Kan vem som helst vara en arkivarie?
En kvalitativ studie om Uppsala studentnationsarkivarier
iden-tifierar sig som arkivarier.
Sara Bergdahl
Institutionen för ABM
Uppsatser inom arkivvetenskap ISSN 1651-6087
Masteruppsats, 30 högskolepoäng, 2020, Ark nr 190
Författare/Author
Sara Bergdahl
Svensk titel
Kan vem som helst vara en arkivarie? En kvalitativ studie om huruvida Uppsala studentnationsarkivarier identi-fierar sig som arkivarier.
English Title
Can anyone be an archivist? A qualitative study about whether Uppsala student nation archivists identify them-selves as archivists.
Handledare/Supervisor
Ina-Maria Jansson.
Abstract
The student club archives in Uppsala are interesting because they occupy somewhat of a special position as a community archive. Their archives occupy a unique position from a professional point of view, as they usually are handled by students who lack archival education or even some general knowledge of archives. The situation for the student club archivist is special because it can be people without prior knowledge who will take care of the archives. When these people take on the role of an archivist, they shadow the professional archivist role when they have to manage an archive at their office similar to a professional archivist. There is also a problem about how to define the word archivist. There is a large gap in the definition of an archivist since both a professional and a hobbyist can consider themselves as an archivist. But where does the boundary between a hobby archivist and a professional archivist part? This aspect contributes to the possibility of a student club archivist to identify as an archivist even though they have a voluntary based position.
The purpose of this thesis is to investigate how the archivists at the student club identify with their position, if they identify themselves as archivist, what the learning of the so-called professional identity looks like and examine the problems that can arise with regard to the archives being conducted on a voluntary basis. Hopefully, this study can contribute to a greater understanding of how the professional identity of the archivist position in non-profit community archives can be manifested in the non-professional person, and how it extends the aspect of identity formation and community that community archives are often associated with when it comes to research on community archives.
Ämnesord
Yrkesidentitet, nationsarkivarie, arkivarie, föreningsarkiv, identitet, identitetsskapande.
Key words
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 5 2. BAKGRUND ... 7 3. TIDIGARE FORSKNING ... 10 3.1FÖRENINGSARKIV ... 10 3.2YRKESIDENTITET ... 133.3YRKESIDENTITET INOM ARKIV ... 15
4. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 19
4.1YRKESIDENTITET OCH LÄRANDET AV DEN ... 19
4.2DEN FÖRESTÄLLDA GEMENSKAPEN ... 22
5. FRÅGESTÄLLNINGAR ... 24
6. KÄLLMATERIAL OCH METOD ... 25
6.1METODVAL ... 25 6.2URVAL ... 27 6.2.1 Begränsningar av urvalet ... 27 6.3INTERVJUGUIDE... 28 6.4EMPIRIINSAMLING ... 28 6.5ETISKA ASPEKTER... 29
7. UNDERSÖKNING OCH ANALYS ... 30
7.1VÄGEN TILL ARKIVARIEÄMBETET ... 32
7.2LÄRANDET AV ÄMBETET ... 34
7.2.1 Hur ser nationsarkivariens lärandeprocess av yrkesidentiteten ut? ... 40
7.3IDENTITETSSKAPANDE AV ÄMBETSROLLEN ... 42
7.3.1 Vad upplever nationsarkivarierna som karaktäristiskt för sin yrkesidentitet i sitt ämbete? Bidrar det till identifieringsprocessen? ... 52
7.4NATIONSARKIVENS POSITION I SAMHÄLLET ... 52
7.4.1 Anser nationsarkivarierna att de är en del av den större tillhörigheten inom arkivfältet? Tycker de att de tillför till den samhällsnyttiga funktionen som arkiv har? I så fall hur? ... 54 7.5SLUTSATS ... 56 8. SLUTDISKUSSION ... 60 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING ... 63 KÄLLOR... 63 I uppsatsförfattarens ägo ... 63 ELEKTRONISKA KÄLLOR... 63 LITTERATUR ... 63 BILAGA 1 – INTERVJUMALL ... 66
1. Inledning
Enskilda arkiv, exempelvis föreningsarkiv, har ofta hamnat i utkanten av arkiv-sektorn. Med den uppmärksammade nyutgivna arkivutredningen har de dock fått mer ljus på sig under den senaste tiden. Arkivutredningen diskuterar enskilda arkiv och huruvida de borde inkludera enskilda arkiv i arkivlagen, för att på så sätt ge dem en högre status och indikera att materialet som förvaltas inom den enskilda sektorn är en del av det nationella kulturarvet.1
Uppsala studentnationers arkiv kan räknas som ett föreningsarkiv och ingår därmed i diskussionen om enskilda arkiv. Uppsala studentnationers arkiv sköts ge-nom ett ämbete, likt andra verksamheter ige-nom studentnationerna. Det är alltså stu-denter som på en ideell basis tar hand om nationens arkiv. Nationernas arkiv är intressant eftersom de intar något av en särställning som föreningsarkiv och deras arkivarier har en unik position ur en professionell synvinkel då de i regel utgörs av studenter som saknar arkivarieutbildning eller generella kunskaper om arkiv. Situ-ationen för en nationsarkivarie är speciell just för att det kan vara personer utan förkunskaper som ska ta hand om nationens arkiv. När dessa personer inträder rol-len av en arkivarie på nationen skuggar de den professionella arkivarierolrol-len då de på sitt ämbete ska sköta ett arkiv på liknande sätt som en yrkesprofessionell arkiva-rie. Jag skulle säga att ämbetet inte är deras yrke, utan bara är ett ideellt ämbete som sker på sidan av deras studier. Därmed är deras roll som arkivarie inte ett yrke för dem. I och med detta kan det sägas att nationsarkivarierna skapar en slags skuggyr-kesidentitet som efterliknar den yrskuggyr-kesidentitet som arkivarier utvecklar genom sitt yrke.
Gällande att en outbildad person kan ha ansvaret över ett arkiv och kalla sig för arkivarie finns det en problematik kring hur ordet arkivarie definieras. Det finns ett stort avstånd i definitionen av arkivarie då både en yrkesprofessionell arkivarie och en hobbyarkivarie kan anse sig vara en arkivarie. Var går dock gränsen mellan en hobbyarkivarie och en yrkesprofessionell arkivarie? Ordet används på olika sätt och har en relativt bred betydelse. En person kan vara en arkivarie på olika nivåer men
ändå benämningsvis falla under samma paraply. En person som har en mindre sam-ling av sin livshistoria samlat på ett och samma ställe kan påstås ha ett personarkiv och eftersom hen sköter om detta arkiv själv kan då den personen kalla sig själv för en arkivarie. Sedan kan också en högskole- eller universitetsutbildad person som jobbar på en arkivinstitution också sägas vara en arkivarie, vilket ofta också är titeln på den yrkesposition som en utbildad person inom arkivvetenskap innehar. Därmed anser jag att en person som är utbildad och erhåller en tjänst som arkivarie bör sär-skiljas från en hobbyarkivarie. Med detta i åtanke är det svårt att specificera begrep-pet arkivarie då det kan användas på många olika nivåer och i olika situationer.
Detta leder således vidare till uppsatsens avsikt, nämligen att undersöka hur arkivarierna på nationen identifierar sig med sitt ämbete, om nationsarkivarierna identifierar sig som arkivarier, hur lärandet av yrkesidentiteten ser ut, samt att un-dersöka de problem som kan uppstå med åtanke på att arkiven bedrivs på en frivil-lighetsbasis. Uppsatsens syfte är att bidra till en större förståelse kring hur yrkesi-dentitet av arkivariepositionen inom ideellt drivna föreningsarkiv kan manifesteras hos den ideellt arbetande personen, hur det utökar aspekten av identitetsskapande och gemenskap som föreningsarkiv ofta förknippas med när det gäller forskning om just föreningsarkiv. Detta ska då bidra till forskningen om hela yrkesidentitets-spektrumet som arkivbranschen har och belysa hur det kan se ut på ett enskilt arkiv som förlitar sig på ideellt arbete.
2. Bakgrund
Uppsalas studentnationer är grundstenen i Uppsalas livliga och omtalade studentliv. Det finns tretton nationer som alla representerar olika geografiska delar av Sverige. I början av studentnationernas uppkomst skapades de för att vara en trygg gemen-skap för landsmän från olika delar i Sverige, de skulle vara en plats för studenter att känna sig hemma när man studerade i Uppsala. Den första nationen skapades redan 1639 vilket visar på den enorma historien som gömmer sig i nationernas arkiv.2
Nationerna representerade i början olika landskap, städer eller geografiska områ-den. Kom man till exempel från Jönköping kunde man gå med i Smålands Nation. Men idag har den aspekten försvunnit för det mesta då det inte längre är ett krav att man ska komma från nationens ursprungliga upptagningsområde. Dock hänger detta kvar på enstaka nationer idag där man helst ska ha en koppling till upptag-ningsområdet för att bli en medlem. Nationerna är olika till storlek både när det kommer till medlemsantal och lokalutrymme. Varje nation har sina egna byggnader med sina egna arkiv som bevarar nationens historia. För att bli en medlem i en nat-ion skriver man in sig på natnat-ionen och betalar en summa varje termin som sedan får upprepas varje termin för att fortsätta vara medlem i nationen.
Nationer betraktas oftast som ideella föreningar då de inte är vinstdrivande or-ganisationer som försöker gynna medlemmarnas ekonomiska intressen. Deras främsta anledning är alltså inte att gå med ekonomisk vinst, utan att de ska verka som en mötesplats för studenter. Den vinst som de genererar går tillbaka i före-ningen för att förbättra och utveckla verksamheten så att den blir så bra som möjligt för medlemmarna i nationen. Nationerna drivs till största del av studenter som an-tingen jobbar heltid eller ideellt på nationens olika ämbeten. De som driver nationen är främst kuratelet som består av heltidsanställda som har ansvar för den dagliga verksamheten. Dessa räknas som tjänster och ger därmed en lön. Förstekurator är den som ansvarar för programverksamheten och andre kurator har ansvar över eko-nomi och fastigheten för att nämna några kuratel. Utöver kuratelet finns det diverse olika ämbeten som är till för att hjälpa den dagliga verksamheten att operera
smidigt. Det kan vara allt från kontaktutskott, cafévärdar, barvärdar, bibliotekarier, valnämnd och så vidare. Som ett ämbete på nationerna har man också en arkivarie-post där en student ska ”jobba” som en arkivarie och ta hand om nationens arkiv. Detta ämbete är essentiellt ett ideellt arbete där man som ”betalning” får förmåner såsom frikort/brytlegg som bland annat kan ge gratis inträde på sin nations tillställ-ningar, anmodan till nationens gasquer och i vissa fall rabatt i nationens café och så vidare. Detta kan dock skilja sig åt mellan de olika nationerna vilka förmåner som ingår i ämbetet, men ingen av de som sitter på arkivarieposten får betalt för det arbete de utför och räknas därmed som ett ideellt arbete. Detta är hur många av nationens olika ämbeten är utformade. Ofta väljer personer att söka till ett ämbete för att hen vill hjälpa nationen på frivillighets basis eller för att få värdefull erfaren-het då de flesta ämbetena inte kräver någon förkunskap. För att få ett ämbete måste man först och främst ansöka till valnämnden när de utannonseras och i de flesta fall väljs personer in på ämbetena på de legitima-landskapen- eller -nationssamman-komsterna. Landskap- eller nationssammankomst är det ytterst beslutande organet i en nation där nationens medlemmar tar beslut om diverse frågor rörande nationen. Men i vissa fall väljs sökande in via valnämnden och nationsstyrelsen. Detta skiljer sig från nation till nation.
Kuratorskonventet fungerar som ett samarbetsorgan för Uppsalas studentnat-ioner.3 Olika ämbeten på nationerna har ett konvent som är ett samarbete mellan
nationerna som samordnas under Kuratorskonventet. Konventet för arkivarieämbe-tet heter Arkivariekonvenarkivarieämbe-tet, som förkortas som AK. Under cirka tre gånger per termin tillkallar Arkivariekonventet till möte där nationsarkivarie eller antikvarie kan diskutera och ta upp frågor kring problem eller upptäckter de har gjort på sitt ämbete. Via AK kan arkivarierna eller antikvarierna fråga om samarbeten om de har ett projekt att genomföra som de eventuellt behöver extra personer till för att utföra jobbet.
Enligt arkivlagstiftningen finns det inga regler för ideella föreningar om att handlingar måste sparas. Det är endast bokföringslagen som säger att en del av den ekonomiska redovisningen måste sparas i sju år.4 Trots detta utgör föreningsarkiven
3Kuratorskonventet
och nationsarkiven en del av det nationella kulturarvet och är därmed viktiga att bevara.5 De enskilda arkiven har mycket material som kan bidra med till framtida
forskningen. Detta material som finns i nationsarkiven kan i hög grad belysa stu-denternas studentliv genom generationer. Nationsarkiven kan till exempel ge en riktig och pålitlig skildring av hur studentlivet såg ut vilket kan ge en bredare bild än vad som finns i universitetets arkiv. Tillsammans kan de därmed komplettera varandra då de ger en bredare bild. Utan detta samarbete skulle man inte kunna ge en rättvis bild. Det är sällan en personhistoria kan skrivas utan stöd av privata käl-lor.6
5 Högberg (2004), s. 10. 6 Ibid., s. 10-11.
3. Tidigare forskning
I det här kapitlet kommer en redogörelse av tidigare forskning om föreningsarkiv, yrkesidentitet och arkivrelaterad yrkesidentitet att presenteras. Detta för att ge läsa-ren en bild över tidigare teorier och en översyn över teman som kommer att under-sökas i uppsatsen.
3.1 Föreningsarkiv
Föreningsarkiv ingår i vad som benämns enskilda arkiv. Med enskilda arkiv menas arkiv som inte är en myndighet eller kommunarkiv, exempelvis folkrörelse-, per-son- och föreningsarkiv. I dag är det vanligt att olika folkrörelser och föreningar deponerar eller skänker sina arkiv till en arkivinstitution som samlar in dessa arkiv under ett och samma tak, detta benämns ofta som folkrörelsearkiv. Folkrörelsearki-ven kan hjälpa till att utbilda olika föreningar gällande hur de ska ta hand om sina arkiv, samt kan erbjuda förvaring av andra enskilda arkiv ifall föreningen inte kan ta hand om sitt arkiv.7
Det finns också föreningar som väljer att bevara sina egna arkiv på egen hand. En av dessa är Uppsalas studentnationer som räknas som föreningar och har således ett föreningsarkiv. Då nationerna har funnits i så pass många år och har varit en stor del av Uppsalastudenters liv i generationer är deras arkiv en viktig källa för arvet av studenternas sociala liv som utspelar sig på nationerna. Därmed är nationernas arkiv viktiga för att bevara historiken som finns i nationerna. Föreningsarkiv är vär-defulla då de är rika på information som kan ge en djupare förståelse av en förening och dess medlemmar. De kan ge liv till historien inom föreningarna som annars kan kännas bortglömda eller ibland till och med gömda. Det är därmed viktigt att före-ningarna tar väl hand om sina arkiv och säkerställer att de kan vara en god källa för den framtida forskningen genom att vårda handlingarna i arkivet varsamt för att försäkra ett långvarigt bevarande.8
7 Sundqvist (2001), s. 3-10. 8 Högberg (2004), s. 11.
Inom den engelskspråkiga forskningen om föreningsarkiv eller community
ar-chives som forskare benämner det, diskuteras det mycket om orsaken till att
en-skilda- och föreningsarkiv är viktiga och hur de i många fall uppstod på grund av att dessa föreningar eller specifika communities har känt sig bortglömda i de befint-liga arkiven och i historiebeskrivningen av sin egen historik. De har således skapats för att framhäva en röst av individer och personidentiteter som annars upplevt sig bortglömda i de offentliga arkiven eller den historiebeskrivning som skrivits. Detta är inte den främsta orsaken till att just nationsarkiven bedrivs eller skapades, men det går likväl att länka ihop forskningen om community archives till föreningsarki-ven då det finns vissa överlappande egenskaper i beskrivningen av vad ett
commu-nity archive är. Louise Högberg nämner att en viktig orsak till att bevara
förenings-arkiv är den identitetsskapande aspekten för föreningens medlemmar som kan ske med hjälp av det material som finns i arkivet.9 En stor del av forskningen inom
community archives är fokuserad på just den identitetsskapande aspekten inom sitt
så kallade community. Det är utbytet av information från arkivet till individen som anses vara en viktig orsak till samhällets betydelse av föreningsarkiv. Utan för-enings- eller community archive hade troligen många individer upplevt svårigheter att identifiera sig med sin personidentitet då de inte hade varit representerade i de offentliga arkiven på samma vis som i de enskilda arkiven. Flinn nämner i sin artikel ”Community Histories, Community Archives: Some opportunities and challenges” att det är av vikt att komma ihåg att många historieskrivningar av föreningar och specifika samhällsidentiteter kan vara lika exkluderande som traditionell historie-beskrivning som sker via den offentliga sektorn och myndighetsorganisationer på grund av att de kan marginalisera eller utesluta andra grupper.10 Det är alltså viktigt
att föreningsarkiven inte antar att de visar hela sanningen då det finns många röster som inte alla är ense om vad som bör inkluderas och vad som är deras historia. Därför är det essentiellt att det finns en medvetenhet om detta som ska tas i åtanke vid yttrande om de enskilda arkiven. Flinn nämner också att när det kommer till korrelationen mellan community archives och Benedict Andersons teori om
ima-gined community bör frågan om vems auktoritet det är som används i arkivet tas i
9 Ibid., s. 11.
beaktande. Vem är det som bestämmer vad som ska sparas när det inte finns några lagar att följa och ges alla individer som närvarat exempelvis i föreningen en röst som kan bli hörd, detta är något att ha i åtanke inom den enskilda sektorn. Det är alltså viktigt att vara lika kritiska till enskilda arkiv som till den offentliga sektorns arkiv. Detta innebär att det behöver finnas en försiktighet kring att hävda att före-ningsarkiv visar en sann bild av den specifika identitetsgruppen som föreningen ska representera då det är svårt att vara helt neutral i insamlingen eftersom det alltid är någons perspektiv eller auktoritet som påverkar historiebeskrivningen. Flinn ut-trycker därutöver att förhållandet mellan den individuella interaktionen med före-ningsarkiv och hur föreställningen av den sociala gemenskapen presenteras bör ut-forskas för att se hur en föreställd gemenskap blir allmänt accepterad av indivi-derna, både inom och utanför arkiven.11
Lars-Olof Welander beskriver i sin artikel “Folkrörelsearkivsektorn” hur arkiv-hanteringen ser ut bland folkrörelserna. Han förklarar att det inte finns några speci-fika regler eller bestämmelser som styr hur arkivvården ska se ut, vilket han betonar kan bidra till att det inte finns specifika rutiner och standarder inom folkrörelsear-kiven. Dock finns det exempel på folkrörelsearkiv som har utvecklat goda arkivru-tiner och som har en klar arkivfunktion. I dessa fall har inspiration hämtats från den offentliga sektorn och den praxis som finns där. Det är inte materialet i sig som finns i folkrörelserna som gör att arkivrutinerna brister, utan det är de sätt på vilka material har samlats in. Exempelvis har det saknats principer kring hur föreningar ska sortera sitt material; ett exempel på det är hur gallring av gallringsbara hand-lingar har negligerats då kunskapen eller resurserna inte funnits. Det har funnits ett gap mellan kontors- och arkivrutiner där de som skapat och använt sig av materialet inte haft koll på arkiveringen. Problemet med detta ligger i det faktum att det inte finns några föreskrifter som rör arkivvården och enskilda arkiv kan därmed ha en bristande arkivvård jämfört med den offentliga sektorn. Det är oftast bara organi-sationer på en särskild nivå som har välutformade arkivrutiner.12
Det föregående styckets grund leder till diskussionen som har förts i den nya arkivutredningen, Härifrån till evigheten. En långsiktig arkivpolitik för förvaltning
11 Ibid., s.165-166. 12 Welander (1988), s. 31-33.
och kulturarv, vilken kom ut december 2019, samt Riksarkivets inspel till
utred-ningen, Enskilda arkiv – ett mångfacetterat område, där det diskuteras huruvida de enskilda arkiven ska inkluderas i arkivlagen på punkten om kulturarv. I inspelet framhäver Riksarkivet att materialet i den enskilda arkivsektorn har ett kulturarvs-värde och bör regleras då det ska vara lättare att ta del av samhällsviktig information som kan finnas i materialet, material som är en del av det nationella kulturarv som således ska vara tillgängligt för allmänheten. Riksarkivet vill då gå in som en ex-pertmyndighet som ska avgöra vad som betraktas som viktigt och ta beslut om vad som skall bevaras inom de enskilda arkivbestånden.13 Ett gemensamt regelverk
inom sektorn skulle enligt Riksarkivet då skapa en jämställd grund för arkivsektorn och minska avståndet mellan den offentliga- och enskilda sektorn, samt att viktiga handlingar som i nuläget kan förvinna från den enskilda arkivsektorn skulle bevaras långvarigt.14 I arkivutredningen tycker de att detta inte kan genomföras ännu då det
finns bristande aspekter gentemot hur man ska gå tillväga för att genomföra detta. En av dessa aspekter är att det skulle vara svårt att införa en lagstiftning med tanke på nuvarande bestämmelser kring upphovsrätt och äganderätt vilka de enskilda ar-kivbilderna lutar sig mot.15
3.2 Yrkesidentitet
Cohen belyser att utvecklingen av en yrkesidentitet sker när en individ träder in i arbetslivet där hen då erhåller den yrkeskunskap som krävs i arbetet.16 Det är genom
detta som individen utvecklar en identitet som präglar yrket som hen är del i. De kunskaper som individen lär sig på sin arbetsplats ligger därmed till grund för lä-randet av hens yrkesidentitet. Det är via interaktionen med sina arbetsuppgifter och utförandet av dessa vari processen av identifieringen börjar ta form. Lauvås och Handal har likt Cohen också undersökt hur yrkesidentiteten utvecklas för individen när hen träder in i ett nytt yrke och hur hen omfamnar yrkesidentiteten.17 Författarna
betonar att yrkesidentiteten formas och utvecklas genom de olika oskrivna regler
13 Riksarkivet (2019), s. 21. 14 Ibid., s. 16-18. 15 SOU 2019:58, s. 427. 16 Cohen (1981), s. 10. 17 Lauvås & Handal (2001), s. 29.
som finns i yrkeskulturen individen befinner sig i. Yrkeskulturen består av de vär-deringar, normer och beteenden som individerna inom yrket har.
Enligt Molander blir identifieringen med yrkesidentiteten ett sätt att tänka och handla inom yrkespraxis.18 Individen får en förståelse för de kunskaper kring
kul-turen genom de tysta egenskaper som endast de som ingår inom samma yrkeskultur förstår och ser. Detta innebär att när individen har genomgått lärandet av yrkesi-dentiteten och identifierar sig i sin yrkesroll tänker och handlar hen utifrån dessa tysta egenskaper som finns inom yrkeskulturen utan att reflektera något nämnvärt över det. Mogensen et al. förklarar att det inte enbart är kompetens för arbetsupp-gifterna som ligger till grund för inträdandet i en yrkesidentitet, utan en viktig aspekt är även mötet med kollegor och medlemmar i yrket.19 Det är alltså samspelet
med kollegor som är en grundläggande faktor för att utveckla yrkesidentiteten. Till detta kommer även den kompetens individen har i relation till yrket hen är aktiv inom. Även yrkeskulturen som individen lär sig genom sina kollegor bidrar till att forma hens lärande om sin yrkesidentitet. Utan detta samspel och dessa tre kompo-nenter hade utvecklingen av yrkesidentiteten varit bristande och inte lika rundad i upplärande.
Thunborg framhäver att en yrkesidentitet kan uttryckas och synas genom hur individen presenterar sig själv, bland annat genom hur hen pratar om sig själv ge-nom yrket och hur hen agerar i diverse situationer som kan uppstå.20 Det kan sägas
att det är en presentation av individens yrkesidentitet som uppstår, antingen med-vetet eller omedmed-vetet. Inom yrkeskulturen finns det olika tysta egenskaper som lig-ger till grund för skapandet av yrkesidentiteten och det är när dessa presenteras av aktörer inom yrket som yrkesidentiteten också blir synlig. Yrkesidentitet som be-grepp är ett verktyg för att förena individer med deras yrke och sin yrkeskultur. Yrkesidentiteten påverkar således också individens personidentitet. Det ger indivi-den en samhörighet med sina kollegor och skapar ett kollegial. Inom yrkesiindivi-dentite- yrkesidentite-ten ligger det vissa gemensamma värderingar, tankar, handlings- och interaktions-mönster som bringar samman individer inom samma yrke.21 Yrkesidentiteten är
18 Molande (1998), s. 22
19 Morgensen, Thorell Ekstrand & Löfmark (2006), s. 40. 20 Thunborg (1999), s. 3.
således en social identitet där samspelet med dessa gemensamma egenskaper inom yrkeskulturen och individens egna egenskaper möts och utspelas utifrån de förvänt-ningar och krav som finns inom yrkeskulturen. Eftersom normer, föreställförvänt-ningar, handlingsmönster och värderingar är i konstant rörelse formas och omformas indi-viderna inom yrkesidentiteten beroende på det sociala klimatet.22 Yrkesidentiteten
är därmed en ständigt utvecklande identitet som konstrueras och omkonstrueras be-roende på den rådande yrkes- och samhällskulturen.23
Julia Evetts resonerar i sin arkikel ”New Professionalism and New Public Ma-nagement: Changes, Continuties and Consequences” kring hur införandet av New Public Management har påverkat yrkesfältet. Evetts tar upp två idealtyper när det gäller organisationsstilar. En av dem, som Evetts döper till yrkesprofessionalism, skapas inom yrkesgruppen på ett internt sätt genom att chefer och eventuella kunder litar på arbetet som yrkesutövaren gör genom sitt omdöme och kunskap om uppgif-ten. De litar på att uppgiften utförs på rätt sätt och det i sin tur skapar en kollegial auktoritet. Med en kollegial auktoritet bygger individen upp en yrkesidentitet ge-nom den utbildning och praktiska utövning av sin yrkesuppgift man har lärt sig genom de standarder och eventuella etiska koder som finns i yrket.24
3.3 Yrkesidentitet inom arkiv
Arkivariers yrkesidentitet är inte något som det har forskats om en hel del. Huvud-sakligt fokus inom forskning av arkivariers yrkesidentitet har varit förändringen av arkivariens yrkesroll i och med utvecklingen som har skett under den senaste tiden med datautvecklingen. Det har alltså inte fokuserats på hur arkivarier lär sig eller känner kring sin yrkesidentitet. Den tidigare forskningen i det här avsnittet berör just forskningen om hur arkivariens roll har förändrats i och med den digitala ut-vecklingen och de problem och förändringar som den har inneburit. Avsnittet berör även arkivarieuppdraget och de egenskaper som anses vara bra att besitta som arki-varie.
22 Ellström (1992), s. 67. 23 Säljö (2000), s. 20-22. 24 Evetts (2009), s. 248.
International Council of Archives (ICA) är en stor branschförening inom arkivsektorn som på sin webbplats uttrycker att ”[a]n archivist or record keeper needs a passion for history, an eye for detail and a strong commitment to service. The return is to be a custodian of society's memory.”25 Enligt ICA ska arkivarien
därmed i grund och botten ha ett intresse för historia, vara ordningsam på en detalj-orienterad nivå och även ett engagemang för att ge god service.
I Rebecca Lihvs magisteruppsats Arkivarien som väktare eller facilitator: En
samtidshistorisk undersökning av svenska arkivariers professionella identitet
un-dersöker hon professionalism bland svenska arkivarier och hur de skapar en yrkes-identitet. Lihv analyserar även hur de försvarar sin yrkesstatus i ett sammanhang som anges av samhällsförändringar såsom en ny teknisk, politisk och organisatorisk miljö. Författaren kommer fram till resultatet med hjälp av två idealtyper som här-stammar från en sociologisk teori om professionell förändring som skett på grund av uppkomsten och införandet av New Public Management i den offentliga sektorn. Uppsatsens resultat visar att svenska arkivarier huvudsakligen brukar försvara rol-len att arkivarier är neutrala och objektiva bevarare av en sanning. Dock vill de även omdefiniera den professionella rollen och synen på rollen som arkivarier har i sam-hället. De vill visa sig starka och som ledare inom informationsförvaltningar. Detta kopplas ihop med att arkivarier vill försvara arkivens roll i samhället som en min-nesinstitution för kulturell identitet och historisk sanning samt att de är en viktig tillgång för både privata företag och den offentliga sektorn.26
Maria Kallbergs forskning om yrkesidentitet inom arkivarieyrket har fokuserat på hur arkivyrket har förändrats på grund av digitaliseringen och arbetet med e-arkiv. I artikeln ”Archivists: a profession in transition?” analyserar hon genom styr-dokument och intervjuer hur medvetenheten om vikten som informationsförvalt-ningar har och hur de politiska besluten som fattas påverkar yrket. Kallberg kon-kluderar att besluten specifikt påverkar den offentliga sektorn men inte lika mycket den enskilda sektorn. Hon identifierar även att det finns dels en brist på arkivarier med kompetens för att uppfylla den nya digitala informationsefterfrågan och dels en resursbrist i yrkesbranschen.27 I hennes andra artikel, ”Archivists 2.0: redefining 25 International Concuil of Archives
26 Lihv (2018). 27 Kallberg (2012a).
the archivist’s profession in the digital age” undersöker hon den förändrande iden-titeten och statusen i arkivyrket inom kommunal förvaltning. Kallberg beskriver i artikeln att arkivarier inte inkluderas i planeringen eller utformandet av e-förvalt-ningen vilket påverkar både statusen och identiteten på ett negativt sätt. 28
MikaelLarssons magisteruppsats Arkiverande studenter: Om arkivhanteringen
vid studentnationerna i Uppsala undersöker arkivskötseln vid 14 studentnationer i
Uppsala (även den fiktiva nationen Skånelandens). Larsson har främst fokuserat på varför arkivförvaltningen vid nationerna såg ut som de gör och hur den var utfor-mad. Han beskriver att funktionerna i nationernas arkiv var desamma som för andra arkivinstitutioner, med undantag för att dessa arkiv också användes av ämbetsmän och andra medlemmar som ett stöd för att hitta idéer kring hur nationen kan drivas och utvecklas. Arkiveringsbestämmelserna och praxis som generellt följdes av nat-ionerna var desamma som för arkivfältet i allmänhet, exempelvis användningen av det Allmänna arkivschemat, vilket är det svenska standardarkivsystemet. Många nationer hade också artiklar som specificerade deras arkivaries uppgifter. Meto-derna som använts i arkivhanteringen varierade till viss grad mellan de olika nat-ionerna. När det gäller hur väl arkiven sköts sköttes de i allmänhet något bristfälligt, även om detta varierade mellan nationerna. Detta berodde till stor del på att arkiv-arierna inte var yrkesmän. Detta var förmodligen oundvikligt eftersom nationerna, likt många andra föreningsarkiv, inte har råd att konsultera yrkesprofessionella ar-kivarier för detta.29
Som föregående kapitel påtalar har tidigare forskning av föreningsarkiv foku-serat mer på själva arkivet, dess funktion och hur den representerar ett community och inte på personerna som faktiskt arbetar med att bevara arkivet. Således vill jag belysa den del som fokuserar på individerna som arbetar med de enskilda arkiven. Därav valet att använda Uppsala studentnationers arkivarier som informanter i den här undersökningen. Inriktningen kommer därmed vara på hur de identifierar sig i sitt ämbete och hur deras lärande av yrkesidentiteten har sett ut. När det kommer till yrkesidentitet av arkivarier har forskningen varit fokuserad på en professionell
28 Kallberg (2012b). 29 Larsson (2010).
nivå och mestadels på den förändrande rollen av arkivariers yrkesidentitet i och med den digitala utvecklingen.
4. Teoretiska utgångspunkter
Här kommer jag att använda begrepp och teorier om identitetsskapande med fokus på lärandet av en yrkesidentitet, samt skapandet av ett imagined community som kan ske i korrelation med identitetsskapande och yrkeskultur.
Även om arkivarieämbetet inte exakt är ett yrke är teorier om lärandet av en yrkesroll och yrkesidentitet relevanta och användbara då nationsarkivarier utför en liknande arbetsroll som yrkesrollen för en professionell yrkesarkivarie. Den ter sig annorlunda varvid nationsarkivarierna skuggar den yrkesroll som i vanliga fall till-kommer med arkivarieprofessionen. Imagined community som också till-kommer att nämnas länkas ofta ihop med föreningsarkiv och speciellt uppkomsten av dessa. Då i koppling med att enskilda arkiv som oftast har skapades för att belysa diverse
communities som tidigare funnit sig osynliga eller undangömda från de befintliga
arkivinstitutionerna. I denna studie betraktas skuggningen av en yrkesidentitet som en social identitet som uppstår och upprätthålls i en specifik praxis, vari det här fallet i nationsarkivet. För att undersöka nationsarkivariernas skapande av yrkesi-dentitet och deras inlärning av yrkesrollen har jag därför en utgångspunkt i det so-ciokulturella perspektivet, som betonar att mänsklig handling och tänkande uppstår i sociala sammanhang. Detta genom att applicera ett arbetslivspedagogsikt perspek-tiv för att åskådliggöra hur nationsarkivarier skapar och lär sig sin yrkesidentitet i sitt ideella arbete.
4.1 Yrkesidentitet och lärandet av den
Aurell förklarar att yrkesidentitet är ett begrepp som kan definieras av den process som en individ går igenom. Det är en kombination av den yrkesroll som individen har och yrket i sig som konstruerar en identitet. Genom sin uppfattning om vem och vilken roll individen har i sitt yrke utvecklar hen sin yrkesidentitet. Det handlar även om hur individens integration av sin yrkesroll tillsammans med sin personliga identitet skapar en personlig betydelse som är en del av processen av att skapa en yrkesidentitet. En individs yrkesidentitet ligger därmed inbäddad i den personliga
identiteten då det bland annat handlar om hur individen ser sig själv och sitt yrke samt hur dessa tillsammans skapar en yrkesidentitet. Aurell är inne på samma spår som Thunborg och Säljö då hon ser yrkesidentiteten som en social identitet då yr-kesidentiteten uppstår och utspelar sig på arbetsplatsen vilken ofta är en social miljö.30 Yrkesidentitet produceras också i relation till andra sociala omgivningar.
Detta innebär att den rådande sociala kulturen runt omkring både yrket och indivi-den påverkar yrkesiindivi-dentiteten.31
Säljö och Ellström påtalar båda att yrkesidentitet är en process av lärande av sin omgivning där den konstant kan formas och omformas genom diverse normer, värderingar och handlingsmönster som upprätthålls av medverkande individer ge-nom ett samspel och utbyte av egenskaper i sin omgivning beroende på sin kontext, såsom kulturella eller sociala sammanhang.32 Yrkesidentitet är därmed något som
individen ofta skapar med hjälp av sina kollegor eller handledare i sitt yrke, det är en process som kan förändras genom yrkeslivet då samhället i stort är i konstant rörelse och utveckling. Detta kan ses i och med den förändrade yrkesrollen inom arkivfältet som den digitala utvecklingen har fört med sig.
Roger Säljö uttrycker att förståelsen och utvecklingen av en yrkesidentitet sker i en kombination av sin utbildning och genom att arbeta i yrket, det är således lä-randet i sociala praktiker och de meningsskapande aktiviteter som skapar yrkesi-dentitet.33 Vidare på samma spår stämmer Barbara Rogoffs teori om lärande väl
överens med Säljös.34 Rogoff betonar att individens deltagande i de aktiviteter som
bedrivs i kultursamhället inom yrkesgemenskapen ligger till grund för identitets-skapandet, vilket kan ge en förståelse att handledningen som förekommer av och med sina kollegor är en stor del av lärandet av sin yrkesidentitet. Lave och Wengers tankar går i samma bana som Säljö, där lärande genom deltagande i gemensam praktik är meningsskapande för individens formning av sin identitet.35 De betonar
att individen via samspelet med andra individer inom sitt yrke kan utveckla arkiva-riens lärande och via det individens arkivarieidentitet. Donald Schön36 som också 30 Aurell (2001), s. 14.
31 Ibid., s. 185. 32 Ellström (1992), s. 67.
33 Säljö (2000), s. 29; Säljö (2010), s. 45. 34 Rogoff (2003), s. 80.
35 Lave & Wenger (1991), s. 47. 36 Schön (1983), s. 49-50.
skriver om lärande av identitet indikerar att lärandet sker inom individen på ett re-flektivt vis som således skapar en medvetenhet om den tysta kunskapen hen har observerat i sin omgivning. Schön placerar därmed fokus på lärandet inom sam-manhanget som individen befinner sig inom, i det här fallet arkivet, vilket kan vara användbart att använda sig av just lärandet av sin ämbetsroll och skuggningen av yrkesidentiteten som sker för nationsarkivarier.
Enligt Säljö består människans vardagliga liv av diverse sociala praktiker som utförs per automatik, dessa praktiker kan definieras som allt från att kommunicera med andra, utföra artighetshälsningar, hänför sig vid tysta kulturkoder till att ge-nomföra ärenden på institutioner, utbilda sig eller arbeta. Dessa praktiker har indi-viden lärt sig under sin uppväxt och vid nya situationer fortsätter hen att lära sig det passande utförandet, detta är något som Säljö påtalar ligger till grund för det kol-lektiva minnet.37 Rogoff benämner dessa institutioner som ett kultursamhälle, vilket
hon beskriver som en grupp av människor som gemensamt försöker uppnå ett mål genom att använda sig av ömsesidig förståelse, delade värderingar, historik och yr-kesvanor genom sin relation till varandra.38 Lave och Wenger har en annan vy på
detta och påtalar att lärandeprocessen inte sker genom att en individ absorberar kunskaper från sin omgivning utan problem, utan att det är ett medvetet val av in-dividen att ta åt sig denna information genom aktivt deltagande i praktikgemen-skaperna. Författarna betonar att genom detta ökar lärandet i olika situationer då valet ligger hos individen att absorbera kunskapen, vilket de benämner som ett si-tuerat lärande. Lave och Wenger benämner denna lärandeprocess”legitimate pe-ripheral participation” (LPP), vilket är processen som en nykomling går igenom för att bli en del av ett kollegium.39 LPP förklarar hur en nybörjare hierarkiskt går från
utkanten till en mer central del av gemenskapen i takt med att individen utvecklar sina kunskaper och färdigheter som ligger till grund för att bli en självständig part i sin yrkesroll och därmed även i sitt kollegium. Det är genom denna utveckling som en nybörjare går igenom som ändrar hens status i gruppen men även skapar en starkare identitet. Detta är en process som oundvikligt sker när personen deltar i
37 Säljö (2010), s. 46. 38 Rogoff (2003), s. 80. 39 Lave & Wenger (1991), s. 47-49.
sociokulturella praxisgemenskaper.40 Lave och Wenger nämner att detta är ett
van-ligt koncept inom utbildningsväsendet för att förstå lärandet utanför vad som lärs ut och i stället se till hur individen lär sig utanför undervisningssammanhangen.41
Eftersom LPP kan vara en viktig del i analysen av lärandet av identitet och detta är något som sker oberoende av vilken utbildningsform som individen deltar i42 lämpar
den sig väl för den här studien då nationsarkivarierna (i de flesta fall) inte har en formell arkivarieutbildning, utan de får sitt lärande av ämbetet när de kliver in i det praktiska arbetet. Begreppet visar en viktig poäng om lärande och hur en yrkesi-dentitet kan börja utvecklas redan under en yrkesspecifik utbildning, men att läran-det inte är fullständigt förrän individen har kommit in i den praktiska yrkesutöv-ningen. Det som kan tas ut från denna teori är den positiva påverkan som relationen mellan nybörjare i fältet med en mer erfaren arbetare kan ha på skapandet av yrkes-identiteten. Det är genom denna relation som nybörjaren kan få en förståelse kring hur det fungerar i praktiken och således föra in sina teoretiska kunskaper in i den praktiska verksamheten, vilket är en viktig övergång i skapandet av sin yrkesiden-titet.
En övergripande sammanfattning från de olika teorierna om yrkesidentitet är att lärandet från kollegor är en stor del av individens skapande av yrkesidentitet och att den är i symbios rörelse med personens, kollegors, branschens och samhällets utveckling. Det framkommer även att individens yrkesidentitet inte bara är aktiv på arbetet, utan även i individens personliga liv då yrkesidentiteten är en del av indi-videns personidentitet. Ett exempel på detta är att många personer väljer att svara att de är i stället för arbetar som en arkivarie, sjuksköterska, polis och så vidare. Människor hänvisar således till att sitt yrke är en del av sin identitet även utanför jobbet.
4.2 Den föreställda gemenskapen
I Andersons teori om Imagined Communities (den föreställda gemenskapen) påtalar han att nationen är en föreställd politisk gemenskap som i sig är begränsad i
40 Ibid., s. 29. 41 Ibid., s. 41. 42 Ibid., s. 40.
omfattning och självständig till sin natur.43 Det kan föreställas/konstrueras då även
den minsta nationens verklighet överstiger vad som är möjligt för en enda person att känna till. Det är inte möjligt att känna varje person i en nation, likväl som det inte är möjligt att känna till alla aspekter av dess ekonomi, geografi, historia och så vidare. Som Anderson är noggrann med att påpeka är dock att föreställa sig eller fantisera inte detsamma som falskt eller fiktivt, det är snarare det omedvetna utö-vandet av abstrakt tanke som sker. Den föreställda gemenskapen är begränsat, ef-tersom det oberoende av storlek aldrig anses omfatta med mänskligheten själv. Nat-ionen är sin egen auktoritet, den är grundad i sitt eget namn och den uppfinner sitt eget folk som det anser som medborgare. Nationen kan betraktas som en gemenskap eftersom det innebär ett djupt liggande kamratskap som sammanfogar alla medbor-gare oavsett identitet. Anderson indikerar således att en föreställd gemenskap är formad av en grupp individer som identifierar sig själva som en del av den gruppen, det kan vare som en medborgare i en nation, ett mindre samhälle, etnicitet, genus, sexualitet eller till och med ett yrke.44
Detta kan relateras till yrkesidentitet då medarbetarna inom yrket tillsammans kan skapa en föreställd gemenskap över bland annat länders gränser. Det spelar ingen roll vem personen är som individ, men identifierar sig individen som en arki-varie är den en medborgare i den föreställda gemskapen. Detta är något som ge-nomsyrar synen som ligger bakom uppkomsten av föreningsarkiv och föreningar generellt. Det är på grund av denna identifikation i något specifikt som en person väljer att engagera sig i föreningar och att belysa och skapa föreningsarkiv. Det har framför allt setts en våg av detta med bland annat identiteter som har inte har upp-levt sig hörda och finner sig osynliga i samhället.
43 Anderson (1983), s. 6-7. 44 Cook (2013), s. 98.
5. Frågeställningar
Syftet med denna studie är att bidra till en större förståelse omkring hur yrkesiden-titet av arkivariepositionen inom ideellt drivna föreningsarkiv kan visas hos en ide-ellt arbetande person, hur det kompletterar aspekten av identitetsskapande och ge-menskap inom föreningsarkiv vilket ofta förknippas med i forskningen om enskilda arkiv, och synnerligen föreningsarkiv. Detta undersöks utifrån Uppsalas nationsar-kivariers perspektiv genom dessa tre frågeställningar med tillhörande följdfrågor:
1. Hur ser nationsarkivariens lärandeprocess av yrkesidentiteten ut?
2. Vad upplever nationsarkivarierna som karaktäristiskt för sin yrkesidentitet i sitt ämbete? Bidrar den till identifieringsprocessen?
3. Anser nationsarkivarierna att de är en del av den större tillhörigheten inom arkivfältet? Tycker de att de tillför till den samhällsnyttiga funktionen som arkiv har? I så fall, hur?
6. Källmaterial och metod
6.1 Metodval
Jag har valt att utföra en kvalitativ studie med halvstrukturerade intervjuer i min undersökning. Ahrne och Svensson nämner i sin bok Handbok i kvalitativa metoder att genom att välja en kvalitativ metod så kan forskaren komma nära inpå den som hen studerar, då genom intervjuer eller observationer.45 Vilket i detta fallet är en
positiv egenskap då det är relativt personliga saker som kommer diskuteras i inter-vjuerna, exempelvis hur intervjuobjekten identifierar sig i sin ämbetesroll. Eliasson uttrycker i sin bok Kvantitativ metod från början att kvalitativa metoders främsta fördel är dess flexibilitet och lättanpassning till olika teorier och i kombination med andra metoder.46 Bill Gillham redogör i boken Forskningsintervju – tekniker och
genomförande hur de olika metoder som kan användas vid intervjuer skiljer sig åt
och hävdar att halvstrukturerade intervjuer enligt honom är den viktigaste sorten av forskningsintervjuer då den, som Ahrne och Svensson också nämner, är flexibel och består av en blandning mellan flexibilitet och struktur. I en halvstrukturerad intervju finns det en bra balans mellan öppenhet och struktur, vilket får ett resultat som både är liktydig mellan informanterna och som tillåter informanterna att sväva ut och ge utökade svar. Vilket därav gynnar analysen då det finns en bra struktur och matiga svar från informanterna.47
För min studie har följaktligen halvstrukturerade intervjuer används. Intervju-erna följde samma struktur där frågorna ställdes i samma ordning. IntervjuIntervju-erna är därmed standardiserade, men ibland tillkom det följdfrågor om informanten sade något intressant som jag ville hen skulle utveckla. Intervjuerna i sig var därmed strukturerade i den bemärkelse att de var utformade likadant och utfördes på samma sätt, då för att ha en bra bas där utgångspunkterna låg på samma nivå. Intervjufrå-gorna var dock utformade för att hålla svarsmöjligheterna öppna och där det oftast krävde mer än ja eller nej svar, detta för att få informanterna att fundera och ut-veckla sina svar. Under intervjuerna följde jag intervjumallen relativt nära för att se
45 Ahrne & Svensson (2011), s. 15. 46 Eliasson (2018), s. 27. 47 Gillham (2008), s. 73-123.
till att informanterna svarade på samma frågor, så att empirin skulle matcha och att jag var säker på att jag inte missade någon värdefull fråga. Detta var också en viktig aspekt att följa så att jämförelsepunkterna i analysen skulle vara lättare att identifi-era.
I min analys har jag till stor del använt mig av grundad teori där jag har använt den som en metod för att analysera empirin, men inte till att skapa en ny teori då meningen med uppsatsen ligger i att svara på forskningsfrågorna och inte i me-ningen att skapa en ny teori. I grundad teori analyserar man det empiriska materialet i tre olika stadier, i det första steget initierar man analysen med att understryka in-tressanta bitar av texten som sedan ska kodas. Användbara begrepp identifieras i detta stadie, därvid nyckelfraser i texten markeras och således skapar en kod. Detta är något som man repeterar genom intervjusvaren. Skaparna av grundad teori, Strauss och Glaser, kallar detta för open coding. Nästa steg handlar om en process där löpande anteckningar tas rörande de koncept eller markeringar som har identi-fieras i föregående steg. Detta är mellansteget mellan kodningen och det första ut-kastet av den slutförda analysen. I dessa anteckningar redogör och funderar forska-ren kring de observationer och insikter den har upptäckt. Det tredje och sista steget handlar om att koppla ihop sina kodningskategorier med en teoretisk modell som relaterar till det ämnet som man undersöker. Forskaren jämför och tittar på de mönstret som uppstått i de tidigare stadierna för att förstå vad det visar och vilka slutsatser som kan tas. Här kopplas således det empiriska materialet ihop med det teoretiska underlaget, exempelvis i den här uppsatsen kopplas intervjuerna ihop med teorin om yrkesidentitet och föreningsarkiv.48 Dessa steg är inte en steg för steg
guide, utan mer ett sätt att tänka runt. Jenny Bunn beskriver dessa tre grundregler som förklarades ovan för ”open-ness, emergence and integration”49. Jag valde att
använda mig av metoden grundad teori för att analysera empirin utan förutfattande meningar om vad svaren skulle visa. Jag lät därmed metoden leda mig till svaren. Detta gör också att jag som har en personlig koppling till ämnet kan hålla mig ob-jektiv och utanför analysen, det vill säga att jag inte vinklar resultatet till vad jag personligen tycker och tänker, utan att jag bara fokuserar på vad informanterna har
48 Bunn (2017), s. 520-522. 49 Ibid., s. 522.
förmedlat. Jag håller således en neutral syn. Grundad teori är bra på det sättet att det tillåter forskaren komma nära informanterna i analysen av deras svar då man på ett objektivt vis kan närma sig resultatet på ett opartiskt och försiktigt vis då meto-den för fram resultatet. Metometo-den låter det informanterna säger stå för sig själv utan att forskaren stör integriteten av materialet.
6.2 Urval
De personer som har intervjuas är alla aktiva arkivarier på sin studentnation i Upp-sala. Jag har valt att intervjua de aktiva för att ge en aktuell bild på hur informan-terna som sitter just nu på ämbetet identifierar sig med sitt ämbete. Det hade varit svårt att utföra den här studien på föregående arkivarier eftersom det handlar om identitet och hur de identifierar sig med sitt ämbete. Därför skulle det vara svårt för föregående arkivarier att beskriva hur de identifierar sig i sitt gamla ämbete då det inte längre är aktuellt. Därför är det vissa nationers arkivarier som inte är represen-terade i denna studie då det för tillfället inte är någon person tillsatt på ämbetet. Uppsala har tretton studentnationen varav endast nio av dem hade vid tidpunkten när uppsatsen skrevs aktiva arkivarier. Av dessa nio nationsarkivarier så innehar jag, författaren, en av posterna och kommer därmed utesluta mig själv från att med-verka i undersökningen. Av de återstående åtta arkivarier var det fem som valde att ställa upp för en intervju. Antalet medverkande är tillräckligt för att utföra just denna undersökning då frågan är så pass specifik för just nationsarkivarier.
6.2.1 Begränsningar av urvalet
Det första problemet är som nämnt att alla nationer inte hade en sittande arkivarie denna terminen, samt att vissa inte var intresserade av att delta. Jag själv som skri-ver uppsatsen är arkivarie på en nation, men har självfallet inte inkluderat mig själv i undersökningen. Jag har inte låtit mina tankar påverkat analysen i senare kapitel, utan jag har varit neutral och objektiv i analysen – även när det har kommit till intervjuerna. Jag har låtit intervjuobjekten själva reflektera på sina svar. En annan problematisering, som likväl kan vändas till en positiv aspekt, av denna gruppen är att det varierade hur länge de hade innehaft posten, samt att två av de jag intervjuade jobbade även som arkivarier i sitt arbetsliv vilket ger en liten annan bild på yrket,
men jag har bett dessa att tänka på sin yrkesroll i nationssfären istället för sin pro-fessionella yrkesroll de har till vardags samt bett dem jämföra hur de identifierar sig gentemot sitt professionella yrkesliv.
6.3 Intervjuguide
Intervjumallen består av tjugotre frågor som intervjun utgår från. Det består av re-lativt öppna frågor som ger chans till följdfrågor ifall informanterna säger något intressant och så vidare. Jag valde att ha en struktur att följa så att svaren skulle vara enklare att analysera och se skillnader och likheter mellan informanternas svar. Det gör det också lätt att se om det är något specifikt eller intressant som sticker ut. Intervjumallen är uppdelad i fyra delar, först grundläggande frågor om personen och orsaken till att de sökte ämbetet osv. Den andra delen om informantens per-spektiv och frågor kring identitetsskapande. Den tredje om lärandet av ämbetet och därmed skapande av yrkesidentiteten. Den fjärde och sista delen om hur informan-terna ser på arkivet och dess värde.
6.4 Empiriinsamling
Empiriinsamlingen skedde i form av fem enskilda intervjuer med aktiva arkivarier på olika nationer. Intervjuerna ägde rum både dagtid och kvällstid för att anpassa tiderna efter deltagarnas schema. Intervjuerna skedde i de flesta fall på informan-tens nation och i vissa fall i nationens arkiv. Detta med tanke att de skulle känna sig bekväma med sin omgivning. Valet att utföra enskilda intervjuer gjordes för att få en personlig aspekt på svaren från de enskilda individerna. Intervjuerna spelades in med personens tillåtelse och transkriberades sedan för att få ner data i ett dokument som skulle underlätta analysen av den insamlande empirin. Intervjuerna varade från cirka 20 minuter till 60 minuter beroende på hur utvecklade svar som framfördes av informanterna, eller om följdfrågor ställdes som gav längre svar.
6.5 Etiska aspekter
I min undersökning har jag förhållit mig till Vetenskapsrådets50 forskningsetiska
principer som är menat som en vägledning för hur man ska bedriva det praktiska i sin forskning. De fyra allmänna kraven som en forskare ska följa är: tillförlitlighet, ärlighet, respekt och ansvarighet. För att hålla mig till dessa krav har jag varit noga med att informera intervjuobjekten om anledningen till min förfrågan om intervju med information om vad uppsatsen i kort ska undersöka. Frågor om samtycke har ställts via e-post när de initialt blev tillfrågade om de ville ställa upp för en intervju, samt en muntlig överenskommelse om de godkände att jag spelade in intervjun. Jag har även sagt att det som sägs är konfidentiellt och kommer således inte att spridas vidare, utan att inspelningarna av intervjun raderades efter transkribering. I tran-skriberingen skrev jag inte ner namn utan färgkordinerade svaren efter vad varje individ svarade. I uppsatsen kommer informanterna inte att nämnas vid namn eller vilken studentnation de är aktiva på. Informanterna kommer således bli tilldelade namnen ”Informant 1-5” där de olika siffrorna symboliserar de olika informanterna. Siffrorna har inget att göra med den ordningen som de intervjuades i. Jag kommer inte heller använda personliga pronomen, utan kommer att använda mig av prono-men hen. Informanternas uttalanden kommer att redigeras i citaten för att passa in bättre i skriftspråket så att texten ska flyta på bättre då många av svaren var tal-språkliga vilket gör det svårare för läsaren att läsa. Men jag har sett till att inte ändra betydelsen i citaten.
7. Undersökning och analys
I denna analysdel kommer jag att indela analysen i fyra olika faser. Den första fasen utgörs av grundläggande frågor om informanterna. Detta för att ge en introduktion till vilka informanterna är och deras orsaker till att söka till ämbetet som nationsar-kivarie. Den andra fasen kommer att fokusera på lärandeprocessen av arkivrollen, vilket således leder till en upplärning av en yrkesidentitet. Fas tre kommer att be-handla hur informanterna identifierar sig med sitt ämbete och hur seriöst de ser på sin roll som nationsarkivarie. Slutligen kommer den fjärde fasen att behandla kul-turarv och hur informanterna ser på nationsarkiven och dess funktion i samhället. Jag kan börja med att nämna att efter att ha gjort en analys åskådliggörs att alla intervjuobjekten identifierar sig som arkivarie på ett sätt eller annat och tar därmed på sig denna skuggyrkesidentitet, vilken förklarades i introduktionen, i och med att deras arkivarieroll inte är ett yrke utan endast ett ideellt ämbete vilket de utför på sin fritid. Vad som kommer att undersökas är hur informanterna identifierar sig i sin roll och hur deras upplärning av rollen har sett ut. Mycket av fokuset kommer att ligga på just denna aspekt.
För att ge en grundläggande bild av informanterna kan det nämnas att i min urvalsgrupp skiljer det sig markant gällande nationsarkivariernas erfarenhet och hur länge de har suttit på sin post som arkivarie på nationen. Tidsspannen på hur länge de har varit aktiva börjar från tre månader och sträcker sig upp till tjugotre år. Då det finns en variation på hur länge informanterna har suttit på posten blir det intres-sant att se om informanterna har liknande sätt att identifiera sig i sin roll som arki-varie även om deras personliga erfarenheter, såsom utbildningsbakgrund och i vissa fall jobb, skiljer sig åt. Det finns även skillnader när det gäller deltagarnas ålder och kön. Vissa av informanterna var aktiva på nationen innan de tog sig an arkivarie-ämbetet medan för andra var detta vägen in i att engagera sig på sin nation. Infor-manterna visade även på olika orsaker till att de valde att söka ämbetet. Trots dessa skillnader identifieras likheter gällande hur de identifierar sig i sin ämbetsroll och vilka egenskaper de anser viktiga att ha vid innehavande av posten som arkivarie. Som tidigare nämndes i bakgrunden av denna uppsats är det ofta vid landskap- eller
nationssammankomst på nationerna som beslut fattas gällande vilka som ska väljas in på ett ämbete. De flesta av arkivarieposterna på de olika nationerna som infor-manterna representerade valdes in via landskap, men vid andra nationer är det även möjligt att väljas in av valnämnden och nationsstyrelsen. På ett landskap är det alltså medlemmarna i nationen som väljer om personen som har ansökt till ett äm-bete ska väljas in eller inte, detta trots att de kanske inte vet om personen ifråga har några kunskaper om själva arbetet. Samtidigt är inte medlemmarna i nationen kva-lificerade när det gäller att veta vilka egenskaper eller kvalifikationer som en arki-varie ska ha. Detta gäller även andra ämbeten på nationen. Det är också det som är en del av nationsämbeten, att en individ inte behöver vara kvalificerad eller ha kun-skaper om ämbetet hen söker. Alla informanterna i den här undersökningen ansågs vara lämpliga för posten under landskapet utan att egentligen ha några specifika kunskaper, de valdes följaktligen in för ämbetet som nationens arkivarie. Detta är vanligt när det kommer till ämbeten på nationerna, och även i andra typer av före-ningar eftersom ämbetena är baserat på ideellt arbete. Det kan ibland räcka med att visa intresse för ämbetet för att bli tilldelad det. Det som har tagits upp här ska nu diskuteras djupare med hjälp av empirin från informanterna och den teoretiska forskningen som har förklarats i tidigare kapitel. Sett till det Evetts belyser om yr-kesprofessionalism där individer tillsammans i sitt företag eller arbetsplats litar på att sina arbetskamrater har den kunskap som behövs för att utföra uppgiften kor-rekt51, kan det hävdas att det här tankesättet är det sätt som man i stor utsträckning
använder sig av ämbetena på nationen. De förlitar sig på att personen som innehar ämbetet ska kunna utföra sin arbetsuppgift genom sin kunskap och omdöme av si-tuationer. Ämbetsmännen på nationerna har således en kollegial auktoritet där varje person tar sitt ansvar för sin arbetsuppgift.
7.1 Vägen till arkivarieämbetet
Denna del av undersökningen diskuterar de olika aspekterna av att vara nationsar-kivarie. En bakgrund av informanterna presenteras för att belysa att de inte nödvän-digtvis har något gemensamt utöver att de är nationsarkivarier.
Tre av de sittande nationsarkivarierna jobbar för närvarande, medan endast två studerar. Alla har vid en tidpunkt varit studenter i Uppsala, och det var under studi-etiden som informanterna valdes in på ämbetet. Endast Informant 2 har studerat Arkivvetenskap. Eftersom hen studerade till arkivarie, kom valet att söka till arki-varieämbete relativt naturligt. Genom nationsarkivarie får hen omsätta det teore-tiska från utbildning till praktik. De resterande informanterna studerade andra äm-nen, främst inom humaniora. Deras val att bli nationsarkivarie beror därmed inte på deras utbildning, såsom för Informant 2. Fastän de inte utbildningsmässigt har di-rekta kopplingar till arkivet, återfinns andra orsaker till varför de valde att söka tjänsten. Exempelvis uttrycker Informant 4 att ”[j]ag gillar gamla saker osv. Det fanns nåt med arkivet som tilltalade min person på nåt vis. Så jag tänkte att det här skulle vara kul att ha ansvar för. Så det var väl ett kall om man får använda det ordet.”52 Informant 3 är inne på samma spår, såsom att hjälpa till på nationen och
att det var ett intresse utanför studierna:
Det var väl så här mycket att göra med att jag helt enkelt ville göra någonting för nationen, jag ville dels vara på nationen för att hjälpa till dels för att ha någonting extra att göra på fritiden helt enkelt… Så det var det, och sen också att just arkivarieposten inte är allt för krävande är också en av anledningarna. Det kräver att man är noggrann, organisatoriskt så tyckte jag passar bra in i det, jag är en sådan jäkla perfektionist.53
Informant 5 uttrycker att hen sökte posten ”för att jag kände att av de poster som fanns på nationen så tyckte jag arkivarie lät roligast och mest inom min referensram för vad jag tycker jag kan klara av som recentior på nationen.”54
Detta ger intryck av att Informant 5 inte anser att arkivet kräver mycket kunskap om nationens verksamhet och därmed kan en recentior (ny på nationen) erhålla ar-kivarieämbetet. I kontrast uttrycker Informant 1, i en annan fråga som berör vilka egenskaper en nationsarkivarie bör ha, att den som söker ämbetet gärna bör ha
52 Informant 4. 53 Informant 3. 54 Informant 5.
relativt stor insikt i nationens verksamhet och hur den funkar organisatoriskt, vilket oftast nya personer i nationen inte har. Således råder en konflikt kring hur infor-manterna ser på den kunskapsbas som krävs för ämbetet. Informant 5 tycks un-derskatta ämbetets ställning gentemot andra ämbeten på nationen, vilken hen anser att en recentior kan ta sig an.
Den grundläggande anledningen till att informanterna sökte till ämbetet ligger i deras historia- eller arkivintresse. Alla informanter kände till ämbetet innan de sökte, och de hade en vag uppfattning vad ämbetet innefattade. Nästan alla menar att det sågs som en intressant post att erhålla och att de passade i rollen som arkiva-rie. De uttrycker även att de ville hjälpa nationen samt att de kunde se värdet i att bevara nationens historia. Detta synsätt delas inte av informanten som studerade på ABM då hen sökte ämbetet på grund av utbildningen.
På frågan om de hade besökt ett arkiv innan de valde att söka posten som arki-varie, svarar samtliga informanter att de hade besökt ett arkiv, vilket tyder på att de hade någon slags relation till arkiv sedan tidigare. De uppvisar olika sätt som de kom i kontakt med ett arkiv. För Informant 1, 2, 3 och 5 skedde det via släktforsk-ning eller i utbildsläktforsk-ningssyfte, medan det för Informant 4 var via sin nation. Samtliga informanter hade besökt ett arkiv innan de sökte posten och de var därmed med-vetna om vad ett arkiv är, vilken funktioner ett arkiv har samt vad ett arkiv gör. Därmed verkar som att tidigare vetskap låg till grund till varför de valde att söka posten som arkivarie på nationen. Deras grundläggande kunskap om arkiv bidrog till intresset att ta hand om deras nations arkiv. Genom nationen tog de steget från att vara nyfikna på arkiv till att bli arkivarie. Således kan tidigare möten med arkiv ha en positiv påverkan på individers intresse av att förvalta ett arkiv och kan bidra med ett första steg in i lärandet av yrkesidentiteten.
Trots att informanterna hade besökt ett arkiv tidigare, skiljde sig förkunskap-erna hos nationsarkivariförkunskap-erna. Vissa hade mer kunskaper om arkivets funktion och vilka uppgifter som ingår i ett arbete som arkivarie. Genom släktforskning hade Informant 1 grundläggande förkunskaper om hur ett arkiv fungerar och vad som finns i ett arkiv. Liknande gäller för Informant 3 som använde arkivhandlingar i sitt mastersarbete och därmed hade fått en förståelse av arkiv och dess funktion. Infor-mant 2 hade en stor kunskapsbas om arkiv och studier i arkivvetenskap. Inom sin
utbildning hade hen haft praktik på en arkivinstitution, denna informant hade såle-des den bredaste förståelsen om arkiv och hur ett arkiv fungerar och vad som ingår i arkivariejobbet. Informant 4 och 5 uttrycker att de inte hade några förkunskaper alls förutom den information de hade fått vid besök på ett arkiv. Dessa informanter hade således inga förkunskaper om hur arbetet med ett arkiv ser ut eller de olika processer som yrkesrollen som arkivarie omfattar. För dem skedde det första stadiet av identifiering av yrkesidentiteten när de klev in i sin nations arkiv och började arbeta där. Det var det aktiva valet att gå in i en ny arbetskultur som satte igång identitetsskapandet, något som även Rogoff nämner är ett av stegen i att börja lära sig sin yrkesidentitet.55 Detta påvisar att en person kan väljas in på ämbetet utan
förkunskaper om rollen. I vissa fall räcker det alltså med ett intresse för ämbetet. Detta är även något som ofta återfinns inom föreningsarkiv, där personer som för-valtar föreningsarkiv inte har någon utbildning inom arkivvetenskap. Högberg näm-ner att föreningsarkiv innehåller mycket värdefullt material som kan ge en förstå-else av föreningen och dess medlemmar, vilket i framtiden kan vara viktig för even-tuell forskning.56 Att ha en arkivarie som är mån om att bevara material på bästa
möjliga sätt kan därmed ses som en värdefull komponent för nationsarkiven. Det är av värde att uppmärksamma att fastän kunskapsnivån hos de nya nationsarkivari-erna är olika, lär de sig och utvecklar sin yrkesidentitet i takt med att de kommer in i arbetet med arkivet. De hittar sin roll genom det praktiska arbetet när de kommer in som ny på sitt ämbete, parallellt med deras teoretiska studier. Det är här som identifieringen i yrkesrollen tar sina första steg.
7.2 Lärandet av ämbetet
Som nämnts i tidigare kapitel sker oftast lärandet av yrkesidentitet i samspel med andra kollegor eller handledare. Som ny i yrket är sampel därmed väsentligt för att utveckla en yrkesidentitet. Enligt Säljös sociokulturella perspektiv är allt mänskligt tänkande och handlande situerat i sociala kontexter. Lärandet sker i den sociala praktiker, där kognitiv förståelse gör det möjligt att utveckla komplexa färdigheter
55 Rogoff (2003), s. 80. 56 Högberg (2004), s. 11.
och kunskaper för att kunna medverka i de komplexa sammanhang som sociala praktiker innebär.57 Säljö menar att individens agerande uppvisar både kontinuitet
och variation. Individen uppträder oftast relativt stabilt i förhållande till ningen och hanterar situationer utifrån rutiner, men är samtidigt känslig för omgiv-ningens krav och möjligheter. För att utveckla sin identitet bör dock individen prova något nytt som ligger utanför det inlärda handlingsmönstret.
Vidare tillfrågades informanterna om de fick någon upplärning av sitt ämbete eller en överlämning av den tidigare arkivarien. Informant 4 uttrycker tydligt att hen inte fick någon upplärning eller genomgång från sin föregångare:
Nej det fick jag inte, dels så har föregångarna tidigare inte gjort någonting, det hade inte hänt så mycket på tio år i arkivet. Jag fick ju själv kontakta via arkivariekonventet [för tips om vem som kunde hjälpa hen] jag blev tipsad om en utbildad arkivarie som kunde hjälpa … Så hen gick genom det här med arkivförteckning, signums och volymer och rubriker och allt vad det heter liksom. Och sen så läste jag på själv också, googlade och läste mest på Riksarkivets hem-sida och laddade ner lite guider och kontaktade någon gammal arkivarie och fick en PDF. Sen har jag läst lite mer kring det och ja så det var så jag fick någon sorts grund.58
Informant 1 svarar även nej på den frågan. Hen fick bara ”en kort genomgång från bibliotekarien som visade biblioteket och arkivet som sen gav mig arkivförteck-ningen. Så ingen genomgång från företrädande arkivarie.”59 Informant 2 och 3
ut-trycker liknande upplevelser där de inte fick en ordentlig överlämning eller genom-gång av ämbetet. Informant 3 hade däremot haft möjligheten att kontakta en överar-kivarie med erfarenhet av arkivet och som fungerade som en rådgivare till den sit-tande arkivarien:
Inte precis någon genomgång eller upplärning men jag har en överarkivarie som i stort sett inte gör någonting annat än att vara kontaktperson. Han fungerar mer eller mindre som en mentor för mig, så att snarare än att ha en officiell upplärning så är det mer att jag har en kontaktperson som jag kan kontakta så fort det är nått jag är osäker på.60
Den enda informanten som beskriver en överlämning och upplärning av ämbetet var Informant 5: ”[j]a min företrädare, som faktisk upprättade den ordningen som vi har nu, var väldigt noga [med överlämningen] då vi hade nästan en och en halv timmes genomgång.”61 57 Säljö (2000), s. 105. 58 Informant 4. 59 Informant 1. 60 Informant 3. 61 Informant 5.
