I ungdomsåren sker den största utvecklingen av en individs identitet. Som tidigare nämns består individens identitet av komponenter så som kön, etnicitet, personlighet och sexuell läggning. Den sexuella identiteten fortsätter att utvecklas i takt med att individen är nyfiken på att testa nya saker och utvecklingen är en ständigt pågående process. Med grund i att hjärnan inte är fullt mogen förens i 25 års åldern saknar ungdomen exempelvis förmågan att fullt ut kunna göra riskbedömningar, ha kontroll över sina impulser och hantera sina känslor (Hwang et al., 2018; Hwang & Nilsson, 2019). Det kan därför konstateras att ålder är en viktig faktor för att en individ ska förstå och kunna avgöra vad som menas med risk och riskbeteende online, och det är stora skillnader mellan hur vuxna och barn eller ungdomar tänker kring detta. Att inte kunna uppfatta risker eller ha ett riskbeteende online är direkt relaterat till risken att bli utsatt för grooming online. Det handlar till exempel om att ungdomen inte förstår möjliga konsekvenser med sitt eget beteende eller att de blir utsatta för sexuella övergrepp, vilket kan relateras till att ungdomen experimenterar med sin sexuella identitet (Altuna et al., 2020; Schoeps et al., 2020).
I en studie genomförd av Whittle et al. (2015) framkommer det att i de yngre tonåren söker både flickor och pojkar efter sätt att utveckla och utforska sin sexuella identitet, vilket konstateras medföra att de är särskilt sårbara i relation till grooming online (a.a.). Resultatet i föreliggande studie indikerar att flickor utsätts för grooming online i större utsträckning än pojkar. Det medför att kön är en variabel att ta i beaktning och som kan komma påverka risken för att barn och unga blir utsatta. Majoriteten av offren som utsattes för grooming online var exempelvis flickor i den studie som genomfördes av Van Gijn-Grosvenor och Lamb (2021).
34
Majoriteten av de som utsätts för grooming online är också i 15–16 årsåldern, vilket gör att även ålder är en faktor som har inverkan på risken att utsättas för grooming online (Villacampa & Gómez, 2017). Peris Hernándes et al (2021) poängterar i sin studie att barn och unga, framför allt i åldrarna 12–16 år, riskerar att bli utnyttjade sexuellt online då de i denna period utvecklar sin sexuella identitet. Att utveckla sin sexuella identitet online kan exempelvis ske i form av att ungdomen använder sig av sexting. Utöver faktorer såsom kön och ålder, har även den fysiska platsen som barnet befinner sig på vid tiden för övergreppet visat sig vara av relevans. Vilket även påvisas i en studie av Joleby et al. (2021), där resultatet konstaterar att de flesta barn och unga utsätts för grooming online medan de befinner sig i hemmet.
Utöver ålder, kön och den fysiska platsen som barnet eller ungdomen befinner sig på finns även andra riskfaktorer som kan relateras till risken för att utsättas för grooming online. Individens eget beteende online, exempelvis ett så kallat riskbeteende, kan även det vara en faktor som i kombination med andra faktorer medför att risken för att bli utsatt ökar. Resultatet i föreliggande studie visar exempelvis att barn som har bristande impulskontroll, saknar konsekvenstänk och samtidigt uppvisar ett normbrytande beteende med större sannolikhet skickar och tar emot erotiska bilder utan någon eftertanke (Greene-Colozzi et al., 2020). Vidare visar resultatet i föreliggande studie på att de olika professionella aktörer som barn och ungdomar möter i sin vardag skulle kunna utgöra en riskfaktor, eftersom det framkommit att den professionelle många gånger saknar adekvat utbildning och kunskap kring grooming online. Resultatet indikerar att detta bland annat beror på att det saknas kunskap om och kring hur professionella aktörer ska bemöta barn och unga som misstänks vara utsatta för grooming online (Van Gijn-Grosvenor & Lamb, 2021; Lindenbach et al., 2021; El-Asam et al., 2021; Gámez-Guadix et al., 2018). Att exempelvis handläggare på socialtjänsten saknar adekvata kunskaper kan innebära att implementeringen av insatser blir felaktiga eller att de barn som är utsatta för grooming online inte upptäcks. De bristande kunskaperna kan även medföra att offren inte får det stöd eller bemötande som de är i behov av.
De två faktorerna, barnets eller ungdomens eget riskbeteende samt de professionella aktörernas bristande kunskap, är att ses som riskfaktorer var och en för sig. Att kombinera dessa med varandra blir en dubbel utsatthet för barnet eller ungdomen och risken för att bli utsatt för övergrepp online anses därmed öka. De yrkesverksamma aktörerna som möter barnen och ungdomarna på daglig basis behöver i allra högsta grad ha insikt i och förutsättningar för att lyfta diskussioner om hur barn och unga bör agera på internet, vilket även konstateras i en studie genomförd av Peris Hernándes et al. (2021). Det är med grund i detta av stor vikt att de som på något vis möter barn och ungdomar i sitt yrkesutövande har kunskaper om fenomenet och riskfaktorer kopplade till grooming online. El-Asam et al. (2021) påvisar exempelvis i sin studie att det finns brister i samverkansprocesser mellan professionella aktörer. Eftersom att grooming online är att ses som ett växande samhällsproblem är det viktigt att samverkan mellan olika myndigheter såsom skola och socialtjänst, behöver fungera för att problemet ska kunna förebyggas på ett effektivt sätt. Det framkommer i SoL 5 kap 1 § att socialnämnden ska verka för att barn och unga växer upp under trygga levnadsförhållanden. Vidare framkommer det att socialtjänsten har ett särskilt ansvar att förebygga och aktivt arbeta med att motverka att barn och unga utsätts för våld (SOU 2014:49). Om samverkan fungerar så kan det tänkas underlätta arbetet för enskilda handläggare på socialtjänsten när det kommer till att fatta beslut i linje med barnets bästa i de ärendena som rör denna typ av övergrepp.
Resultatet i föregående avsnitt visar även att en uttalad riskfaktor för att bli utsatt för grooming online är när barnet eller ungdomen redan befinner sig i någon form av utsatthet offline. Att barn och unga lever i olika former av utsatthet offline är inget nytt, men i tidigare studier har
35
forskare kunnat dra slutsatsen att utsatthet offline ökar risken för att barn och unga även blir utsatta för övergrepp online (Shannon, 2008; Altuna et al., 2020; El-Asam, 2018; Joleby et al., 2021). Det framkommer exempelvis i studien gjord av Joleby et al. (2021) att de barn och ungdomar som har problem i skolan eller med vänskaps- och familjerelationer har ökad risk för att bli groomade online. Den ökade risken handlar framför allt om en kombination av att som barn och ungdom ha en bristande riskuppfattningsförmåga, vilket innebär att de har svårt att uppfatta de faror som kan uppstå i samband med användning av digital teknik, samtidigt som de har problematiska relationer i sin tillvaro offline (a.a.). Det kan därför antas att det finns olika riskfaktorer som i relation till varandra förstärker eller ökar risken för att barn och unga utsätts för grooming online. Resultatet av Joleby’s et al. (2021) studie indikerar även att de som löper störst risk för att utsättas för grooming online är tonårsflickor med låg självkänsla och som har en problematik med relationer till vänner eller familj.
Grooming online beskrivs vara en process (Whittle et al., 2015) och därför är det svårt att uttala sig om eller konstatera att vissa riskfaktorer alltid eller aldrig påverkar varandra(a.a.). Under föreliggande studie har det identifierats att det förekommer ett samband mellan vissa riskfaktorer som tillsammans förstärker risken för att utsättas för grooming online. Det framkom till exempel att det finns riskfaktorer som i vissa fall förstärker varandra, medan de i andra fall inte gör det. En sådan faktor är exempelvis könstillhörigheten, då den ibland förstärker risken för utsatthet medan den i andra situationer inte påverkar risken alls. Det framkommer således att huruvida riskfaktorer förstärker varandra eller ej oftast är situationellt och kontextuellt påverkat.