskningsinstituttet . Köpenhamn: Socialforskningsinstitutet.

Kvale, S., & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:

Studentlitteratur.

Länsstyrelsen Östergötland. (2011:14). Våga göra skillnad. Linköping: Länsstyrelsen Östergötland.

Länsstyrelsen i Stockholm. (2008). Skyddat boende för personer som utsätts för hedersvåld. Stockholm: Länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Stockholms län. (2004:16). Nationell rapport om skyddat boende mm.

Stockholm: Länsttyrelsen i Stockholms län.

Länsstyrelsen i Stockholms län. (2008). Riskbedömning i ärenden med hedersrelaterat våld - Metodstöd för socialsekreterare. Stockholm: Länsstyrelsen i Stockholms län.

Länsstyrelsen Västra Götaland. (2009). Stress och trauma - En undersökning av förekomsten av PTSD hos personer utsatta för hedersrelaterat våld. Göteborg:

Länsstyrelsen i Västra Götalands län, enheten för integration och jämställdhet.

Länsstyrelserna. (2011). Skyddat boende för hedersvåldsutsatta. Stockholm:

Länsstyrelserna.

Lagerberg, D., & Sundelin, C. (2000). Risk och prognos i socialt arbete med barn - Forskningsmetoder och resultat. Stockholm: Gothia Fortbildning.

Meeuwisse, A., & Swärd, H. (2002). Perspektiv på sociala problem. Lund:

Studentlitteratur.

NCK. (2010). Hedersrelaterat våld och förtryck - en kunskaps- och forskningsöversikt.

Nationellt centrum för kvinnofrid. Uppsala: Uppsala universitet.

Regeringen. (Skr. 2007/08:39). Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Stockholm:

Regeringen.

Rostila, M. (2012). "Sociala nätverk, socialt kapital och ojämlikhet i hälsa". i M. Rostila, &

S. Toivanen, Den orättvisa hälsan - Om socioekonomiska skillnader i hälsa och livslängd.

Stockholm: Liber.

Schön, U.-K. (2009). Kvinnors och mäns återhämtning från psykisk ohälsa. Stockholm:

Stockholms universitet.

Socialstyrelsen. (2007). Frihet och ansvar. Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen. (2013). Fristad från våld. Artikelnr: 2013-9-2. Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen och Länsstyrelserna. (2005b). Nationellt konsultativt stöd - för

socialtjänst och andra verksamheter i arbetet mot hedersrelaterat våld. Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen. (2013). Vänd dem inte ryggen - Utbildningsmaterial om hedersrelaterat våld och förtryck. Socialstyrelsen.

Topor, A. (2005). "Återhämtning från svåra psykiska problem - bidragande faktorer". i M.

Sundgren, & A. Topor, Social Psykiatri (ss. 156-172). Stockholm: Bonnier.

Topor, A. (2001). Återhämtning från svåra psykiska störningar. Stockholm: Natur & Kultur.

Topor, A. (2004). Vad hjälper? Vägar till återhämtning från svåra psykiska problem.

Stockholm: Natur & Kultur.

Topor, A., Broström, K., & Strömvall, R. (2007). Vägen vidare: Verktyg för återhämtning vid psykisk ohälsa. Stockholm: RSMH.

Trost, J. (1997). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur.

Ungdomsstyrelsen. (2009:5). Gift mot sin vilja. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.

United Nations, Population Fund. (2000). The state of World Population. United Nations.

Watt Boolsen, M. (2007). Kvalitativa analyser. Malmö: Gleerups.

10 B ILAGOR