Resultatet, bokvärdet och kassaströmmen är bokföringsobjekt vars värderelevans ofta undersökts för att se hur värderelevansen av bokslut överlag har utvecklats. Till exempel undersökte Franchis och Shipper (1999) ifall boksluten i allmänhet tappat värderelevans. Deras sampel bestod av NASDAQ börslistade företag mellan åren 1952 och 1994. De använde sig av två olika sätt för att mäta värderelevansen för ett givet år. I det första sättet använde de sig av ett portföljmått som fokuserade på marknads justerade avkastningen som kunde tjänas på basen av förkunskap över företagets redovisade information. De byggde upp fem olika hedgeportföljer på basen av olika variabler och förhållanden. Hedgeportföljernas avkastning jämförde de sedan med en lika viktad (equally weighted) marknads portföljs avkastning.
Det andra sättet som de mätte värderelevansen med var ett mera vanligt och mera likt det sättet jag använder. Här undersökte de tre olika relationer mellan mått på marknadsvärde och redovisningsinformation. Det första var hur resultatet påverkar den marknadsjusterade avkastningen, det andra hur värdet på totala tillgångar och skulder förklarar företagets marknadsvärde och det tredje hur företagets bokvärde och resultat tillsammans påverkar företagets marknadsvärde.
Franchis och Shippers (1999) resultat visade att värderelevansen för företagens redovisade resultat sjönk betydligt från 1952 till 1994. För att se ifall den minskade värderelevansen av resultatet drivits av teknologiföretag delade de in sitt sampel i hög och låg teknologi branscher. Deras resultat visade ingen skillnad i det redovisade resultatets värderelevans för dessa grupper. De undersökte också hur bokvärdets värderelevans utvecklats för hög och lågteknologi branscher. De kom till att bokvärdets värderelevans ökat för båda grupperna men att bokvärdet förklarade en betydligt högre del av variationen i priset för låg teknologiföretag än variationen i priset för hög teknologiföretag. Det vill säga att bokvärdet blivit mindre värderelevant för högteknologiföretag i förhållande till lågteknologiföretag. Deras resultat visade också att värderelevansen av företagets totala tillgångar och skulder ökade i genomsnitt under tiden 1952 till 1994 och att den kombinerade värderelevansen av bokvärdet och resultatet inte ändrades signifikant eller till och med ökade.
Som tidigare nämnt så är forskare klart överens om att resultatets värderelevans sjunkit.
Till exempel visade Lev och Zarowin (1999) också, likt Francis och Schipper (1999), att värderelevansen för det redovisade resultatet sjunkit. Lev och Zarowin (1999) hade ett sampel från åren 1977 till 1996 med alla företag som det fanns observationer för i Compustat databasen. Utöver resultatets värderelevans undersökte Lev och Zarowin (1999) också den operativa kassaströmmens påverkan på avkastningen av aktien. De kom till att förhållandet mellan operativa kassaströmmen och avkastningen inte är avsevärt starkare än förhållandet mellan det redovisade resultatet och avkastningen.
Deras resultat visade också att den operativa kassaströmmens värderelevans minskat under åren 1977 till 1996 men att denna minskning inte var lika klar som minskningen i resultatets värderelevans. Till skillnad från Francis och Schipper (1999) visade Lev och Zarowin (1999) att den kombinerade värderelevansen av bokvärdet och resultatet tillsammans sjunkit.
En annan känd värderelevans undersökning är den av Collins, Maydew och Weiss (1997) som också undersökte resultatets och bokvärdets värderelevans utveckling. Deras sampeltid var från åren 1953 – 1993. De kom likt Francis och Schipper (1999) till att bokvärdets värderelevans ökat och att resultatets värderelevans sjunkit och att bokvärdets och resultatets sammanlagda värderelevans ökat aningen.
3.2 Intensiteten av immateriella tillgångars påverkan på värderelevansen av bokslut
Srivastava (2014) undersökte varför resultatkvaliteten sjunkit de senaste ca 40 åren – något som det råder en stark konsensus över. Resultatkvaliteten och resultatets värderelevans är starkt korrelerade men ändå helt skilda begrepp. Resultatkvaliteten visar hur väl det redovisade resultatet kan användas för att förutspå framtida resultat genom att till exempel undersöka volatiliteten och värderelevansen av resultatet.
Srivastava (2014) presenterar hur tidigare forskning varit oense om vare sig den negativa trenden i resultatkvaliteten berott på förändringar i redovisningsstandarder eller på en ökad mängd företag som är intensiva på immateriella tillgångar. Srivastava (2014) fann ett starkt och negativt samband mellan nivån på hur intensivt företaget är på immateriella tillgångar och företagets resultatkvalitet samt resultatets värderelevans.
Srivastava (2014) huvudsakliga kontribution till litteraturen var att hon därtill också fann att yngre företag har sämre resultatkvalitet än äldre företag och att den största orsaken till den negativa trenden i resultatkvaliteten under de senaste 40 åren beror på att de yngre företagen som kommit med i bilden under åren har i genomsnitt avsevärt lägre resultatkvalitet än de äldre företagen. Det vill säga, den negativa trenden i resultatkvaliteten beror inte lika mycket på att existerande företags resultatkvalitet försämrats som den beror på att nya företag med avsevärt sämre resultatkvalitet kommit med i bilden. Srivastava (2014) fann att orsaken till denna effekt är det växande gapet gällande immaterialintensitet mellan äldre och yngre företag.
Ciftci, Darraough och Mashuruwala (2014) undersökte i sin tur hur värderelevansen av bokslut för företag inom immaterialintensiva industrier jämför med värderelevansen av företag inom icke immaterialintensiva industrier. Resultatet av Ciftci et al. (2014) visade efter att de kontrollerat för variationen i skala (egen översättning, eng. variability of scale) att värderelevansen av finansiell bokslutsinformation för immaterialintensiva industrier är betydligt lägre än vad den är för icke immaterialintensiva industrier.
Ciftci et al. (2014) delade upp industrier på samma sätt som Collins et al. (1997) enligt SIC (standard industry classification) koden så att till immaterialintensiva industrier räknades de följande: 286 plast och syntetiska material, 283 läkemedel, 357 dator och kontorsmaterial, 367 elektronik delar och tillbehör, 48 kommunikation, 73 business services, 87 ingenjörs, redovisnings, forsknings och undersöknings och lednings relaterad service. Alla andra industrier räknades som icke immaterialintensiva.