Informanternas användning av finska i olika sammanhang

I en tidigare fråga hade informanterna fått möjlighet att bedöma sin nivå av språklig kompetens vad gäller både finska och svenska. För att ta fram vidare information om informanternas användning av finska tillfrågades de även om i vilka situationer och med vilka olika

Bilaga 7 SOU 2005:40

personer de använder språket. Det förstnämnda eftersträvade kun-skap om s.k. domänliknande språkanvändning, som är ett ganska grovt mått. Det andra eftersträvar en mer detaljerad bild, som utgår ifrån att man ofta har ett personbundet och konsekvent språkbruk med specifika individer, som s.a.s. vinner över domänanvänd-ningen. Dessa kan även överlappa med varandra.

Informanterna fick själva fritt beskriva sin språkanvändning, vil-ket kan ha resulterat i en viss brist på struktur i svaren presenterade i tabellerna nedan. Det återspeglas t.ex. i att man i Tabell 16 kan läsa att fyra äldre kvinnor använder finska på jobbet, men i Tabell 17 har bara två kvinnor nämnt att de använder finska med arbets-kamrater eller kunder. På samma sätt har vi separerat olika använd-ningsområden enligt de uppgifter som informanterna själva har lämnat. Bl.a. kan alternativet ”på fritiden” omfatta de flesta andra användningsområden förutom arbete, men i tabellerna har vi utgått ifrån informanternas egna beskrivningar. Man har också angett olika personer man talar finska med. I tabellerna 16 och 17 kan vi se de olika situationerna där informanterna använder finska respektive personerna som finskan används med. I sin helhet löd frågan på följande sätt:

16. Missä yhteyksissä sinä käytät suomea?/I vilka sammanhang an-vänder du finska?

a. Eri tilanteissa/Olika situationer?

b. Eri ihmisten kanssa, kenen?/Med olika personer, vem?

Vad gäller både äldre och yngre informanter användes finskan mest i hemmet tillsammans med maka/make, barn och i de yngre infor-manternas fall med föräldrarna. 32 stycken av alla informanter be-rättade att de använder finska främst privat i sina hem, dvs. som ett informellt vardagsspråk. Andra situationer/domäner där man an-vände finska flitigt var arbetsplatser och föreningsliv. Under rubri-ken föreningsliv har såväl finska föreningar, pensionärsföreningar som aktiviteter i Finlandsinstitutet i Stockholm hamnat. Det fanns även några informanter som konstaterade att de använde finska all-tid när det var möjligt och när de hörde att de personer som var närvarande talade finska eller ”bröt” på finska (Tabell 16).

Svaret ”på fritiden” – som främst representerar det privata och informella språkbruket – utgjorde ett direkt svar överraskande få gånger, men om man räknar ihop svaren från flera andra situationer kan man konstatera att det är precis då informanterna använder sin finska mest. Endast en äldre manlig informant berättade att han

använde finska hos myndigheter och även detta ”mest för att skoja lite med dem”. Två informanter använde finska under läkarbesök och sex stycken i sina kontakter med en församling eller med kyr-kan. Av de yngre informanterna nämnde endast tre stycken att de använde finska i skolan, men i verkligheten kan antalet antas vara större eftersom fler än tre hade gått i en finskspråkig klass eller skola. Några yngre informanter nämnde att förutom i sina egna hem talade de finska nästan enbart när man var på besök i Finland.

Tabell 16 Situationer där finska används av informanterna Var använder man finska? Äldre

män Äldre

kvinnor Yngre

män Yngre

kvinnor Totalt

I hemmet 9 7 8 8 32

På arbetet 2 4 2 3 11

Föreningsliv 4 3 3 10

Alltid när man kan 5 3 1 9

I Finland 2 3 2 7

Kyrka/Församling 2 4 6

På fritiden 1 1 2 4

I skolan 1 2 3

Hos läkare 1 1 2

Hos myndigheter 1 1

Annat 4 2 1 2 9

29 27 17 21 94

Till gruppen Annat i tabell 16 hör bl.a. brevväxling, användning av dator genom att chatta, läsa tidningen, prata i telefon, ”festa”, be-sök hos föräldrarna, körsång samt när man handlar.

Bland de olika personer som informanterna använder finska med förekom oftast föräldrar, barn, make/maka, alltså familjemedlem-mar. Detta överensstämmer väl med informationen om de olika situationer man sagt sig använda finska i. För de flesta informan-terna verkar finskan vara ett i huvudsak privat och därmed sanno-likt ett informellt språk. Uppdelningen var ganska naturlig. Bland informanter som talade finska med sina föräldrar var alla förutom en yngre informanter, eftersom många av de äldre informanterna själva var i den ålder då deras föräldrar inte längre var vid liv. På samma sätt var alla utom en informant äldre bland de informanter som använde finska med sina barn; de flesta yngre informanter hade inte börjat bilda familj än.

Andra personer som informanterna använde finska med var sys-kon, barnbarn och andra släktingar. För många ungas del var finska

Bilaga 7 SOU 2005:40

kontakter ofta med släktingar och när man var på besök i Finland.

Något anmärkningsvärt är att fler yngre än äldre informanter rättade att de använde finska i kontakt med sina vänner och be-kanta. Delvis kan detta förklaras med att för de yngre informan-terna har vänskapskretsen och det sociala livet utanför hemmet en viktigare funktion än för de äldre. Det kan dock också vara så, att de yngre var mer utlämnade till att använda finska just med sina vänner och bekanta, oftare än de äldre, som kanske har flera möj-ligheter och personer att använda finska med, dvs. vidare sociala nätverk på finska.

Tabell 17 Personer som informanterna använder finska med Med vem använder

man finska? Äldre män Äldre

kvinnor Yngre män Yngre

kvinnor Totalt

Föräldrar 1 8 9 18

Släkt 2 2 5 7 16

Barn 8 7 1 16

Maka/maka 8 7 15

Vänner 2 5 7 14

Bekanta 3 5 1 3 12

Syskon 5 6 11

Alla som kan 6 1 7

Arbetskamrater 2 1 2 5

Barnbarn 3 2 5

Kunder 1 1 2

Grannar 1 1

Andra 3 1 4

26 38 28 34 126

På en något mer offentlig nivå nämnde fem informanter att de an-vände finska med sina arbetskamrater och två med sina kunder, så-ledes var det totalt sju stycken som hade finskan som en aktiv del av sitt arbetsliv (Tabell 17). Även användning av finska med gran-nar nämndes en gång. Precis som vid frågan om vilka olika situatio-ner finskan används i, kom det fram även här att många informan-ter, sex äldre kvinnor och en yngre kvinna, gärna använde finska med alla personer de hade möjlighet att använda den med. I grup-pen Andra nämndes t.ex. flickvän, barnens lärare, dagbarn och hemhjälp.

Den viktigaste slutsatsen man kan dra av dessa resultat är att finskan övervägande används i privata situationer och således främst har en funktion som ett privat och informellt språk. Finskan

används med familj, släkt och vänner och kan således ha en funk-tion som ett socialt sammanhållande språk och som ett känslo-språk. Andra domäner där finskan används utanför hemmet, men dock i mindre utsträckning, är arbetsplatser, församlingar och fö-reningsliv samt tillsammans med arbetskamrater, kunder och be-kanta. Språkanvändning utanför hemmet sker i betydligt mindre skala än inom hemmet. Bland de enskilda resultaten kan man no-tera att endast 5 av de äldre använder finska med sina barnbarn, dvs.

22 %.

Man kan sammanfatta utvecklingen ovan som i Figur 1. Till en början kan vi konstatera att finskt språkbruk i offentlig miljö i Sverige aldrig blivit utvecklat mer än rudimentärt, men trots det kan vi anta att en viss tillbakagång inträffade under decennierna före minoritetsställningen (se även diskussionerna nedan).

Figur 1. Domänförluster och ett alltmer privat språkbruk leder till språkbyte

Hemmet utgör som domän och familjemedlemmarna i den en cen-tral arena för bruket av finska. Så småningom börjar antalet domä-ner minska och språkets utrymme krympa gedomä-nerellt, både kvantita-tivt i form av tillfällen och kvalitakvantita-tivt i form av de språkliga kraven på mångsidighet. Föräldrarna blir för barnen en alltmer central möjlighet att använda finska, och detta främst i hemmiljö. När inte

Tid

Offentliga domäner Övriga privata och arbetsrelaterade domäner

Språkbytet realiseras

Familjens språk, den privata sfären

Bilaga 7 SOU 2005:40

heller familjen längre utgör en sådan bas kan man betrakta språk-bytet som fullbordat (se Figur 1).

Språket har då redan i föregående fas slutat att vara kulturbä-rande. De två huvudsakliga vägar som finns för att man ska kunna vända utvecklingen, förutom en aktiv revitalisering av språket inom familjen, är skolan och en funktionell utvidgning av de domäner språket kan brukas i, även inom den offentliga sfären (se även Huss 1999:126 ff.). I och med det sistnämnda steget ökar också språkets prestige och minoritetsgruppens vilja att lära sig språket.

Med tanke på de möjligheter som ett förvaltningsområde skulle ge, nämligen att använda finska med myndigheter, utgör både stil-mässiga vanor och den specifika kompetens som detta skulle med-föra en stor utmaning för informanterna. De skulle sannolikt ställas för både situationellt mer formella språkliga krav och rent lingvis-tiskt/ kompetensmässigt behöva utveckla en del nya språkliga re-surser på finska. För de äldre hänger detta ihop med att de dels har en generellt sett ganska kort utbildningsbakgrund, dels att de inte har kunnat skaffa sig en bred erfarenhet av sådant språkbruk i Sverige. För de yngre hänger det ihop med att de sannolikt inte har haft möjlighet att lära sig dels skriftspråket enligt en skriftspråks-standard, och dels med att de inte har haft möjlighet att skaffa sig erfarenhet från att använda denna typ av mer formellt språkbruk, med fackordförråd som man nödvändigtvis inte lär sig i grundsko-lemiljö. Med andra ord, kontakter med myndigheter på finska skulle ställa markant ökade språkliga krav på informanterna, san-nolikt något högre på de yngre än de äldre. Dessa krav är lexikala, grammatiska/stilistiska och sannolikt pragmatiska.¹⁸

För att ta reda på om informanterna tyckte att det fanns ytterli-gare någon situation där finska skulle kunna användas ställdes en följdfråga. Den utgick ifrån att förutom i situationerna där infor-manterna hade beskrivit att de använder finska kunde det även fin-nas andra tillfällen då de skulle behöva tala finska. Frågan löd i sin helhet på följande sätt:

17. Missä tilanteissa sinun pitäisi voida puhua suomea?/I vilka situ-ationer skulle du behöva tala finska?

Om svaren kan konstateras att fler äldre än yngre informanter ville nämna ytterligare situationer där de skulle behöva använda finska.

18 I princip finns det flera tillvägagångssätt att överbrygga en sådan språkklyfta. Man kan undvika situationen, man kan lära sig denna stil/genre genom t.ex. utbildning, och, man kan låta myndighetsföreträdarna anpassa sin finska mot den talspråksfinska som kunderna/

klienterna behärskar, samt kombinationer av dessa alternativ.

Några äldre informanter ansåg dock att de inte hade behov av att använda finska i större utsträckning än idag. Det viktigaste området där äldre informanter skulle behöva tala finska var besöken hos lä-kare och på sjukhus. Dessa kom fram i över hälften av alla äldres svar och även i några av de yngre informanternas svar. Andra situa-tioner var myndighetskontakter, rättsliga papper och domstolar samt äldreomsorg. En äldre informant ansåg att alla kontakter som skedde med telefonsvarare var krångliga och hade fungerat bättre på finska. Även andliga behov ansågs av några vara av sådan art att finskan lämpade sig bättre.

Kyllä sitä haluaisi käyttää suomea ja kuulla sitä kirkossa, koska siellä ollaan niin lähellä henkisiä ja hengellisiä asioita, kuten hautaaminen ja vihkiminen. Myös töissä on tilanteita, jolloin on tarvetta käyttää suomea. SSÄK57

(Jag skulle vilja använda och höra finska i kyrkan, eftersom då har man med mentala och andliga saker att göra, som t.ex. begravningar och vigsel.

Även på jobbet finns det situationer där man har anledning att använda finska.) SSÄK57

Några, både äldre och yngre informanter, berättade att de skulle behöva använda mer finska på sina arbetsplatser, antingen i kontakt med kunder eller med arbetskamrater. En informant, aktiv inom sjukvården, berättade hur hon upplevde sin egen förmåga att över-sätta facktermer som problematisk, när hon hade kontakt med pa-tienter. Arbetet kunde vidare röra telefonsamtal till läkare eller sjukhus i Finland och då var det viktigt att man använde de rätta orden. Liknande problem hade en yngre informant, verksam inom hemtjänsten, som hade haft stor nytta av sina kunskaper i finska men som samtidigt upplevt att språket inte räcker till.

Av de yngre informanterna kunde mindre än hälften beskriva ytterligare situationer där de skulle behöva använda finska. De ovannämnda arbetsmiljöerna var några av dessa situationer. Vidare uttryckte två yngre kvinnor en vilja att tala finska med sina läkare eller barnmorskor, samt en kvinna möjlighet att prata finska på banken eller i juridiska situationer. En yngre kvinna hänvisade till problem i kommunikation som berörde henne indirekt. Hon kriti-serade föräldramöten i skolan och konstaterade att åtminstone en del av informationen borde vara på finska eftersom många föräldrar inte har lika bra språkkunskaper som deras barn. Denna funktion har ju tidigare delvis ombesörjts av den sedan många år tillbaka nedlagda finska Hem- och skola –föreningen. Idag finns ingen motsvarande instans eller organisation som tillvaratar finskspråkiga föräldrars särskilda behov eller önskemål i skolfrågor.

Bilaga 7 SOU 2005:40

Andra svar som kom fram var ”när som helst när den andra par-ten behöver tala finska”, eller ”det är bättre om man får använda finska överallt.” Många beskrev situationer där de mer eller mindre ofrivilligt hade hamnat i rollen som tolk för andra personer. Det innebär att det finns situationer i vilka endast finska är ett funktio-nellt språk för en del sverigefinnar.

6.4 Hjälp vid myndighetskontakter på grund av språket