Vi har i vårt undersökande arbete varit ute på två grundskolor på en mindre ort i Skåne. Vi valde inte två olika skolor med syftet att se vilken som var bäst utan vi ville se om de inom samma kommun hade samma tankar och funderingar kring elever med läs- och
skrivsvårigheter/dyslexi. Resultatet vi kom fram till anknyts på tidigare forskning och bygger på två kortare observationer samt nio intervjuer med två rektorer, två speciallärare, två klasslärare, två elever samt en förälder.
Vi ville ta reda på hur elever med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi undervisades i skolorna. Sker undervisningen i klassrummet eller hos en speciallärare? Vi fick i vår undersökning svaret att för de elever som har behov av extra hjälp med lästräning fungerar inte enbart undervisning i klassrummet och därför ges denna undervisning enskilt av specialläraren. De har även mindre grupper hos specialläraren i matematik och engelska. Eleverna vistas
tillsammans med klassen under övriga lektioner. Det finns nivågrupperat material att använda sig av i klassrummet, det vill säga läseböcker som är uppdelade i olika svårighetsgrad samt matematikuppgifter som också är av olika svårighetsgrad. De båda klasslärarna har ett fungerande samarbete med speciallärarna. De får mycket stöd och hjälp av dem med planering av lektioner samt material för eleverna med svårigheter.
Handlingsplanerna var snarlika på de båda skolorna då det görs en kommungemensam plan och sedan är det upp till skolan att göra en egen handlingsplan. Rektorn ansvarar för att planerna görs och uppdateras. Handlingsplanerna för varje skola skrivs i samarbete med specialläraren då det kan vara en fördel att ta tillvara på dennes erfarenheter och kunskaper inom det specialpedagogiska fältet.
Metoderna som vi använde oss av i undersökningen tyckte vi fungerade. För att fått ut mer av observationen skulle vi ha behövt fler tillfällen att vara med i klasserna och under en längre period, men det var inte möjligt då tiden inte fanns. Intervjuerna med informanterna var givande och gav oss mycket information. Hade vi haft mer tid med arbetet hade vi velat komma tillbaka till skolorna för att få uppföljning och ställa följdfrågor som vi kom på under tiden vi lyssnade på och analyserade materialet vi samlat in. Resultatet av intervjuerna lämnade mycket till eftertanke och ledde så småningom till nya frågor. En stor fråga är resurserna i skolorna, hur de styrs och vem sätter summan som specialundervisningen skall
43
rymmas inom? Hur kan det komma sig att summan som kommunen tilldelar skolorna inte ökar i takt med inflation och löner? Varför är material och hjälpmedel så dyra? Varför skall skolan själv bekosta alla hjälpmedel?
Som vi framhöll i resultatet upplever man idag på skola A att det är lättare med perioder av stödundervisning för de elever som har svårigheter med något ämne i skolan. Detta för att de på ett mer åskådligt sätt kan se elevens utveckling. Detta arbetssätt gagnar såväl lärare som elever. Innan de införde denna modell gjordes det ingen egentlig utvärdering av
specialundervisningen och detta ledde till att elever fick undervisning hos speciallärare utan att se sina framgångar och utveckling lika tydligt. Vi frågade oss varför skolan inte gjort utvärderingar tidigare och hur ser det ut på övriga skolor i landet?
6.1. Slutdiskussion
Forskningen om läs- och skrivsvårigheter/dyslexi går hela tiden framåt och nya rön publiceras. Vi har läst i litteraturen och hört av informanterna om hemmets betydelse för elevernas läsinlärning. Asmervik (1995) menar att om föräldrarna är aktiva läsare så påverkas barnets motivation för inlärning och utveckling av nya kunskaper. Om de får höra sagor som små så främjar det deras tidiga språkutveckling och väcker intresse för det skrivna ordet. Enligt Lundberg (1998) påverkas barnets läsintresse av föräldrarnas dåliga läsvanor. Det skulle inte heller ske någon utveckling hos barnen enligt Piaget om de inte interagerade med sin omgivning. Genom efterhärmning av de erfarenheter vi gör så utvecklas bland annat språket. Allt detta är en ständigt pågående process (Evenshaug & Hallen, 2001). Vi kan dra slutsatsen att vi lär så länge vi lever och inte enbart i skolan utan hela vår omgivning bidrar till vår utveckling.
En annan viktig del är att barn måste få leka med ord och lära sig de olika delarna av språket tidigt. Man kan säga att det aldrig är för tidigt att börja läsa för ett barn desto mer barnet upplever språket än mer främjas deras språkutveckling. I början kan vi arbeta med rim och ramsor, där fantasin får flöda fritt hos barnen och de får leka med ord (Lindell, 1996). I skolan behöver lärarna tänka på och utgå från elevernas intresse och olikheter. Kanske det inte är så viktigt att alla elever sitter vid borden och övar sig att skriva bokstäver på rad. Man kanske kunde sitta på golvet eller i myssoffan och leka med orden istället. Alla är olika och vi lär på olika sätt. Detta måste vi hela tiden ha i minnet när vi arbetar med eleverna. Det är viktigt att
44
det finns personal i skolans bibliotek som kan hjälpa till med rätt svårighetsgrad på böcker när eleven går och lånar bänkbok. Även annat material kan vara svårt för eleven att veta vilket som passar just han/henne. Speciallärare B pratade om att de elever som har svårt för att läsa ofta väljer för svåra skönlitterära böcker för att det är det kompisarna läser. Intresset spelar stor roll i val av böcker och att det finns böcker som eleven kan relatera till.
Vi har fått reda på i våra intervjuer att lärarna inte ställer en dyslexidiagnos förrän eleven är tio år. De måste kunna utesluta många olika faktorer som kan påverka elevens läs- och skrivutveckling innan de kan säga att problemen beror på dyslexi. Det kan vara omognad, dåliga sociala förhållanden, täta lärarbyten med mera. Med den forskning som pågår idag, där man undersöker generna i arvsmassan, hoppas forskarna kunna ställa diagnoserna tidigare. På så sätt kan man kanske underlätta läs- och skrivinlärningen för barnen redan när de börjar skolan (www.ki.se). Kan vi säga att detta är positivt för alla eller vem kommer diagnosen att gagna? Kan vi helt utesluta andra orsaker till elevens problem än de genetiska? Finns risken att eleven gömmer sig bakom sin diagnos, att den skrämmer och att eleven därför hämmas av sin diagnos? Åsikten att en diagnos kan stämpla barnet har varit aktuell ett antal gånger och det finns många som menar att en diagnos bara är av ondo, medan andra ser de vinster som kommer genom diagnosen. Eleven får den hjälp han/hon är i behov av i skolan, får tillgång till diverse hjälpmedel samt, förhoppningsvis, en förståelse till varför den inte kan lära sig
(Zetterqvist, 2000).
Vårt arbete är begränsat och kan inte ses som något allmängiltigt. De skolor vi besökte arbetar hela tiden på att utveckla och förbättra sin specialundervisning. Den stora frågan, som
framförallt rektorerna brottas med, är att få resurserna att räcka till för att tillgodose alla elevers behov. På så sätt kan man säga att resurserna styr undervisningens innehåll.
45
7. Referenser
Asmervik, Sverre & Ogden, Terje & Rygvold, Anne-Lise (Red) (1995). Barn med behov av särskilt stöd. Lund; Studentlitteratur.
Björk, Maj & Liberg, Caroline. (2004). Vägar in i skriftspråket. Stockholm; Bokförlaget Natur och kultur.
Dahl, Irene (1997). Orator verbis electris: Taldatorn en pedagogisk länk till läs- och skrivfärdighet. Umeå; Pedagogiska institutionen, Umeå universitet.
Ericson, Britta (2001) (red.). Utredning av läs- och skrivsvårigheter. Lund; Studentlitteratur. Euler, C. Von (1999). Dyslexi i belysning av forskning inom lingvistik, psykologi, genetik
och neurologi. Svenska dyslexiföreningens tidskrift Dyslexi 3/99.
Euler, C. Von (1995). Läsutveckling och dyslexi. Falköping; . Liber utbildning AB. Gummessons Tryckeri AB.
Evenshaug,O & Hallen, D (2001). Barn- och ungdomspsykologi. Lund; Studentlitteratur. Høien, T. & Lundberg, I. (1999). Dyslexi. Från teori till praktik. Stockholm; Natur och
Kultur.
Johansson, Bo & Svedner, Per Olov (2001). Examensarbetet i lärarutbildningen.
Undersökningsmetoder och språklig utformning. Uppsala; Kunskapsförlaget i Uppsala AB.
Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund; Studentlitteratur.
Lindell, C.G. & Lindell, S. (1996). Dyslexi – problem och möjligheter: En handbok om läs- och skrivsvårigheter för föräldrar och personal i skola och förskola Utbildningsförlaget:
Brevskolan.
Lundberg, Ingvar. (1998, nr 2). Ett sätt att närma sig definition av dyslexi. Tidskrift Dyslexiföreningen.
Lärarförbundet (2002). Lärarens handbok. Solna; Lärarförbundet. Pedagogiska Magasinet (2006 nr 4). Tidskrift. Lärarförbundet.
Persson, Bengt (2005). Elevers olikheter – och specialpedagogisk kunskap. Falköping; Elanders Gummessons.
Repstad, Pål. (1999). Närhet och distans – Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Rienecker, Lotte. (2003). Problemformulering. Stockholm: Liber. Stadler, Ester (1994). Dyslexi – En introduktion. Lund: Studentlitteratur. Trost, Jan (2001). Enkätboken. Lund; Studentlitteratur.
46
Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer. Elanders Gotab.
Zetterqvist Nelson, Karin (2000). På tal om dyslexi. Linköping; Linköpings Tryckeri AB.