• No results found

Hur upplever volontärerna de stödsökande kvinnorna?

Volontär 2: kvinna nära medelåldern med erfarenhet av incest, från organisationen Rise

7.1 Hur upplever volontärerna de stödsökande kvinnorna?

Under denna rubrik, så har jag valt, att analysera resultatet med stöd av tidigare forskning, samt med studiens teoretiska referensram. Detta med fokus på, hur volontärerna själva beskriver deras upplevelse av de stödsökande kvinnor som de möter i sina organisationer.

Båda volontärerna i studien beskriver under sina intervjuer, att de stödsökande kvinnorna som de möter i arbetet som volontär, är väldigt rädda i början. Speciellt innan själva kontakten med organisationerna har etablerats. Samtidigt så upplyser en, av volontärerna att de stödsökande kvinnorna bär på en enorm styrka inom sig, trots rädslan efter övergreppen.

Teoretikern Nils Christie (2001, s. 48) menar i sin teori kring det idealiska offret, att ett idealiskt offer är svagt i jämförelse med gärningsmannen, och att offret i sig är beroende av den idealiske gärningsmannen, för att själv kunna existera, som ett idealiskt offer.

Volontärernas beskrivning av de stödsökande kvinnorna, utgör således en korrekt bild av Christies (2001), det idealiska offret. Genom att, som volontärerna i studien beskriver att de själva upplever de stödsökande kvinnorna som rädda, vilket gör att de stödsökande kvinnorna erhåller en del i den legitima statusen som offer har som egenskap, och där Christie menar att en egenskap för ett idealiskt offer, är att vara svagt (ibid). Att vara rädd, är en svaghet i sig och utgör således en egenskap för Christies teori kring det idealiska offret (se Christie, 2001).

En av volontärerna i den här studien beskriver även att majoriteten av stödsökande kvinnor som de möter i organisationen, besväras av dåligt självförtroende, dålig självkänsla, dålig kroppskännedom, tillitsproblem, trygghetsproblem, närhetsproblem, samt relationella

40 problem. Tidigare forskning syftar på att sexövergrepp vid tidig ålder kan relateras till större psykologisk dysfunktion vid vuxen ålder (Cutajar et al. citerad i McElroy, 2016). Studier har även visat att utvecklingen för PTSD, depression, dissociation, beteendeproblem, särskilt ångestsjukdomar, kompromissade interpersonella relationer, personlighets sjukdomar, missbruk, självmordstankar, sexuellt inriktat beteende, sexuell dysfunktion, högrisk för sexuellt beteende, samt ätstörningar hos kvinnor med erfarenhet av incest utvecklar (ibid).

Med den utgångspunkten kring den befintliga forskning som jag har tagit del utav, så beskriver forskaren Stroebel (2012, s. 177) i sin studie att man har funnit likheter mellan kvinnliga incestoffer och kvinnor utan erfarenhet av incest, men med andra sexuella övergrepp.

Att de båda grupperna som undersöktes i Stroebels studie uttryckt sig emotionellt,

destruktivt, haft psykisk ohälsa, är separerad från ena eller båda föräldrarna samt känslan av skam inför att öppna sig för andra gällande övergreppet.

Sammanfattningsvis så går det av ovanstående del i analysen, att förstå resultatet, där volontärerna beskriver de stödsökande kvinnorna, som rädda och utsatta. Att dessa kvinnor även kan kopplas till Christies idealiska offer, där han menar att själva offret bland annat är svag i jämförelse till förövaren, och därmed erhåller en legitim status som ett offer (Christie, 2001).

Vidare kan detta resonemang i sin tur förstås, genom en tidigare presenterad forskning, som menar att kvinnor, som utsätts för incest, känner skam inför att berätta för andra om själva övergreppet (Stroebel 2012).

Som tidigare nämnt, i teoretikern Christies det idealiska offret (2011), kan man i sin tur se sambandet mellan, volontärernas beskrivning av kvinnornas rädsla, och den tidigare

forskningen för den här studien. Detta innebär i sin tur att stödsökande kvinnor normalt sett känner skam inför sin omgivning, gällande övergreppen. I vidare betydelse så är rädslan som kvinnorna upplever roten som hämmar dom, kring i modet att berätta om övergreppen. Detta i sin tur tyder på den svaghet som Christies teori menar är en del av den egenskap som

beskriver ett idealiskt offer (ibid).

41 7.2 Hur upplever volontärerna fäder som utsätter sina barn för incest?

Under denna rubrik så har jag valt, att analysera resultatet, genom samma struktur, som föregående indelning. Fokus kommer att grunda sig på fäder som väljer att utsätta sina barn för incest.

Den första volontären, har i resultatdelen, beskrivit sin syn på bilden av förövare som en person, som kan ha motsatta personliga egenskaper, i förhållande till varandra. Detta innebär att det därmed inte finns någon specifik egenskap hos de fäder som utsätter sina döttrar för incest. I intervju med volontären, så beskrivs förövaren som både elak och iskall psykopat, men samtidigt kan en annan förövare istället bli vän till barnet först, genom att skapa vänskapliga relationer till barnet. Detta beteende har förövaren för att barnet inte ska förstå vad det är som den kommer att utsättas för och för att försöka eliminera bilden av sig själv som gärningsman. På så sätt försöker förövaren komma undan genom att minimera bilden av offret som stärks i förhållande till bilden av gärningsman enligt Christie (2001). Det idealiska offret behöver och skapar den idealiska gärningsmannen (ibid).

Dessa två karaktärer är beroende av varandras existens enligt Christie (2001, s. 54), som även menar, att ju mer idealiskt ett offer är, desto mer idealisk blir gärningsmannen, i förhållandet till sitt offer. Christie gör även gällande att inte alla gärningsmän och förövare behöver vara idealiska gärningsmän, vilket i sin tur kan förklara förövarens olika egenskaper som beskrivs av volontären i den här studien (Christie 2001, s. 55).

Volontären beskriver även den andra bilden av förövargestalten som en vän till barnet, där barnet inte riktigt förstår vad som håller på att ske, och där barnet inte heller är rädd för förövaren. Förövaren framstår då inte som någon farlig idealisk gärningsman, och passar därmed inte heller in på Christies (2001) teori om en idealisk gärningsman. Genom att inte skrämma barnet och på så vis inte göra barnet till ett idealiskt offer (ibid). Således blir inte heller den typen av förövare en, enligt Christies teori en idealisk gärningsman. Med Christies (2001) teori om offer och förövare, kan förövaren utifrån volontärens beskrivning, både vara idealisk gärningsman och icke idealisk gärningsman, i relation till barnet, trots att gärningen i sig är densamma.

Den vanligaste incest formen, är den som sker mellan far och dotter (Aylwin, & Reddon 2016, s. 1128). Sexuella övergrepp på barn kan visa sig ha både kortvariga och långvariga effekter på barnets känslomässiga och kognitiva utveckling. Detta kan i sin tur medföra

42 skadliga konsekvenser i barnets vuxna liv (Aydin, Akbas, Turla, & Dundar 2016, s. 418). Två negativa effekter som Aydin (2016) beskriver i sin forskning gällande vad sexuella övergrepp på barn kan medföra, är bland andra depression och posttraumatiskstressyndrom (ibid).

Intressant att ta hänsyn till vid denna studie är även att kvinnor som inte utsatts för incest och andra sexuella övergrepp har större likheter av psykologiska konsekvenser, med kvinnor som utsatts för incestövergrepp, än med de kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp som

exkluderat incest i övergreppet (Stroebel 2012, s. 177).

Det hela kan sammanfattas som att, kvinnor som har erfarenhet av incest, både kan vara idealiska offer men även inte idealiska offer. Beroende på hur relationen med förövaren ser ut och om förövaren själv är idealisk förövare eller inte (Christie 2001, s. 59).

Enligt tidigare forskning om inceststudier, så har majoriteten incestförövare ett

alkoholmissbruk (Barnard 2016, s.132). Men då den första volontären under intervjun uppgivit att, hennes pappa inte missbrukade alkohol, så kan man därmed se ett kännetecken på att förövare kan ha olika egenskaper. Detta stämmer in på Christies teori, om att förövaren som person, inte har en enhetlig egenskap, vilket innebär att en förövargestalt inte heller är enhällig, utan att förövaren kan variera i sätt och karaktär. Med bakgrund av volontärens beskrivning av förövare, och Christies teori om en idealisk gärningsman, samt tidigare

forskning om incest, så tyder det på att det inte finns någon riktig enhetlig, och sammanhållen beskrivning av fäder som begår incestövergrepp. Denna del i analysen ger svar på att en förövare som begår incest kan ha olika karaktärer, och även utifrån volontärens beskrivning på sitt perspektiv kring bilden av förövare. Dock är det inte uteslutet att alkoholmissbruk enligt studier kan vara en stor faktor till att fäder förgriper sig på sina döttrar (ibid s.132).

Intressant är inom incesttemat, då forskning till den här studien påvisat att döttrar är vanligast förekommande som utsatta, och att far- och – dotter-incest är den mest upplysta formen inom ämnet (Stroebel 2012) så kan man diskutera ämnet ur ett maktperspektiv, där dottern är underordnad pappan. Detta i sin tur kan leda vidare till att tala om denna form av incest ur ett genusperspektiv som lyfter upp könsroller inom temat. Ur ett genusperspektiv så framgår det tydligt att incest som studeras här är tydligt könssegregerat, samt ur maktperspektivet på patriarkalisk nivå där fäder förgriper sig på sina döttrar, avspeglar den genusroll och visar utifrån volontärernas beskrivning den könsmaktsordning som incest besitter. Att volontärerna själva i den här studien inte lyft fram sina svar kopplade till ett maktperspektiv eller

genusperspektiv där dom själva påvisar könssegregationen, kan vara att dom själva

43 fortfarande är under läkning samt har ett subjektivt förhållningssätt till ämnet. Som Aydin, Akbas, Turla, & Dundar (2016, s. 418) påvisat i sin studie så kan incest ge följder som finns med hela vägen, även upp i kvinnans vuxna liv. Incest har inte visat sig vara ett lätt ämne att tala om, speciellt om man själv blivit utsatt. Detta kan ha medfört att volontärerna inte talat om ämnet under denna intervjudel, där dom fått beskriva förövare, ur något perspektiv alls, än deras eget perspektiv som stödjare och samtidigt erfaren av övergreppet. Att tala om förövare med dessa volontärer har varit att tala om bland andra deras egna pappor och upplevelser.

Volontärerna relaterar inte till ämnet som en objektiv person som försöker få ett grepp om ämnet. Därmed har dom inte relaterat bilden av förövare till något teoretiskt perspektiv än sin egen uppfattning om och perspektiv på bilden av förövare.

Related documents