Identitetsskapande av ämbetsrollen

En vanlig uppfattning är att arkiv har en lite osynlig närvaro, något som också över-förs på statusen av nationens arkiv och den tillhörande arkivarieposten. På frågan om informanterna finner sitt ämbete över- eller underskattas i relation till andra ämbeten på nationen, uttrycker Informant 4:

Ja jag tycker ju att det är det viktigaste ämbetet. Och det är jag ensam om att tycka. Jag tycker det underskattas av alla på nationen. Ingen annan inser vad vi gör eller varför det är viktigt. Ingen förstår det, det är bara vi själv. Men med åtanke på den historia och research som det finns här [i arkivet] så är det mycket konstigt.69

Informant 5 upplevelser ligger i samma linje då hen säger att arkivarieposten ”är väl lite åsidosatt men jag tänker att det är bättre att det inte är så många som känner till det och de som känner till det förstår vad det innebär att söka det”.70 Dessa två informanter lyfter i sina svar synen på ämbetet av andra nationsmedlemmar, där de uttrycker att arkivarieämbetet är ett anonymt och underskattat ämbete bland andra nationsmedlemmar. De menar att andra medlemmar inte förstår vikten av arkivet och vilken betydelse det har för nationen. Detta är något som även kan ses i det civila samhället, där arkiv ofta är okända och kunskapen av arkiven och deras syfte inte ingår i en allmänbildning. Informant 1, 2 och 3 fokuserar mer på hur ämbetet och deras insats i ämbetet bedöms av kuratel och ämbetsmännen på sin nation. De uttrycker att de varken är över- eller underskattade, men att det finns en viss för-väntan på deras arbete. Andra ämbetsmän och kuratel vet var informanterna finns, men kräver inte mycket av dem. Informant 1 nämner att ”[i] allmänhet förväntar folk inte så mycket för det är sådant osynligt ämbete. Men de som känner till arkivet och hör av sig förväntar sig nästan att det ska vara som en databas.”71

Det kan tolkas som att informanterna är överens om att deras ämbete är un-derskattat, relativt okänt eller opopulärt inom nationsvärlden. Det uttrycker även en likgiltighet då de inte upplever några specifika krav på sin roll, vare sig från med-lemmar eller från kuratelet. Informant 4 nämner att ämbeten som berör den dagliga verksamheten, såsom café- eller klubbämbeten, verkar mer populära bland studen-terna. Detta leder till att det oftast är de som faktiskt är intresserade av arkivet och

69 Informant 4. 70 Informant 5. 71 Informant 1.

har någorlunda koll på arkivets funktion som väljer att söka. I och med att det inte är ett populärt ämbete jämfört med andra ämbeten på nationen med hög omsättning, får arkivarierna sitta en längre tid, vilket bidrar till att de kan fördjupa sin identifi-ering med yrkesrollen som arkivarie. Mindre omsättning på folk bidrar även till att arkivarien utvecklar god översikt av arkivet, vilket gynnar arkivet (om det är en arkivarie som faktiskt utför sitt arbete väl) då en viss strukturerad ordning upprätt-hålls. Detta möjliggör även för arkivarien att utföra större projekt under en längre tid, således har en positiv påverkan på arkivet och det långsiktiga bevarandet av nationens historia. Det kan ses som en viktig aspekt för arkiv i den enskilda sektorn att kunna belysa föreningens historia för efterkommande generationer.

Trots att ämbetet är relativt anonymt i jämförelse med andra ämbeten på nat-ionen, understryker arkivarierna att de ändå kan känna sig åhörda av kuratelet. In-formant 3 uttrycker:

Åhörd, absolut. Det är jag, jag är nästan förvånad när nationen som har sådan resursbrist som [hens nation] ändå är öppna för förslag när det gäller förändringar. Jag har kommit med flera olika förslag under min tid, vi borde göra det här, vi borde göra så här, vi borde ändra till det här det är bättre osv. Det har liksom alltid mötts med sådan extrem positivitet även om det i praktiken kanske inte har hänt saker så snabbt.72

De andra informanterna håller med om detta och anser att de blir åhörda samt att kuratel och styrelsen tar i åtanke de förslag som de framför. Sådant bekräftar deras identitet i arkivarieposten då de får gehör för det arbete de utför och får dem att känna sig relevanta och tas på allvar i deras arbete. Genom uppskattning fördjupas en persons identitet inom den sociala aspekten då hen blir en del av den sociala gemenskapen som vidare skapar den föreställda gemenskapen för identifieringen.73

För att skapa en identitet eller identifiera sig med en viss gemenskap bör det finnas egenskaper som reflekterar identiteten. Egenskaper som International Council of Archives nämner att en arkivarie ska ha är intresse för historia, ordning-samhet samt serviceinriktning74. Informant 5 menar att en arkivarie och nationsar-kivarie bör följande egenskaper:

72 Informant 3. 73 Säljö (2000), s. 46.

Jag tycker att ordningssinne är viktigt, det är väl nästan alla arkivariers största vapen. Men någon som är lite lösningsinriktad är också viktigt. Det är inte alltid så lätt att hitta plats för allting. Så man måste vara fyndig.75

Informant 3 är inne på samma spår, men betonar även att det är viktigt att vara flexibel och att se över sitt arbete:

Ja som sagt med arkivarieposten behöver du vara noggrann, du behöver vara den personen som aktivt kan dubbelkolla arbetet medans du gör det så att säga … man måste vara kapabel att tänka utanför ramarna lite också. För oftast så som arkivarie jobbar du ändå med vad som är organiserat av människor och det är mänskligt att fela, så även de flesta arkiv har någon form av problem eller svaghet i sådant som är organiserat.76

Överlappande egenskaper som informanterna därmed uttrycker att en arkivarie och specifikt en nationsarkivarie bör ha är: ordningssinne, strukturerad, lösningsinrik-tad, ett genuint intresse av arkiv samt att ha koll på nationens verksamhet. Vidare ska den beakta att det är handlingar som är skapade av andra människor och det således kan finnas brister i materialet som bör uppmärksammas. Därmed stämmer informanternas tankar överens med de egenskaper som International Council of Ar-chives lyfter om arkivarieyrket, samt de generella egenskaper som betonas inom branschen. Att ha förståelse för den verksamhet som arkivet är kopplat till ses också som en god egenskap då ordning och förteckningsarbetet lättare utförs när arkiva-rien vet var saker och ting ska förtecknas och placeras. Samtliga informanterna upp-lever att de innehar dessa egenskaper. Detta visar att de hämtar inspiration från både de kunskaper som de själva innehar och den bild de har av vilka egenskaper en arkivarie bör ha.

Trots att nationsarkivarierna inte har ett traditionellt kollegium – som det besk-rivs i teorin – att lära sig från, har de fått insikt i de egenskaper som gynnar arbetet genom att själv arbeta med arkivet. Det är alltså i det fysiska arkivrummet som en stor del av lärandet av yrkesidentiteten sker. Arkivet som plats är därmed en väsent-lig del i nationsarkivariernas yrkesidentitetsutveckling. Arbetet som sker inne i ar-kivet är betydande för processen.

Vidare svarade informanterna på frågan om de ställer några krav på sig när det kommer till det arbete de vill utföra i arkivet. En sådan fråga ställs för att undersöka om kraven informanterna ställer på sig själv är något som bidrar till den

75 Informant 5. 76 Informant 3.

identifiering av yrkesrollen som arkivarie, samt om de inkluderar de uppgifter som ingår i arkivarierollen. Informant 1 berättar bland annat att hen arbetar med ett spe-cifikt projekt: ”[m]ålet är att förteckna det 1900-tals materialet som finns i arkivet genom att använda det allmänna arkivschemat och sen deponera det på Carolina Rediviva så att det kommer dit tillsammans med det äldre materialet”.77 Även in-formant 5 har ett specifikt projekt som hen vill genomföra under sin tid som nat-ionsarkivarie:

Jag skulle vilja bevara bildsamlingen på ett annorlunda sätt. Just nu är det ett förgängligt arkiv delvis för att vi har hyllor. Men det är svårt att hitta i dom och det är liksom man borde kanske fråga styrelsen om man får gallra lite. För att det finns väldigt mycket bilder men ingen som vill titta på dom. Jag vill också arbeta med en deponering till Carolina Rediviva för vi har jättemycket gammalt material och vi skulle behöva ha mer plats.78

Informant 3 har däremot inte ett specifikt mål eller projekt som hen vill genomföra. Informant 2 vill bara se till att arkivet har struktur och ordning när hen väl lämnar över det till någon annan. I likhet uttrycker Informant 4, som under sin första tid som nationsarkivarie genomförde ett stort projekt där hen ordnade upp hela arkivet som tidigare var dels oförtecknat och inte hade någon standardisering i den dåva-rande förteckningen, att nu vill hen bara se till att det fortsätter vara ordning och i toppskick tills det att hen överlämnar arkivet toppskick till nästa arkivarie.

Det går alltså att utröna har diverse krav och planer om projekt som att infor-manterna har eller vill genomföra under sin tid som nationens arkivarie. Främst vill de förbättra arkivets struktur. Detta visar att de är måna om att arkivet ska vara väl omhändertaget, välordnat och lätt att hitta i för att förenkla det för sig själv, sina nationsmedarbetare och sina efterträdande. Därmed förstår informanterna att det finns en standard i arkiv och att utifrån bevarandeaspekten är det viktigt att hålla ordning i arkivet. Standarder gör arkivet tillgängligt och lättarbetat för efterkom-mande nationsarkivarier eller nationsmedlemmar. Informanterna har skuggat egen-skaper som finns för arkivariers yrkesidentitet. Det har den förståelsen att materialet i arkivet är värdefulla och att de håller en viktig del i nationens historia. Detta be-tyder då att de har en av de egenskaperna som identifierar yrkesidentiteten. Trots att de inte är yrkesprofessionella arkivarier, tar de efter de tankesättet som är vanliga

77 Informant 1. 78 Informant 5.

inom yrkesidentiteten som arkivarie, det vill säga att bevara och hålla ordning på material som kan komma att vara viktiga i framtiden.

Informanterna får diskutera (den självklara frågan) om de identifierar sig som en arkivarie. Informant 1 uttrycker:

Alltså jag ser mig ju först och främst som arkivarie i och med att jag är det till professionen, men det har sina rötter här i [nationsarkivet] och med att det var mitt ämbete som arkivarie som ledde till valet att utbilda mig till arkivarie. Så på nåt vis så var det ju en stark del av min identitet.79

Informant 5 svarar, ”Ja det tycker jag. Jag har stolterat med det.”80, och Informant 3 säger:

Jag identifierar mig som nationsarkivarie. Det är någonting som jag skriver i mitt CV och så också som en liten sidenote och jag skulle definitivt säga att det är något jag tar stolthet över just för att jag gör det och jag gör det bra.81

De andra informanterna uttrycker även att de identifierar sig som arkivarie.

Informanternas svar speglar att samtliga identifierar sig som arkivarier och att de upplever en viss stolthet i det, vilket är en viktig aspekt när det kommer till yr-kesidentitet. En överraskande aspekt är dock hur informant 5, som började arbeta som nationsarkivarie för knappt tre månader sedan, redan identifierar sig som arki-varie. Att informanterna identifierar sig som arkivarie ter sig naturligt. Att de såle-des skuggar yrkesidentiteten för arkivarier kan bero på att de ser sig själva som arkivarie, trots att de inte är en arkivarie på en yrkesprofessionell nivå. Genom sitt ämbete arbetar de med nationsarkivet och titeln som nationsarkivarie bidrar till identifiering av befattningen som arkivarie. Detta påvisar att det går att identifiera sig som arkivarie utan att ha en professionell roll som arkivarie, vilket blir intressant om det kopplas med den tvetydigheten i benämningen av arkivarie. Samma förete-else skulle exempelvis inte ske inom professionen sjuksköterska. Titeln sjukskö-terska fastställs enbart när en person är utbildad till sjukskösjukskö-terska. Således råder blandning av att benämningen arkivarie inte har en specifik och tydlig koppling till den professionella yrkesrollen, samt att benämningen är såpass bred att den inklu-derar både den professionella rollen och den ideellt drivna rollen. Det är därmed det

79 Informant 1. 80 Informant 5. 81 Informant 3.

praktiska arbetet med arkivet som lägger grunden. Per definition arkiverar de hand-lingar och kan därmed identifiera sig som arkivarie. Både utbildade och outbildade nationsarkivarier kan identifiera sig som arkivarie.

På frågan om de lägger ner mycket tid på sitt ämbete och hur lång tid det tog innan de kände sig bekväm i sin roll, diskuterar informanterna hur lång tid det krävs för att identifiera sig som nationsarkivarie.

Informant 3 uttrycker:

Ett par timmar i genomsnitt i månaden. Det är ett litet arkiv som inte har ett stort behov, så mesta av tiden läggs inte på det reguljära arbetet utan, mest på mina egna projekt så som att försöka se efter organisationen och att förbättra utrymmesanvändningen.82

Informant 1, 2 och 4 säger att de i genomsnitt lägger några timmar i månaden på sitt arkiv. De menar att det inte krävs mer tid än så då arkiven är relativt ordande och att de inte har några akuta saker som måste utföras. Informant 5 säger att hen inte har hunnit vara i arkivet mycket i och med att hen nyligen har klivit på posten, men hen uppskattar att hen än så länge har spenderat några timmar på arkivet.

Det verkar således att alla informanter lägger likvärdig tid på arkivet, det vill säga några timmar i månaden. Detta är en tidsuppfattning som beräknas på en vanlig termin där de inte genomför något större och mer tidskrävande projekt. Det krävs därmed inte mer än några timmar i månaden för att ta hand om det material som kommer in eller material som ska förtecknas. Överlag är det inte mycket tid i må-naden som läggs ner på ämbetet. Det är mer vetenskapen och tanken att de erhåller posten som arkivarie som gör att de identifierar sig som arkivarie än det arbete som de utför. Det är denna konnotation som arkivarierollen förknippas med som bidrar till den identifieringen som sker hos informanterna. Att de har titeln som nationsar-kivarie bidrar till den största delen i deras identifiering som arnationsar-kivarie. Enbart titeln av ett ämbete kan således påverka identifiering i ämbetsrollen. Det kan därmed dis-kuteras om informanterna verkligen identifierar sig som arkivarier, eller om det är ämbetstiteln som de identifierar sig med. Möjligtvis identifierar de sig som arkiva-rier på ett ytligt plan, medan yrkesprofessionella arkivaarkiva-rier förmodligen har en djupt rotad yrkesidentitet som arkivarie. Det råder således en obalans i och med den breda

definitionen av begreppet arkivarie. Det är den bredden av begreppet som tillåter nationsarkivarierna att identifiera sig som arkivarie. Om definitionen av arkivarie hade varit snävare och enbart inkluderar till den yrkesprofessionella rollen som ar-kivarie, skulle resultateten i denna undersökning förmodligen varit annorlunda. På grund av att benämningen är så pass diffus, kan i princip alla som sparar på material i praktiken kunna identifiera sig som arkivarie.

Vidare, eftersom informanterna uttrycker att de identifierar sig som arkivarie, blir de automatiskt en medlem i det föreställda gemenskapen som de skapar tillsam-mans med andra nationsarkivarier och andra yrkesprofessionella arkivarier. Fastän det finns stora skillnader i utövande, inte minst kring tiden som läggs ner på arbetet, ingår de i samma samhällskonstruktion då arkivariebeskrivningen är såpass bred. Det är därmed av intresse att undersöka hur nationsarkivarierna tar på sig en slags skuggning av yrkesidentiteten arkivarie.

Det skiljer sig mellan informanterna i frågan kring hur lång tid det tog för dem att identifiera sig i sin roll. För Informant 1 och 2 tog det cirka ett år att bli helt bekväm i sin roll som arkivarie. Informant 3 menar att hen kom in i rollen ”någon-stans vid tredje konventsmötet … Så halvvägs genom första terminen så började jag identifiera mig på det viset”83. Informant 5 uttrycker att ”rollen som bara i titeln kom jag in i ganska fort, den identifierar jag mig i nu… men i rollen som faktiskt arkivarie och stenkoll på allting har jag inte riktigt kommit in i, men det har ju bara gått tre månader”84. Informant 4 definierar inte hur lång tid det tog, utan hen menar att:

Det var nog först jag satt mig in i arkivet och fick vägledning där jag började jobba med det. Men framförallt när Förste kurator ringde och frågade efter ett protokoll och jag kunde exakt var någonstans det stod på distans, då kände jag att om jag kunde leverera det på telefon så var det mitt slutprov som nationsarkivarie.85

Detta påvisar att det tar olika lång tid för nationsarkiverare att känna sig bekväma rollen och helt identifiera sig som en arkivarie. Varför det har tagit sådan lång tid för en del ligger troligast i korrelation med hur lite tid de faktiskt spenderar i arkivet och arbetar. Det skiljer sig markant med ett professionellt arbete där individen

83 Ibid. 84 Informant 5 85 Informant 4

tillbringar en stor del av sin vardag på arbetet och därmed går identifieringsproces-sen betydligt fortare. Dessutom har inte informanterna inte har samma stöd och upplärning av ett kollegium, vilket gör att lärandet av yrkesrollen och yrkesidentitet tar längre tid. Det som Lave och Wenger uttrycker om LPP och tidsaspekten kan relateras till hur lång tid det tar för informanterna att identifiera sig som arkivarie. Lave och Wenger förklarar att yrkesidentiteten utvecklas i takt med tiden det tar att erhålla en roll. Som nybörjare har man en svag yrkesidentitet, men desto mer indi-viden har varit i rollen, desto starkare växer yrkesidentiteten.86 Följaktligen har vi informant 5 som är ny på sitt ämbete och som just nu går genom denna process. Hen upplever sig ännu inte en stark arkivarieidentitet då hen fortfarande är ny på ämbetet. Informant 4, som har suttit på sitt ämbete en längre tid, har en stark iden-tifiering som arkivarie, vilket ligger i linje med Lave och Wengers om att ju längre en individ har befunnit sig i sin yrkesroll, desto starkare identifierar den sig med rollen.

Informanterna tillfrågades huruvida de identifierar sig som arkivarie utanför nationen. Denna fråga ställdes för att undersöka om de tar med sig identifieringen in i sitt privatliv eller om den endast är närvarande på den fysiska platsen i arkivet och på nationen. Endast svaren från de tre nationsarkivarier som inte arbetar som arkivarie i sitt professionella yrkesliv analyseras. De resterande två informanter identifierar sig som arkivarie med stor sannolik utanför nationen eftersom det är deras yrke till vardags. Informant 4 svarar:

Ja absolut! Som jag sa förut, gällande mina andra engagemang och jobb, egenskaperna jag fått som arkivarie tar jag med mig till dem också. Sedan också i livet i stort så uppskattar jag arkiv, arkivarier och bevarande av dokument från det förflutna. Jag kan nu se det i ett större perspek-tiv, i ett så kallat samhällscivilisationsperspektiv. En grej jag ofta tänker på när jag håller på här och i vårat bibliotek, är att säg att vi har ett femsiffrigt antal böcker och antal dokument i arkivet har vi nog ett sexsiffrigt antal dokument, ingen enskild person kommer ju någonsin att läsa allt det här. Det är säkert ytterst lite av det här som kommer läsas i framtiden men det som kommer läsas kommer uppskattas och är viktigt och bra om att det finns där. Så ja jag tar med mig detta utanför nationen också.87

Således ser hen sig inte bara som en arkivarie utanför nationen när det kommer till andra engagemang och jobb som hen utför, utan upplever även att det hen gör är viktigt och att det ger nya perspektiv på den roll som arkiv och arkivarier har i

86 Lave & Wenger (1991), s. 29. 87 Informant 4.

samhället, deras betydelse för framtiden. De andra informanterna ser till en viss grad sig själv som en arkivarie även utanför nationslivet. De finner att deras ämbete har satt spår i dem och är en del av deras identitet. Dock benämner de inte alltid sig själva som arkivarie, vilket beror på att det är en skuggning av yrkesidentiteten och