Indignationsfaktorer

Indignationsfaktorer är aspekter inom riskkommunikationen i form av olika variabler som antingen minskar eller höjer den upplevda känslan av risk hos mottagaren. Den forskning som existerar inom både indignation och riskkommunikation har möjliggjort en definiering av 35 olika variabler som utgör så kallade indignationsfaktorer (Warg, 2010, s. 64–66). Analysen kommer endast använda de tolv faktorer som anses vara mest dominerande inom

sammanhanget, och de presenteras i tabellen nedan. Upplevs en övervägande mängd av indignationsfaktorerna tillhörande den minskade kategoriseringen så kommer samhället att underskatta den aktuella risken. Tvärtom gäller vid övervägande mängd av de ökande faktorerna, då tenderar samhället istället att överskatta risken (Warg, 2010).

Faktorerna ingår i den så kallade Indignationsmodellen, som förklaras genom formeln: mätbar risk + indignationsfaktorer = risk. Tanken är att modellen i praktiken ska utesluta all oro eller oklarheter som kan uppstå hos berörda parter (Warg, 2010, s. 54). Mätbara risker är premisser som kommer från ledande experter inom riskområdet, såsom myndigheter eller

organisationer, och baseras på alla hårda fakta. Indignationsfaktorerna kommer från

allmänhetens håll och är sådant som de upplever att experterna väljer att förbise. Kombineras dessa två aspekter så uppnås en definiering av risk, som agerar vägledande när dialogen mellan de två aktörerna (experter och allmänheten) ska förbättras (Warg, 2010, s. 63).

Indignationsfaktorerna kommer i vår studie appliceras på empirin för att utkristallisera huruvida kommunikationen antingen ökar eller minskar upplevelsen av risk. Variablerna utgörs av upplevelsen av minskad risk (-) och upplevelsen av ökad risk (+), med tillhörande variabelvärden som består av de 12 mest dominerande faktorer tillhörande varje variabel. Viktigt att poängtera är att det ännu ej finns någon algoritm för att beräkna upplevd risk enligt modellen som presenterats (Warg, 2010, s. 64–66). Indignationsfaktorerna presenteras i närmare detalj i tabellen nedan.

(Warg, 2010, s. 67) (-) Minskar upplevelsen av risk (+) Ökar upplevelsen av risk

Frivillig Påtvingad

Naturlig Artificiell

Bekant Exotisk

Ej minnesbar Minnesbar

Inte skrämmande Skrämmande

Kronisk Katastrofartad

Kunskap finns Kunskap finns ej

Kontrollerad Ej kontrollerad

Rättvis Ej rättvis

Moraliskt irrelevant Moraliskt relevant

Trovärdig Ej trovärdig

6.

Metod

Detta kapitel presenterar studiens metodval, den kvantitativa innehållsanalysen, som utgör grunden för studiens kvantitativa retorikanalys. Kapitlet beskriver metodens

tillvägagångssätt, studiens två urval och materialinsamling från Folkhälsomyndighetens nyhetsarkiv. Därtill diskuterar kapitlet metodens kvalitéer och den kritik som finns mot den kvantitativa innehållsanalysen. Slutligen berör kapitlet studiens kodbok och kodning samt reflekterar kring begreppen reliabilitet och validitet.

Dannefjord (1999) beskriver metod som en övergripande term för hur en bedriver forskning, vilket eller vilka tillvägagångsätt man använder och vilka frågor man ställer till det

vetenskapliga problemet i hopp om att ¨lösa det¨. Behövs empirisk data för att finna svaren på frågorna som ställs till problemet? Och i så fall, vilket tillvägagångssätt är bäst lämpat för att samla in empirin, och hur mycket data krävs för att dra meningsfulla och trovärdiga

slutsatser? Det vetenskapliga problemet motiverar många frågor och dessa menar Dannefjord (1999) bestäms och besvaras av den metod som används i en forskningsstudie. Härefter ges en introduktion och motivation till studiens val av metod baserat på forskningsproblemet.

6.1.

Val av metod

Denna forskningsstudie strävar efter att beskriva hur Folkhälsomyndighetens

riskkommunikation sett ut före och under Covid-19-pandemin. Således har studien en deskriptiv uppgift då den avser att beskriva hur riskkommunikationen framgått under en bestämd period. För att utgöra vilka manifesta mönster som existerar i medieinnehåll menar Åsa Nilsson (2010) att en kvantitativ ansats är nödvändig och bäst lämpad. Kvalitativa ansatser kan bidra med förståelse för bakomliggande tankemönster (Esaiasson et al., 2007) medan kvantitativa ansatser, exempelvis innehållsanalysen, kan peka på meningsfulla manifesta mönster i medieinnehåll utifrån teoretiska perspektiv (Nilsson, 2010). Mot denna bakgrund, att en kvantitativ ansats kan bidra med fördelarna att fastlägga och beskriva mönster, vilket ligger i linje med studiens syfte: att beskriva FoHM:s riskkommunikation utifrån CERC och retoriken, anser vi att metoden kvantitativ innehållsanalys passar studien.

6.2.

Kvantitativ innehållsanalys

Den kvantitativa innehållsanalysen är en metod som tillåter en analys av ett större material än vad jämförelsevis andra metoder kan på grund av tidsbegränsningar. Åsa Nilsson (2010, s. 119) presenterar den kvantitativa innehållsanalysen och dess vetenskapliga användning och nytta i Mats Ekströms och Lars-Åke Larssons Metoder i kommunikationsvetenskap på ett lättförståeligt sätt:

Alla som tittar på tv, lyssnar på radio, läser en tidning eller tar del av innehåll på internet ägnar sig egentligen åt en form av innehållsanalys. Baserat på olika egenskaper i text, bild och/eller tal skapar man sig en bild av innehållet. Vad som skiljer den vetenskapliga innehållsanalysen från den vi alla gör dagligdags är den teoretiska förankringen tillsammans med systematiken i tillvägagångssättet.

I kort går metoden ut på att ett stort antal medietexter undersöks och tilldelas mätbara värden baserat på vilka egenskaper de uppvisar. Vilka värden som uppmäts i analysen beror på vilka

variabler en studie undersöker för att besvara studiens frågeställningar (Nilsson, 2010).

Variabler är de operationaliserade frågeställningar som analysen ställer till materialet för att på så vis mäta fenomen som är intressanta för studien. De olika värden en variabel kan tilldelas är det som gör variabeln informativ då värdena definierar vilka egenskaper

analysenheten kan besitta (Krippendorff, 2003; Nilsson, 2010). Variablerna som är intressanta för denna studie återfinns i kodboken (se Bilaga 1) och är baserade på teoretiska begrepp och definitioner. De används i datainsamlingen för att mäta de egenskaper som är relevanta för teorierna riskkommunikation och retorik. Därefter görs statistiska analyser i datorprogram vilka resulterar i detaljrika statistiska beräkningar och resultat. Den kvantitativa

innehållsanalysens systematiska och kvantitativa prägel och ramverk möjliggör en tidseffektiv och omfattande analys av medieinnehåll (Nilsson, 2010, s. 119f). Vidare innebär det

systematiska tillvägagångssättet att metoden kan, förutsatt den uppfyller god validitet och reliabilitet, dra slutsatser som är generaliserbara till en större population (Nilsson, 2010). Med hjälp av analysmetoden och det slumpmässiga urvalet (som beskrivs i närmare detalj nedan) avser studien att uttala sig om FoHM:s riskkommunikation före och under Covid-19-

pandemin i allmänhet och bidra med insikter om hur en svensk myndighet riskkommunicerar i pandemitider.

Då syftet med studien är att beskriva FoHM:s riskkommunikation under en pandemi och inte finna något samband mellan olika fenomen eller egenskaper eller kausalitet, det vill säga orsak, kommer univariata statistiska analyser genomföras i dataanalysprogrammet SPSS. Den univariata analysen fokuserar på en variabel i taget och sammanställer frekvensen av olika variabelvärden exempelvis fenomen eller egenskaper, och producerar dessutom

centralmått för matrisens samtliga analysenheter, exempelvis typ- eller medelvärde (Esaiasson et al., 2007, s. 398). Med hjälp av analysmetoden kan vi därför beskriva hur FoHM

konstruerat sin riskkommunikation under Covid-19-pandemin och Ebolaviruset. Vidare hjälper analysen och centralmåtten oss att konstatera om det finns någon genomsnittlig retorisk konstruktion av talet av FoHM. Analysmetoden passade vår studie då variablerna i vår datamatris är nominala. Dessa variabler har värden som är kategorier och kan kodas enligt det ena eller det andra värdet, exempelvis som ethos eller pathos. Värdena värderas likvärdigt och rangordnas inte till skillnad från andra variabler, exempelvis ordinala variabler

(Esaiasson et al., 2007, s. 395).

Att göra en kvantitativ innehållsanalys har sina fördelar, några av dessa har presenterats i ovanstående stycken. Den kvantitativa innehållsanalysen försöker som namnet antyder kvantifiera det manifesta innehållet i medietexter, något som ligger i linje med

naturvetenskapens strävan efter positiva fakta (Thurén, 2007). Genom att mäta förekomsten av fenomen och egenskaper menar positivister att deras slutsatser vilar på säker grund till skillnad från hermeneutiken (Thurén, 2007). Mot bakgrund av positivisternas argument om positiva fakta skänker den kvantitativa innehållsanalysens mätning av egenskaper i

medietexter metoden en objektivitet som kvalitativa metoder saknar. Detta då kvalitativa metoders urval och analys vilar på subjektiva tolkningar (Esaiasson et al., 2007). Däremot menar kritiker (Nilsson, 2010, s. 121f) att det är just denna systematiska analys av materialet som är metodens svaghet – den kvantitativa systematiken i analysmetoden rycker delen (empirin) ur sin helhet (medietexten) vilket förminskar kontextens betydelse för empirins mening. Denna kritik vänder sig Nilsson (2010, s. 121ff) mot som understryker att en metod inte kan tillfredsställa alla frågeställningar eller undersöka allt material utifrån alla perspektiv. Mot denna bakgrund är vi medvetna om metodens brister, att den går miste om en djupare

förståelse för materialet och dess underliggande mening men betonar samtidigt att metodens förmåga att beskriva mönster i empirin ligger i linje med denna studies syfte och därför tjänar ändamålet.

6.3.

Material

Det material som utgör grunden för denna studie består av information från FoHM gällande Covid-19 eller Ebola. En närmare beskrivning av studiens material, vår population, ges i nästkommande underrubrik.

Materialet samlas in från en primär källa, det vill säga FoHM:s egna kanal. Att exklusivt inhämta material från FoHM:s egna kanal görs därför att sekundära källor eller förtjänta kanaler med sannolikhet har gestaltat informationen olikt den ursprungliga kommunikationen från FoHM (Strömbäck, 2014, s. 121–122) och således inte bidrar med valida data som är relevant för att besvara studiens frågeställningar.

6.3.1.

Definition av population

För att säkerställa god validitet sker urvalet på innehållsmässiga grunder, vilket, kort sagt, innebär att innehållet i materialet ska vara relevant till syftet och frågeställningarna (Nilsson, 2010, s. 122). Valet av material ska således uppfylla det vi valt att definiera som en valid analysenhet: ett av Folkhälsomyndigheten publicerat material som informerar allmänheten

om Covid-19 eller Ebola. Då allmänheten tar till sig information i olika format kommer publicerat material inkludera både video- och textpublikationer från nyhetsarkivet på FoHM:s

webbsida. Valet att inkludera olika format görs för att inte utesluta relevant material som kan nyansera analysens resultat.

För att uppnå syftet att undersöka kommunikation gällande hälsohot även innan Covid-19- pandemin kommer även utbrottet av Ebola år 2014 att analyseras. Närmare bestämt den kommunikationen från Folkhälsomyndigheten i samband med hälsorisken. Valet av material ska således uppfylla det vi valt att definiera som en valid analysenhet: ett av

Folkhälsomyndigheten publicerat material som informerar allmänheten om Covid-19 eller Ebola.

6.4.

Urval

Studiens urval påverkas av uppsatsens tidsbegränsning. Med det sagt kommer studien att genomföra två urval; ett totalurval av Ebola-publikationer och ett delurval av Covid-19- publikationer. Varför studien tillämpar två olika urvalsstrategier beror på att FoHM:s

nyhetsarkiv innehåller betydligt färre Ebola-publikationer än Covid-19-publikationer. Därför inkluderas samtliga Ebola-publikationer för att dra slutsatser om urvalets totalpopulation medan ett delurval genomförs av Covid-19-publikationer för att begränsa materialet till en under förutsättningarna hanterbar mängd (Esaiasson et al., 2007, s. 196). Delurvalet kommer ske enligt ett slumpmässigt urval. Urvalsstrategin går ut på att en mindre mängd analysenheter slumpmässigt väljs ut för att representera helheten, det vill säga totalpopulationen (Esaiasson et al., 2007, s. 196). Genom att nyttja urvalsstrategin kan studien begränsas och göras mer hanterbar samtidigt som den behåller sin externa validitet, vilket innebär att den fortfarande har möjlighet att uttala sig om den större totala populationen (Esaiasson et al., 2007, s. 196, 199).

Som tidigare nämnts i avsnittet definition av population avser studien att inkludera material i olika format (läs video- och textpublikationer) för att på så vis innefatta de olika nyanserna av FoHM:s riskkommunikation under Covid-19 eller Ebola. Då de olika formaten förekommer i en och samma publikation (läs webbsida) kommer denna studie utgå ifrån en

totaltäckningsprincip. Principen innebär att en svårkodad analysenhet delas upp i två

analysenheter (Esaiasson et al., 2007, s. 234). Denna uppdelning av publikationer i både videopublikation och textpublikation är nödvändig för att variabelvärdena för variabeln

format ska vara ömsesidigt uteslutande. Det ska med andra ord inte vara möjligt att koda

analysenheter som två olika värden för en och samma variabel (Nilsson, 2010, s. 141).

Då förekomsten av textpublikationer förutspås vara vanligare än videopublikationer i Covid- 19-delurvalet antas urvalsfraktionen vara mindre för video än vad de tros vara för

textpublikationer. Urvalsfraktionen är den procentuella sannolikhet som en analysenhet har att ingå i urvalet. Av den anledning, om nödvändigt, kommer det slumpmässiga urvalet av

första preliminära analysen. Detta görs för att säkerställa ett resultat som är representativt av populationen, med betoning på variabeln format (läs video- eller textpublikationer) (Esaiasson et al., 2007, s. 202–203). Genom att stratifiera det slumpmässiga urvalet säkerställer vi att tillräckligt med analysenheter från olika undergrupper, och i vårt fall, olika format, inkluderas i studien. På så vis undviker studien ett homogent urval av analysenheter som präglas av ett bestämt format, vilket hade varit en möjlig utgång om urvalsfraktionen förblivit ojämn. Ett homogent urval förminskar studiers interna och externa validitet; därför är ett urval som präglas av heterogenitet att föredra då studiens resultat blir mer nyanserat och representativt av den totala populationen och kan således med större säkerhet generaliseras (Esaiasson et al., 2007, s. 202–203).

6.4.1.

Urvalet

Studiens material samlas in enligt den metod som beskrivits i tidigare avsnitt. För att sammanfatta: insamling av publicerat material från FoHM:s webbplats egna nyhetsarkiv (Folkhälsomyndigheten, 2020b). Publikationerna som är av intresse för denna studie inkluderar de som informerar allmänheten om Covid-19 eller Ebola. Totalt väljs 95

publikationer ut för att utgöra studiens analysenheter. Samtliga publikationer gällande Ebola (totalurval, n=12) och 83 publikationer gällande Covid-19 (delurval, n=83). Antalet

analysenheter bestäms godtyckligt då flera metodböcker (Krippendorff, 2003, s. 136; Neuendorf, 2017, s. 132) menar att det är svårt att sätta en exakt siffra på mängden enheter som krävs för att studien ska anses tillförlitlig. Vidare hålls antalet analysenheter på en rimlig nivå med tanke på att uppsatsen är tidsbegränsad. I studiens försvar uppgår den totala

populationen av Covid-19-publikationer till 167 publikationer, vilket innebär att studiens analys omfattar drygt hälften av alla publikationer och således bibehåller validitet och trovärdighet.

Det slumpmässiga urvalet av analysenheter följer vad Esaiasson et al. (2007, s. 201) beskriver som ett systematiskt urval. Utifrån en förteckning av den totala populationen (se Bilaga 2) numrerar och väljs publikationer slumpmässigt, enligt beräknad urvalskvot. I ett systematiskt urval bestämmer urvalskvoten i vilken ordning analysenheterna ska väljas (Esaiasson et al., 2007, s. 201). Studiens urvalskvot beräknas vara varannan publikation genom att dividera den totala populationen med den tilltänkta delurvalspopulation (167/83≈2). Urvalets utgångspunkt

i förteckningen fastställs med hjälp av tärningens slump, vilket Klaus Krippendorff (2003, s. 114) menar säkerställer att varje publikation har samma sannolikhet att väljas.

Tärningskastet visade siffran ¨2¨ vilket innebär att från den andra publikationen i vår förteckning (se Bilaga 2) inkluderas varannan publikation i analysen och utgör därmed delurvalets analysenheter.

6.4.2.

Tidsbegränsning

I linje med det fenomenstudien ämnar studera, FoHM:s riskkommunikation under Covid-19 eller Ebola, så behöver tidsbegränsningar göras för att materialet ska vara relevant till

fenomenet. Studiens begränsningar görs till nämnda pandemier för att i slutdiskussionen göra jämförelser mellan FoHM:s riskkommunikation under respektive pandemi, och på så vis bidra till forskning kring riskkommunikation i pandemikriser.

Då studien ska undersöka två olika pandemier genomförs två olika urval för att inhämta material om respektive pandemi. Av detta skäl skiljer sig tidsramen för de två urvalen.

Tidsramen för Ebolaviruset begränsas till perioden mars 2014 – december 2014. Tidsperioden har avgränsats enligt följande då FoHM kommunicerat om Ebolaviruset och virusets utbrott under just dessa månader (Folkhälsomyndigheten, 2014). Tidsramen för Covid-19-

publikationer begränsas till perioden januari 2020 – december 2020. Genom att begränsa tidsperioden kontrollerar vi analysenheternas relevans för studien och säkerställer därmed validitet (Esaiasson et al., 2007).

6.5.

Kodning

I detta avsnitt av metodkapitlet presenteras tillvägagångssättet för att koda, det vill säga klassificera materialet utifrån de variabler som återfinns i kodboken (som presenteras nedan).

6.5.1.

Kodbok

För att få en översikt över studiens frågeställningar till materialet, det vill säga studiens variabler, skapas en kodbok. Fördelen med en kodbok är att den sammanställer samtliga variabler och variabelvärden i ett register som förenklar kodningsarbetet (Esaiasson et al., 2007; Nilsson, 2010). Vidare innebär studiens tydliga definitioner av variabler och

utstakade, och kodbokens transparens ger andra forskare och intressenter möjlighet att säkerställa studiens validitet (Esaiasson et al., 2007). Fullständig kodbok återfinns i Bilaga 1.

6.5.2.

Variabler

Med hjälp av innehållsanalyser vill man finna mönster i kommunikativa texter och material (Berger, 2014; Nilsson, 2010). Analysmetodens systematiska natur, att klassificera material i olika kategorier, framhåller utvalda egenskaper i materialet. Dessa kategorier benämns i metodjargon som variabler och utgör, som tidigare antytt, förutbestämda kategorier som materialet kan kodas enligt (sorteras). Kodningen av materialet i denna studie baseras på de variabler som inkluderas i kodboken (se Bilaga 1). När mätningen är slutförd och urvalets material har kodats enligt olika variabler blir utfallet studiens empiri, det insamlade och kategoriserade material som vår analys ska undersöka närmare.

6.5.3.

Variabelvärden

Nilsson (2010) betonar vikten av noggrannhet när studiens variabelvärden definieras.

Eftersom materialet besvarar studiens frågeställningar utifrån de variabler och variabelvärden som fastställts har definitionen av variabelvärdena en direkt inverkan på innehållsanalysens resultat. Mot denna bakgrund efterföljs Nilssons (2010) råd om att säkerställa att

variabelvärden är uttömmande, det vill säga kan säga något om varje analysenhet, samtidigt som värdena är ömsesidigt uteslutande vilket kort innebär att det inte ska vara möjligt att koda en analysenhet som mer än ett värde för en och samma variabel. Samtliga variabelvärden presenteras i kodboken (se Bilaga 1).

In document Mycket (risk)retorik : En kvantitativ retorikanalys av Folkhälsomyndighetens kommunikation om Covid-19 och Ebola. (Page 33-42)