Individen – ”the entrepreneur of the self” – som personligt ansvarig för sitt eget självförverkligande likväl som central för utvecklingen och framgången i näringslivet generellt har diskuterats av författare i relation till sambandet stat-medborgare och arbetsgivare-anställd, entreprenören och entreprenör- skap, i relation till företagsekonomen (the businessman) generellt och chefen specifikt i näringslivets strävan efter tillväxt (du Gay m.fl., 1996, s. 45; du Gay, 2000; Miller och Rose, 1990). du Gay m.fl. (1996) nämner som exempel den samtida dygden att driva sin egen, framgångsrika karriär. Organisatorisk förändring liksom utvecklingen av näringslivet generellt förutsätts då också drivas av dessa entreprenöriella ”dygder”: chefen som initiativtagare, med stort självförtroende och förmåga att driva sin personliga likväl som andras utveckling i enlighet med marknadens krav. Chefen som konstruktion och ”the entrepreneur of the self” fyller på så sätt en central roll i den samtida diskursen kring organisering, förändring, utveckling, liksom kring positioneringen av företagsekonomen som individualist genom användningen av karriär och chef- och ledarskap som tolkningsrepertoarer.
En rad individer med höga samhällspositioner i ett flertal länder har nyligen kritiserats i massmedia för att ha placerat stora summor i skatteparadis, den så kallade Panamaskandalen (Flores, 2016; Zeilon, 2016). Dessa individer har i massmedia kallats ”den ekonomiska eliten” och kritiseras för avancerad skatteplanering som ett sätt att sko sig själva (genom att inte betala skatt) på bekostnad av att bidra till samhällets välstånd. Holmqvist (2016) kommen- terade händelsen i Dagens Nyheter: ”Har företagsekonomiska utbildningar och ledande handelshögskolor i synnerhet någon skuld i det faktum att
Panamafenomenet och liknande inträffar gång på gång? Om så är fallet, vilken typ av kultur blir ekonomstudenter en del av genom sin utbildning där, och hur påverkar det deras syn på sig själva och sin omvärld?” Frågan ställer företagsekonomi som studieval i relation till individualistiska värderingar på bekostnad av moraliska eller samhällsnyttiga överväganden och handlingar. Holmqvist (2016) lyfter i sin kritiska artikel i Dagens Nyheter hur företags- ekonomisk utbildning lär ut ett entrepreneöriellt förhållningssätt – ”vilket konkret handlar om att ’ta möjligheter där möjligheter finns’, även om de moraliska dimensionerna kan framstå som tveksamma.” Holmqvist (2016) betonar också hur ansvarstagande och hög moral per definition inte kan prägla företagsekonomisk utbildning som genomsyras av marknadsekonomi och ägares krav på vinst.
Positionen som individualist kan med utgångspunkt i dels den samtida individualistiska- och entreprenörskapsdiskursen, dels i massmedias kritiska beskrivning, därför ses som någonting på en gång positivt och negativt laddat i samtiden, vilket också bygger upp det ideologiska dilemmat. I den här avhandlingen är det också i stort sett samma användning av tolkningsrepertoarer som positionerar företagsekonomen som (potentiellt framgångsrik) individualist, som också används för att konstruera det ideologiska dilemmat för företagsekonomistudenten.
Men företagsekonomi som studieval beskrivs också som ett manligt val. För att använda metaforen introducerad av Engwall (2009) har såväl forskare, lärare och studenter sannerligen tagit den manliga guden Mercury i hand i sitt studieval. Vetenskapens gudinna Minerva står istället i relation till företags- ekonomi, kanske i relation till vetenskap generellt, inte för det kvinnliga utan för en chimär av könsneutralitet. I artikelmaterialet beskrivs företagsekonomi som utbildningsämne, studie- och yrkesval som manligt med få öppningar för andra erfarenheter än mannens. Och så är vi kanske också vana att få företagsekonomi definierat för oss. Rehn (2007) skriver att företagsekonomisk teori vanligtvis skrivs med det underförstådda antagandet att den normala individen är en västerländsk, medelålders man. Och de böcker som i huvudsak presenterar och diskuterar företagsekonomi som utbildningsämne i Sverige är skrivna eller redigerade av Lars Engwall (2009), Elving Gunnarsson (1988), Nils Brunsson (2011), Mikael Holmqvist och Hans Hasselbladh (2009) samt
Alf Rehn (2007).106 Det innebär inte att den företagsekonomiska litteraturen –
eller det empiriska materialet i avhandlingen – inte representeras av kvinnor eller öppnar för traditionellt kvinnliga erfarenheter. Men för att lyfta blicken från avhandlingens empiri har under 2016 flera kvinnliga forskare och lärare inom företagsekonomi beskrivit den manliga dominansen inom företags- ekonomi som forsknings- och utbildningsämne (Lantz och Portnoff, 2016). Även i den aktuella massmediedebatten under våren 2016 har jämställdhetens bristande roll i företagsekonomisk utbildning lyfts och diskuterats (Forsberg, 2016a, 2016b; Holmqvist, 2016; Strannegård, 2016a, 2016b). Positioneringen av företagsekonomen som man verkar således ha bäring även utanför avhandlingens empiriska nedslag.
Företagsekonomisk grundutbildning är idag en ”huvudräkningsmässigt” könsneutral utbildning i Sverige där inget av könen understiger 40 procent av alla registrerade studenter (Universitetskanslerämbetet och SCB, 2016). Men i Sverige sker en segregering på företagsekonomernas arbetsmarknad efter examen där män i högre utsträckning etablerar sig på högre organisatoriska nivåer i privat sektor och kvinnor på positioner i mellersta delen av löneskalan i offentlig sektor (Beck, 2013). Vidare pekas företagsekonomi ut som en av de högskoleutbildningar som leder till störst skillnad i livslön mellan män och kvinnor (Beck, 2013; SACO, 2016). Istället för att minska har könsgapet också successivt ökat de senaste åren bland unga ekonomichefer (Tuvhag, 2013). Bland ekonomi- och finanschefer är löneskillnaden fortsatt stor mellan könen. Kvinnliga ekonomi- och finanschefer tjänar i medel 70 procent av manliga ekonomichefers lön vilket av Statistiska Centralbyrån (2016) beskrivs som en ”oförklarad löneskillnad” som inte fullt ut kan förklaras med hjälp av olika branscher, olika delar av arbetsmarknaden eller olika utbildningar och arbetstid. Positioneringen av företagsekonomen som man innebär därmed reella konsekvenser för de studenter som väljer företagsekonomi som studieval.
106. Men det är självklart inte specifikt för företagsekonomi. På insidan av pärmen till Rehn (2007) beskrivs en hel bokserie där läsaren kan få sammanfattande definitioner av queer, litteraturvetenskap, makt, vetenskap, socialantropologi, språk, mänskliga rättigheter och filosofi. Förutom Fanny Ambjörnsson som står som författare till boken Vad är queer? är samtliga författare män.
Positioneringen av företagsekonomen som man i avhandlingens empiriska material kan förklaras med hjälp av tradition i arbetslivet eller av mäns generella företräde till höga poster i näringslivet (Connell och Pearse, 2015). Men maskulinitet som social konstruktion har i tidigare forskning också beskrivits som kulturellt hegemonisk och därmed som positivt konstruerad (Connell, 2010; Connell och Lindén, 2008; Connell och Messerschmidt, 2005; Seymour-Smith m.fl., 2002). Det innebär att även beteenden som kan beskrivas som kulturellt negativt laddade kan konstrueras om som positiva med hjälp av maskulinitet. Positioneringen av företagsekonomen som man kan därmed också ses som ett sätt att hantera företagsekonomistudentens ideologiska dilemma och göra motstånd mot en potentiellt obekväm position som individualist (jfr Wetherell, 1998). Genom att negativt laddade beteenden eller handlingar tillskrivs en kulturellt statusfylld grupp, mannen, kan dessa handlingar eller beteenden kulturellt omvärderas som positiva (Seymour- Smith m.fl., 2002).
Genom att ge uttryck för sunt förnuft eller det förgivettagna reproducerar individen de maktstrukturer som den lokala kulturen bygger på, men samtidigt är uttrycken individuella och personliga genom användning av tillgängliga argument och motargument (Billig, 1991; Billig m.fl., 1988 ). Den nuvarande forskningen tillika debatten kring företagsekonomi som utbildningsämne reproducerar mannen och individualisten som möjliga positioner. Analysen av det empiriska materialet i den här avhandlingen, tidigare forskning liksom studenternas beskrivningar av den kommande yrkesrollen, visar hur rådande maktförhållanden återger positionerna som man och individualist som möjliga, och därmed hur användning av tillgängliga tolkningsrepertoarer bidrar till att legitimera och bevara sociala mönster (Wetherell och Potter, 1992).