Studenterna i undersökningarna samt i de källor som använts vid länk- ning visar att studenter med AS har behov av individanpassat stöd för att klara sina studier på högskola/universitet. Svårigheter, troligen relate- rade till kognitiva svårigheter, tar sig uttryck i problem med att hantera dagliga rutiner, planering och att organisera tid. Baserat på analysen ge- nererades en lista med 114 ICF kategorier som rör aktivitet och delak- tighet samt miljöfaktorer. Listan kommer att användas i framtida forsk- ning med syfte att utveckla en begränsad koduppsättning som ska fun- gera som ett stöd i dialoger, om behov av stöd, mellan samordnare inom högre utbildning och studenter med AS.
Mycket av svårigheterna för studenter med AS sitter i att kunna förstå och beskriva sina svårigheter och behov av stöd. De medverkande stu- denterna i studie I, Adam, Bertil och Cesar var väldigt öppna när de be- rättade sina livshistorier och beskrev sina studievardagar. Samtalen var i hög grad fokuserade på dem själva, vilket de kände var bra. Samtalen var emotionellt svåra för studenterna, trots att de var väl förberedda på vad samtalet skulle innehålla och själva hade valt att medverka. Under sam- talen observerades då och då att studenterna inte riktigt förstått vad de blivit tillfrågade om. Samtalen som sådana gav en förståelse för att det kan uppstå situationer i kommunikation mellan studenter och samord- nare (även lärare och annan personal) där det kan vara svårt att förstå de svårigheter som studenten kan ha. Professionella som möter personer med AS behöver ställa kompletterande frågor även på explicita svar, för att få veta mer och säkerställa att båda parter pratar om samma sak, an- vänder samma symboler och fyller dem med samma innebörder.
120
De kompletterande frågorna kan till form och innehåll utgå från de svå- righeter som finns beskrivna bland annat i diagnoskriterierna för AS samt från annan kunskap gällande studievardagen för personer med AS. Samordnare behöver ha kunskap om just denna funktionsnedsättning och naturligtvis också om andra funktionsnedsättningar. Frågan är om man kan begära att samordnare ska ha detaljerad kunskap om alla funk- tionsnedsättningar och hur dessa påverkar studievardagen. Att sedan dessutom välja relevanta och träffsäkra frågeområden och frågor kräver ännu mer tid och kunskap. Av dessa skäl behöver det ställas frågor som gör att samordnaren kan skapa sig en bild av studentens svårigheter och vad det kan vara som påverkar studierna. Här kan ett frågestöd vara till nytta.
Det finns även andra pedagogiska stöd som inte är direkt individinrikta- de och som kan ge en ingång till fortsatta stödåtgärder. En möjlighet som kan lösa en del av svårigheterna i studierna kan vara att erbjuda alla studenter, oavsett funktionshinder, seminarier om den akademiska pro- cessen, hur utbildningen är upplagd och hur man planerar sina studier samt information om examinationer och om hur man presenterar sina hemarbeten. I undersökningar av Johnson, Zascavage och Gerger, (2008) respektive Anctil, Ishikawa och Tao Scotts (2008) har dessa er- bjudanden visat sig vara en bra början. Seminarierna behöver ske i små studentgrupper med mellan 4 - 7 studenter i varje grupp. Det behövs också mer insatser så att alla studenter ges en första socialiseringsperiod till exempel under insparksveckan eller motsvarande. Det är inget som enbart ska ses som en rolig studentaktivitet av studenter för studenter, utan det är också till för att de nya studenterna ska lära känna varandra, lära känna miljön på högskolan/universitetet och den närmiljö som finns. De som inte kan delta i den studentordnade verksamhet skulle kunna få tillgång till liknande verksamhet som bidrar till och stödjer stu- denten i formandet av en studentidentitet. Socialiseringsstöd behöver innehålla stöd i hela studievardagen men ligger utanför det gängse peda- gogiska stöd som erbjuds vid högskolor och universitet, då dessa endast är inriktade på utbildningen.
121 Studenter med AS behöver, enligt avhandlingens resultat, vardagsnära stöd eftersom rutinsysslor, planering, strukturering och studier tar mer tid än för en student utan funktionshinder, vilket också Lipkas’ (2006) studie visar. Dessa studenter behöver ett omfattande samhällsstöd där det finns ett behov av samarbete mellan ex. samordnare på högsko- la/universitet och LSS- eller SoL-handläggare. Liknande resultat har framkommit i andra undersökningar relaterat till att studenter med AS har en lägre livskvalité (Burgess & Turkstra, 2010; Hilton et al., 2008). Ibland kan det vara en fördel att stöd ges av formella stödpersoner. Re- sultatet har visat att studenterna inte vill avslöja sitt funktionshinder in- för andra och att de inte vill ha en betald klasskompis. Användning av exempelvis andra studenter som mentorer bör därför ske med försiktig- het. En undersökning (Anctil et al., 2008) visar att de som ska ge stödet behöver vara insatta i det funktionshinder som studenten har.
Det stöd studenterna med AS fick, upplevdes i vissa fall som mer nega- tivt än positivt och de förstod inte alltid syftet med stödet. Till exempel upplevdes, enligt en respondent, att mentorn endast resulterat i merar- bete. I fallstudien berättade studenterna att de upplevde att samordnarna inte hade förstått dem och att det därmed inte var någon mening med att gå tillbaka och be om något annat. Hur problem identifieras i samar- bete mellan samordnare och student är därför viktigt att titta närmare på.
Kanske innebär det faktum att studenter med AS själva måste ta initiativ och söka stöd en svårighet i sig. Studenterna kan ha svårt att tydligt för- stå och beskriva sina svårigheter. De vet heller inte alltid vilket stöd de behöver eller förstår inte det stöd de erbjudits. Den valfrihet som sy- stemet kräver kan bli till ett moment-22, studenten får bara det stöd som han eller hon söker men när studenten söker stöd, vet han eller hon inte vilket stöd som behövs och inte heller vad stödet innebär.
Om man utgår från Goffmans (2004) dramaturgi behöver varje student få information om hur settingen är uppbyggd, det vill säga vilka kontextu- ella faktorer som styr högre utbildning. Samordnaren behöver kommu-
122
nicera om vilka andra aktörer som finns med i sammanhanget, och om vilka som kommer att få information om just den enskilda studenten. Kommer kursansvarig, lärare, annan personal och andra studenter, kan- ske en mentor, att få informationen? Vilken information kommer att lämnas ut, på vilket sätt kommer information att ges och på vilket sätt är den enskilde studenten huvudaktör i dramat? Varje student behöver vara med och ta kommandot över en liten del av teaterstycket för att nå fram till slutet av dramat. För att bli en bra aktör, en student som är en reell del av detta teaterstycke, behövs också kulissen, för att studenten ska ha möjlighet att repetera de framträdanden som ska ske på scenen. För att få möjlighet att repetera i kulissen, behövs det mer konkreta material att arbeta utifrån, det vill säga en skriftlig manual för settingen. Beskriv- ningar av förutsättningarna behöver också ges muntligt. Det skulle ock- så vara bra om det fanns någon som kunde ge stöd vid repetitionerna, en regissör ex. specialpedagog, samordnare eller någon annan som har förståelse för de svårigheter studenten kan ha och som kan ge råd och stöd.
Studie II avsåg att undersöka likheter och olikheter i studievardagen för studenter med AS, RH och HN. Korstabuleringar gav inga direkta av- läsbara olikheter mellan grupperna. Det fanns inte så stora skillnader på ytan och de olika gruppernas svårigheter såg påfallande lika ut. Samord- nare kan därför komma att anta att problemen har likartade orsaker hos samtliga studenter. Detta kan leda till att de kommer att erbjudas samma pedagogiska stöd från högskolor/universitet. Studenternas förklaringar till svårigheterna i de öppna kommentarsfälten gav en förståelse för att det fanns skillnader i upplevda orsaker. De liknande svårigheterna på ytan kan alltså troligen förklaras genom ekvifinalitet (Bornman & Granlund, 2007; Öquist, 2003). Därmed kan olika stödinsatser behövas för de svårigheter som på ytan verkar lika. Det sätt på vilket den stude- rande erbjuds stöd och hur stödet uppfattas behöver därför variera trots liknande problembeskrivningar.
I den andra delen av studie II integrerades flera källor för att belysa de svårigheter, behov av stöd och strategier som studenter med AS använ-
123 der för att klara sin studievardag. Den långa listan med faktorer som kan påverka och/eller förklara studenternas situation, speglade en allsidig syn. Den inkluderade flera dimensioner på funktionstillstånd: kropps- funktioner, aktiviteter, delaktighet och omgivningsfaktorer. Ett urval av dessa faktorer, inkluderade i ett så kallat code set, kan utgöra ett verktyg för samordnare vid sampel med studenter med AS som har bristande förmåga att kommunicera sina svårigheter och vad de behöver för stöd. Listan över kategorier som utvecklats kommer att användas i framtida forskning med syftet att identifiera en begränsad koduppsättning som ska fungera som ett stöd för dialog mellan samordnare inom högsko- la/universitet och studenter med AS om behoven av stöd för att hantera studievardagen. Genom att komplettera kategorierna i listan med defini- tioner av kategorierna och exempel baserade på studenters beskrivningar kan ett praktiskt användbart instrument utvecklas. Det behöver utgå från lättförståeliga frågor för att bli ett tillräckligt tydligt code set att an- vändas som ett verktyg för att förstå de svårigheter studenterna kan ha. En ambition är att detta code set också kan ges till studenterna i förväg så att de får möjligheter att förbereda sig på vad samtalet och mötet kommer att handla om. På så vis har både studenten och samordnaren en tydlig agenda att följa vid samtalen. Därmed kan beslut om vad eller vilka pedagogiska stöd som studenten behöver bli tydligt förankrade hos alla parter.