Specialundervisningen på de båda skolorna ser olika ut. Skolan själv styr inte över den summa pengar de får från kommunen till speciallärartjänster och hjälpmedel för läs- och
skrivinlärning. En av skolorna har språket som sitt främsta mål och satsar på att alla som går ur årskurs ett skall ha knäckt läskoden. Skolan tar dessutom emot elever med grava
språkstörningar och har därför extra resurser som även kommer eleverna med läs- och skrivsvårigheter till godo. De tycker att de allmänt sett har goda kunskaper angående läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Skolan har gott om datorer med utbildad personal på
datorprogrammen. Vidare funderar de på att köpa in en Daisyspelare till skolan då de redan har en del inläst material för den här spelaren. Alla vi pratat med påpekar dock att resurserna aldrig är tillräckliga. Skolan har infört ett nytt system vad gäller specialundervisning.
Eleverna går till specialläraren för enskild, intensiv undervisning i åtta veckor. Under de här åtta veckorna tränas det som eleven behöver extra hjälp med. De har en förhoppning om att eleven skall uppnå vissa delmål efter åtta veckors intensiv undervisning hos specialläraren.
Den andra skolan, skola B, arbetar efter Reggio Emiliapedagogik. Där för de in mer praktiskt arbete och elevernas olika förmågor tas tillvara. Skolan är relativt nystartad och har inte ekonomi som tillåter inköp av dyra hjälpmedel. Skolan har endast en speciallärare på ca 160 elever. Detta leder till att elever står i kö för att få specialundervisning. Specialläraren gör diagnoser i klasserna varje termin för att ha koll på kunskapsnivåerna på skolan. De elever som har störst behov får hjälp först. Skolan satsar även här på de yngre eleverna men har inte satt som mål att de skall vara läskunniga efter årskurs ett. Rektorn på skolan känner sig trygg med sin personal vad gäller att både upptäcka och arbeta med elever som har läs- och
skrivsvårigheter/dyslexi.
Som forskningen visar av bland andra Euler (1999) och Lindell (1996) antyder vårt resultat att läs- och skrivsvårigheter/dyslexi är ett vanligt handikapp ute på skolorna idag. Synen på detta handikapp har varierat genom åren. Teorierna om orsakerna för handikappet har varierat allt ifrån medfödd ordblindhet till dålig skolmiljö och undervisning. Idag ser skolorna allvarligt på detta handikapp och de arbetar mycket i skolorna för att hitta de bästa
40
Lärarna på de båda skolorna anser att en stark orsak till läs- och skrivsvårigheter/dyslexi kan vara en fråga om omognad hos eleven. Därför vill skolorna avvakta och inte vara för snabba med en utredning innan eleven nått en viss mognadsnivå. De vill kunna utesluta andra bidragande faktorer till läs- och skrivproblemen såsom syn- eller hörselproblem, bristfällig undervisning, sen språk- och talutveckling eller att eleven inte fått den viktiga språkliga kommunikationen hemifrån sen späd ålder. Hemmet har en stark påverkan på hur elevernas språkutveckling framskrider. Enligt Piaget interagerar barnet hela tiden med sin omgivning och härmar det beteendet och språket som de har runt sig. Både det talade språket och det skriftliga språket är viktigt i barnets utveckling och eftersom de härmar det de ser och hör är det viktigt att de får se och höra båda delarna. Föräldrarna kan börja med att läsa sagor för sina barn på det sättet kommer de i kontakt med det skrivna språket (Evenshaug & Hallen, 2001). Hemmets betydelse har även våra vuxna informanter tagit upp under våra intervjuer med dem. Inom en snar framtid hoppas dock forskare ha kunnat hitta de ärftliga generna i hjärnan som ger läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Detta kommer att påverka hur tidigt en diagnos kan ställas och man har en förhoppning att kunna ställa rätt diagnos innan barnet börjar skolan (www.ki.se). För skolans del betyder detta att de från första skoldagen vet vad eleven har för diagnos och kan sätta in resurser från början. Detta ser inte alla lärare som vi kom i kontakt med som positivt, då en diagnos inte alltid hjälper eleven till rätt hjälp. Även Zetterqvist (2000) anser att en diagnos inte alltid är av godo. Enligt henne kan diagnosen bero på hur familjen ser på den och hur de behandlar barnet med diagnosen. Ser föräldrarna
diagnosen som en hjälp och inte behandlar sitt barn annorlunda kan diagnosen bli ett stöd för barnet i skolan och för hans/hennes utveckling.
En skola för alla är det genomförbart? Enligt Haug (i Persson, 2005) har inte en skola för alla slagit igenom så som det var tänkt från början. Han menar att alla lärare som utbildas bör få utbildning inom specialpedagogik. För att kunna möta elever som behöver extra stöd i klassrummet i stället för att ge dem enskild undervisning hs specialläraren. Enligt våra informanter är detta inte den bästa lösningen för eleverna. De menar att den enskilda
undervisningen är nödvändig för elevens språkutveckling. Den extra undervisningen som de behöver inom läs- och skrivutvecklingen är svår att genomföra i klassrummet även för en lärare med speciallärarutbildning. Eleverna själva anser att de lärt sig mer när de fått enskild undervisning då de ibland upplever sig som förbigångna i klassrummet. En skola för alla innebär att skolan ska möta alla eleverna på deras nivå. Eleverna skall få den hjälp de behöver med eller utan diagnos i skolan. Som vi fick höra så finns det elever som får vänta på den
41
extra hjälpen som de behöver, hur fungerar då uttrycket en skola för alla? Kan skolorna genom de individuella utvecklingsplanerna komma uttrycket en skola för alla närmare? En av våra informanter visade oss hur skolan tilldelas pengar av kommunen. Genom denna
kartläggning av varje enskild elev, kanske skolan kan organisera undervisningen så att resurserna kommer alla till godo. Som vi fick höra av skola A så har de ett nytt system där de arbetar efter mindre delmål och fördelar resurserna därefter. Eleverna får intensiv träning i åtta veckor och därefter görs en bedömning och eleverna får nya mål att uppnå.
På de båda skolorna som vi varit på så finns det en handlingsplan på hur de går tillväga med eleverna som har läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. I Lpo 94 står skrivet vad läraren skall göra för att eleverna skall nå sina mål i skolan, bland annat kan vi läsa att läraren skall vara
uppmärksamma och hjälpa elever som behöver särskilt stöd, utgå från varje enskild individs behov samt samverka med andra lärare i arbetet för att nå utbildningsmålen (Lärarförbundet, 2002).
Vad vi var ute efter i vårt arbete var hur vi arbetar med elever som har läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Vi hade en föreställning om att de elever som får
specialundervisning tycker att det är tråkigt att gå ifrån klassen och skulle hellre vilja vara kvar i den vanliga klassrumsundervisningen. Det visade sig att de eleverna som vi intervjuade endast hade positiva saker att säga om specialundervisningen. Det var framförallt där som de kände sig hemma och det var där hos specialläraren som de lärde sig. Föräldern till elev A märkte en stor förändring hos sin dotter när hon började få enskild undervisning hos specialläraren. Dottern fick bättre självförtroende och större tilltro till sitt lärande.
42