Individanpassat pedagogiskt arbete

Att bedriva ett individanpassat pedagogiskt arbete är ytterligare ett tema som utkristalliserats ur samtliga intervjuer och som även kan återknyta till det som framgått i citat ovanför, där läraren berättar om ett individanpassat pedagogiskt arbete. Genom att anpassa sin pedagogik som lärare utifrån den enskilda individen kan en viss medvetenhet beträffande jämställdhetsarbetet i skolan påvisas. Individperspektivet synliggörs på olika sätt under intervjuerna med ett antal lärare. En lärare pratar om att det är viktigt att bemöta “varje elev utefter var de själva befinner sig” och att “mycket handlar om utifrån mognad samt relationen till just den eleven i fråga”. Detta är något som bekräftas av flertalet lärare, där det påpekas att det är viktigt att utmana eleverna utefter individuell förmåga respektive förutsättningar. I samtalet med en av lärarna diskuteras bemötande av elever och läraren får frågan om hen bemöter elever olika beroende på kön och vad som kan vara viktigt respektive svårt i bemötandet av elever i arbetet som lärare utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Svaret speglar dels lärarens åsikt om att bemötandet i läraryrket i sig är en mycket viktig aspekt, mer specifikt “A och O”. Samtidigt som individperspektivet genomsyras tydligt i lärarens svar om bemötande. Istället för att i sitt bemötande av elever utgå ifrån huruvida eleven beter sig “pojkigt” eller “flickigt” betonar läraren att alla är olika och att relationen med varje elev har sin grund i att lära känna individen bakom eleven i fråga. Ett individanpassat pedagogiskt arbete kan även speglas i form av specialanpassningar för elever med läs - och skrivsvårigheter. Detta underlättas via olika hjälpmedel såsom olika datorprogram eller talsyntes, något som en annan lärare berättar om, då det inom den specifika skolan har erbjudits utbildning i hur undervisningen av elever med läs- och skrivsvårigheter ska kunna förbättras. Via implementerandet av pedagogiska hjälpmedel som i sin tur kan beskrivas som ett aktivt pedagogiskt arbete, främjas förutsättningarna för den enskilda individen samtidigt som jämställdhet påverkas i en positiv riktning, något som läraren själv poängterar.

“Hjälpmedel som man kan använda. Och det... det är ju någonting för att göra det mer jämställt. Både för elever som har läs och skrivsvårigheter eller någon annan problematik. Så jobbade vi då med olika program i datorn. Alla elever har ju varsin dator...Så då; hur man kan spara ner text, hur man kan tala in text, talsyntes och så vidare. Så sådana grejer har vi ju fått... alla lärare då ... utbildning i, även om den då är ganska ... ganska liten. Vi har fått utbildning i det så att man som lärare ska kunna implementera detta inom ämnesundervisningen på skolan.” (Intervjuperson 3) “Jag tänker mer att man ... man behöver lära känna eleverna. Det är ju liksom A och O. Och jag tror att.… alltså det är jätte-jätteviktigt. För att det kan ju vara så att ... Alla är ju olika såklart... Och om man då ser att det kanske är någon tjej som är lite ‘pojkigare’ eller att det är en pojke som är lite ‘flickigare’ ... Att man ändå behöver tänka på lite åt det hållet ... Att ‘bara för att det är en kille så ska man va på det här sättet mot honom’ utan att man lär känna eleverna... individ… alltså individuellt som en individ ... Och

det... Det är svårt. Det tar tid… Men alltså det är ju A och O att lära känna individen i sig.” (Intervjuperson 1)

5.1.4 Blanda grupper

Ytterligare ett tema som upptäckts inom vissa intervjuer är att några lärare pratar om att de väljer att blanda grupper mellan könen, så att flickor och pojkar umgås utöver de vanliga grupperingarna som annars ofta beskrivs som “könsuppdelade”. En utav lärarna pratar om idrottslektioner där olika grupper blandas så att “det ska bli så jämnt som möjligt”. Även här framgår en viss medvetenhet kring att arbeta aktivt i det pedagogiska arbetet genom att ha jämställdhetsperspektivet i åtanke. Genom att blanda grupper och se till att flickor och pojkar umgås med varandra, argumenteras av en annan lärare att förutsättningarna för att skapa en medvetenhet hos eleverna och bättre förståelse för varandra främjas.

“Tjejerna är för sig och killarna är för sig och att det blir lite spänning mellan dom... Då försöker vi jobba så att dom går ihop bättre. Att vi blandar grupper, att vi ser till att prata om liksom problem som kanske både... Som olika personer kan ha. För att skapa en bättre förståelse. “Jag ser till att killarna och tjejerna umgås och pratar med varandra och blanda grupperna och... För att, det blir grupperingar... Det är någonting som vi diskuterar väldigt mycket utanför själva lektionerna, liksom hur vi ska få klasserna att fungera bättre ihop... Men i mitt klassrum så är det väl framför allt det.” (Intervjuperson5)

5.1.5 En levande diskussion om jämställdhet bland lärare i skolan

Medvetenheten och reflekterandet från lärarens håll är något som synliggjorts tydligt i svaren från lärarna på frågan om styrdokument kring jämställdhet och på följdfrågan om huruvida detta diskuteras i arbetslagen på skolorna. Flertalet lärare berättar om att det diskuteras, mer livligt i vissa arbetslag än andra, ibland i samband med betyg samtidigt som det också lyfts inom vissa skolor på arbetsmöten eller av rektorn själv. Den ena läraren beskriver arbetslaget som läraren jobbar tillsammans med som “väldigt öppet”, där det ofta förs diskussioner om gemensamma elever och hur bemötandet av eleverna kan se ut ur ett jämställdhetsperspektiv. Ofta pratas det om hur lektionerna ser ut, vilka situationer som kan tänkas ha uppstått eller upplevts som svåra att hantera som lärare. I många fall leder dessa diskussioner inom arbetslaget till ett reflekterande inom lärarlaget såväl som individuellt för varje lärare. Hen berättar exempelvis att ett “lågaffektivt bemötande” är ett återkommande ämne vid diskussioner om bemötande och jämställdhet. En annan lärare bekräftar att ämnet jämställdhet diskuteras i arbetslagen och belyser vikten av detta. Vidare menar läraren på att det är värdefullt att diskutera lärare emellan då; “Man kan få tips på... Alltså hur man kan hantera framtida situationer”.

En utav lärarna lyfter att hen under en konferens har efterfrågat och diskuterat om att implementera “genus-dagar” på skolan, då hen anser att det skulle vara bra med utbildning i jämställdhet, samtidigt som hen påpekar att det tyvärr inte har följts upp av skolan. Vidare förklarar denna lärare att hen inte är rädd för att “slå någon på fingrarna” av de andra lärarna, beträffande jämställdhetsperspektivet. Något som kan beskrivas som ett aktivt pedagogiskt arbete från läraren, då det är en aktiv insats att påminna andra lärare i hur de använder sitt språk och huruvida de generaliserar utefter genusstereotyper.

“Då tog jag upp det rätt mycket. Och vi är ett litet gäng som pratar om det mycket, eller värn-... Eller just jämställdhets-biten, och hur man behandlar pojkar och flickor olika, i viss utsträckning. Hur vuxna också kan göra det. Då har vi ett litet gäng som pratar om det mycket och har fortsatt med det... Men det har liksom inte... Spridit sig så mycket... Och vi har bett om sådär att vi ska ha ‘genus-dagar’ eller genus på konferenser, utbildning i det liksom... Men det har inte blivit någonting...”

...

“Just den här att man säger ‘stökiga pojkar’ ‘duktiga flickor’, den grejen så här, den dyker upp ibland, mest bland dom äldre kollegorna och vi är inte rädda för att slå någon på fingrarna. Om vi märker någon som gör något annorlunda, eller så här något tydligt. Att någon behandlas olika… Där är man inte rädd för att slå dom på fingrarna och säga så här... Killarna; om någon lärare säger ‘killarna bara tramsar’ och då brukar jag fråga, säga exempelvis; ‘jaha, den här killen?’, då svarar de ‘nej! inte han! ’.. ‘Jahaa! Men den här, han då?’, ‘Nej, inte han!’, och så här för att... Det är inte alla killar, men det låter som att det är alla killar, när dom säger så ‘alla grabbarna som stökar’. Men då försöker man få såhär ‘Ah men du, personer, dom här personerna stökar’ ehm, istället... Det hör man från elever också faktiskt... Ah men så här ‘killarna är så stökiga’ och då kan man alltid säga såhär; ‘Aha, du tycker att Lucas är stökig...’ eller ‘Anton’, ‘Nej inte Anton!’, det är inte killarna, det är några killar... Att man försöker säga det då istället… Några personer...” (Intervjuperson 4)

5.1.6 Socialpedagogers och beteendevetares roll i skolan

I två av skolorna arbetar socialpedagoger och beteendevetare mer specifikt inriktat på att bemöta eleverna och ingripa vid exempelvis konflikthantering. Detta är något som ett par lärare berättar om och som kan exemplifiera aktivt pedagogiskt arbete i form av en riktad insats. Den ena läraren berättar att det inom den specifika skolan arbetar två socialpedagoger, den ena på lågstadiet och den andra på mellanstadiet. Specialpedagogers kompetens och roll lyfts som central och viktig vid bland annat vid konflikthantering där läraren beskriver socialpedagogerna som “guld värda, om mobbning eller något pågått en längre tid, då tar de hand om det och löser det jättebra”. I en annan intervju framgår vidare att det arbetar personal med specialkompetens även inom den skolan, i form av vad läraren beskriver som “beteendevetare”. Även här verkar vikten i beteendevetarens roll i arbetet med eleverna beröra relationsaspekten mellan lärare och elever respektive hur konflikthanteringen kan lösas på bästa möjliga sätt. Beteendevetaren kan bidra med olika råd kring olika sätt att bete sig eller lösa situationer som kan upplevas som svåra med eleverna. Här tydliggörs även jämställdhetsperspektivet då läraren menar att beteendevetaren ofta observerar undervisningen och kan lyfta fram aspekter som kan förbättras från lärarens sida beträffande jämställdhet, exempelvis att “lyfta tjejerna” i klassen. Genom hjälp från socialpedagoger eller beteendevetare kan lärarna i sin tur förbättra sin medvetenhet och även reflektera mer aktivt kring sitt arbete med eleverna.

“Vi har ju olika sådana klasskonferenser där dom plockar upp olika elever... eeh. Sen på vår skola, där har vi faktiskt en jätteduk- en jättebra, jag vet inte vad hennes exakta titel är, men hon är beteendevetare… lärarassistent. Hon gör ju mycket av det jobbet som vi lärare inte hinner med. Och hon är ute och observerar i klasser och sen kan, efteråt komma och ge oss tips liksom; ‘A men nu -- nu måste ni tänka på detta lite mer’ Och... Ja men exempelvis det här; ‘Försöka lyfta tjejerna lite’ och sånt... Så det har vi en på skolan som jobbar heltid med detta, och det- det är väldigt bra…

Utifrån socialkonstruktionismens begrepp organisation som tas upp i Berger och Luckmann (2011) kan skolan beskrivas som en typ av organisation inom vilken normer, regler och sociala strukturer ständigt skapas. Eftersom en grundtanke inom socialkonstruktionismen är att normer eller samhälleliga strukturer är socialt förankrade och betingade, är en tolkning utifrån socialkonstruktionismen som utgångspunkt att människorna som befinner sig inom skolan som organisation kommer att påverkas av de strukturer och normer som skapas. Att det vidare inom denna studies resultat framgår en viss medvetenhet bland personal kan via denna analys tolkas som positivt för jämställdhetsarbetet i den svenska skolan. Genom att som det framgår av resultaten arbeta med jämställdhetsperspektivet ämnesövergripande med en viss medvetenhet och implementera jämställdhet inom undervisningen, kan detta i sin tur tänkas leda till att strukturer, normer och uppfattningar kring jämställdhet och genus i den svenska skolan påverkas i en positiv riktning. Ett medvetet agerande likväl som ett aktivt reflekterande för att implementera och arbeta med jämställdhet i skolan från lärarens sida, innebär att det som inom socialkonstruktionismen enligt Berger och Luckmann (2011) kallas för institutionalisering (vanemässigt agerande) undviks. Vilket kan tänkas minska risken för att genusstereotypa sociala strukturer och normer skapas. Istället ges ett utrymme för att medvetandegöra vikten av jämställdhet inom skolan som organisation och på så sätt skapa nya arbetssätt som främjar ett jämställdhetsperspektiv.

De teman som framkommer inom denna studies resultat och är intressanta ur ett genusteoretiskt perspektiv är valet att blanda grupper, som kan analyseras utifrån begreppet isärhållande/dikotomi, ett av genussystemets två grundpelare. Principen att särhålla de två könen åt anses som skadligt för jämställdhet ur ett genusteoretiskt perspektiv (Hirdman, 1988). Detta då särhållande upprätthåller och ständigt återskapar de “mönstereffekter” och “regelbundenheter” i form av exempelvis stereotyper och normer kring genus. Vilket vidare i sin tur stärker det som Hirdman (1988) benämner som genussystem, där normer och strukturer kring hur flickor och pojkar respektive män och kvinnor “bör” vara eller agera frodas inom olika genuskontrakt. Resultatet inom denna studie beträffande att lärare väljer att blanda flickor och pojkar i gemensamma grupper inom undervisningen, innebär att isärhållandets princip kan minska och på så sätt tänkas motverka de strukturer som bibehåller och återskapar genussystemets respektive genuskontraktens begränsningar för individer. Utifrån samma princip kan även berättelsen från en av lärarna om musiklektionerna förstås och analyseras. Att läraren arbetar aktivt för att uppmuntra elever att spela alla sorters instrument, istället för att hänvisa till vad som är mer “rätt” för en flicka eller mer “rätt” för en pojke kan gränserna mellan stereotypt normativt beteende gradvis suddas ut. Detta i sin tur kan tänkas minska särhållandet av flickor och pojkar och på så vis skapa en genusneutral och jämställd miljö för utveckling och lärande och utifrån ett socialpedagogiskt perspektiv möjliggöra för förutsättningar där inkludering, meningsfullhet, kvalifikation, delaktighet och gemenskap främjas för den enskilda individen.

Hierarkisering som är den andra av två grundpelare inom Hirdmans (1988; 2003) genusteori, beskrivs som problematiskt då maktaspekten mellan kvinnor och män inryms i stereotypa normer kring hur en kvinna eller man “bör” vara, agera, tycka och känna. Maktaspekten förklaras enligt Hirdman (1988; 2003) utifrån att kvinnan och stereotyper kring kvinnor formas och skapas i förhållande till mannen som beskrivs som “normbärare”. Att istället bedriva ett aktivt pedagogiskt arbete som vidare är individanpassat, något som exemplifieras inom denna studies resultat, kan analyseras som positivt utifrån genusteorin. Detta då fokus flyttas från de begränsningar som det biologiska eller sociala könet ofta kan utgöra beträffande hur elever “bör” vara eller

bemötas av lärare, för att istället beröra individuella behov och förutsättningar. Relationen mellan elev och lärare byggs istället på grunden av att lära känna individen, utan någon större tyngd vid huruvida det är en pojke eller flicka. Något som kan anses som positivt ur ett genusteoretiskt perspektiv, då det genusteoretiska begreppet hierarkisering kan minska eller undvikas eftersom maktaspekten som inryms i stereotyper kan minska, då ett individanpassat arbete skapar spelrum för flickor och pojkar att vara och lära sig utifrån individuella förhållanden. Att som flicka ha behovet av att ta mer plats eller att som pojke ha behovet att hålla sig i bakgrunden är förhållanden som förenklas när individuella behov tas till hänsyn utan att nödvändigtvis stereotypisera behov utefter biologiskt eller socialt kön. Det ska som elev vara okej att agera ut sina individuella behov utan att ha maktaspekten och genuskontrakten att anpassa sig utefter.