Eftersom denna avhandling undersöker immateriella tillgångars påverkan på värderelevansen av bokslut så är det viktigt att gå igenom vad som avses med värderelevans i litteraturen. Den huvudsakliga poängen med forskning kring värderelevans är att utvidga vår kunskap gällande relevansen och tillförlitligheten av redovisningsobjekt (Barth, Beaver och Landsman 2001). Då man undersöker värderelevansen av ett redovisningsobjekt, som till exempel det redovisade resultatet, undersöker man ifall redovisningsobjektet har en påverkan på värderingen av företaget.
Ifall redovisningsobjektet signifikant påverkar värderingen upplevs redovisningsobjektet av investerarna vara relevant och tillförlitligt. Ifall det i sin tur inte påverkar värderingen upplevs det av investerare att antingen vara irrelevant eller opålitligt eller både och.
Enligt Financial Accounting Standards Board 1984 (FASB) är ett redovisningsobjekt relevant ifall den har en betydelse för beslutsfattningsprocessen för läsaren av bokslutet och tillförlitlig ifall den representerar vad den påstås representera. Barth et al. (2001) definierar ett värderelevant bokföringsobjekt som ett bokföringsobjekt som har en förutspådd association på företagets värdering. Företagets värdering, det vill säga värderingen på det egna kapitalet, reflekterar en redovisningspost ifall de två är korrelerade. (Barth et al. 2001) Genom att undersöka ifall det existerar en signifikant korrelation mellan en förändring i en bokföringspost och en reaktion på värderingen av företaget kan man alltså undersöka ifall bokföringsposten är värderelevant.
Värderelevans undersökningar fick sin början av forskarna Ray Ball och Philip Brown som i sin berömda forskningsartikel från år 1968 undersökte hur kapitalmarknaderna reagerar på företagets rapporterade resultat. Ball och Brown fann att kapitalmarknaden hade en positiv och statistiskt signifikant reaktion på värderingen av de företag som rapporterade ett bra resultat och en negativ och statistiskt signifikant reaktion på värderingen för de företag som rapporterade ett dåligt resultat. Måttet som Ball och Brown använde för att mäta reaktionen på aktiepriset kallade de earnings response coefficient (ERC), som efteråt har använts aktivt inom litteraturen. Ifall ett företags resultat var högre än det var året innan klassade Ball och Brown resultatet som bra (goda nyheter) och ifall resultatet var lägre än året innan klassade Ball och Brown resultatet som dåligt (dåliga nyheter). Ball och Brown fann också att kapitalmarknaderna till hög grad förutspådde vilka företag skulle rapportera ett bra resultat och likväl vilka företag som skulle rapportera ett dåligt resultat. Ball och Browns studie var den första studien som bevisade att redovisningssiffror är införlivade i aktiepriset.
Fastän begreppet värderelevans inte ännu användes av Ball och Brown var det ändå i praktiken resultatets värderelevans som Ball och Brown var de första att undersöka.
Begreppet värderelevans kom att användas aktivt först på 1990-talet. Barth et al. (2001) säger att den första undersökningen de är medvetna om som använde begreppet värderelevans är Amir et al. (1993) som undersökte skillnader i värderelevans mellan US GAAP och icke US GAAP rapportering.
2.1.1 Kategorier av värderelevans litteratur
Litteraturen gällande värderelevans kan kategoriseras i olika grupper. Till exempel grupperar Holthausen och Watts (2001) litteraturen in i tre kategorier. Den första kategorin består av studier som undersöker associationen mellan aktiemarknads värden (eller deras förändring) och ett resultatmått eller förslaget alternativt resultatmått. Till exempel kan en studie i denna kategori undersöka vare sig associationen mellan ett resultatmått och ett aktiemarknadsvärde är starkare eller svagare då resultatmåttet är beräknat enligt rådande standarder än vad associationen skulle vara ifall det beräknades enligt ett föreslaget alternativt sätt att beräkna resultatmåttet. Ett annat exempel av studier som faller under denna kategori är studier som undersöker skillnader i det rapporterade resultatets värderelevans mellan olika redovisningsstandarder. I de här studierna körs det ofta regressioner skilt för företag som rapporterar enligt en standard och skilt för de som rapporterar enligt en annan standard. Skillnaderna i värderelevansen mäts sedan ofta på basen av skillnader i regressionernas
förklaringsgrad (R2). Den redovisningsstandard vars regressioner har högre R2 förklaras som mera värderelevant.
Den andra kategorin av undersökningar i värderelevans använder ofta regressioner till att undersöka ifall en bokföringspost av intresse kontribuerar till att förklara värde eller avkastning över en längre tidsperiod, givet andra specificerade variabler.
Bokföringsposten av intresse förklaras värderelevant ifall dess koefficient i regressionen är statistiskt signifikant och tillräckligt långt från noll. Som exempel över en studie som faller under denna kategori ger Holthausen och Watts (2001) en studie som undersökte den inkrementella associationen mellan företagets värdering och marknadsvärdet av företagets riskhanterings derivatan som företagen rapporterat enligt SFAS 119 (Statement of Financial Accounting Standard). Företagets värdering d.v.s. aktiepriset var som beroende variabel, och som oberoende variabel var förutom riskhanterings derivatan också diverse redovisningsposter både från balansräkningen samt från andra delar av bokslutet.
Den tredje och mera sällsynta kategorin består av studier som undersöker vare sig en viss bokföringspost tillägger väsentlig information för investeraren då investeraren redan har åtkomst till en given mängd information. Dessa studier ser ofta på ett kortare tidsintervall för att bedöma ifall publiceringen av en specifik bokföringspost åstadkommer en reaktion på aktiepriset. Till exempel då en ny standard trätt i kraft och krävt företag att rapportera en ny bokföringspost har studier i denna kategori gjorts för att se hur värderelevant den nya bokföringsposten varit för investerare. (Holthausen och Watts 2001)
Den här avhandlingen faller under både den första och den andra kategorin. Den första kategorin eftersom jag undersöker potentiella värderelevans skillnader mellan US GAAP och IFRS och den andra kategorin eftersom jag undersöker hur immateriella tillgångar kontribuerat till att förklara aktievärden under en längre tid. Denna studie har dock inte endast en enskild bokföringspost av intresse.
2.1.2 Värderelevansforskningens användbarhet för standardsättare Eftersom värderelevans i grund och botten mäter hur tillförlitlig och relevant bokföringsinformation är eller anses vara, och eftersom redovisningsstandarder har som målsättning att göra boksluten så tillförlitliga och samtidigt så relevanta som möjligt – är en naturlig fråga hur stor nytta standardsättare har av värderelevanslitteraturen. Den kända undersökningen av Holthausen och Watts (2001) undersökte precis detta. De
konkluderade att fastän värderelevans litteraturen är stor till mängden är dess kontribution till standardsättare rätt liten. En avgörande orsak till det är att värderelevans litteraturen till stor grad är fokuserat på värdering av företaget vilket är motstridigt med FASB (Financial Accounting Standards Board), som uttryckligen förnekar att redovisning ska förse läsare med en direkt estimering av värde, samt motstridigt med historiken och karaktären av redovisning som kan anses konservativ gällande nuvärden. Holthausen och Watts argumenterar också att värderelevans litteraturen inte tar i beaktan andra användare av bokslut än aktieinvesterare, vilket är problematiskt eftersom vad som är relevant för aktieinvesterare är nödvändigtvis inte relevant eller lika relevant för andra intressenter av bokslut.
För sin undersökning hade Holthausen och Watts också diskussioner med individer från FASB. Ur diskussionerna framstod det att standardsättarna över lag inte vet hur de skulle använda värderelevans litteraturen i deras överväganden kring standarderna.
Standardsättarna berättade att de nog anser att det är värdefullt att veta graden av association mellan aktievärden och bokföringssiffror, men samtidigt menade de att det är svårt att bedöma exakt vilken implikation den associationen har för potentiella redovisningsstandarder.
Till skillnad från Holthausen och Watts (2001) så argumenterar Barth et al. (2001) att värderelevansstudier trots allt spelar en viktig roll också för standarsättare.
Forskningsfrågorna som värderelevans studier svarar på är ofta motiverade med att de är till stort intresse av också andra intressenter än akademiker. Barth et al. (2001) menar att värderelevans studier ofta ger insikter i forskningsfrågor som till stor grad också intresserar standardsättare. Därtill argumenterar de att trots redovisningens primära syfte inte är att förse läsare med en direkt estimering av värde så är aktieinvesterarna ändå ett primärt fokus för standardsättare. De argumenterar att det att det finns andra användare av bokslut än aktieinvesterare inte ändå i sig minskar viktigheten av värderelevans studier.
Hur användbara och relevanta värderelevansstudierna är för standardsättare är alltså något som delar åsikter. I varje fall kan man konstatera att värderelevansstudierna nog undersöker frågor som intresserar standardsättare men ofta är det svårt för standarsättare att veta hur det lönar sig att ta studierna i beaktan vid ändring av gamla eller uppbyggning av nya standarder.