Ekvifinalitet innebär att olika mönster av förklaringar/orsaker kan ha samma effekt på system, till exempel att olika studenter med funktions- nedsättningar kan ha samma svårigheter i vardagsfungerande men att de kan förklaras på många olika sätt. På ytan kan de olika studentgrupper- nas svårigheter se lika ut och de beskriver dem på samma sätt, så som stress och koncentrationssvårigheter, trötthet och social begränsning. De kommer då att erbjudas samma pedagogiska stöd från högsko- la/universitet trots att det inte kommer att ge samma effekt beroende på att det finns olika förklaringar till svårigheterna. Det är kanske också mer i vardagen än i studierna som stöd behövs.
När Adam, Bertil och Cesar beskrev sina svårigheter i studie I, fanns det många likheter i deras beskrivningar och dessa stämde väl överens med de svårigheter som anges i diagnoskriterier samt i olika böcker och do- kument36. Resultaten från studenternas beskrivningar i enkätstudien
(studie II) visar att mellan studentgrupper finns det endast mindre skill- nader när det gäller hur de upplever svårigheter i sin studievardag. Det finns dock stora skillnader mellan Adam, Bertil, Cesar och studentgrup- perna i studie II både gällande hur de beskriver och förklarar sina svårigheter i vardagen och hur många studenter som får stöd genom LSS eller SoL. Adam, Bertil och Cesar hade inte sökt stöd i vardagen, även om de hade behov av det. I enkätstudien däremot uppgav 13 av 16 studenter med AS att de inte fått det stöd de sökt, medan alla 11 studenterna med RH fått det de sökt och sex av sju studenter med HN fått det stöd de sökt. Det är en liten undersökning, men resultatet antyder att det är svårare för studenter med AS att få det stöd man söker eller kanske handlar det om svårigheter att beskriva det stöd man behöver. Man påvisar som
36 Se exempelvis Abrahamsson (2010), Attwood (2008), Autism & Aspergerförbundet
108
student med funktionsnedsättning vilka svårigheter man har, men man bedöms ha dessa i olika grader, vilket gör att man antingen får bifall till stöd eller blir nekad. Det finns alltså en stor diskrepans mellan hur tydli- ga studenterna är på att beskriva sina svårigheter, hur stödgivare tolkar det som kommuniceras och om man sedan får den stödinsats man be- gärt.
Studenter med AS rapporterar samma typer av problem som studenter med andra typer av funktionsnedsättningar, men förklarar dem på andra sätt. Resultatet visar att om studenter med AS ska få samma möjligheter som andra studenter på högskola/universitet, finns ett behov av att änd- ra sättet att informera och erbjuda stöd. Stödet upplevs ibland mer som ett hinder och en begränsning, än något som underlättar och ger möjlig- heter. Det antyder att olika åtgärder kan behövas för olika studenter, både beroende på typ av funktionsnedsättning och beroende på person- lighet och tidigare erfarenheter. Resultatet visar också på ett behov av mer samarbete mellan de som ansvarar för stöd på högsko- lan/universitetet och de som ger stöden, personal inom högsko- la/universitet och andra studenter. Det finns också ett behov av sam- verkan med andra i samhället så som LSS- och SoL handläggare. Dessa samarbeten bör ske kontinuerligt och vara på ett övergripande plan då etiska principer och tystnadsplikt gäller i arbetet med enskilda individer. Vid utvecklat samarbete vet de olika aktörerna mer om varandras verk- samheter, det finns en ’bro’ mellan stödgivarna och man kan hjälpa stu- denten till ett bra stöd i studievardagen. Stödet från högskola/universitet behöver samordnas med stöd från habilitering, socialtjänst, LSS, CSN och kanske Försäkringskassan. Det är en nödvändighet att se på stöd och åtgärder ur ett större perspektiv i samarbete med andra, även om det praktiska stöd man ger är inom ramen för studierna och högsko- la/universitet. Fordringarna på att skapa nya riktlinjer för samarbete mellan högskola/universitet och andra instanser i samhället ställer krav på den administrativa nivån.
Personer med AS omfattas av LSS som är en rättighetsslag, vilket inne- bär att den sökande har rätt till stödinsatser under förutsättning att den
109 sökande önskar stöd och själv kan ansöka om det. I vissa fall kan insat- ser som exempelvis boendestöd ges via SoL. Personer med RH kan ha rätt till stöd enligt LSS eller genom SoL och personer med HN omfattas av SoL. Samtliga studenter, både i studie I och II, har uppgett att de har behov av stöd från högskola/universitet och från samhället, men att de samtidigt har svårigheter att ta emot stöd. Det studenterna angav var att personal inte hade tillräckligt med kunskaper, det tog för lång tid att få stöd och det var svårt att få rätt stöd. Av studenterna i enkätstudien var det endast 11 av 24 studenter som fått stöd i vardagen, medan 32 stu- denter uppgav att de hade svårigheter som påverkade och begränsade livskvalitén i studievardagen. Av de som fick stöd var fem studenter med diagnosen AS, fem studenter med RH och en student med HN. Det antyder att studenter med RH erbjuds stöd i större utsträckning än studenter med AS, vilket skulle kunna förklaras av att samordnarna har mera erfarenhet av de ”traditionella” funktionsnedsättningarna.
Det finns med andra ord skillnader mellan grupperna när det gäller om och hur man får stöd. Detta kan förklaras genom multifinalitet. Trots att de olika studentgrupperna har använt samma uttrycksformer för att be- skriva sina svårigheter, exempelvis koncentrationssvårigheter, tolkar stödgivarna det som att svårigheten är densamma för alla individer, men att de har olika grader av svårigheter. Detta innebär att beroende på stu- denternas förmåga att uttrycka sina svårigheter, ges olika effekter på de olika systemen. Den enskilda studenten (individ) och de olika student- grupperna (system) får olika stödinsatser i studierna.