Idrott och hälsa – teman och svarsmönster utifrån frågeområden i
intervjuerna
Genom undervisningen i ämnet idrott och hälsa ska eleverna ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att röra sig allsidigt i olika fysiska sammanhang och planera, praktiskt genomföra och värdera idrott och andra fysiska aktiviteter utifrån olika synsätt på hälsa, rörelse och livsstil. Eleverna ska vidare genomföra och anpassa utevistelser och friluftsliv efter olika förhållanden och miljöer, och förebygga risker vid fysisk aktivitet samt hantera nödsituationer på land och i vatten (Skolverket 2011a). Bedömning sker inom tre kunskapsområden; rörelse, hälsa och livsstil, samt friluftsliv och utevistelse (Skolverket 2012c). Rörelse skrivs fram som ett brett kunskapsområde som ska utövas i skiftande miljöer med olika redskap och material (Skolverket 2012c). I den senaste nationella utvärderingen av ämnet idrott och hälsa framgår det att ”närvaro” har varit ett kriterium för betyget godkänd (Skolverket 2004). I ämnet idrott och hälsa har betyg delats ut om eleven har haft aktiv närvaro och ett högre betyg har getts om eleven dessutom haft en god social förmåga (Londos 2010). Utöver detta visar flera studier att personliga egenskaper och aspekter såsom intresse, uppförande och attityd till undervisningen blivit betydelsefulla vid betygssättning (Annerstedt & Larsson2010; Londos 2010; Redelius & Hay 2009, 2012; Tholin 2003, 2006). För de högre betygen tyder flera studier på att mätbara idrottsliga resultat, såsom tid och längd, krävs (Redelius, Fagrell & Larsson 2009; Londos 2010; Redelius & Hay 2012).
Skolinspektionens (2010) flygande tillsyn visar att bollspel utgör en betydande del av undervisningen, samtidigt som denna aktivitet inte omnämns specifikt i ämnet idrott och hälsa vare sig i grundskolans kursplan eller i gymnasieskolans. När bollspel ligger till grund för en stor del av bedömningen i ämnet idrott och hälsa, innebär det en snedfördelning av hur betyget sätts på kroppslig förmåga hos eleverna. Detta kan få konsekvenser för de elever som inte utövar bollspel på fritiden och här råkar troligtvis flickorna mest illa ut, vilket Skolverkets statistik indikerar då idrott och hälsa är det enda skolämnet där pojkar har ett genomsnittligt högre betyg än flickor (Skolverket 2015). Sammanfattningsvis tyder forskningsresultaten på att olika former av hög fysisk aktivitet har varit viktigare än att lära kunskaper i ämnet. För att undvika att ovidkommande aspekter tas med i bedömningen kan lärare planera sin bedömning. Forskning inom bedömningsdokumentation i ämnet idrott och hälsa (Håkansson, 2015) överensstämmer med annan forskning inom andra ämnen (t.ex. Jönsson, 2011), det vill säga att det finns tre kategorier av lärare; de som går på ”magkänslan”, de som samlar ”bevis” med skriftlig dokumentation och de som gör ”systematisk” planering av när och hur bedömning ska göras. Utmaningen för lärare när det gäller likvärdig bedömning är att bedöma kunskaper i relation till kravprofilen. En annan fråga är om lärare försöker bedöma elevers kunskaper vid enstaka eller upprepade tillfällen och hur lärare väger samman delar och helhet i kunskapskraven till ett betyg i ett ämne utan nationella prov. Det är med andra ord högst angeläget att belysa lärarnas bedömning och betygssättning i ämnet idrott och hälsa också i relation till andra ämnen.
Upptakt och bakgrundsfrågor – utbildning, erfarenhet och organisation för betygssättning
Inledningsvis ombads lärarna att beskriva sin utbildningsbakgrund och erfarenhet som lärare. De tillfrågades också om hur de skaffat sig kunskaper om bedömning och betygssättning samt om det på skolan fanns några särskilda organisationsformer kring bedömning och betygssättning. I bilaga 4 presenteras lärarporträtten i idrott och hälsa utifrån dessa utgångspunkter.Av lärarporträtten framkommer att de intervjuade lärarna var och en har minst 10 års erfarenhet som lärare och flera av dem betydligt längre än så. Det rör sig om erfarna lärare. Porträtten visar att de har olika formell utbildning i bedömning och betygssättning. Ett par lärare har genomgått vidareutbildning i betyg och bedömning med koppling till ämnet idrott och hälsa samt annan fortbildning inom området. En av dessa lärare har även rollen som förstelärare och har kunnat lägga ner extra mycket tid på bedömningsfrågorna. Det de andra lärarna kan inom området betyg och bedömning har de lärt sig på de skolor de arbetat. Det innebär vid
genomförandet av en ny läroplan att konferenstid och studiedagar har tagits i anspråk för fortbildning och föreläsningar om betyg och bedömning. Lärarna har även i samarbete med arbetslag och kolleger utvecklat strategier för hur föreskrifter och bedömningsstöd kan tolkas. Dessutom har lärarna genom egen läsning och fortbildning förkovrat sig i vad som gäller, samt att de har utvecklats genom att bedöma och betygssätta enligt de direktiv som genomfördes 2011.
Betygssättning och dokumentation i relation till styrdokument – del, helhet, övervägande
del och sammanvägning vid betygssättning
Detta avsnitt tar upp hur lärarna använder sig av olika strategier och hur underlag skapas för att slutligen kunna sätta betyg. Först behandlas hur lärare talar om dokumentation som underlag vid betygssättning. Här beskrivs vidare hur lärare gör vid betygssättningen när de bedömer elevernas visade kunskaper i relation till kunskapskraven. Avsnittet behandlar hur lärare förhåller sig till delar och helhet i betygssättningen, om detta görs samtidigt eller om delarna analyseras först och att sammanvägning av hela betyget görs därefter. Här tas det upp hur lärare resonerar vid betygssättningstillfället kring en elevs kunnighet i en del av ett kunskapskrav. Slutligen behandlas hur lärare resonerar kring sammanvägning av en elevs kunskaper (i olika delar) till ett betyg, samt vilka avväganden som lärare gör i denna analys.
Dokumentation som underlag vid betygssättning
Skrivuppgifter, praktiska tillämpningar och tester görs var för sig men även integrerat och allt används som dokumentation. När exempelvis momentet träning kommer upp förekommer det att lärarna dokumenterar kvaliteten rent praktiskt och även hur eleverna reflekterar efter varje träningspass. Eleverna har ett tränings- papper, där de skriver, dels hur dem har planerat träningen och dels hur dem ansträngde sig, genom att använda Borgskalan. ”Då tittar jag på vilken rörelsekvalitet dom använder sig av, det kan handla om allt från löpteknik till hur man uppfattat att man kan planera en intervall eller distansträning” (Ilse,gr). Dokumentationen blir sammanhållen och elevens förståelse blir integrerad med den tillämpade träningen. Med denna typ av dokumentation blir tiden mellan tester av olika slag det viktiga. På grundskolan förekommer även att aktiviteten utvecklas i samarbete mellan ämnen. ”Detta är ett samarbete med hemkunskapen också. Och den här eleven kunde då sätta upp ett mål som var realistiskt” (Ida, gr).
Till dokumentationen kommer även hur eleverna använder sig av och förstår begrepp. Till stöd för lärande har lärarna material publicerat digitalt till eleverna.
Jag har en hemsida. Och sen hemsidan är kopplad till en klassida, så alla klasser jag undervisar har koppling till min hemsida. Så dom kan gå in där, och om jag då säger nu ska ni gå in under hälsa och livsstil årskurs 9, då ligger uppgifterna där med frågor och hänvisningar till vissa, alltså inte för mycket utan bara det jag tror kan hjälpa dom när dom ska skriva det här. (Ilse)
Vidare förekommer det att lärare dokumenterar med hjälp av bedömningsmallar. De är inspirerade av det som ligger tillgängligt i bedömningsstödet som Skolverket har tagit fram. Detta stöd får eleverna tillgång till och kan även följa sin progression. Till detta förekommer digitala plattformar där eleverna ser sina uppgifter och exempelvis kan publicera sina träningsdagböcker. ”Sen gjorde dom en träningsdagbok, för 8 veckor. Där dom skickar in varje vecka, träning som dom har gjort som då ska överensstämma med deras mål och med vad som har planerats” (Ida).
Här tillkommer vanliga teoretiska prov såväl på grundskolan som på gymnasieskolan. Det är fler prov och mer omfattande på gymnasieskolorna. ”Hur många teoretiska prov har ni i idrott och hälsa 1 kursen? Det är lite olika men jag tillämpar fyra stycken”(Ian, gy).
Gymnasieskolorna erbjuder antingen idrott och hälsa under ett läsår eller att det läggs ut under två läsår. I fallet ovan läggs det ut under två år med ett skriftligt prov per termin. En annan gymnasieskola konstruerar proven efter kravnivåer. ”Sen har vi valt då att ha ett antal skriftliga förhör då med dom, då har vi gjort så att vi har ett antal E-frågor, ett antal C-frågor och ett par A-frågor, brukar det vara” (Ivo, gy). En stor skillnad mellan grundskolorna och gymnasieskolorna är att moment återkommer i progression mellan årskurserna i grundskolan med betyg varje termin. På gymnasieskolorna betas de olika momenten av och en summativ
bedömning sammanställs när kursen är slut. Lärarna anger att närvaro inte används som ett redskap för betygssättning, men den används och blir en del i lärarnas dokumentation. ”Så jag vet att dom har deltagit vid dom här tillfällena och vad dom har fått med sig, så jag kan helt enkelt använda mig utav närvaron till att titta efter om dom har missas något moment” (Ian). Eleverna kan ha missat eller inte deltagit aktivt i diskussioner på lektionerna och läraren erbjuder eleven att ta igen missade avsnitt. Det innebär även att läraren tar sig tid att prata med och ge feedback till eleverna. Detta kan även utnyttjas som ett tillfälle för att dokumentera var eleven befinner sig kunskapsmässigt.
Men den eleven som har fått ett E nu då, det är en elev som rådfrågar mig som lärare mycket inför egentligen varje moment vi ska ha. Läser jag ut då den här förklaringen då att när man blir vägledd till största delen så faller man under den kolumnen som berör E då. (Ivo)
Vägledningen blir i sig ett tillfälle som dokumenteras. Allt samlas av lärarna i pappersform eller på en digital plattform. När dokumentationen görs digitalt innebär det att alla lärare på den skolan ska använda det digitala systemet. Det antecknas om målen är uppnådda eller inte. Det finns möjlighet att göra anteckningar i detta system men på skolan finns inte det kravet.
… det kravet vi har är att man ska skriva när man inte har uppnått målen då ska vi in och skriva specifikt vad det är som inte har uppnåtts men vi har än så länge inte behövt klippa och klistra på den här texten som finns till det som eleven har gjort bra och så vidare. (Ivo)
Flera skolor har digitala plattformar med möjlighet att lägga in all dokumentation. Det har inte fullt ut börjat användas av lärarna vare sig på grundskolorna eller gymnasieskolorna. Det existerar för närvarande ett papperssystem med dokumentation parallellt med det digitala på skolorna. Mycket kan inte heller läggas in på plattformarna.
Dokumentationerna kan vara omfattande och komplexa. Exemplet nedan är hämtat från bedömnings- dokumentation i bollspel.
När det är bedömningstillfälle, då är det spel och då får jag sitta och bedöma så mycket som möjligt. Men det är en del i bedömningen också att även kunna coacha. För jag är ändå med och kollar var det är för tips. För vissa kan se bättre, än att agera. Så då har man också chans att visa att man förstår. (Ida) Läraren dokumenterar dels hur elevers rörelseförmåga är i spelet och dels hur deras förståelse är när eleven iakttar spelet och ger tips och feedback till klasskamraterna.
Ett annat sätt att göra denna dokumentation är att filma förloppet. Detta görs genomgående av lärarna för att dokumentera exmpelvis dans. De kroppsliga rörelserna finns då bevarade längre än det ögonblick de annars existerar, vilket innebär att lärarna kan använda dokumentationen av rörelserna senare och kan dessutom titta på filmen vid flera tillfällen om så behövs.
Bedömning av elevernas visade kunskaper i relation till kunskapskraven
Detta avsnitt behandlar hur lärarna talar om bedömningen av eleverna i relation till kunskapskraven. Lärarna på skolorna går igenom kunskapskraven med eleverna. Det finns även skolor som förkortar och sammanfattar dessa krav till mer egna och lokala ”betygskriterier”.
”Såklart är detta en light version av allt vi gör. Vi vill hålla det lite kortfattat och enkelt liksom, så att eleverna ska förstå” (Inge, gy). När det kommer till gymnasieskolorna tar lärarna och skapar egna moment som betygssätts med betygsgraderna A, C eller E. Ett område som betygssätts är träningsmetoder där det genomgående hos lärarna betonas att eleverna ska koppla utförandet till förståelsen av det som tränas.
… där har vi då till exempel att dom gör ett eget träningsprogram individuellt. Och det kan man koppla lite till, dom går in i det teoretiskt här också. Det är då med styrketräning där dom då förklarar betydelsen av uppvärmning och nedvarvning och säkerhet har vi med där också. (Inge)
Det görs då bedömning av såväl utförandet som den skriftliga produkten och begreppsförklaringarna. I relation till kunskapskraven blir det en stegring från att eleven kan föra enkla resonemang till att kunna förstå och förklara betydelsen av begreppen. Detta resonemang återkommer även i andra moment som exempelvis
ergonomi, där den tillämpade kunskapen ska stödjas med begrepp och teoretiska förklaringar. Samma resonemang för även grundskollärarna när det kommer till rörelseaktiviteterna där det finns en strävan att nå fram med en förståelse i tillämpningen av aktiviteterna som exempelvis förståelse i bollspelen. Hur detta går till varierar och hos en lärare blir det mer en ambition att kunna bedöma detta. ”Nja, det vet jag inte hur mycket jag får med där om jag ska vara ärlig” (Igor, gr). Det som då bedöms blir kvaliteten av den kroppsliga förmågan. Hur kunskapskraven efterföljs varierar med utrymmet för de olika innehållsmomenten. Friluftsliv har en undanskymd plats i nästan alla lärares undervisning och fysiologiskt inriktade moment som konditionsträning och andra träningsprogram bedöms noggrant och ambitiöst.
Jag har en ganska komplex uppgift att dom ska göra uppvärmningsprogram till musik. Då består det också av, inte bara rytm … Och då ska dom göra ett uppvärmningsprogram och det ska vara till musik. Dom skapar rörelser ifrån kondition och styrkeövningar. Och sen lägger jag på lite muskelkunskap där också. Men här kommer också den rytmiska delen, så det är också en dubbeluppgift. Så den går över två kunskapskrav. (Ilse)
Här blir uppgiften av en komplex karaktär då den involverar två delar av kunskapskravet . När detta görs tycker lärarna att de vinner i undervisningstid, men det krävs en del av lärarna i bedömningsdelen. Det som då även underlättar är att dans och olika delar av rörelse till musik återkommer, från läsår till läsår, framförallt för grundskollärarna. När det gäller grundskolan sker det en progression avseende komplexa rörelser och detta följer lärarna upp.
Jag höjer ju kraven, vet inte hur jag kan prata om det tydligast egentligen. / … / det blir ju som den svårare delen, lite subjektivt. /…/ Just kan jag känna om jag jämför med mitt andra ämne det blir mer subjektivt i idrotten.
Och då pratar du om dom här komplexa rörelserna?
Ja, precis och var ligger gränsen där och lite grann får man ju från Skolverket där med dom där filmerna/…/ (Igor)
Själva progressionen blir inte problemet utan var gränserna är för de olika betygsnivåerna när eleverna ska variera och anpassa sina rörelser enligt kunskapskravet.
Motsatsen till progression är stagnation och det upplever lärarna på gymnasieskolorna när elever inte vill eller orkar lägga ner tid på skrivningar, prov och uppgifter. Här handlar det om när eleverna är nöjda med att enbart nå en godkänd nivå. ”Så, jag upplever ibland att de inte är beredda att lägga ner arbetsinsatsen att komma lite högre där” (Ivo). Eleverna får feedback på arbetena men väljer att inte lägga ner den tid som behövs för att nå upp till ett bättre betyg. De ambitiösa eleverna läser kunskapskraven som lärarna tillhandahåller och tar chansen att göra om.
Ja, tittar man på dom andra då som har intention att nå högt upp. Dom lyssnar, dom frågar igen och dom lyssnar. Sen tar de hem det här och sen så jobbar man med det.
/ … / Då tittar vi igen på det tillsammans, får lite nya förslag, han eller hon vänder det med någon kamrat också. (Ivo)
Det som poängteras här är att eleverna som förhåller sig till texten och vill utvecklas har möjligheten att nå den högsta betygsnivån i de teoretiska delarna. I de tillämpade momenten på gymnasieskolorna ska, enligt ämnesplanen i idrott och hälsa 1, progressionen vara uppnådd och även för det lägsta betygskravet ska eleven ha goda rörelsekvaliteter i en bredd av aktiviteter. Det som tillkommer är att aktiviteterna utövas med säkerhet och är av komplex karaktär.
Man är duktig helt enkelt, och det där är svårt att förklara att man är duktig. Men det har jag fått träna mig fram till att få se det här, den här eleven är skicklig på det här. Det kan vara en individ som har det som fritidsintresse och spelar det väldigt mycket /…/ Det är mitt träningsöga och den utbildningen jag har fått. (Ivo)
Det blir samma subjektiva bedömning, som på grundskolan, med förklaringar utan kriteriegrund som dessutom har en tendens att glida in i en skala som har förankring i elevernas fritidsintressen. Lärarna är dock de enda i skolan som är utbildade på att kunna bedöma kroppsliga rörelser. De talar endast i undantagsfall med varandra om vad de olika nivåerna står för. Ytterligare en aspekt som försvårar bedömningen av de kroppsliga rörelserna är att lärarna vill att eleverna hittar glädjen i rörelserna på ett lustfullt sätt för att fortsätta med att vara rörelseaktiva även efter de gått ut skolan. Det innebär i sin tur att lärarna är måna om att ge positiv feedback i hög grad. På gymnasieskolorna krävs det även att eleverna kan utvärdera aktiviteterna.
När lärarna kommer in på moment som eleverna får skriva prov på eller lämna in skriftliga uppgifter till, är träningslära ständigt återkommande i samtalen. Här betonas att nivån för E är enkel. Det är i princip att läsa i boken och svara på vad som står där. En djupare förståelse hittas först för betygsstegen C och A. Det är ett visst antal poäng på proven som anger betygsnivån och det förekommer även frågor på de olika nivåerna. Dessa teoretiska delar får betydelse på gymnasieskolorna och även på grundskolorna men inte i samma utsträckning som i gymnasieskolorna. Lärarna säger att ämnet är mer teoretiskt idag än vad det var tidigare. Det krävs av eleverna att de visar på förståelse i dessa moment, vilket blir tunga argument i betygsättningen. På frågan om det förekommer en spretighet bland kunskapskraven hos eleverna, visar det sig att lärarna tycker att det är relativt sällsynt förekommande. Oftast ligger kunskapskraven väl samlat inom nivåerna. Lärarna ställer krav på eleverna även på E-nivån, anger de, men det blir en enklare nivå även på kraven för rörelseaktiviteterna. Det märks särskilt när lärarna berättar om bedömningssituationerna i dans där lärarna har en viss förlåtande attityd. Här handlar det om att eleven tränar tillräckligt på övergångarna för att klara av att hitta rytmen och till viss del träffa takten. Det blir ett F om eleven inte tar uppgiften på allvar och tramsar bort tillfället. För att undvika ett F, ett underkänt betyg, blir det ofta elevernas rörelseförmåga som räddar dem. Detta gäller även för de elever som gör anspråk på det högsta betyget, A, om det är ovisst för lärarna vilket betyg som ska sättas är det rörelseförmågan som kan höja betyget. Rörelseförmågan blir även föremål för omförhandlingar och omprov för eleverna. Nedan följer ett resonemang om hur orientering hanteras.
Vi har ett omprov. Så har man ett C, då har man möjlighet att försöka höja det från våren på en omorientering. Och om dom då vill satsa på det så kan dom försöka få ett A. För då har dom viljan att försöka förbättra sig. Och då tycker jag också att det är värt någonting. / … / Jag tycker också att det visar att dom har en ambition och jag kan inte se att ett helt års arbete skulle falla på en enda förmåga.