Storleken på säkerhetslagret kan bestämmas på två olika sätt beroende på vilken definition av servicenivå som används, se teorikapitel 3.3.2 Säkerhetslager. Det finns fördelar med båda definitionerna av servicenivå. Fördelen med SERV1 är att beräkningarna innefattar färre parametrar vilket gör beräkningarna enklare. En nackdel med SERV1 är dock att behovet av säkerhetslager tenderar att överskattas. SERV2 är teoretiskt bättre än SERV1 men även denna definition lider av brister. SERV2 kan vara svårare att implementera i verksamheten då den innehåller fler parametrar och är svårare att förklara. Dessutom är beräkningarna komplicerade och beror av kvantiteten med vilken det blir brist. (Oskarsson, et al., 2006) Författarna har därför valt att använda sig av SERV1.
Givet definitionen av säkerhetsnivå som sannolikheten att få brist under en lagercykel (SERV1) beror säkerhetslagrets storlek på standardavvikelsen hos efterfrågan och ledtiden samt säkerhetsfaktorn varför dessa parametrar behövde beräknas.
Variationer i efterfrågan under ledtiden är en kombination av osäkerhet i efterfrågan och osäkerhet i ledtid, se teorikapitel 3.3.2 Säkerhetslager (Oskarsson, et al., 2006). På grund av utseendet på den studerade verksamheten är det komplicerat att mäta ledtider och därmed svårt att beräkna ledtidens standardavvikelse. Problemet bottnar i att det ibland läggs en order till leverantör med ett önskat leveransdatum som ligger längre fram i tiden än artikelns faktiska ledtid vilket gör det omöjligt att identifiera vad orsaken till variationer i ledtiden är. Detta är alltså ingen parameter som Saab har möjlighet att mäta varpå osäkerhet i ledtid kommer utelämnas ur studien. För att möjliggöra kvantitativa beräkningar antogs det i denna studie att standardavvikelsen enbart beror på efterfrågans standardavvikelse per tidsenhet och att ledtiden är konstant.
57
Efterfrågans standardavvikelse per tidsenhet beräknades genom att utgå från förbrukningen på årsbasis utifrån det tidsperspektiv som beskrivs i kapitel 5.5.1 Tid för kvantitativ
datainsamling. Hur stort tidsspann historisk data ska hämtas från är en avvägning mellan
den mängd data som krävs för att ge tillförlitliga resultat och hur mycket data som går att ha utan att riskera att den blir utdaterad. Utifrån denna avvägning har författarna i samråd med gruppen för verksamhetsutveckling på Saab valt att använda tre år som tidsspann, något som inte var möjligt fullt ut enligt resonemang i kapitel 5.5.1 Tid för kvantitativ
datainsamling.
När efterfrågans standardavvikelse per tidsenhet bestämts beräknades efterfrågans standardavvikelse under ledtiden genom att multiplicera efterfrågans standardavvikelse per tidsenhet med roten ur ledtiden enligt Formel 4 i kapitel 3.3.2 Säkerhetslager. Ledtiden var även i detta fall omräknad till årsbasis.
Den förväntade efterfrågan under ledtid beror av två variabler; förväntad ledtid och förväntad efterfrågan per tidsenhet. Den förväntade ledtiden för samtliga artiklar fanns registrerat i affärssystemet och hämtades därmed därifrån. I systemet finns både interna ledtider mellan Saabs olika lager och externa ledtider från leverantören till Saab. Då endast de externa ledtiderna var aktuella för att skapa beställningspunktssystemet sorterades de interna ledtiderna bort. Inköparna skriver manuellt in ledtiden i systemet när en ny artikel skapas och har sedan som uppgift att se till att ledtiderna stämmer. Ofta hinns detta inte med vilket gör att ledtiden ibland inte stämmer fullt ut.
För den förväntade efterfrågan per tidsenhet användes samma utdrag ur systemet för förbrukningsvolym under den definierade tidsperioden enligt kapitel 5.5.1 Tid för kvantitativ
datainsamling som användes vid klassificeringen. Utifrån historisk data räknades sedan ett
medelvärde för efterfrågan per år fram. Då ledtiden i affärssystemet har registrerats i dagar måste den räknas om till år för att samma tidsenhet på efterfrågan och ledtiden krävdes för att kunna besvara delfrågan.
Säkerhetsfaktorn kompenserar för variationerna i efterfrågan under ledtiden och bestäms utifrån den önskade servicenivån för den fördelning vilken efterfrågan antas ha (Mattsson, 2011). I denna studie antas efterfrågan följa en standardiserad normalfördelning varpå säkerhetsfaktorn kommer bestämmas utifrån denna fördelningsfunktion. Studiens författare jämförde reservdelarnas data med ett antal kända fördelningar, bland annat Normalfördelning, Poissonfördelning och Gammafördelning, utan att finna någon bra matchning. Att ta fram en empirisk fördelning utifrån insamlad data var inte möjligt att genomföra med någon statistisk säkerhet på grund av reservdelarnas låga förbrukning och den begränsade tidsperioden på drygt två år som det nuvarande affärssystemet har använts. Då ingen av de undersökta fördelningarna utmärkte sig som en bättre matchning med datamaterialet så valdes normalfördelning på grund av dess lätthanterliga egenskaper vilket gör den lätt att arbeta med. Den servicenivå som Saab använder är 90 %. Även om Saab mäter sina servicenivåer på ett annat sätt än teorin förespråkar enligt kapitel 2.5 Dagens
58
mätetal önskar Saab ha artiklarna i lager i nio fall av tio varför beräkningen av
säkerhetsfaktorn kan göras efter den teoretiska modellen.
Ett tydliggörande av den metod som används för att beräkna beställningspunktens storlek finns i Figur 16 nedan.
Figur 16 - Delfrågorna som besvarar frågeställningen om beställningspunktens storlek
Nästa steg i uppgiftspreciseringen är den tredje frågeställningen om orderkvantitet. 5.5.4 Partiformning
Enligt diskussionen i kapitel 4.3 Nedbrytning av syfte är partiformning ett område som behöver undersökas djupare. Huvudfrågeställningen inom partiformning är följande:
Frågeställning: Vilken orderkvantitet ska beställas när lagernivån hos en artikel når
beställningspunkten?
När en artikel ska köpas in vid kundbehov eller lagerplanering måste kvantiteten bestämmas. Vilken metod som är mest lämplig varierar mellan artiklar och lagerstyrningssystem. Jonsson och Mattsson (2005) skriver att orderkvantiteter bör bestämmas genom att optimera summan av lagerhållningssärkostnaderna och ordersärkostnaderna, se Figur 4 i kapitel 3.3.3
Partiformningsmetoder. Utformningen av lagerstyrningssystemet i denna studie inleddes
med en dubbel-ABC klassificering, varpå artiklarna grupperades för att lagerstyrningen skulle kunna ske på samma sätt. Därmed väcktes frågan om vilken partiformningsmetod som skulle användas för respektive grupp.
Delfråga 8: Vilken metod för att beräkna orderkvantitet ska användas för respektive grupp?