Idrottens makt - Tidigare forskning - Examensarbete 15 högskolepoäng, avancerad nivå

3. Tidigare forskning

3.2 Idrottens makt

Idrott utsätter eleverna för olika maktpositioner där egenmakt är, likt hälsan, ojämlikt fördelad.

Junerstam och Nyback (2021) samt Berglund et al. (2011) beskriver vikten av att låta eleverna medvetet arbeta med att utveckla egenmakt. För att uppnå detta krävs dels ett stort engagemang av idrottslärare, dels beskriver Skolverket (2011) att förmedla en demokratisk värdegrund till eleverna. Att inkludera eleverna i undervisningen leder till en ökad delaktighet och ökat inflytande över idrottsundervisningen, vilket är viktigt att ta med sig ut i samhället efterwsom delaktighet och inflytande är grunden i demokrati. Egenmakt kan betraktas som en metod, ett medel, verktyg, instrument eller utgöra ett mål i sig. Det är viktigt att skapa och upprätthålla egenmakt för att uppnå en förändring och ett förbättrat välbefinnande. Eleverna behöver träna på att våga uttrycka sig i frågor som är viktiga för individen.

Egenmakt i idrott och hälsa handlar om att hantera sin egen tillvaro i olika miljöer där det finns en risk för misslyckande. Idrott kan bidra till en förbättrad självkänsla och bättre självförtroende hos eleverna. Förebilder i detta fall är självfallet idrottslärare som har kompetens att finna didaktiska undervisningsmetoder som minimerar risken för misslyckanden. Det är viktigt att utveckla elevernas förmågor, självförtroende, ansvarskännande och egenmakt för att aktivt motarbeta de stereotypa könsmönstren i idrottsundervisningen (Ekholm, 2018).

Enright och O`Sullivan (2010) beskriver vikten av att skapa strategier för att inkludera eleverna när ämnesplanerna bearbetas. Strategier för hur flickor kan samverka för att stärka egenmakten är oerhört viktigt för en förbättrad idrottsundervisning, framförallt för elever som bryter de traditionella könsmönstren. Oliver och Kirk (2013) kopplar även till detta i sin studie där de menar på att läraren behöver inkludera eleverna i valet av vad de vill göra. Ett högre inflytande i undervisningen leder till att fler flickors röster blir hörda. Idrottslärare har ett stort ansvar att synliggöra vad som är målet i undervisningen och skapa en förståelse för flickornas nuvarande kunskap, i stället för att framställa ett ideal.

Gytz Olesen & Möller Pedersen (2004) beskriver Foucaults idéer om hur makt kan synliggöras.

Subjekt har ingen fast kärna utan är ständigt närvarande i idrottsundervisningen. Människan blir subjekt där sociala dominansrelationer delar upp eleverna i grupper eller att eleverna i arbetet och förpliktelse mot sig själv kategoriserar sig som objekt eller subjekt. Sanningen är kunskap, vilket bygger grunden för att utöva makt, vilket i sin tur kan producera kunskap.

Kunskap i idrott och hälsa är lärandet där idrottsläraren utövar en makt i form av att förmedla kunskaper och färdigheter till eleverna. Läraren blir i denna konstellation subjektet medan eleverna blir objekt, där vissa beteenden väcker en större plats hos den makthavande idrottsläraren. Makt är en tvärgående kamp där olika individers status ifrågasätts när idealet skiljer sig från samhället.

3.3 Idrottsdidaktik eller tävlingsdidaktik

Ekberg (2021) beskriver den pedagogiska enheten, vilket förklarar hur kunskap tas från ett område och överförs till idrottsundervisningen i skolan. Bernstein (1999) använder sig av the distributive rule som försöker rama in vilken kunskap som räknas som giltig och vem som får förmedla kunskapen. Detta kopplas till makt och sociala grupper.

Ekberg (2009) redogör att när pojkar och flickor får beskriva ämnet idrott och hälsa utifrån det bästa och sämsta är det tävlingsmoment som ofta får avgöra idrottens öde. Vinnare och förlorare, är kärnan i tävlingen där det handlar om att positionera sig i jämförelse med andra.

Media har ett stort ansvar i hur eleverna socialiseras in i idrottens värld. Redelius, Fagrell &

Larsson (2009) beskriver likt Ekberg (2009) att skolan är en plats där det finns olika aktörer med skiftande åsikter om utbildningen i idrott och hälsa. Idrottslärare har svårt att förhålla sig till kursens styrdokument, vilket blir problematiskt vid betygsättningen. En förklaring till detta beskrivs genom att många idrottslärare besitter erfarenhet i idrottsrörelsen, vilket överförs från idrottsfältet in i idrottsundervisningen.

Londos (2010) beskriver Bourdieus begrepp ”fält” som ett autonomt socialt mikrokosmos där logiken från sociala och kulturella relationer är nödvändiga. Inom idrottsfältet och utbildningsfältet efterfrågas egenskaper som är typiska för just dessa fält. Idrottsfältet är ofta kopplat med logiker som tävling, upplevelse och hälsa men där det också kan uppstå konkurrenssituationer där elever får en maktposition utifrån hens specifika intressen. Ju mer fokus på resultatet desto längre ifrån skolans krav på hur ämnet idrott och hälsa ska genomföras enligt läroplanen. Betygsättning utifrån tider blir en reproduktion av föreningsidrottens logiker.

Begrepp socialt kapital beskriver förutsättningen av att ha rätt kontakter som får den positiva verkan av inflytande och en högre status i gruppen. Symboliskt kapital tillskrivs de personer med en hög status i sociala grupper som känns igen som värdefullt.

Flickor och pojkar ses ofta som två skilda grupper där flickor anses fysiskt underlägsna. Om undervisningen och betygsättningen grundar sig i tävlingslogiken, blir konsekvensen en olikvärdig utbildning. Fysisk aktivitet som mäts i idrottsresultat gynnar elever som är föreningsaktiva samt pojkar. Elever ska med detta förhållningssätt inte enbart visa upp att det har en förståelse för momentet, utan de måste nu också kunna utföra rörelsen korrekt och med glädje. Kritiker framhäver att inställning till ämnet och beteende tillsammans med kunskapsmål är det som ska bedömas. Det finns de personer som menar på att tävlingsmoment kan omöjligt ses som något positivt då de skrämmer eleverna, vilket gör att de tar valet att vara inaktiva (Larsson, 2009).

Larneby (2020) redogör i sin studie att skolledare menar på att det är bra för fotbollskillar att träna med tjejer i skolan för att dämpa deras machokultur. Idrottsundervisningen beskrivs ofta ha maskulina förtecken där traditionella könsmönster inte bara iscensätts av eleverna utan även förväntas av idrottsläraren. Idrottslärarna strävar efter att behandla alla eleverna lika men ändå upprätthålls traditionella könsmönster i och med olika förväntningar på pojkar och flickor.

Modell (2018) relaterar till att många lärare i idrott och hälsa har en idrottslig bakgrund och att många elever är aktiva på fritiden i olika idrottsföreningar. Synliggörande av att ämnet idrott och hälsa skiljer sig gentemot föreningsidrotten och framställs som en viktig aspekt.

Föreningsidrotten är en frivillig organisation där eleverna själva väljer om de vill delta eller ej.

Idrottsundervisningen är obligatorisk och styrd av skollag, läroplan och kursplaner.

Undervisningen i idrott och hälsa i skolan bedrivs tillsammans, oavsett kön, medan i föreningsidrotten är den uppdelad mellan könen och förmågor.

Elevernas samlade kunskaper och egenskaper beskrivs som habitus. Habitus förklaras som något unikt som är föränderligt och påverkas av människans livsstil, sociala erfarenheter och kollektiva erfarenheter. Habitus kopplas till elevernas olika sätt att se på situationer och hur individen ska förhålla sig till de situationer dem utsätts för i idrottsundervisningen (Gytz Olesen, Möller Pedersen, 2004).

Idrott med allt för stort tävlingsfokus leder till en reproduktion av mäns hegemoni vilket blir ett symboliskt bevis för mäns överlägsenhet och rätt att styra. Detta kan skapa ett klimat av inkludering hos pojkar men störst risk är att föreställningen om att flickor är sämre, blir allt

värre. Alsarve et al. (2017) problematiserar sam- eller särundervisning där det senare oftast lämpar sig bättre för att öka aktiviteten och deltagandet i undervisningen. En majoritet av lärarna i denna studie menar på att samundervisning gjorde att elever oavsett kön hamnade i missgynnade positioner, vilket påverkar deras deltagande, men även betyg i ämnet.

Samundervisningen bidrar till att ämnet maskuliniseras där följden blir att flickors prestationer förminskas och får ett sämre betyg än pojkar. Idrottslärare står inför didaktiska utmaningar när det kommer till användandet av bollmoment, tävling eller matchspel. Dessa moment har en tendens att framkalla ett aggressivt förhållningssätt där elevernas deltagande omedelbart sätts på prov. Pojkar har en tendens att framkalla ett aggressivt förhållningssätt som berör flickorna på ett negativt sätt framförallt när bollspel inkluderas i undervisningen.

Innehållet i dagens målstyrda skola är inte lika centralt bestämt som tidigare, beskriver Redelius (2009). Idrottsläraren har en större frihet och kan bestämma vad idrottslektionerna ska innehålla. Det blir mycket utrymme för bollspel vilket gynnar killar som uppskattar bollspel och som vågar att tar för sig och kämpar under lektionerna. Lärarens val av innehåll är inte en neutral fråga utan oerhört styrande för vilket lärande som sker i idrott och hälsa. Många lärare har svårt att se skillnad på en prestation och en god förmåga.

Idrottsundervisningen ska erbjuda eleverna nya saker där lärandet står i fokus. Innehåll med aktiviteter från idrottsfältet blir bara en reproduktion från föreningsidrottens normer, där elevernas habitus som tydligt präglas av tävlingsidrott. Med andra ord präglas ämnet idrott och hälsa av idrottsfältets logik, då makt och kapital fördelas enligt idrottsfältets ordning (Londos, 2010).

Tävlingsmoment är en bidragande orsak till att elever slutar att vara fysiskt aktiva på fritiden, då tävling sätter eleverna i positioner där de utsätts för press och prestationskrav.

Idrottsundervisning med ett för stort fokus på tävlingslogiken riskerar att ur ett genus- och maktperspektiv framkalla orättvisa villkor (Alsarve et al. 2017).

3.4 Sammanfattning av tidigare forskning

Tidigare forskning bidrar med kunskap om hur elevernas kroppar positioneras utifrån hegemoniska maktstrukturer oavsett tema eller aktivitet i undervisningen. Flickor underkastar sig oftast för att inte utmana lektionsklimatet, flickorna vågar inte säga till när det känns fel även om det kan vara viktiga för elevernas utövande av egenmakt. När elever ska beskriva

ämnet idrott och hälsa har tävling ett dubbelt värde där många älskar det medan andra framhåller det som orättvisa villkor. Eleverna förklarar att de upplever en problematik med att killar och tjejer behandlas olika inom könen men även mellan könen. Pojkar och flickor med en föreningsidrottslig bakgrund har större möjlighet att utöva egenmakt och gynnas inom ämnet idrott och hälsa när fokus är för stor på tävlingsmoment. Inom idrottsundervisningen är det den manliga normen som dominerar medan kvinnliga behov åsidosätts eller ignoreras. Aktiviteter med ett för stort fokus på tävling kan enligt tidigare forskning leda till en reproduktion av mäns hegonomi där elever oavsett kön hamnar i missgynnande sociala positioner vilket nästa kapitel berör.

4. Teoretiska perspektiv

Teorierna har valt i syftet att synliggöra och skapa en förståelse för elevernas syn på egenmakt i idrottsundervisningen samt hur den vidare processen kan se ut för att skapa en mer jämställd idrottsundervisning. Kroppsperspektivet har som syfte att skapa en förståelse för hur flickans kropp kan ses som ett objekt eller subjekt beroende på vilken socialsituation kroppen hamnar i.

I nästa tema beskrivs genusteorin hur genusbegreppet blivit ett system med olika betydelser för samhället där Butlers syn på att kön och genus fokuseras. Dessa två första teoretiska teman bidrar med teoretisk förståelse kopplat till frågeställningen ”hur ser elever på egenmakt under ordinarie idrottsundervisning?”

Säljö (2010) presenterar Vygotskijs tankar om den socialkulturella lärandeteorin. Denna bidrar med att skapa en förståelse för den sociala aspekten inom undervisningen i idrott och hälsa.

Meads (1913) ”I” and ”Me” och kroppen som ett socialt projekt bidrar med en förståelse för hur människor förstår sig själva. ”I” med den subjektiva inställningen hos flickor och ”Me” där jaget ses som ett objekt.

4.1 Kroppsperspektivet

Kroppsperspektivet bidrar med en kunskapssyn på kroppen som objekt eller subjekt. För att förstå flickorna i fokusintervjun behövs en förståelse för att den mänskliga kroppen är både ett subjekt och ett objekt inom idrottsrummet. Samhällsintresset för kroppen har skiftat över tid men vid aktiviteter med fokus på prestation kommer kroppen vara i fokus. Fagrell (2005) beskriver tre olika perspektiv på kroppen; det objektiva, det subjektiva och det socialt konstruerade. Det objektiva har en dualistisk människosyn där kroppen förstås som ett objekt, vilket också är den mest dominerande synen i samhället. Kroppen ses som en del av naturen och som följer lagarna som råder. Med detta förhållningssätt blir kroppen per automatik underordnad lagarna som råder.

Loland (2000) påpekar att i subjektperspektivet ses människan som en internationell varelse som skapar mening i relation till andra med gemenskap och empati. Kritik mot detta perspektiv är att det inte är idealiskt då det är svårt att uppnå de vetenskapliga forskningskraven. Inom det sociala konstruktionsperspektivet framställs omgivningens syn på kroppen och dess påverkan på samhället. Normer och värderingar har tvingat människan att förhålla sig till det sociala

rummets koder i olika typer av maktspel. Det är viktigt att motverka beteenden där kroppen förknippas som ett objekt och mer fokusera på rörelseglädje och aktiviteter som är meningsfulla där fokuset för att främja en allsidig rörelseförmåga.

Fagrell (2005) beskriver hur kroppsbilden alltid formas efter en specifik kropp utifrån vilket sammanhang den befinner sig i. Pojkar formar en självbild som fysiskt stark kropp som utstråla självförtroende. Flickan hamnar i ett dilemma då de inte anses som lika stark som pojkar.

Larneby (2020) återger att prestera är centralt för flickor såväl som pojkar även om den presterande kroppen tillskrivs pojkar. Elever i denna avhandling lyfter att de inte ser stora skillnader mellan flickor och pojkar utan uppskattar att lära sig flickor sätt att spela. Den stora skillnaden är inte om det är en maskulin eller feminin kropp utan hur kroppen används.

4.2 Genusteori

Larneby (2020) karakteriserar genus som en process med syfte att skapa sociala skillnader som konstruerar och definierar pojkar och flickor. Människan lär och gör vad som förväntas av oss, vilket gör att vi som individer och grupp bidrar till att upprätthålla genusordningen.

Stratifieringssystemet betyder att flickor ständigt måste bevisa att de är effektiva och trovärdiga.

Pojkar arbetar med att upprätthålla den normativa positionen som samhällets genusstruktur förväntar av dem. Genusteorin bidrar således till att analysera kvinnors underordningar samt förstå dessa.

Butlers (2005) genusteori bygger på två olika resonemang där det första är ett genealogiskt perspektiv på genus, som betyder att genus inte härleds till det naturliga. Det andra beskrivs som performativitet, där genus innebär det människan konkret gör. Det handlar inte om att vara man eller kvinna utan vad du gör som man eller kvinna. Butler (2005) är kritisk till uppdelningen mellan kön och genus och dessa fasta genuskategorier. Queerteorins bidrag är att människan kan röra sig fritt mellan sexuella kategorier och kulturella normer. Syftet med denna teori är att befria samhället från normer och skapa en värld utan förutfattade meningar om hur du ska bete dig som man eller kvinna.

Genus som begrepp är ett verktyg som ska försöka komma bort ifrån den traditionella uppdelningen mellan manligt och kvinnligt. Genus ses som en uppfinning av människan med budskapet att sudda ut den hårda uppdelningen mellan könen, för att finna en förståelse för den dualistiska uppdelningen mellan flickor och pojkar. Genus behövs för att kunna beskriva hur

människor talar om kön, där genusordningen i undervisningen är ständigt närvarande och alla människor, kvinnor som män, skapar denna. Olika förhållningssätt om vad som anses som normalt präglas i samhället. Det manliga könet värderas högre i samhället generellt, även om det finns kvinnor med hög status. Uttryck som ”pojkflicka” är generellt en föreställning som är vanligt förekommande i idrottens värld och som påtalar att det manliga könet värderas högre än det kvinnliga (Hirdman, 2003).

4.3 Socialkonstruktionism

Kommunikation och sociala situationer har stor betydelse inom socialkonstruktionismen och har en inverkan på hur verkligheten konstrueras. De sociala situationerna är det primära vilket är relevant när flickors erfarenheter kring egenmakt och jämställdhet ska undersökas inom ämnet idrott och hälsa.

Socialkonstruktionismen bidrar med en förståelse för hur flickor och pojkar socialt konstrueras i samspel med varandra. Det som kännetecknar denna teori är att den fokusera på vad som uppfattas som naturligt och självklart. Det socialkonstruktivistiska perspektivet är viktig för att skapa en förståelse för varför vissa handlingar förväntas utföras av vissa aktörer samt ses som objektivt och givet (Larneby, 2020).

Säljös (2010) framställning av Vygotskijs versioner uppfattas som kritik av den traditionella undervisningen och språket som en resurs. Barnet föds in i ett socialt förutbestämt liv där samspel med andra människor blir viktigt i utvecklingen av det inre tänkandet. Lärandet i undervisningen sker i samspel med andra personer, lärare och elever eller mellan eleverna via språket. Språket används för att skapa kunskap som förs vidare mellan människor. Det är med hjälp av språket som flickor kan förstå omvärlden. Igenom interaktion med varandra samt med kommunikation och sociala situationer mellan eleverna har stor betydelse för hur verkligheten ska konstrueras. Synen på lärande inom socialkonstruktionismen förstås som ett socialt fenomen som är föränderligt.

Säljö (2010) menar på att det som idrottslärare bör förhålla sig till inom detta perspektiv är att införa ett tillgängligt klimat där samtal är disponibelt för alla elever, oavsett vilka färdighet de besitter. Flickor lär sig inte spontant utan lär sig integrera med personer, föremål och symboler i de aktiviteter de deltar i. Eleverna lär sig genom att efterlikna förebilder och att eleverna hela tiden är inkluderande i sitt eget lärande, vilket leder till att eleverna kan reflektera själva och ta ansvar för sitt eget lärande inom idrott och hälsa. Idrottsundervisningen är ett rum där eleverna

tillsammans kan utveckla och kommunicera idéer med varandra. Eleverna bör i denna lärandeform arbeta i par eller i grupper där läraren formar grupperingar utifrån olika utvecklingszoner.

Den proximala utvecklingszonen beskriver vilken potential en individ har att lära sig om individen får rätt stöd. Utvecklingszonen blir en zon där individen får utveckla de kroppsliga förmågorna för att slutligen blir självständiga. Säljö (2010) beskriver vikten av att ge individerna rätt hjälp vilket kan vara hjälpa av kamrater, lärare eller lärandemiljöer. Didaktiska hjälpmedel kan vara handledning och efterliknade av rörelser. Den närmaste zonen beskriver avståndet hos eleven från att vara självständig i sitt agerande och den potentiella nivån med kvalificerad ledning.

4.4 Mead

Meads (1913) bidrar med att synliggöra hur jaget skapas av flera delar. Den biologiska del som kopplas till själ och den social delen som är mer analysbar. Den sociala delen är det som är kopplingsbart till flickors egenmakt och en mer jämställd idrottsundervisning.

Mead (1913) har bidragit med en förståelse kring tänkandet och upplevelse av jaget och medvetande. De grundläggande för den sociala tillvaron är kommunikation och språkprocessen.

Individens identitet formas av efter de olika erfarenheter som upplevs. Meads tankar kring det sociala jaget bidrar med en förståelse för hur yttre faktorer tillsammans med den egna kroppen forma individen som person. Kroppen skapas som ett objekt redan när barnet föds. ”I” är det sociala jaget, vilket ses som ett socialt objekt av hur barnet upplever sin kropp. Jaget är alla samlade erfarenheter av när individen tänker eller säger något under reaktion. Det sociala jaget uppstår via sociala interaktioner där människan behöver skapa en självförverkande bild om vem hen är. ”Me” beskrivs mer som den som det reflekterande jaget, en självvärdering av en utförd handling. ”Me” blir att flickor ser sig själva som ett objekt medan ”I” blir en mer subjekt inställning. Elever i interaktiva situationer använder sig av kroppsliga- och verbala gester för att utveckla ett gemensamt handlande. Det sociala jaget utvecklas i samspel med andra människor.

Att lära av varandra i naturliga situationer är något som Barker, Quennerstedt och Annerstedt (2015) beskriver som viktigt. Det handlar om att skapa situationer där lärandet sker utifrån de bästa möjliga förutsättningarna. Eleverna lär sig simma bäst i en sjö eller i en simbassäng. Att

arbeta tillsammans under en längre tid leder till att eleverna utvecklar ”I” and ”Me” vilket får den positiva effekten av utvecklandet av strategier inom samtal och ett utvecklande av den kroppsliga förmågan.

Epistemiska ekologier preciserar hur kunskap fördelas inom en grupp och vilket värde rörelsen har för olika elever. Inom epistemiska ekologier är det av vikt att upprätthålla och veta hur agerandet ska ske i olika sociala situationer. När en förståelse för värdet av olika aktiviteter och

In document Examensarbete 15 högskolepoäng, avancerad nivå (Page 12-0)