Vilka metoder har prövats för att inducera PCE-liknande tillstånd? Vad kan vara problematiskt med dessa metoder?
Som vi sett ovan hävdar Robert K. C. Forman att den rena medvetandehändelsen, PCE, är ett mystikt tillstånd som är känt i så gott som alla religiösa traditioner (Forman 1998, s. 186). Han anser sig själv ha upplevt detta tillstånd vid Transcendental meditation (Forman 1999, s. 20–21). Forman tycker sig därtill ha fått bekräftat att hans PCE-upplevelse motsvarar vad theravada-buddhister kallar samadhi (Forman 1999, s. 50).
Thomas Metzinger menar att hans definitionsmässigt något vidare tillstånd minimal fenomenologisk erfarenhet, MPE, kan uppstå vid djup meditation, men också vid subanestetiska doser av narkosmedel, och när en patient rör sig in och ut ur koma (Metzinger 2020, s. 2).
Raphaël Millière anser, som vi ska se nedan, att jaglösa, PCE-liknande tillstånd, förutom under meditation och vid spontana mystika upplevelser, också kan uppstå vid akut psykos, under ”vita drömmar” samt vid intag av psykoaktiva droger (Millière 2017, s. 2).
Vi ska nedan titta närmare på några av dessa former av inducerade PCE-liknande tillstånd. Vi använder alltså här också fortsättningsvis Millières bredare definition av PCE, där PCE ses som ett tillstånd i avsaknad av självmedvetande, inte som ett tillstånd av fullständig tomhet.
2.4.1 PCE-liknande tillstånd i samband med vita drömmar/drömyoga
Vid sömnstudier har det visat sig att ungefär var tredje dröm tycks sakna återgivningsbart innehåll. Försöksdeltagarna kan inte återberätta vad de drömt om, ett fenomen som inom drömforskningen kallas ”vita drömmar” (Fazekas et al. 2019, s. 84; Noreika et al. 2009, s. 14). En närliggande förklaring är förstås att deltagarna helt enkelt inte kommer ihåg just dessa drömmar. En mer spekulativ teori är att de har befunnit sig i en form av rent medvetande, alltså ett PCE-liknande tillstånd.16 (Josipovic et al 2020, s. 3).
16 Jfr diskussionen om tillståndet ”turiya” ovan, vilket i Upanishaderna alltså räknas som det fjärde medvetandestadiet förutom vakenhet, dröm och sömn.
Inom tibetansk drömyoga, yoga nidrā, är detta innehållslösa drömtillstånd välkänt, och betraktas som högst eftersträvansvärt. Drömyoga är en meditationsform inom tibetansk Vajrayana buddhism, och ingår som en av Naropas sex yogatyper, vilka utvecklades under 1000-talet vt och fortfarande praktiseras idag (Young 1999, s. 31, LaBerge 2003, s. 235).
Drömyoga-utövning handlar i sina första stadier om aktivt klardrömmande, så kallad ”lucid dreaming”, ett tillstånd av vakenhet inom en pågående dröm som belades experimentellt av drömforskaren Stephen LaBerge i mitten av åttiotalet (LaBerge et al. 1986). I mer avancerade stadier söker drömyoga-utövaren hamna i ett meditativt tillstånd som kallas ”klara ljusdrömmar”, ett icke-dualistiskt stadium där det varken sägs finnas subjekt eller objekt, utan endast ljus (Baird et al. 2020, s. 309–310; Bogzaran 2009, s. 104). LaBerge beskriver dessa ljusdrömmar enligt följande utifrån tibetanska skrifter:
The fourth and final stage of dream yoga training is meditating upon the “thatness” (voidness, primordial awareness, transcendent source of being) of the dream state (...) The yogi is instructed to (...) keep his mind free of thoughts. In the undisturbed quiet of this mental state (...) dawneth the Clear Light, of which the essence is of the voidness (La Berge 2003, s. 247).
Lucid dreaming har utvecklats till något av en subkultur i västerlandet med en nätgemenskap av aktiva klardrömmare, och Millière hänvisar till anekdotala beskrivningar, där klardrömmare på onlineforum har vittnat om hur det känns att vara vaken i detta ”vita” drömtillstånd, en upplevelse som tycks påminna mycket om Formans PCE-erfarenhet:
The void as I’ve experienced it is a state beyond self-concept and self- awareness. It exists as a sense of pure awareness without any perceiver (as such), no sense of personal self or egoic point of focus [...]. Within the void state of a lucid dream, “I” ceased to exist as “myself” [...] without any sense of “me” having the experience (Millière 2020, s. 25).
Det bör dock påpekas att såväl ”vita drömmar” som drömyoga-erfarenheter än så länge är ganska outforskade fenomen.
2.4.2 PCE-liknande tillstånd vid meditation
Att tillstånd av djup meditation tycks kunna leda till PCE-liknande erfarenheter har diskuterats vid flera tillfällen ovan. Enligt Josipovic et al. kan i princip alla former av
absorptionsinriktad meditation sägas ha denna typ av PCE/MPE-upplevelse som slutmål: The overall approach to practice can be categorized as being primarily aimed at either the loss of object in the self, the loss of self in object, or the loss of both self and object, though if followed far enough, most end up in some type of MPE, irrespective of how it may be interpreted after the fact (Josipovic et al. 2020, s. 4).
Det finns dock få kontrollerade studier av hur dessa påstått ego-lösa meditationserfarenheter yttrar sig, noterar Millière:
Admittedly, the hypothesis that some meditation practices can induce states of consciousness entirely lacking self-consciousness remains tentative. It is difficult to find detailed descriptions of such states, especially from controlled studies; and the theory-ladenness of traditional descriptions of meditative states might raise some concerns regarding their validity (Millière 2020, s. 25).
En uppmärksammad studie som visat att meditation faktiskt kan leda till kraftiga förändringar av jagkänslan, är The varieties of contemplative experience17 där 60 meditationsutövare, varav många ytterligt erfarna,18 har intervjuats om utmanande upplevelser i samband med meditation. Det visade sig att tre fjärdedelar av deltagarna hade upplevt förändringar av självmedvetandet (Lindahl et al. 2017, s. 16). 55 procent av dem ansåg att dessa förändringar var obehagliga, medan 45 procent tyckte att förändringarna fick dem att fungera sämre i vardagslivet (Lindahl & Britton 2019, s. 175). Utifrån citaten i studien tycks flera av dessa upplevelser ha varit mycket djupgående och omskakande:
It basically felt like whatever personality I thought I had before just disintegrated. And it wasn’t an expansive disintegration into unity or bliss or anything like that. It was a disintegration into dust. [...] I came to this conclusion during that time period that personality is just a structure without any real substance to it. And I don’t know if that really solved anything for me or resolved anything for me. [...] But I was just convinced that there wasn’t any point in working on this structure (Kvinnlig Theravada-meditatör) (Lindahl & Britton 2019, s. 164).
17 https://www.brown.edu/research/labs/britton/research/varieties-contemplative-experience, hämtad 24/5 2021.
Yeah, well I didn’t have a sense of my body belonging to a ‘me’. There wasn’t a sense of ‘me’ there. I could feel my hand — there was a feeling of a hand, but it didn’t feel like my hand. Yeah, [it] didn’t feel like my hand, my chest, my head (Manlig Theravada-meditatör) (Lindahl & Britton 2019, s. 165).
2.4.3 PCE-liknande tillstånd efter intag av psykoaktiva substanser
Det är fortfarande relativt oklart hur psykoaktiva substanser fungerar, förutom att de tycks ha koppling till serotoninsystemet (Maselko 2013, s. 215; Presti 2017, s. 176). Att denna typ av preparat kan ge omvälvande upplevelser märks på de olika namn som brukar användas om dem: psykedeliska (medvetande-avslöjande) hallucinogena (hallucinations-skapande)
psychotomimetiska (psykos-härmande) och entheogena (gudsgenererande) (Presti 2017, s.
176). Psykoaktiva substanser har använts över hela världen, och förmodligen under hela människans historia (Richards 2014, s. 653).
Några av de klassiska psykoaktiva substanserna är bland annat psilocybin (förekommer i vissa svampar), DMT (den aktiva komponenten i ayahuasca), 5-MeO-DMT (hämtat från pilgiftsgrodan), meskalin (kommer från kaktusfamiljen), LSD (kemiskt framtaget) och MDM/
Ecstacy (kemiskt framtaget). I Sverige räknas psykoaktiva substanser som narkotika och
regleras straffrättsligt via narkotikalagstiftningen (Narkotikastrafflag, SFS 1968:64). Enligt modern forskning anses dock inte dessa substanser vara fysiskt beroendeframkallande, eller toxiska i någon högre grad (Richards 2014). Däremot avråder forskare från bruk av substanserna vid psykisk labilitet, akut hjärtsjukdom och genetisk tendens för psykos (Richards 2014, s. 658).
Idag finns förhoppningar att man ska kunna använda psykoaktiva substanser mot en rad olika sjukdomstillstånd. I Sverige pågår under våren 2021 rekrytering till en studie på Karolinska Institutet om psilocybin som medicinering mot depression.19 I andra länder bedrivs forskning om psykoaktiva substanser bland annat för att lindra ångest (LSD, MDMA, psilocybin), OCD (psilocybin), post-traumatisk stress (MDMA), svår huvudvärk (LSD, psilocybin) och drogberoende (ayahuasca, psilocybin) (Presti 2017, s. 180).
PCE-liknande effekter i form av ego-upplösning är ett relativt vanligt förekommande fenomen vid användning av psykoaktiva substanser, så vanligt att det fått ett eget begrepp:
19 https://kipet.slso.sll.se/depr/, hämtad 24/5 2021: En randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad fas II-studie som undersöker effekten av psilocybin mot depression. Det är den första studien i sitt slag i Sverige. Rekrytering pågår i april 2021.
”drug-incuded ego dissolution” (DIED). En DIED-upplevelse kännetecknas av förlust av det egna självmedvetandet och känslan av gränser till omvärlden .(Millière et al 2018, s. 3).
DIED-upplevelser har inducerats experimentellt via psykoaktiva substanser som psilocybin (Griffiths et al. 2006; Griffiths et al. 2008; Griffiths et al. 2011), LSD (Goodman 2002; Lyvers and Meester 2012; Tagliazucchi et al. 2016), DMT (Trichter et al. 2009, Deane 2020) samt 5-MeO-DMT (Millière 2017, s. 3; Letheby 2020, s. 2). Också salvinorin-A och ketamin kan generera denna typ av upplevelser (Millière 2017, s. 4).
Mystika upplevelser som inducerats via psykoaktiva substanser tycks göra stort intryck. Enligt mångårig forskning på psilocybin vid John Hopkins-universitetet20 i USA beskriver en stor andel av försöksdeltagarna dessa erfarenheter som bland de fem viktigaste i livet, en känsla som visat sig kvarstå vid uppföljningar 14 månader efter intaget av substansen (Griffiths et al. 2008).
Thirty-three percent of the volunteers rated the psilocybin experience as being the single most spiritually significant experience of his or her life, with an additional 38% rating it to be among the top five most spiritually significant experiences. In written comments about their answers, the volunteers often described aspects of the experience related to a sense of unity without content (pure consciousness) and/or unity of all things (Griffiths et al. 2006, s. 277).
DIED-liknande upplevelser rapporteras också relativt ofta i de ungefär 50 000 droganvändnings-rapporter som frivilliga har registrerat på den stora online-databasen Erowid.21 När Millière gick igenom vad som rapporterats av användare som tagit psilocybin, LSD, salvia, DMT, 5-MeO-DMT, ayahuasca och ketamin fann han beskrivningar av ego-upplösning i sju procent av fallen (Millière 2017, s. 4). Här följer några citat från dessa DIED-upplevelser (Millière 2020, s. 31–32):
There existed no one, not even me [...] so would it be proper to still speak of “I”, even as the notion of “I” seemed so palpably illusory? (Erowid-rapport #42740 – psilocybin).
I was the universe, I was everywhere and nowhere, everything and nothing all at the same time (Erowid-rapport #49690 – 5-MeO-DMT).
20 https://hopkinspsychedelic.org, hämtad 24/5 2021.
Everything is slipping away [...] and then I’m gone [...]. I use the word “I” after-the-fact. At the time, I was no longer aware of my separate existence" (Erowid-rapport #95305 – ketamin). [T]he use of the pronoun “I” to describe the experience is completely inappropriate [...]. (Erowid-rapport #61129 – salvinorin A).
The world as I knew it is gone forever [...]. There is no thought. There is no time. There is no world (Erowid-rapport #90018 – 5-MeO-DMT).
Frågan är dock om det är rimligt att jämföra en rapport om rus på psilocybin eller ketamin med meditationstillståndet samadhi hos en Theravada-buddhistisk mästare, Mäster Eckhardts mystika erfarenhet ”gezucken” eller Formans PCE-upplevelse? Är det verkligen samma typ av rent medvetande som erfars? Om så skulle vara fallet är upplevelsen förmodligen tämligen spridd. Ungefär en tiondel av alla amerikaner har tagit psilocybin någon gång i livet, enligt en uppskattning av Yockey & King (Yockey & King 2021).
Enligt William A. Richards, en av huvudforskarna bakom psilocybin-studierna vid John Hopkins, är psykoaktiva substanser så uppenbart kopplade till mystika erfarenheter att de aktivt bör fogas in i den religionsvetenskapliga forskningen. Han skriver i en liknelse att den som vill veta något om Paris inte bara bör begränsa sig till att läsa om staden, utan också åka dit:
If one wanted to become an expert on Paris, one could study a variety of books and films and refine knowledge of the French language without leaving one’s university; however, another dimension of knowledge is added with the experience of walking the streets of Paris, interacting with the people there, and ascending the steps from the dark undercroft of Sainte Chapelle into the bejeweled glory of the high Gothic chapel above (Richards 2014, s. 660).