Informant  Stefan

Stefan är sedan 5 år avdelningschef på en ambulansavdelning med 80 medarbetare. Han menar att personalen och arbetsmiljön är hans främsta ansvarsområden. Tidigare arbetade han som ambulansskötare.

Stefan menar att jämställdheten på avdelningen har blivit bättre de senaste åren.                                                                                                                

”Från början är det ju ett väldigt mansdominerat yrke…//… och nu är vi nog 35% tjejer som jobbar inom ambulansen så det har ändrats så oerhört mycket de senaste två tre åren skulle jag tippa på att det är. Sen om vi pratar om det…det har blivit bättre.”

Man burkar inte tala om jämställdhet i ett medarbetarperspektiv. Stefan menar att det löser sig naturligt. Vid rekrytering av ny personal så tittar man inte till kön, utan istället till vem som är bäst lämpad för tjänsten. Det är fler tjejer som har sökt sig till avdelningen och därför har det enligt Stefan löst sig naturligt.

”Och sista tio som har blivit anställda sista tiden så är det nog åtta tjejer. Och det är nog inget vi pratar om så dagligen, det är nog naturligt. Det är mer tjejer som söker nu, det är inget vi talar om direkt så kan jag inte säga.”

Stefan säger i intervjun att könsfördelningen på hans avdelning löser sig självt, och att man därför inte jobbar aktivt med jämställdhetsfrågan.

”Jag tror ju att som kille jobbar man ju hellre på en akutmottagning än på en vanlig vårdavdelning eftersom att det är en lite mer... och nu har ju även tjejerna börjat komma in i ambulansen… Så det ger sig självt den här kliniken på något vis än vad det gör på många andra kliniker. Jag tror det är lättare på något vis. Man behöver inte jobba lika aktivt som jag kanske hade behövt göra på en vanlig vårdavdelning, eller medicinavdelning där det kanske inte är någon kille i huvud taget.”

Vidare upplever Stefan hur kvinnorna mjukar upp attityden på avdelningen och uppfattar att olika delar av medarbetargruppen mottar en bredare könsfördelning på olika vis. Äldre manliga medarbetare uttrycker ett större missnöje än den yngre delen av personalen.

”//…de äldre kollegorna kanske känner att ’nu får det inte bli mer tjejer som kommer in för då blir det åt det hållet istället’, för de är vana att bara jobba bland män. Men bland de yngre tror jag bara att det är positivt att det är blandat…//…De är väl…att det blir mer kvinnligt snack. Det har ju varit väldigt hård attityd, ambulansen är ju en ganska hård attityd från början…//… och den hårda attityden ebbas ju ut desto mer tjejer som kommer in.”

Det man jobbar hårt med enligt Stefan är att få in kvinnor till chefsgruppen. I dagsläget består chefsgruppen av enbart män. Ambitionen är att chefsgruppen ska spegla medarbetargruppen i män och kvinnor.

”Att vi måste ha mer kvinnliga chefer. Framförallt i chefsgruppen för att det ska spegla lite verkligheten. Det går inte att ha sju killar som sitter och bestämmer över 35% kvinnor och 65% män.”

Kandidatuppsats i sociologi HT15 901128-5781 Stefan säger att man har försökt uppmuntra kvinnor till att gå ledarskapsutbildningar för att så småningom få med dem i chefsgruppen. Dock tycker han det är svårt att få kvinnor att vilja bli chefer inom hans vårdområde. Dessutom uttrycker han andra problematiska hinder i att få det att gå igenom, till exempel som att en chefsposition först måste bli ledig innan man kan tillsätta en ny chef.

”Man kan ju inte bara slänga ut någon för att man ska ta in någon annan.”

Något annat än att uppmuntra kvinnor till att bli chefer gör man inte på avdelningen ur ett jämställdhetsperspektiv. Hans förklaring är att det har börjat söka kvinnor till avdelningen automatiskt. Stefan uttrycker vidare att han känner att det är en bra mix i medarbetargruppen.

Ansvaret för att jämställdhetsarbetet ska bedrivas menar Stefan är landstinget centralt i första hand. Men att chefsledningen på avdelningen också har ett ansvar.

”Men i landstinget centralt i första läget det är ju alltid att det kommer uppifrån sen går det ner…//…Och centralt finns det säkert en policy, eller det vet jag. Men det är ju inget vi har jobbat med aktivt på ambulansen, det kan jag inte säga.”

Vad gäller hans eget ansvar i ett jämställdhetsarbete säger han såhär:

”//…visst har man en viktig roll. Men jag känner att det har inte varit ett sånt problem att man har inte lagt så mycket heller på det. I och med att det har fallit sig naturligt på något vis.”

Några vidare direktiv eller resurser för att bedriva ett jämställdhetsarbete på avdelningen menar Stefan att han inte har fått. Han upplever inte att han skulle kunna påverka någon policy på landstingsnivå, men att på hans avdelning kan han påverka jämställdhetsarbetet i större utsträckning. Just nu tycker han inte att det krävs några jämställdhetsåtgärder, men menar att om man ”skulle se att det behövdes” så hade man tagit tag i det.

6.2.4.1  Sammanfattning  

Stefan säger att det inte talas om jämställdhet inom organisationen. Han menar att könsfördelningen på avdelningen har löst sig naturligt genom att fler kvinnor har börjat söka sig till ambulansen. Fortsättningsvis har fler kvinnor inneburit att den ”hårda” attityden mjukats upp. Stefan menar att man vill få kvinnliga medarbetare att ingå i avdelningens chefsgrupp, men att det är svårt att motivera kvinnorna att gå ledarskapsutbildningar just inom ambulansen. Det är enligt Stefan han och resten av

chefsgruppen som ansvarar för att bedriva jämställdhetsarbete på avdelningen, men har uppfattningen att det i dagsläget inte krävs några jämställdhetsåtgärder.