Utöver att undersöka hur några skolor i Sverige arbetar med jämställdhet, så har det även funnits ett intresse att undersöka hur lärare upplever jämställdhetsarbetet i skolan. De två teman som har identifierats och som skildrar lärares upplevelser av jämställdhetsarbetet i skolan är; förutsättningar- respektive begränsningar för jämställdhetsarbete i skolan. Exempel på förutsättningar för jämställdhetsarbetet i skolan som har framkommit i denna studie är bland annat språkbruket, mer specifikt på vilket sätt lärare använder sitt språk i undervisning och i konversation med eleverna. Begränsningar för jämställdhetsarbetet i skolan exemplifieras av tidsbrist och att det som står i läroplanen ofta upplevs som svårt att implementera i praktiken.
5.3.1 Förutsättningar för jämställdhet i skolan
På frågan om hur lärare upplever jämställdhetsarbetet i skolan, så framgår många intressanta svar och aspekter. Ett av dessa svar berör lärares beskrivningar av individperspektivet respektive relationen med eleverna, något som poängteras som viktigt av majoriteten av lärare. Att i sitt arbete som lärare utgå från ett individperspektiv såväl som med varje specifik elev försöka bygga en god relation beskrivs som en viktig aspekt och förutsättning inom läraryrket generellt såväl som för ett välfungerande jämställdhetsarbete. En av lärarna betonar just vikten i att “se varje elev i klassrummet” som en förutsättning för jämställdhetsarbetet i skolan. Genom att uppmärksamma alla enskilda individer vidare skapa en trygghet hos eleverna, där de kan känna att det alltid finns någon som kan uppmärksamma deras individuella behov och förutsättningar även utanför klassrummet. Utifrån denna beskrivning återfinns även tanken om bemötande som mycket viktigt inom läraryrket, något som även spelar en central roll för ett gott jämställdhetsarbete och som belyses tydligt i citatet nedan;
“Det är ju allt. Alltså har du inte bemötandet så kvittar det hur bra ämneskunskaper du har. Det ger jättemycket för eleverna att dom känner att dom har den här tryggheten och att… det alltid finns en lärare som ser dom och vet vad dom heter och hälsar och liksom... hela den biten är så, även utanför klassrummet. Så att har man inte det bemötandet ..., Eller ett bra bemötande med eleverna så tror jag inte att det går, alls och vara lärare. För att det är ju att jobba så mycket med relationer när man jobbar i skolan. Kanske framför allt på högstadiet ... I och med att dom är så osäkra i vilka dom är och vilka dom ska bli. Det är ju mycket som händer liksom på högstadiet. Så att det, jag tror att det är viktigt att dom får nån typ av liksom, vuxen förebild eller nån dom kan vända sig till om det är nånting.” (Intervjuperson 5)
Ytterligare något som omnämns som en förutsättning för jämställdhetsarbetet i skolan enligt en av lärarna är språkbruket. Det beskrivs hur språket har en inverkan på vad som förmedlas till eleverna, utifrån hur språket används samt på vilket sätt respektive vad det pratas om och vad som inte lyfts eller pratas om med eleverna. Läraren menar att jämställdhetsarbetet i skolan kan förbättras med enkla medel genom en medvetenhet kring språkbruket i skolan. Vidare lyfter läraren att ett medvetet språkbruk utifrån ett jämställdhetsperspektiv kan bidra till att “bryta normativa genusroller”, då lärare genom att tänka på vad de säger och hur de uttrycker sig inte lika lätt hamnar i tankemönster kring vad som är normativt maskulint eller feminint. Exempelvis kan det handla om att inte uttrycka sig på ett generaliserande sätt utifrån stereotyper såsom “duktiga flickor” och “stökiga pojkar”, istället menar läraren att det är viktigt att betona “det är inte grabbarna som stökar, det är de här personerna som stökar”. Även i undervisningen i specifika ämnen är det viktigt att använda språket rätt påtalar läraren, något som exemplifieras i citatet nedan.
“En grej som jag vill trycka på som jag tycker är viktig, och jag tror, som är en jävla bra början för att det ska vara mer jämställt, det är ju språkbruket. Just hur man säger så här... Nu har ju jag musik. Om man pratar om en dirigent... så är det inte ‘han’ som leder orkestern, det är den personen som leder orkestern. För det är ofta ett yrke som är ofta, manligt... Rent historiskt... Att man… Jag tror den grejen är viktig och det är ett bra ställe att börja på... Eller vad man ska säga... Att man inte sätter köns stämplar på vissa yrken... Och att vi vuxna måste vara tydliga med det... Om man pratar om en astronaut så är det inte … Vad man använder för pronomen då liksom... Det tror jag är viktigt...” (Intervjuperson 4)
Många lärare berättar vidare om att föräldrarna till eleverna är en viktig förutsättning för jämställdhetsarbetet inom skolan och för att det vidare ska kunna fungera och ständigt utvecklas till det bättre. Vad eleverna “har med sig hemifrån” i form av åsikter, perspektiv och beteendemönster är svårt att påverka som lärare till en viss grad, men genom en kontinuerlig kontakt med föräldrar där jämställdhet lyfts på olika sätt exempelvis på föräldramöten eller i utvecklingssamtal kan vara ett sätt att arbeta i rätt riktning.
“Mm... Och det är ju också... För vi har ju ett föräldraråd och vi har föräldramöten och sådant där... Och där tar vi upp... Nu när vi har jobbat mycket med ’mindset’ och motivation, då har vi tagit upp det (jämställdhet) med föräldrarna också … När vi har jobbat med kooperativt lärande har vi tagit upp det med föräldrarna också sådär… Jag vill ju ha... En sån här… Jämställdhet/ genus tänk... Och att man då tar upp detta med föräldrarna att “nu kommer vi satsa på det här, vi behöver er hjälp liksom”. (Intervjuperson 4)
5.3.2 Begränsningar för jämställdhet i skolan
Ett av de ämnen som majoriteten av lärarna upplever som en begränsning för jämställdhetsarbetet i skolan är okunskapen eller svårigheten att tolka och praktiskt implementera det som står i skolans styrdokument beträffande jämställdhetsarbete. Många av de medverkande lärarna vittnar om att de inte har så bra kunskap kring vad som står i läroplanen eller hur det som står ska föras vidare in i skolverksamheten i form av aktiva insatser riktade mot eleverna för att integrera ett jämställdhetsperspektiv; “det står inget i läroplanen om hur man praktiskt kan arbeta med jämställdhet, det tror jag inte...” Vidare framgår att lärarna upplever läroplanen som otydlig utan några vidare riktlinjer kring vad som förväntas i arbetet med jämställdhetsperspektivet.
“Det är väl lite platt egentligen kanske, för det går ju liksom inte att motsätta sig och det säger ju liksom egentligen ingenting, kanske, om vilka... Vad det är man ska eller inte ska göra i skolan... Det säger det alla redan tycker, alla redan vet liksom, så jag vet inte om det, om det är där, jämlikhet och jämställdhet blir en kritisk fråga i styrdokumentet, det är ju klart att det står fina ord där liksom... Jämställdhetsfrågan skulle väl kanske behöva definieras i så fall, att man skriver fram vad det är som ska bli jämställt, kanske mer tydligt. Är det liksom att vi ska sträva efter att killar och tjejer ska få samma betyg, att det inte är ett av könen som halkar efter. Det är ju lite som, alltså, man vet ju hur man säger rätt, men man vet kanske inte alltid hur man gör rätt... För man vet inte vad det är för ‘rätt’ som ska bli gjort... Så det är rätt många led, alltså det behöver tydliggöras…” (Intervjuperson 2)
Att läroplanen upplevs som otydlig eller svår att arbeta utefter kan beskrivas som en begränsning för jämställdhetsarbetet enligt majoriteten av lärarnas svar, samtidigt som exempelvis språkbruket enligt en av lärarna beskrivits som ett “enkelt medel” för att förbättra jämställdhetsperspektivet – och arbetet i skolan. Samma lärare påpekar dock vidare att det för vissa andra lärare men även föräldrar kan vara svårt att “ta till sig och förstå” jämställdhetsperspektivet när det kommer till just språkbruket, specifikt vikten av begreppet genus, trots att det enligt läraren inte behöver krävas så komplicerade medel eller åtgärder. Vilket kan beskrivas som ytterligare en begränsning för jämställdhetsarbetet i skolan. Vidare påpekar läraren också att det för vissa även kan vara svårt att arbeta utifrån ett jämställdhetsperspektiv då många människor utgår från det biologiska argumentet när det kommer till diskussionen om jämställdhet och hur
personer bör vara eller agera, att det finns skillnader mellan kvinnor och män samt att dessa är skillnaderna är biologiskt rotade.
“Ja men just bara, ‘hen’, gen-, pronomen debatten liksom... Där är det svårt att få med många vet jag. Jag hade en som jag jobbade ihop med... Som sa att; ‘Jag kommer säga hon eller han, för hen är höna för mig’... till eleverna… Och jag bara… Ah, det... Då kröp det i mig. Just begreppet genus, när jag säger det så tror jag att jag menar så här… Jag tänker just på att bryta normativa genusroller... Att inte, och det står i läroplanen, jag tror det står... Jag kommer inte ihåg vilket ord det var, men att ‘bryta traditionella könsmönster’ tror jag det står... Men just det här att inte fastna i normativa... Ja men, det som är normativt maskulint eller feminint... Att det inte är... Det har inget med att göra vad man har mellan benen liksom. Det är nog det jag tänker. Och det, det är svårt för många att fatta...
...
Många har en syn att det är biologiskt, att om man är född till kille så ska man uppträda normativt maskulint och om man är född flicka ska man uppträda normativt feminint… Men det, jag hade velat att vi pratade mer om att; ‘Så behöver det inte vara’” (Intervjuperson 4)
Precis som flertalet lärare poängterat att föräldrarna kan vara en förutsättning för jämställdhetsarbetet i skolan, menar lärarna även att föräldrarna likväl kan vara en begränsning för jämställdhetsarbetet och att de föräldrar som “man inte får med” är de som lärarna behöver lägga den största delen av energi och tid till när det kommer till jämställdhetsperspektivet.
“Vi har oftast föräldrarna med oss tycker jag... Visst det finns ju, det finns alla möjliga sorters människor sådär... Men som sagt till 90 procent så är föräldrarna helt med... Sen så lägger man ju 90 procent av sin tid på de 10 procenten som inte är med...” (Intervjuperson 1)
Tidsbrist i förhållande till storleken på klasserna respektive mängden av elever är ytterligare ett ämne som flertalet lärare lyfter som en begränsning för jämställdhetsarbetet i skolan. Trots att de flesta lärare anstränger sig att arbeta individuellt, bygga relationer med varje elev och på så sätt integrera jämställdhetsperspektivet, upplevs det som svårt i förhållande till den tid som finns; “Att se varje elev i ett klassrum med liksom tjugosex elever, det är ju svårt.”. Tidsbristen upplevs även som problematisk när det kommer till att lyfta och implementera jämställdhetsperspektivet under fortbildningskurser för lärare som skolledningen arrangerar. Den tid som finns rymmer istället fokus för andra områden.
“Jag tror att det beror på att annat kommer emellan som ledningen... Eller såhär... Annat prioriteras... Vi har jobbat mycket med så här ‘mindset’ och motivation och sådär... Och det har hamnat emellan... Nu jobbar vi mycket med kooperativt lärande och sådär, att lära tillsammans... Så då har det hamnat i fokus, under våra, dom få gemensamma kvällar eller studiedagar vi har och så... Det har blivit sådant istället. Vi har ju inte mycket tid, alltså fortbildningstid egentligen alls... Och den lilla tiden vi har, har varit för motivation, ‘mindset’ och för andra grejer helt enkelt... Jag tycker det är lite…Det är lite för lite... Tycker jag... Vi har inte fått direkt något uppifrån, såhär ‘nu ska vi jobba med det här’ eller ‘nu ska vi lära oss mer’, eller ‘tänka på det här’, utan som sagt det kommer från några i personalen som är lite... Insatta eller lite intresserade istället... Och så sprider det sig så, tror jag mer, men vi har inte fått något uppifrån,
från ledningen, att vi ska jobba särskilt med det eller tänka så...” (Intervjuperson 4)
I analysen av resultaten inom denna studie beträffande förutsättningar till jämställdhet ur ett genusteoretiskt perspektiv kan språkbruket lyftas som något positivt då särhållandet av könen kan undvikas, via en medvetenhet kring hur något sägs, i vilken kontext eller vad som sägs och vidare framförs respektive framställs till eleverna. Genom att som lärare tänka på sitt språkbruk kan upprätthållandet respektive återskapandet av skadliga stereotyper och strukturer kring genus hämmas. En medvetenhet kring språket är även positiv för jämställdhetsarbetet ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv då institutionaliseringen påverkas i en positiv riktning. Lärare som använder sitt språk som ett aktivt arbete för jämställdhet kan bryta gamla strukturer beträffande språk och stereotyper, för att istället skapa nya språkmönster som kan beskrivas som främjande för jämställdhetsarbetet i skolan såväl som i samhället.
Organisation som ett socialkonstruktionistiskt begrepp blir intressant i analysen av begränsningar för jämställdhet. Det kan analyseras då skolan kan ses som en typ av organisation och hemmet respektive familjen som en annan egen organisation. Situationen då begränsningar uppstår i form av att de regler, strukturer och normer som skapats inom hemmet och elevens familj som organisation, motsätter sig de regler, strukturer och normer som skapas och figurerar inom skolan som organisation kan beskrivas som problematisk. En tänkbar förklaring till detta är att det kan vara svårt att skapa och upprätthålla normer och strukturer som kan beskrivas som positiva och sunda ur ett jämställdhetsperspektiv och för jämställdhetsarbetet i skolan om eleven hemma får lära sig andra normer och strukturer som direkt står i kontrast eller konflikt till dessa. Detta skulle kunna utgöras av en situation där eleven hamnar emellan dessa två organisationer och som ung individ hamnar i konflikt med sina egna värderingar om vad som är “rätt” och vad som är “fel”. Vilket för att avsluta, ur ett socialpedagogiskt perspektiv, i sin tur skulle kunna leda till förvirring, stress och problematik i form av utåtagerande beteenden eller andra antisociala beteendemönster, för att i det långa loppet påverka den enskilda individen negativt beträffande förutsättningar till inkludering, meningsfullhet, delaktighet, kvalifikation respektive gemenskap.