Både IFRS och US GAAP definierar en immateriell tillgång som en identifierbar icke-monetär tillgång utan fysisk substans. Vad som gör en tillgång identifierbar är att den kan separeras från andra tillgångar. Tillgångar som kan separeras kan till exempel säljas skilt, bytas eller lisenseras. Ifall en icke monetär tillgång utan fysisk substans inte kan separeras men uppstår i ett kontrakt eller annan laglig rättighet räknas det också som en immateriell tillgång. Till exempel goodwill räknas som en immateriell tillgång trots att goodwill inte kan separeras (IFRS 2021; KPMG 2020)
Exempel på andra immateriella tillgångar är företagets kundlojalitet, varumärken, data, arbetstagarnas kunskapsnivå, datorprogramvara, lisener, patent, filmer, användarrättigheter och importkvoter. Problematiken gällande många immateriella tillgångar är att det kan vara svårt att identifiera dem och att kostnaden för dem ofta inte kan mätas tillräckligt pålitligt. Det är ofta svårt att skilja mellan kostnaderna som uppstått vid genererandet av en immateriell tillgång och kostnader som gått till att uppehålla företagets verksamhet och goodwill (IFRS 2021, nr2). Bland annat på grund
av dessa orsaker är det vad som kan anses vara en stor del av företagens immateriella tillgångar som inte aktiveras på balansräkningen. Till näst går jag i stora drag igenom IFRS och US GAAP redovisningsstandarder gällande immateriella tillgångar och förklarar hur de skiljer sig från varandra.
2.4.1 Immateriella tillgångar under IFRS och US GAAP
I år (2021) är det ca 120 olika länder som tillåter användningen av IFRS redovisning för börs listade företag (IFRS 2021). Och av dessa länder är det en avsevärd andel som kräver användningen av IFRS (Stuart 2020). IFRS togs i användning i alla EU länder samt flera andra länder år 2005. Att så många länder använder IFRS har flera fördelar. Det är bra för investerare som vill jämföra bolag internationellt, det är lättare att kontrollera dotterbolag då de rapporterar under samma system och det underlättar revision. Därtill är det lättare för företag att penetrera internationella marknader då den internationella marknaden och företaget i fråga är vana vid att använda samma redovisningssystem.
(Blomqvist 2020) Av de länder där IFRS standarder inte används är USA det mest signifikanta. Amerikanska Securities and Exchange Commission (SEC) kräver företag som är registrerade i USA att använda US GAAP principer. US GAAP och IFRS har med hänsyn på immateriella tillgångar många likheter men också vissa olikheter. (Stuart 2020)
En immateriell tillgång som anskaffas skilt (d.v.s. inte som del av ett företagsarrangemang eller som utvecklats internt) får enligt IFRS aktiveras på balansen ifall det är sannolikt att den resulterar i framtida ekonomiska fördelar för företaget och kostnaden kan mätas pålitligt. Till skillnad från IFRS har US GAAP inga liknande allmänna kriterier på när en anskaffad immateriell tillgång får aktiveras. US GAAP har mera skilda regler för olika slags specifika immateriella tillgångar. (KPMG 2020)
Internt genererade immateriella tillgångar måste under US GAAP kostnadsföras ifall ett eller flera av de tre följande kriterierna är sanna för den immateriella tillgången: 1.
Tillgången kan inte klart identifieras, 2. Tillgången har en obestämd livstid, och 3.
Tillgången är en del av fortsatt företags eller ideell verksamhet och är en del av en enhet.
Med andra ord får ett företag endast aktivera en immateriell tillgång ifall den inte faller under ett enda av dessa tre kriterier. På grund av de här hårt restriktiva kriterierna över internt genererade immateriella tillgångar är det i praktiken mycket sällsynt under US GAAP att aktivera en internt genererad immateriell tillgång och det sker ofta endast då det gäller patent eller varumärken. (Stuart 2020)
Forsknings och utvecklingskostnader är ett signifikant bokföringsobjekt med tanke på internt genererade immateriella tillgångar. Forskningskostnader ska både under IFRS och US GAAP kostnadsföras. Däremot, så som jag nämnde i problemdiskussionen, vad gäller utvecklingskostnader så finns det klara skillnader. Till skillnad från IFRS så ska under US GAAP också alla utvecklingskostnader kostnadsföras. Undantagsvis får under US GAAP viss typ av internt genererade datorprogram samt direktmarknadsföringsreklamkostnader som förknippas med anskaffning eller förnyelse av försäkringskontrakt aktiveras. Till exempel har US GAAP skilda regler på när ett företag kan aktivera utvecklingskostnaderna för programvara som är utvecklat för att säljas och programvara som är utvecklat för intern användning. (KPMG 2020)
Möjligheterna att aktivera utvecklingskostnader under IFRS är däremot mera flexibla.
För att ett företag enligt IFRS får aktivera utvecklingskostnader ska företaget kunna demonstrera de sex följande punkterna: 1. Den tekniska genomförbarheten att slutföra utvecklingen av den immateriella tillgången så att den blir tillgänglig för användning eller försäljning. 2. Dess avsikt att slutföra utvecklingen av den immateriella tillgången och använda den eller sälja den. 3. Dess förmåga att använda eller sälja den immateriella tillgången. 4. Hur den immateriella tillgången kommer att generera sannolik framtida ekonomisk nytta. 5. Tillgängligheten av tillräcklig teknisk kunskap, finansiering och andra tillgångar för att genomföra utvecklingen och att använda eller sälja den immateriella tillgången. 6. Dess förmåga att tillförlitligt mäta kostnaderna som attribueras till den immateriella tillgången under dess utveckling. (KPMG 2020) Fastän dessa punkter som företaget ska kunna demonstrera för att få aktivera utvecklingskostnaden är rätt så många, lämnar de betydligt oftare möjligheten för företaget att aktivera utvecklingskostnaden än US GAAP lämnar. Enligt Lev (2019) lämnar dessa regler mera rum för företagsledningens prövningsbefogenhet, vilket betyder att företagsledningen har större möjligheter att påverka utfallet vare sig de får aktivera en viss immateriell tillgång eller ej.
En till skillnad mellan US GAAP och IFRS gällande immateriella tillgångars redovisning är omvärderings möjligheterna (andra än nedskrivning). US GAAP är mera restriktiv och tillåter inte omvärdering av immateriella tillgångar över huvud taget, oavsett förhållandena. IFRS däremot tillåter omvärdering av immateriella tillgångar andra än goodwill till nuvärde ifall följande kriterie uppfylls: Det finns en aktiv marknad för den immateriella tillgången i fråga i vilken ett tillräckligt stort antal transaktioner sker för att förmedla prissättningsinformation på löpande basis. (KPMG 2020)
Goodwill och reklamutgifter har i sin tur däremot så gott som identiska standarder i IFRS och US GAAP. Vad gäller goodwill så ska, enligt både IFRS och US GAAP, goodwill som uppstår vid ett företagsarrangemang aktiveras på balansen. Gällande reklamutgifter har IFRS och US GAAP också till stort sett nästan exakt samma regler. Enligt IFRS ska reklamutgifter kostnadsföras direkt då de uppstår och enligt US GAAP ska de kostnadsföras direkt då de uppstår eller skjutas upp och kostnadsföras då reklamen publiceras.