7. Undersökning och analys
7.2 Lärandet av ämbetet
Som nämnts i tidigare kapitel sker oftast lärandet av yrkesidentitet i samspel med andra kollegor eller handledare. Som ny i yrket är sampel därmed väsentligt för att utveckla en yrkesidentitet. Enligt Säljös sociokulturella perspektiv är allt mänskligt tänkande och handlande situerat i sociala kontexter. Lärandet sker i den sociala praktiker, där kognitiv förståelse gör det möjligt att utveckla komplexa färdigheter
55 Rogoff (2003), s. 80. 56 Högberg (2004), s. 11.
och kunskaper för att kunna medverka i de komplexa sammanhang som sociala praktiker innebär.57 Säljö menar att individens agerande uppvisar både kontinuitet och variation. Individen uppträder oftast relativt stabilt i förhållande till ningen och hanterar situationer utifrån rutiner, men är samtidigt känslig för omgiv-ningens krav och möjligheter. För att utveckla sin identitet bör dock individen prova något nytt som ligger utanför det inlärda handlingsmönstret.
Vidare tillfrågades informanterna om de fick någon upplärning av sitt ämbete eller en överlämning av den tidigare arkivarien. Informant 4 uttrycker tydligt att hen inte fick någon upplärning eller genomgång från sin föregångare:
Nej det fick jag inte, dels så har föregångarna tidigare inte gjort någonting, det hade inte hänt så mycket på tio år i arkivet. Jag fick ju själv kontakta via arkivariekonventet [för tips om vem som kunde hjälpa hen] jag blev tipsad om en utbildad arkivarie som kunde hjälpa … Så hen gick genom det här med arkivförteckning, signums och volymer och rubriker och allt vad det heter liksom. Och sen så läste jag på själv också, googlade och läste mest på Riksarkivets hem-sida och laddade ner lite guider och kontaktade någon gammal arkivarie och fick en PDF. Sen har jag läst lite mer kring det och ja så det var så jag fick någon sorts grund.58
Informant 1 svarar även nej på den frågan. Hen fick bara ”en kort genomgång från bibliotekarien som visade biblioteket och arkivet som sen gav mig arkivförteck-ningen. Så ingen genomgång från företrädande arkivarie.”59 Informant 2 och 3 ut-trycker liknande upplevelser där de inte fick en ordentlig överlämning eller genom-gång av ämbetet. Informant 3 hade däremot haft möjligheten att kontakta en överar-kivarie med erfarenhet av arkivet och som fungerade som en rådgivare till den sit-tande arkivarien:
Inte precis någon genomgång eller upplärning men jag har en överarkivarie som i stort sett inte gör någonting annat än att vara kontaktperson. Han fungerar mer eller mindre som en mentor för mig, så att snarare än att ha en officiell upplärning så är det mer att jag har en kontaktperson som jag kan kontakta så fort det är nått jag är osäker på.60
Den enda informanten som beskriver en överlämning och upplärning av ämbetet var Informant 5: ”[j]a min företrädare, som faktisk upprättade den ordningen som vi har nu, var väldigt noga [med överlämningen] då vi hade nästan en och en halv timmes genomgång.”61 57 Säljö (2000), s. 105. 58 Informant 4. 59 Informant 1. 60 Informant 3. 61 Informant 5.
Detta kan tolkas som att majoriteten av informanterna inte fick en ordentlig genomgång eller överlämning av föregående arkivarie. De är således självupplärda kring hur och vad de ska göra inom yrket. Det tycks råda en avsaknad kring över-lämning av ämbetet, vilket antingen berodde på att föregångaren inte var engagerad i att lämna över sin kunskap om arkivet till nästkommande arkivarie eller att det saknades en arkivarie på nationen då ämbetet var vakant i några terminer. Att det inte finns en ständig förvaltare av arkivet är problematiskt både vad gäller utföran-det av arbetet, samt bevarandeaspekten. Enligt Säljös är utföran-det viktig med förståelse av sin verksamhet och de uppgifter som ska utföras, vilket är essentiellt för att kunna forma en viss kunskap kring rollen och påbörja lärande av sin yrkesidentitet i sitt sammanhang.62 Detta är dock något som saknas för nationsarkivarierna och något som tre av informanterna går miste om. Det är bara informant 5 och informant 1 (som redan hade påbörjat sin utbildning i arkivvetenskap) som således har en grundläggande kunskap de kan bygga sin yrkesidentitet på. Däremot skapar de ge-nom det praktiska arbetet i nationsarkivet rutiner och handlingsmönster. De är för-beredda på att utföra de förfrågningar och uppgifter som kommer in, trots deras begränsade kunskaper om ämbetet. Även detta är en del av lärandet enligt Säljö.63
Genom det kontinuerliga arbetet i arkivet utvecklar de sin relation till yrkesidenti-teten.
Då nationen är en social mötesplats och en del av samhället kan nationsarkiven ses som en del av en social konstruktion, där rollen som arkivarie är situerad inom en social kontext. Som nationsarkivarie tar de ställning till nationens behov och behöver vara lyhörda på omgivningen. De bör ha en förståelse för nationens verk-samhet samt ha en överblick över hur saker bör förtecknas och bevaras. Därmed är upplärningen av arkivarierollen en viktig del i identitetsskapandet kring ett ämbete. Dock verkar det föreligga en komplexitet i denna aspekt av lärandet då upplärning har varit bristande enligt informanterna. De flesta informanter betonar att de inte fick någon upplärning av en föregångare i sitt ämbete. Det var endast en av infor-manterna som fick en genomgång av arkivet och dess funktion innan hen klev på sitt ämbete. Detta skedde då företrädarna var mån om att arkivet skulle tas väl hand
62 Säljö (2000), s.143-145. 63 Ibid., s.105.
om och överförde därmed sina kunskaper kring arkivet till den nya arkivarien. I resterande fall har inte en riktig överlämning eller upplärning av arkivarierollen skett. Den vanligaste förekommande anledningen var att de flesta arkiv inte hade någon arkivarie innan den nuvarande arkivarieren började. Därmed har de fått hoppa in i ämbetet utan en överlämning, och på egen hand fått lära sig att förstå hur arkivet ska skötas samt vilka uppgifter som ska utföras inom ämbetet. De flesta informanter har alltså inte fått den traditionella upplärningen av en yrkesidentitet som annars sker i utbytet med kollegor. Istället får förlita de sig på informations-sökning av kunskaper via diverse källor eller samtal med andra nationsarkivarier och nationsaktiva, såsom förstekurator, för att få den information om ämbetets ar-betsuppgifter de behöver. Informanternas erfarenheter motsäger därmed teorin om att upplärning av kollegor eller handledare är nödvändig för att utveckla en yrkesi-dentitet. Dessa nationsarkivarier utvecklar genom sitt ämbete och självständigt ar-bete med arkivet en relation och en skuggning av yrkesidentitet. Detta kan även betyda att de inte helt kan knyta sig an till yrkesrollen och tar därmed på sig en skuggidentitet. Att det för informanterna dessutom är ett ideellt arbete bidrar till att de inte ser det som ett yrke och en yrkesidentitet, utan som en skuggning av en yrkesidentitet. Däremot upplevs detta inte enbart negativt, utan skapat känslor av stolthet då de hittar lösningar och arbetsmetoder på egen hand, vilket kan förstärka identitetsskapandet.
Det sker även olika samarbeten och konversationer mellan nationsarkivarierna, exempelvis under Arkivariekonventet, då de snarare ser varandra som det närmsta kollegiet inom arkivsfären än det kollegiet som finns bland ämbetsmännen på deras egen nation. Vid frågan om samarbeten och dialoger med andra nationsarkivarier sade Informant 3:
Fört dialog, ja. Via arkivariekonventet. Samarbete har vi inte riktigt haft ett behov av till just mitt arkiv vi kan klara av det vi behöver klara av. Så vi har inte riktigt haft ett behov att ta in nåt sånt. Så ja vi för dialog, nej vi samarbetar inte, än så länge.64
Liknade svar återfinns hos informant 1, 2 och 4, vilka alla har närvarat vid Arkiva-riekonventets möten och fört en dialog med andra nationsarkivarier. Informant 1
och 2 samarbetar dock inte då de upplever att det inte finns ett behov av det. Det är enbart informant 4 som utnyttjar kontakterna från Arkivariekonventet för att få hjälp att ordna och sortera sin nations arkiv. Arkivariekonventet funkar överlag som en bra plattform för nationsarkivarierna att använda vid behov av hjälp från andra aktiva nationsarkivarier. De pratar och diskuterar om diverse saker som de stöter på med arbetet på arkivet. Det fungerar därmed som ett bollplank för de som behöver det. Således finns ett sorts kollegial genom Arkivariekonventet, vilket kan hjälpa nationsarkivarie att både lära sig om sin roll samt att känna en gemenskap i sitt annars ensamma ämbete. I sin tur främjar detta identitetsskapande, vilket teorin om lärandet av en yrkesidentitet betonar. Genom det utbytet som Arkivariekonventet erbjuder, får nationsarkivarierna både medvetet och undermedvetet en upplärning av sin yrkesroll som nationsarkivarie. Möten med andra nationsarkivarier bidrar till att stärka deras identifikation i ämbetet och det arbete de kontinuerligt utför i arkivet samt deras yrkesidentitet som de skuggar. Med denna lärandeprocess av yrkesiden-titeten och ju mer de tar efter de egenskaper som yrkesidenyrkesiden-titeten innebär, desto närmare in i en ny föreställd gemenskap i och med att de identifierar sig med yr-kesrollen. När de börjar identifiera sig som arkivarier, ingår de i den föreställda gemenskapen som finns för arkivarier, vilket är en process som kan ske både med-vetet och omedmed-vetet. Fastän de inte alltid erkänner det, är de ändock medlemmar i denna gemenskap. Anderson menar att gemenskaper utformas när människor iden-tifierar sig med samma saker eller på liknande vis, vilket är ett fenomen som ligger till grund för den föreställda gemenskapen.65 Nationsarkivarierna har således en egen föreställd gemenskap för just nationsarkivarier, men de ingår även i en före-ställd gemenskap med andra föreningsarkivarier och så vidare. Att de identifierar sig som arkivarie ligger till grund för dessa föreställda gemenskaper.
Informant 2 lyfter att hen bland annat saknade styrdokument och dokumenthan-teringsplan i arkivet när hen började. Dessa kan ge en bild över vad det är som ska göras i arkivet, vad det är som ska bevaras och hur det ska bevaras. I Flinns artikel ”Community Histories, Community Archives: Some opportunities and challanges” ifrågasätts vems auktoritet urvalet av material som ska sparas i föreningsarkiv
grundar sig på.66 Med tanke på att det inte finns några riktlinjer, krav eller lagar på vilka handlingar som ska bevaras för nationsarkivarierna – vilket det finns för of-fentliga sektorns arkiv som är bundna av bland annat arkivlagen och offentlighets-lagen – kan det diskuteras vem som bestämmer vad som har bevaras inom nation-erna. Bör styrelsen, kuratelet eller arkivarien besluta detta? Nationsarkiven kan så-ledes gynnas av att ha styrdokument som fastställer vad som ska bevaras samt vilka rutiner som ska följas. Ett sådant styrdokument skulle följaktligen underlätta för framtida arkivarier på nationen. Att det inte finns några specifika styrdokument för arkivarierna kan försvåra förståelsen över vad som ska utföras i arkivet, vad som ska bevaras, hur det ska bevaras, och vad som bör prioriteras när det kommer till förteckning av material. Det finns sällan standarder för hur arkivet ska tas hand om eller strukturerade rutiner för hur arkivarierna ska arbeta, vilket inte är bra för lång-bevarandeaspekten. Detta kan leda till att olika arkivarier arbetar på olika sätt och därmed utmaningar med att förstå arkivet och dess system. Ordning i arkivet beror på den individuella arkivarien. Upprättandet av styrdokument och dokumenthante-ringsplaner kan därmed tydliggöra arkivariens arbetsuppgifter, samt även bidra till en snabbare identifieringsprocess.
Morgensen et al. nämner tre komponenter som bidrar till utvecklingen av en yrkesidentitet: samspel med kollegorna, yrkeskultur och individens kunskaper om yrket. Författarna menar att lärandet av yrkesidentiteten inte blir kompletta utan dessa tre komponenter.67 Dessa tre aspekter har dock inte informanterna i denna studie tillgång till, och därmed har deras lärande av arkivarieidentiteten formats på ett annorlunda vis. De har lärt sig mycket om sin yrkeskultur inom nationen, trots att de jobbar inom en yrkeskultur som involverar olika ämbeten som i yrkesvägar skiljer sig väldigt mycket ifrån varandra, inte får upplärning av det traditionella kollegiet samt jobbar inom en yrkeskultur specifik till arkiv. De får dock en typ av kollegial sammanslutning tillsammans med andra nationsarkivarier via Arkivarie-konventet. Där utvecklar de en förståelse av yrkeskulturen genom samtal med andra nationsarkivarier. Dessutom utvecklar de sina kunskaper i takt med att de utför ar-betet, vilket även är vanligt på den yrkesprofessionella nivån. Fastän de inte har
66 Flinn (2007), s. 165-166.
tillgång till de tre ovannämnda komponenterna i traditionell mening, får de således ändå aspekter av dem. Teorin må inte vara allierad exakt med hur informanterna utvecklar sin arkivarieidentitet, men de följer liknande spår. Detta leder dock till att informanterna mestadels upplever att de skuggar en yrkesidentitet och inte omfam-nar den helt och hållet, i synnerhet då ämbetet sker på en ideell basis och oftast på deras fritid. Vidare menar Schön att lärandet av en identitet sker via reflektion av de egenskaper och kunskaper som en individ observerar i sin omgivning. Lärandet sker inom det sammanhang som individen befinner sig i menar Schön, detta stäm-mer överens med hur informanterna har utvecklat sin arkivarieidentitet i och med arbetet de har gjort i nationens arkiv.68 Det är framförallt via det praktiska arbetet, och i andra hand den information informanterna får genom dokumentläsning och instruktioner om ämbetet, som de utvecklar sin arkivarieidentitet. De flesta infor-manter uttrycker att det är arbetet de genomför i arkivet som ligger till grund för hur börjar identifiera sig som arkivarie.
7.2.1 Hur ser nationsarkivariens lärandeprocess av yrkesidentiteten ut?
Eftersom nationsarkivarieämbetet är ett relativt osynligt och impopulärt ämbete jämfört med andra ämbeten inom nationerna, finns det i många fall ingen ingående upplärning, trots att de flesta informanter inte har någon utbildning eller tidigare arbetserfarenheter av arkiv. Det blir särskilt problematiskt i identitetsskapandepro-cessen för de som inte har några förkunskaper i hur ett arkiv fungerar. Det är bara en av informanterna som hade förkunskaper då hen både studerar ämnet arkivveten-skap samt hade gjort en praktik på ett arkiv och därigenom fick övergripande kun-skaper om hur ett arkiv ska tas hand om. För hen började upplärningen av yrkesi-dentiteten redan i starten av utbildningen. Därav kan hen uteslutas från de fyra andra informanterna som inte delar denna erfarenhet innan de blev invalda på ämbetet som nationsarkivarie. För de resterande fyra informanterna började upplärningen av yrkesidentiteten när de blev invalda på landskapet på sin nation. Efter invalet kunde de förklara sig som arkivarie och därmed starta processen av identitetsskap-andet. Att identifiering startar då återfinns hos informant 5 som bara har suttit som arkivarie i tre månader, men ändå identifierar sig som arkivarie. Hen fick dock enordentlig genomgång av arkivet från sin föregående. Detta bidrar självfallet även till att hen identifierar sig som arkivarie, då en grundlig förståelse om arkivets funkt-ion och arkivariens uppgifter bidrar till en framgångsrik process.
De andra tre informanterna fick inte en genomgång av föregående. Informant 3 fick en förklaring från nationens överarkivarie, men bara efter att hen frågade överarkivarien om saker som hen funderade över. Istället fick de börja med att själv-ständigt utforska arkivet och ta reda på vad som skulle göras samt vilka arkivrutiner de bör förhålla sig till. Det var i detta stadium och i samspel med det kollegiala utbytet de fick via Arkivariekonventet och mötet med andra nationsarkivarierna som deras identifieringsprocess av identitetsskapande tog fart.
I analysen syns att alla informanter identifierar sig som arkivarie kopplat till en yrkesidentitet. De identifierar sig som arkivarie både på nationen, och till viss del i sitt privata liv utanför nationen. De internaliserar därmed sin variant av yrkesiden-titet som arkivarie även i sin personidenyrkesiden-titet. Hur de lär sig sin skuggning av yrkes-identiteten stämmer inte helt och hållet med teorin om lärande av yrkesidentitet som består av olika komponenter eller stadier av upplärningar, såsom utbildning, lärande genom samspel med kollegor, växande genom erfarenhet, utförande av arbetsupp-gifter samt synen på sig själv och sin arbetsroll. Undersökningen visar att nations-arkivarierna inkluderar vissa av dessa aspekter i sitt lärande av yrkesidentiteten. Däremot är aspekten av utbildning inte lika omfattande som om det hade varit ett riktigt yrke. Istället får de en slags mikroutbildning genom konversation med sin överarkivarie, genomgång av föregående arkivarie, informationssökning på internet eller hjälp av en kollega som besitter kunskap om arkiv. Utbyte med kollegor får de främst vid Arkivariekonventets möten. Aspekten om utförande av arbetsuppgifter får alla informanter då det ingår i deras ämbetsroll att jobba i arkivet. Den sista aspekten innefattar en blandning av förutfattade meningar de hade om arkivarier och arkiv innan samt hur deras uppfattning om yrket har utvecklats under deras ämbetsperiod.