Hur planeras specialundervisningen?

Skolorna ser lite olika på specialundervisning och på hur den ska se ut. Skola A ser gärna en lösning med specialläraren som resurs både i klassen och sedan enskilt med eleven. Med den nya modellen av specialundervisning som rektorn infört på skolan så kommer många elever att passera genom speciallärarens dörr. Några elever går kanske bara vid enstaka tillfällen för att lära sig klockan. Men det här nya arbetssättet kan också medföra att specialläraren inte får så många tillfällen att gå ut i klasserna som stöd i undervisningen. Specialläraren på skola B ser inte det som en bra lösning att vara i klassen då det kan vara svårt att ge eleven den hjälp som eleven behöver. Hon menar att det som eleven behöver kräver en mindre grupp eller enskild träning för att det ska ge bästa resultatet för eleven. Det går inte alltid att kombinera denna träning inne i klassrummet men hon delar gärna med sig av sin kunskap till klasslärarna och stöttar med material.

Båda skolorna har datorer med program för elever med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi men de har olika syfte med datorerna. Skola A ser datorn som ett hjälpmedel att ta till som

motivation då eleven tröttnat och behöver annan stimulans en stund. Då får eleven sätta sig vid datorn och arbeta med något övningsprogram. På skola B har de datorn som ett

komplement till träningen och använder den i större utsträckning i elevens undervisning. Speciallärarna har båda fått en grundutbildning i de olika programmen så de är bekanta med dem.

På skola A finns det ungefär dubbelt så många elever som på skola B, resurserna ser

annorlunda ut. Det görs kommungemensamma tester på alla enheterna samt tester som görs ute på de enskilda ställena av speciallärarna. Utifrån de här testerna fördelas pengar ut till enheterna. Då skola A är en skola som speciellt tar sig an elever som har grava

35

en språkpedagog som är ett stort stöd till de andra speciallärarna. De arbetar i arbetslag på skolan och i varje arbetslag ingår det en speciallärare.

På skola B skall en heltidsanställd speciallärare räcka till alla 160 elever och det finns elever som står på kö för att få komma dit. Hösten 2006 startades en särskild undervisningsgrupp på skolan med framförallt okoncentrerade elever. I gruppen finns stödpersonal men den här personalen får inte eleverna i vanlig klass ta del av, så specialläraren måste sålla bland de elever som är i behov av extra hjälp. Hon får se till vem av eleverna som är i störst behov för tillfället. Rektorerna på de båda skolorna anser att utifrån de resurser som de har att röra sig med så gör de båda skolorna ett så bra arbete med elever som har läs- och

skrivsvårigheter/dyslexi som de kan.

”Vi tar vårt ansvar utifrån de resurser vi har, men jag kan tänka mig att om vi skulle bli granskade så är det möjligt att vi skulle behöva ännu mer resurser för att tillgodose alla.”

(Rektor B)

”Resurser för barn i behov av särskilt stöd räcker aldrig till. Det är ju där man vill satsa, och framförallt satsa så tidigt som möjligt.”

(Rektor A)

Klasslärarna ser samarbetet med speciallärarna som en resurs dit de kan vända sig med frågor om material och hjälp med planeringar. De tycker sig även ha goda kunskaper och

erfarenheter om just elever med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. De menar att de skulle kunna hjälpa dem själva men den enskilda träningen som de får hos specialläraren kan vara avgörande för hur väl eleverna lyckas. Även hemmet har en betydande roll för hur elevens framgångar ser ut, får eleven ingen stöttning hemifrån kan det vara svårt att klara sig eftersom de inte hinner träna allt i skolan. Alla vuxna som deltagit i undersökningen har just påtalat hur viktigt hemmet är i elevens läs- och skrivutveckling.

”Det bero ju på vad det är för en elev som har svårigheterna. En del har ju sån kraft själv att de tar tag i saker och hänger på och föräldrarna jobbar med det hemma, men sen andra elever får inte det stödet hemma de får ju svårt att ta det till sig då, det kräver ju extra.”

(Klasslärare A)

”Sen är det det här med specialläraren man önskar ju alltid mer timmar än vad man har. Det är ju alltid för lite för det är ju ändå så att de behöver enskild träning och behöver träna sig på andra saker.” (Klasslärare A)

36

”Nu djupdyker vi ju i det här med läsutveckling i år. Då pratar man med föräldrarna och med barnen om hur viktigt det är med läsningen.”

(Klasslärare B)

I en undervisningssituation där eleverna får vara delaktiga och känner att de kan, så skapas känslan av att det är roligt att lära. Risken med elever som har läs- och

skrivsvårigheter/dyslexi är att de helt tappar intresset för att ens försöka lära sig. De känner sig misslyckade och vill inte riskera att göra fel återigen. Här kommer specialläraren in med sina erfarenheter och sin kunskap och arbetar med eleverna på deras villkor med rätt anpassat material för dem. Speciallärare B arbetar mycket med att stärka eleven att se dennes starka sidor för att inte bara fokusera på det eleven har svårt för i undervisningen. Det är också viktigt att ha erfarenheter och olika metoder för att anpassa undervisningen till varje elev efter elevens behov. Som speciallärare måste jag ha mycket tålamod och kunna berätta och förklara på olika sätt. Det är också viktigt att kunna samarbeta med och hjälpa sina kollegor med material samt dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter. Förhoppningarna är att eleverna skall slussas tillbaka in i sina klasser så fort de uppnått sina mål så det blir en helhetssyn för dem i skolan och att de får sin grupptillhörighet i klassen.

”Vi har ju olika styrkor, alla, och det gäller att hitta barnens starka sidor. Det satsar vi på här.” (Speciallärare A)

”Metoderna är jätteviktiga, kunskaperna med men metoderna mest. Sedan har man prövat de metoderna under många år och funnit vilka som är bra på/för olika barn.” (Speciallärare B

”Man bör nog ha en kännedom om barnen tror jag, olika deras utveckling och så vidare. Det är väl det viktigaste, man får ha olika knep för olika elever.”

(Speciallärare A)

Elevens individuella behov av specialundervisning betonas i ovanstående citat.