Resultatdiskussion

7.1.1 Elevernas syn på en jämställd idrottsundervisning

Det som framkommer i resultatet är att eleverna framförallt att det är en ojämställdhet mellan könen inom idrottsundervisningen i skolan. Mycket av det går att koppla till det Hirdman (2003) beskriver som att flickor och pojkar hålls isär av idrottsläraren. Gruppintervju ett problematisera samundervisning som Larsson (2009) beskriver att flickor är den stora förloraren av en gemensam undervisning. Pojkarna som får en större plats under aktiviteten har även större möjlighet att påverka sitt betyg och därför bättre förutsättningar att uppnå ett högre betyg i ämnet idrott och hälsa vilket styrks av eleverna i gruppintervjun.

Eleverna diskuterar lärarens roll där det framställs en stöttning till elever som bryter normen där mobbarnas beteende ses som en normalitet. Läraren i detta fall ser detta beteende som en

35

självklarhet vilket kopplas ihop med Ekbergs (2021) begrepp doxa som förklarats tidigare.

Idrottsläraren ifrågasätter inte ett beteende utan det är en självklarhet att killar tar för sig mer och är bättre på idrott än flickor.

Respondenternas diskussioner kopplas mycket till Säljös (2010) resonemang om ett tillgängligt klimat. Miljön med tillgängliga samtal för alla elever brister tydligt hos

idrottsläraren i detta resonemang. Elever lär sig av idrottslärare i form av förebilder och att vara inkluderande i lärandet vilket inte framkommer i diskussionen. Laxdal och Giske (2020) definition om att idrottslärarens kön inte påverka nämnvärt lärmiljön hos eleverna och att flickor inte verkar klara sig bättre för att de blir undervisad av en kvinnlig idrottslärare stödjer inte elevernas teori med att de vill ha en kvinnlig idrottslärare. Däremot stödjs det i den tidigare forskningen att flickor och pojkar uppfattar idrottsundervisningen olika vilket kan leda till att en kvinnlig idrottslärare anpassar sin undervisning mer för ett ökat

motivationsklimat.

Detta framkommer tydligt i berättelserna kring idrottsundervisningen att pojkar tar en större plats och deras beteende accepteras för att de är just killar. Det betyder också att flickor förväntas sitta ner och vänta på killarna vilket direkt objektivera den kvinnliga kroppen medan pojkarnas kropp blir en normalitet och ett subjekt. Fagrell (2005) resonemang kring hur kroppsbilden formas efter en specifik kropp blir relevant i respondenternas resonemang. Här bildas en bild av att den manliga kroppen är fysisk stark med ett utstrålat självförtroende och kroppen som ett subjekt. Flickor anses inte lika starka och kroppen framställs som ett objekt i form av regler hur du ska klär dig för att inte bryta mot lagarna som råder.

Empirin fokusera på förutfattade meningar om aktiviteter som anses flickigt och pojkigt.

Hirdmans (2003) uttryck om ”pojkflicka” går att läsa mellan raderna i empirin. Aktiviteterna värderas utifrån genusordningen där gymnastik tydligt kopplas till den kvinnliga normaliteten medan aktiviteter med mer fokus på fysik värderas det manliga könet högre. Föräldrarnas förutfattade meningar stödjer att Butlers (2005) queerteori med att samhället behöver befrias från normer och förutfattade meningar om hur du ska bete dig som kvinna eller man i

samhället.

Laxdals och Giskes (2020) tolkande med intersexuella skillnader i uppfattning om lärmiljön kopplas till elevernas resonemang kring motivation under idrotten i skolan. Män och kvinnor uppfattar idrottsundervisningen olika där män har ett högre motivationsklimat och när tjejer

36

gör intrång på hockey i detta fall kan en förklaring vara att en rädsla för social jämförelse skapas.

7.1.2 Elevernas egenmakt

Egenmakt är ojämlikt fördelat likt hälsa. Det är tydligt i resultatet där idrottsläraren tydligt bestämmer och begränsa elevernas möjlighet att påverka och utveckla egenmakt som Berglund et al. (2011) beskriver som viktigt. Eleverna saknar helt inkludering i

undervisningen vilket är tydligt när eleverna väljer att vara inaktiva istället för att delta.

Ekholms (2018) beskrivning av att idrott bidrar till en självkänsla och självförtroende hos elever vilket är skeptiskt i detta falldå eleverna varken får arbeta med att utveckla förmågor, känna ett ansvarstagande eller att motarbeta stereotypa könsmönster i idrottsundervisningen.

Elevernas erfarenhet med inkludering stödjs av Enright och O`Sullivan (2010) och Oliver och Kirk (2013) att för att flickor ska får sina röster hörda och stärka deras egenmakt behövs det en förbättrad idrottsundervisning med koppling till att inkludera eleverna i undervisningen.

Eleverna anser att i en social dominansrelation är det tydligt att de underkasta sig idrottsläraren och ser sig själva som objekt som ska lyda subjektet.

I exemplet där en tjej utmanar killarna går att koppla till det Redelius, Fagrell och Larsson (2009) beskriver som att maskulina identitetsideal som dominerar bland pojkar idag. Pojkar ska vara duktig i idrott för att får en hög status i gruppen. Alsarve et al. (2017) redogör även om normen som går inom idrottens rum att du som pojke inte ska förknippas med flickighet.

Denna starka uppdelning är en problematik som begränsar den binära uppdelningen samt skapar stereotyper.

Idrott som bidrar till en självkänsla som Ekholm (2018) rubricera är ifrågasatt återigen i och med valet av aktivitet. Idrottsläraren ska framställas som en förebild som minimera risken för misslyckande. Att detta lektionsklimat blir det acceptabelt med mobbning i och med lärarens kroppsspråk som visar på en chock. Detta lyfts i resultats delen där det beskrivs att läraren får en chock när en tjej är bättre än pojkarna i en aktivitet.

Inställningsproblematiken på idrottsundervisningen som eleverna benämner det kan kopplas till Meads (1913) tankar att elever i interaktiva situationer använder sig av kroppsliga- och verbala gester för att utveckla ett gemensamt handlade. Jaget utvecklar sig i samspel med

37

andra och i olika situationer delger eleverna enbart en liten del av sig själv. ”Me” beskrivs som en självvärdering av en utförd handling som bygger på erfarenheter och olika intryck.

Säljö (2010) relatera till Vygotskij och den socialkulturella lärandeteorin där samspel med andra människor blir viktig för utvecklandet av det inre tänkanden. Lärandet sker i samspel med andra och här tydliggörs det i resultat delen att eleverna tillsammans måste stå uppför varandra och läraren. Loland (2000) styrker detta resonemang med att omgivningen påverkar samhället i synen på kroppen. Normer och värderingar har tvingat människan att förhålla sig till det social rummets koder i olika typer av maktspel.

Eleverna i simhallen utsätts som objekt av killarna där det känner ett obehag av att tillsammans på fältet visa sig med pojkarna. Eleverna har i detta fall en tillräckligt stor

egenmakt att tillsammans skapa en förändring för ett förbättra välbefinnande. Att könsuppdela undervisningen i detta fall leder till att eleverna får en bättre självkänsla och självförtroende och risken för misslyckande blir mindre (Berglund et al. 2011).

I Alsarve et al. (2017) studie framkommer det att en majoritet av lärarna menar på att samundervisning gjorde att oavsett kön hamnar elever i missgynnande positioner.

Samundervisningen har maskuliniserat ämnet idrott och hälsa på bekostnad av ett sämre betyg för flickor vilket synliggörs i elevernas berättelser.

7.1.3 Tävlingslogikens påverkan

Respondenternas habitus beskriver Gytz Olesen och Möller Pedersen (2004) påverkar deras sätt att se på situationer med koppling till tävlingsmoment i idrottsundervisningen.

Tävlingsmoment delar upp eleverna i grupper där om du inte förknippas med tävlingsmoment kategoriseras som ett objekt. Fagrell (2005) framställer även kroppen som ett subjekt eller objekt där värderingar och normer påverkar prestandan inom idrottsrummet. Samhällsintresset för kroppen skifta över tid men aktiviteter med fokus på prestation kommer kroppen ständigt att vara i fokus.

Synen på idrott och hälsa hos eleverna i gruppintervju ett kan förstås tydligt med Ekbergs (2009) redogörelse när pojkar och flickor ska beskriva ämnet idrott och hälsa.

Tävlingsmoment beskrivs ofta som det bästa och det sämsta med ämnet idrott och hälsa.

Idrottslärare har svårt att förhålla sig till kursens styrdokument vilket blir problematiskt vid

38

betygsättningen. En förklaring skrivs som nämnts i intervjun att många idrottslärare besitter erfarenhet från idrottsrörelsen som överförs från idrottsfältet till idrottsundervisningen.

Idrott och hälsa ämnet skiljer sig från föreningsidrotten där det i skolan är obligatoriskt och styrd av skollag, läroplan och kursplan som Modell (2018) beskriver det. Elevernas

resonemang är att ofta är denna giltiga kunskap något från idrottslärarens egna intressen och överförs direkt från föreningsidrotten in i skolans idrottsundervisning.

Idrott med allt för stort tävlingsfokus leder till exkludering av elever istället för inkludering vilket Alsarve et al. (2017) beskriver det. Tävlingsfokus löper risken för en reproduktion av mäns hegemoni vilket ökar på det symboliska beviset för mäns överlägsenhet och rätt att styra. Det som framkommer i elevernas redogörelse är att föreställningar om flickor är sämre tillsammans med tävlingsmoment är bidragande orsaker till att elever slutar att vara fysiskt aktiva på fritiden då tävling utsätter eleverna för en hög press och prestationskrav.

Idrottsundervisning med ett alltför stort fokus på tävlingslogiken riskerar att ur ett genusperspektiv framkalla ännu större orättvisa villkor än i dagens idrottsundervisning.

Värdet inom tävlingsmoment har ett större värde hos den föreningsaktiva eleven som belönas med ett bättre betyg än hos respondenterna. Pojkar och flickor ses ofta som två skilda grupper där flickor är underlägsna fysiskt. Larsson (2009) menar på att det finns personer som

beskriver att tävlingsmoment omöjligtvis kan medföra något positivt utan enbart skrämmer eleverna vilket gör att de tar ett aktivt val att vara inaktiva.

7.1.4 Den optimala framtiden

Beteende hos elever och lärare är något som lyfts som viktigt för att fler flickor ska ses som subjekt istället för objekt. Att våga säga till eller gå emot de lagarna som råder kan leda till att den objektiva synen på kroppen förändras och kroppen ses som en internationell varelse som skapar mening med hjälp av gemenskap och empati (Fagrell, 2005). Butlers (2005)

performativitet lyfts också i resultatet där det viktiga är faktiskt vad människan konkret gör.

Eleverna vill att människan i situationen ska våga säga emot andra som bryter normen. Det handlar inte om att vara man eller kvinna utan vad du gör som man eller kvinna.

I intervjuerna lyfts även aktiviteter och tiden per aktivitet. Lära av varandra i naturliga situationer beskriver Barker, Quennerstedt och Annerstedt (2015) som viktigt hos eleverna.

Lärandet bör ske utifrån de bästa möjliga förutsättningarna, fotboll i detta fall lär sig bäst på

39

en fotbollsplan. Låta eleverna arbeta under en längre tid med aktiviteten ökar möjligheten för att utveckla ”I” och ”Me” hos eleverna vilket får den positiva utvecklingen av den kroppsliga förmågan.

Säljös (2010) beskriver att lärandet sker i samspel med andra elever och lärare som bidrar med ett nytt synsätt av lärande än de traditionella. Idrottsundervisningen är ett rum där

eleverna tillsammans kan utveckla och kommunicera idéer. Eleverna redogör om ett behov av att arbeta i grupper där formandet av grupperingar bör ske utifrån olika utvecklingszoner.

Idrottslärarens didaktiska val kan påverka eleverna att de tar till sig olika beteenden och efterlikna detta samt att eleverna inkluderas i sitt eget lärande. Idrottsläraren måste uppmuntra beteenden som inte förminskar elever utifrån prestation eller kön.

Hirdman (2003) förklarar genus som ett verktyg som ska förebygga den traditionella uppdelningen mellan manligt och kvinnligt. Det normala enligt gruppintervjun är att pojkar och idrott anses som normalt i samhället. För att komma bort från denna problematik byggs en irritation mot killarna att de måste ta tag i problemet för att motverka den traditionella uppdelningen

Junerstam och Nyback (2021) beskriver vikten av att låta medvetet arbeta med utvecklandet av egenmakt vilket det även står i skolans uppdrag att förmedla en demokratisk värdegrund.

Delaktighet och inflytande är efterfrågat hos eleverna och detta är grunden för en demokrati och något som eleverna behöver träna på för att våga uttrycka sig om frågor som är

personligen. En inkludering av eleverna utvecklar inte endast egenmakt utan också till en ökad delaktighet vilket är ett problem enligt Skolinspektionen (2017).

Oliver och Kirk (2013) gör koppling att inkludering av eleverna i undervisningen leder till att fler flickor blir hörda och bidrar med en ökad möjlighet att flickor blir subjekt istället för objekt. Istället för att arbeta utifrån ett ideal på hur rörelse och resultatet är det viktigt att idrottslärare synliggör syftet med undervisningen utifrån flickornas nuvarande kunskap.

Idrottslärare är för många en förebild som ska utbringa motivation och mod att säja nej till dåliga beteenden. Utmaningen är att finna didaktiska undervisningsmetoder som stödjer elevernas utvecklande av den kroppsliga förmågan. Vilka didaktiska verktyg är svårt och svara på i nuläget men det något som tas med ut i yrkesprofessionen.

Det är en frustation som väcks hos eleverna i diskussionerna. En tydlig koppling till Modells (2018) redogörelse är att många idrottslärare har en idrottslig bakgrund och att många elever är föreningsaktiva på fritiden. Detta stärker även Ekberg (2009) och Larsson (2009) att det är

40

skiftande åsikter om utbildningen i idrott och hälsa och där problematiken framförallt är medförandet av föreningsidrottens logiker in i skolans fält. Detta speglar av sig menar eleverna på i undervisningen där tävlingslogiken medförs in i idrottsrummet.

Lära av varandra är ett ingående tema under samtliga gruppintervjuer. Londos (2010) beskriver att idrottsundervisningen ska erbjuda nya saker där lärandet är det primära. En reproduktion från föreningsidrotten riskerar att makt utifrån föreningsidrottens logik och elever med ett kapital från föreningsidrotten gynnas.

Lära av varandra har berörts tidigare och ett tillgängligt klimat där samtal är tillgängliga för alla elever oavsett kön. Eleverna efterliknar idrottslärare och det sociala samspelet med andra är viktigt för att utveckla lärandet (Säljö, 2010).