Anser nationsarkivarierna att de är en del av den större tillhörig- tillhörig-heten inom arkivfältet? Tycker de att de tillför till den samhällsnyttiga tillhörig-heten inom arkivfältet? Tycker de att de tillför till den samhällsnyttiga

funktionen som arkiv har? I så fall hur?

Den föreställda gemenskapen som nationsarkivarierna inkluderas i, genom sin iden-tifiering med arkivarierollen, ligger till grund för den samhörighet de upplever med andra arkivarier, även utanför nationen. I gemenskapen upplever de en tillhörighet med de andra nationsarkivarierna som de kan föra konversationer och samarbeten med via Arkivariekonventet. Det är via Arkivariekonventet de får ett kollegium som

96 Riksarkivet (2019). 97 Högberg (2004), s. 11.

de kan lära sig av. Då det finns olika erfarenheter mellan nationsarkivarier, kan de diskutera problem eller funderingar med varandra och därigenom lära genom varandra. Dessutom får de en inblick i kulturen som finns inom arkivarieämbetet, vilket kan skilja sig mot den kulturen som finns på den enskilda nationen med olika ämbeten och verksamheter som skiljer sig i bredd och funktion. Då Arkivariekon-ventet är specifikt för arkivarieämbetet, spelar den därmed en viktig roll i lärande-processen av yrkesidentiteten och identifieringslärande-processen som nationsarkivarie går igenom under sin tid på ämbetet.

Samtliga informanter anser att materialet i nationsarkiven är en del av kulturarvet och att arkivet således har en viktig funktion, både för nationens historia och för framtida forskning. Detta sätter arbetet de gör i ett bredare perspektiv då de är en del av det övriga arkivfältet. De till nytta för samhället, trots att de inte har några specifika regler att förhålla sig till eller att det inte finns någon standard över hur arbetet med nationsarkiven bör se ut för att bevaras långvarigt. Fastän informan-terna upplever att arkiven är relativt osynliga och okända, uttrycker de att arkiven är viktiga. Detta kan dels relatera till den samhällsnytta nationsarkiven har, samt till identifieringsprocessen då informanterna förstår att det är en viktig uppgift de har med sitt ämbete. Informant 4 betonar att även om ingen förstår eller uppskattar vad de gör som nationsarkivarie, kommer framtiden att uppskatta att de har bevarat alla dessa handlingar. Således har ämbetet en särskild påverkan på framtiden som andra ämbeten på nationen inte har.

När informanterna identifierar sig med sitt ämbete ingår de i en föreställd menskap med andra som också identifierar sig som arkivarie. Den föreställda ge-menskapen inkluderar både ideella arkivarier samt yrkesprofessionella arkivarier. Då de alla identifierar sig som arkivarier är de en del av samma föreställda gemen-skap. Således bidrar de med sin yrkesidentitet till en samanhörighet med det övriga arkivfältet. Fastän de inte har samma kunskapsbas eller utför samma uppgifter, är de ändå medlemmar i samma gemenskap.

Sammanfattningsvis påvisar undersökningen en röd tråd kring lärandet av en yrkesidentitet till den samhällsfunktion som det har. Informanterna börjar vid lä-randet av yrkesidentiteten, där de går igenom olika steg för att fördjupa sig in i sin yrkesidentitet. Tack vare dessa steg i processen upplever de en samhörighet med

sina kollegor och sitt yrkesfält. Genom denna samhörighet finner de sin uppgift viktig då de bidrar till samhället de lever i. De ser därmed materialet i sina arkiv som en del av det nationella kulturarvet, vilket är viktigt att bevara för framtida forskning. I och med detta utvecklar de ett band till det arbete som utförs inom den enskilda arkivsektorn, vilket bidrar till att den generella arkivsektorn följaktligen har en viktig samhällsfunktion. Allt detta grundar sig i en identifiering som arkiva-rie och den yrkesidentitet som nationsarkivaarkiva-rierna börjar skugga, och som sker när de börjar arbeta på ämbetet som nationsarkivarie. Även om nationsarkivarie tycks vara en liten del av samhället, har de just nu ansvar över en del av studentnationens kulturarv och därmed utgör en viktig roll i samhället samt kan göra stor påverkan på framtiden. Denna tabell nedan illustrerar dessa olika stadier i processen som pre-cis beskrevs:

→ Hur ser lärandeprocessen av yrkesidentiteten ut?

→ Bidrar det till samhörighet med andra nationsarkivarier? → Finner de sin uppgift viktig?

∞ Kulturarv/forskningsnytta

 Samhörigheten med andra enskilda arkiv  Arkivfältet

Viktig samhällsfunktion

7.5 Slutsats

Sammanfattningsvis verkar nationsarkivarierna som inkluderas i denna under-sökning ha fått en annorlunda upplärning av yrkesidentiteten som de skuggar jäm-fört med det traditionella lärandet av yrkesidentiteten. De ingår i ett ideellt ämbete, och därmed finns det inte alltid resurser för en gedigen upplärning. Informanterna vittnar om att det oftast endast är en person som jobbar med nationernas arkiv samt att det oftast inte finns någon föregångare då ämbetet har varit vakant i flera termi-ner. De kan därmed inte förlita sig på att det finns möjligheter till upplärning eller överlämning av den tidigare arkivarien på nationen. När enbart en person sitter på ämbetet åt gången sker upplärningen inte på det sätt som uttrycks i teorin. Infor-manterna följer inte samma processer som beskrivs i teorin och därmed formas de-ras ämbetsidentitet på ett annorlunda sätt. Dock är ämbetet inte ett yrke, utan ett

ideellt arbete, vilket bidrar till att informanternas identifiering som arkivarie inte verkar lika djupt rotat som en yrkesprofessionell arkivarie. Med andra ord skuggar informanterna den yrkesidentitet som en yrkesprofessionell arkivarie har. Eftersom ämbetet är relativt likt yrket, används teorier om yrkesidentitet. Det är oftast samma arbetsuppgifter som ska utföras, men det skiljer sig i omfattning av arkivet. Ämbetet ligger på en grundläggande nivå, medan yrket arkivarie innefattar flera dimensioner och omfattande när det kommer till syfte och arbetsuppgifter som ska utföras. I stora drag är dock målet för både ämbetet och yrket att bevara och förvalta hand-lingar för framtiden. Det påpekas även att begreppet arkivarie är väldigt brett och inkluderar både personer som tar hand om en mindre samling samt personer med utbildning och en arkivarietjänst. Således kan studenterna som jobbar med sin nat-ions arkiv kan kalla sig arkivarie, samt även identifiera sig som arkivarie.

Empirin i denna undersökning stämmer enbart delvis överens med det teore-tiska perspektivet. Det beror främst på att arbetet på ämbetet utförs ideellt. Teorin används för att förstå lärandet av yrkesidentitet hos nationsarkivarier vid Uppsala studentnationer.

I undersökningen framkommer en del utmaningar inom arkiven, både kring hur arkiven sköts och hur kriterierna för arkivarierna ser ut. En intressant iakttagelse är att ämbetet inte kräver några förkunskaper om arkivet och arkiv. Det räcker med att ha ett intresse av ämbetet för att bli invald. Detta kan te sig problematiskt då material i arkiven ses som en del av det nationella kulturarvet. Därmed bör nation-erna vara försiktiga och lägga vikt på att det är en kompentent person som ser över arkivet. Ett förslag är att det invalskrav bör vara striktare så att inte en inkompetent person hamnar på posten. Exempelvis hade en nation haft en person på ämbete som inte hade tagit hand om arkivet. Personen hade bara haft ämbetet utan att göra något med det, vilket resulterade i att arkivet var i undermåligt skick när Informant 4 bör-jade ämbetet. Ett annat förlag är att nationerna inför överarkivarie som en post. Denna person bör vara en arkivarie som har gjort ett bra jobb och som kan vägleda en ny arkivarie. Detta system kan bidra till att säkerställa att nationens arkiv beva-ras.

Arkiven stoltserar med att de har deponerat sitt äldsta och mer sköra materialet hos Carolina Rediviva, vilket är positivt ur ett bevarandeperspektiv då Carolina

Rediviva har väl utformade arkivrutiner. Materialen är därmed i säker förvaring och kommer vara tillgängliga långt in i framtiden. Denna aspekt kan vara relevant att fortsätta då nationerna säkerställer att material blir väl omhändertagande ur ett be-varandeperspektiv. Har nationsarkivarierna som mål att deponera material på Ca-rolina Rediviva, kan det leda till att deras identifiering med ämbetet stärks och att de utför ett bättre arbete.

Nationsarkivarierna skiljer sig dock från yrkeslivet, där en utbildning krävs för yrket. Då det kan leda till konflikter när en specifik yrkesidentitet används, skuggar därmed nationsarkivarierna snarare en yrkesidentitet istället för att personifiera sig med den. Ämbeten ses inte som ett riktigt yrke, utan som en avspegling på ett be-fintligt yrke. Ämbetet har liknande arbetsuppgifter och mål som yrket, men inte samma allvarlighetsgrad när det kommer till krav och resultat på verksamheten.

Undersökningen lyfter även frågan huruvida informanterna kan identifiera sig som arkivarie när de lägger ner såpass lite tid på sitt ämbete. Det råder tvivel om informanterna i denna undersökning uttrycker att de identifierar sig som arkivarie enbart för att det låter bra i en undersökning, eller om det gör det i verkligheten. Detta speglar en problematik i en kvalitativ studie med intervjuer som datain-samling. Det är svårt att veta om informanterna verkligen känner det de uttrycker i intervjun. Vissa informanter verkar mer engagerade i sitt ämbete än andra, och de som pratar ingående om ämbetet och arkivfältet generellt ger ett uttryck av att det som sägs på intervjun är det de verkligen tyckte. I och med att undersökningsämnet anses personligt för informanterna, visar de på olika tankar och funderingar. Att diskutera och analysera identitet genererar aldrig enhetliga mönster, utan upplevel-serna är oftast varierande.

Thunborg nämner att identifikation i yrkesidentitet kan speglas i hur en person talar om sig själv och sitt yrke i olika situationer. Detta syns i hur informanternas identifierar sig som arkivarie. ”Yrkesidentiteten är en social identitet, som hänger samman med förväntningar, där identiteten formas av och formar förväntningar på̊ hur någon kommer att agera”98. Nationsämbeten och arkivarieposten är en typ av social identitet som utvecklas i en social situation. Studentnationerna är trots allt utformade som en social plats där sociala handlingar med andra individer ska

utföras. Det är den sociala aspekten som ligger som grund för studentnationerna.99

Rogoff påstår att de aktiviteter som yrkesgemenskapen utför i kultursamhället bi-drar till identitetsskapande.100 Vidare diskuterar Molander inträdet till ett nytt yrke, där det ”genom mötet med medlemmarna i yrkesidentiteten reproduceras inte bara yrkeskunnandet utan det sker även en anpassning till den rådande yrkeskulturen”101. För nationsarkivarier är inte deras yrkeskollegor deras främsta handledare, utan det är yrkeskulturen som finns på nationen. I första hand verkar de lära sig genom ionens yrkeskultur. Arkivariekulturen får de enbart genom möten med andra nat-ionsarkivarier på till exempel Arkivariekonventets sammanträdanden eller genom att prata med tidigare sittande arkivarier. Det är således inte en renodlad arkivarie-kultur som de kliver in i när de blir nationsarkivarier, utan att det snarare en slags ämbetskultur samt en kultur av en föreställd gemenskap. Detta ligger i linje med Andersons teori om imagined community. Då personer som är med i nationen har ett gemensamt intresse och väljer att bli medlem i just den nationen, kan de anses skapa en föreställd gemenskap. På nationerna finns en stor variation av individer med olika värderingar, och saker som de identifierar sig med. En gemensam näm-nare är dock att de har alla väljer att bli medlem i den studentnationen.

De som har ämbeten på nationen ingår även i ytterligare en föreställd gemen-skap då de har olika egengemen-skaper och är olika individer, men väljer att engagera sig i ett ämbete på nationen. Det gör att de tillsammans skapar en egen föreställd ge-menskap. Vidare skapar de som väljer att ta arkivarieämbetet ytterligare en före-ställd gemenskap. Det råder alltså många olika varianter och utformningar av en föreställd gemenskap, och då en individ kan identifiera sig med många olika intres-sen, kan en individ vara medlem i flera föreställda gemenskaper parallellt. Nations-arkivarierna ingår i en särskilt föreställd gemenskap och det är detta som bidrar till att de upplever samhörighet till varandra och det arbetet som de utför.

99 Säljö (2010), s. 46. 100 Rogoff (2003), s. 80. 101 Molander (1998), s. 12.

8. Slutdiskussion

Syftet med uppsatsen var att ge en större förståelse kring hur yrkesidentitet kan komma att manifesteras hos nationsarkivarierna och hur detta bidrar till en djupare förståelse av ämnen som tidigare har forskats mycket om i enskilda arkiv, nämligen identitet och gemenskap. Uppsatsen har bidragit till forskningen när det kommer till enskilda arkiv och de människor som ideellt arbetar i bland annat föreningsarkiv. I den här undersökningen har vi inte bara sett hur informanterna lär sig sin yr-kesidentitet och hur de skuggar den. Men vi har även sett de svagheter som finns i nationsarkiven, hur de tas hand om och problematiken på upplägget med ämbete. Något som troligast inte kommer att förändras till det bättre då det finns en viss resursbrist inom det ideellt drivna studentnationerna. Undersökningen har inte bara gett svar på forskningsfrågorna utan också gett en inblick i hur nationsarkiven fun-gerar och därmed bidragit med information till forskning rörande enskilda arkiv och specifikt föreningsarkiv som förlitar sig på ideellt arbete och de nackdelar som kommer med det. Således skulle det vara en fördel om enskilda arkiv regleras mer än idag. Det skulle troligast gynna den enskilda sektorn över lag, och inte bara för-eningsarkiven, när det kommer till bevarandeaspekten om det fanns mer regler kring vad som ska bevaras i de enskilda arkiven. Med ett sådant infogande skulle det troligen vara mer handlingar som bevaras i följd av detta. Samt att de enskilda arkiven skulle känna sig lika viktiga som arkiven inom den offentliga sektorn. Vil-ket i sin tur skulle höja statusen på den enskilda sektorn vilVil-ket då skulle kunna leda till mer resurser.

Som det nämns i arkivutredningen så är de inte redo att inkludera dem i lagen ännu då det finns vissa aspekter som måste ses över innan en sådan förändring kan ske. Detta leder vidare till hur och om nationsarkivariens identitet kan utvecklas. Här tror jag det beror mycket på vilken person det är som sitter som nationsarkiva-rie. Men för att nationsarkivariens identitet ska höjas skulle arkiven behöva fram-hävas mer, då över hela arkivfältet. Eftersom det inte är många idag som vet vad ett arkiv är så skulle det behövas ändras och arkiven borde bli mer synliga. Jag har själv upplevt på bland annat nationen att det inte är många som vet vad ett arkiv är

eller vad en arkivarie gör. Då är detta en grupp av högutbildade personer som inte har denna kunskapen. Personligen har jag upplevt att det är ofta personer som själva har ett intresse för historia, etnografi eller liknande som vet eller åtminstone har ett hum om vad en arkivarie är för något och vad för handlingar som finns i ett arkiv. I nuläget känns det som att arkiv är väldigt nischat. Speciellt om man ska jämföra det till dess partner i ABM-fältet. Bibliotek och museum vet i princip alla vad det är och deras funktion i samhället. Skulle det finnas en bredare förståelse av arkiv skulle det eventuellt kunna påverka arkivarieidentiteten också, speciellt hur den uppfattas av utomstående personer. Det skulle kunna ta ifrån den stereotypiska bil-den av ett arkiv eller arkivarie, vilket i sin tur skulle bjuda in till ett bredare spekt-rum av arkivarieidentiteten.

Mina resultat i undersökningen visar att man inte nödvändigtvis behöver vara en yrkesprofessionell arkivarie för att omfamna dess yrkesidentitet. Det har visat att även en ideellt arbetande arkivarie kan identifiera sig som arkivarie. Det har visat att nationsarkivarierna i stora drag utvecklat denna yrkesidentitet trots att de inte nödvändigtvis har fått samma utbyte med likasinnade kollegor eller befunnit sig i en yrkeskultur som styrker lärandet av yrkesidentiteten. Konsekvenserna av detta kan vara att de som är yrkesprofessionella arkivarier inte känner att de är så viktiga då även outbildade amatörer tror sig kan utföra samma uppgifter. Det sänker alltså statusen på benämningen av arkivarie. Detta kan spridas ut i samhället så att arkivarieyrket inte anses att vara ett viktigt arbete, vilket kan göra tillförseln av nytt folk till branschen svår och i värsta fall sänkas så drastiskt att man inte skulle ha en kvalificerad personal som tar hand om landets kulturarv. Detta är dock väldigt dras-tiskt och inte så troligt att det skulle hända, men ändå något att ha i åtanke.

Delar av den här undersökningen har fått mig att börja fundera på bland annat om den synen som nationsarkivarierna har kring hur en arkivarie bör tycka och tänka kan ha påverkat informanterna i sina svar? Jag blir lite fundersam när de säger att de identifierar sig som arkivarier men samtidigt inte lägger ner mer än några timmar i månaden på ämbetet. Har konnationen av just titeln arkivarie sådan stor påverkan på individens identifiering i sitt ämbete? Det är riktigt intressant att en titel kan ha sådan stor inverkan på en person. Det får mig att undra om det ser lika-dant ut med andra ämbeten eller uppgifter på nationen. Skulle en individ som några

timmar i månaden står i köket och lagar mat till en sittning identifiera sig själv som kock även utanför nationen? Skulle en nationshovmästare identifiera sig som hov-mästare? Skulle den som har en bibliotekariepost uttrycka sig vara bibliotekarie? Eller är det bara med posten som arkivarie som detta sker? Är detta något som nå-gon skulle kunna undersöka i andra ideellt drivna arkiv och gentemot hur yrkespro-fessionella arkivarier identifierar sig? Händer det här på fler ställen än nationsarki-ven? I och med att benämningen arkivarie är så pass bred skulle det vara intressant hur detta skulle skilja sig åt mellan de olika typerna av arkivarier. Finns det en skillnad mellan den identifieringsprocess som de olika typerna av arkivarier går genom? Skulle en ändring av definitionen arkivarie förändra synen på det profess-ionella arkivarieyrket kontra den amatörmässiga typen av arkivarie? Skulle det be-hövas två olika definitioner för yrket och för till exempel ideella föreningar eller hobbysamlare? Då mest i åtanke att det skulle vara enklare att skilja på vilken som kräver en utbildning och vilken som utförs på frivillig basis. Detta är frågor som är intressanta som skulle vara kul att titta närmre på hade utrymmet för det funnits. Dessa är frågor som har väckts genom denna undersökning som jag inte kunnat besvara och det skulle vara intressant att se hur svaren på dessa frågor skulle lyda.