Kunskap och inställning till en minoritetsposition för finska

En central frågeställning var vilken inställning informanterna hade om finskans minoritetsposition. För att ta reda på vad informan-terna hade för förkunskaper om finskans minoritetsposition frå-gade vi dem om deras kunskaper om finskans särskilda ställning, samt om var de hade fått information om detta. Även informanter-nas egna åsikter kring ämnet efterfrågades. Ytterligare en fråga handlade om finskan i förhållande till andra, senare invandrarspråk och om informanterna ansåg att finskans ställning ska vara samma/

särskild jämfört med dessa. Delvis syftar dessa frågor till att man försöker utröna om informanterna känner till och har en åsikt om skillnaderna mellan en integrationspolitik för invandrare och en minoritetspolitik.

I sina ursprungsformer löd frågorna på följande sätt:

13. Mitä tiedät suomen vähemmistökielen erityisasemasta Ruotsissa?/Vad vet du om finskans särskilda ställning som minori-tetsspråk i Sverige? Mistä olet saanut tietää siitä/Varifrån har du fått information om detta?

14. Mitä sinä ajattelet vähemmistöasemasta/Vad tycker du om mi-noritetsställningen?

15. Onko sinusta tärkeää, että suomella on erikoisasema, verrattuna muihin, myöhemmin tulleisiin siirtolaiskieliin?/Tycker du att fins-kan ska ha samma ställning som andra, senare invandrarspråk?

Frågorna kommer att behandlas på följande sätt: först presenteras kunskapen om minoritetspositionen både bland de yngre och äldre informanterna, därefter deras egna perspektiv och åsikter om mino-ritetsställningen. Sedan sammanfattas informanternas åsikter om finska i jämförelse med andra invandrarspråk.

Bland de yngre rådde det en stor brist på kunskap om finskans särskilda ställning som minoritetsspråk. För de flesta var kännedo-men på en relativt ytlig nivå; de var medvetna om att finskan hade en särskild ställning i Sverige men kunde inte beskriva vad det

in-Bilaga 7 SOU 2005:40

nebär. Några nämnde även att de inte hade vetat om finskans ställ-ning förrän de kontaktades av intervjuaren angående undersök-ningsintervjun. Det fanns en märkbar skillnad i kunskaper mellan yngre kvinnor och män. Samtidigt som åtta av 12 unga kvinnor verkade vara nästan fullkomligt omedvetna om finskans minoritets-ställning, var antalet okunniga i den manliga gruppen endast två av 10. Det är viktigt att det (minoritetsställning) finns, att det talas finska.

Men jag är inte så insatt i det, så jag vet inte så mycket. MMYK22 I stark kontrast till denna sina jämnårigas brist på information var några informanter väldigt medvetna om finskans ställning och hade bra kunskaper om det praktiska innehållet om minoritetspo-sitionen. Ändå kunde de flesta informanterna bara bekräfta att de visste att finskan var ett minoritetsspråk i Sverige. Några kunde berätta att de visste när finskan hade fått sin ställning, vilka andra språk som hade samma ställning och att det fanns ett finskspråkigt förvaltningsområde i norra Sverige. Endast två yngre informanter, båda manliga, kunde berätta mer exakt om de praktiska effekter som minoritetsställningen kan medföra. Möjligheten att få finsk-språkiga handlingar i t.ex. rätten nämndes.

Som vi kan se av det ovan sagda varierade de yngre informanter-nas kunskaper kring finskans minoritetsställning märkbart. För dem som hade någon kunskap var källorna för informationen i de flesta fallen föräldrarna eller äldre syskon, för några även lärare i skolan. Ytterligare källor var media, särskilt tidningar och tv, och i några fall finska föreningar. Eftersom nästan hälften av de yngre informanterna inte hade vetat om finskans minoritetsställning, kunde de inte tillfrågas om informationskällan för ämnet.

De unga informanternas åsikter om finskans minoritetsställning varierade på ett likartat sätt. De flesta ansåg att det var positivt att finskan fått en erkänd status i Sverige, även om några, bättre insatta informanter uttryckte sin undran över den praktiska verkligheten och effekterna av ställningen. Några ville inte uttrycka sig p.g.a.

deras brist på information, medan andra frågade intervjuaren om ytterligare information för att kunna forma sig en åsikt.

Någon tyckte att den pågående utredningen var en bra sak, ett steg framåt och viktig eftersom den kan ge kunskaper om hur och var finskan används i Sverige. Även ur en moralisk synpunkt var det viktigt för en kvinnlig informant att finskan hade erkänts i Sverige.

Några informanter ifrågasatte om minoritetsställningen hade med-fört något konkret för sverigefinnarna. De ansåg att minoritets-ställningen inte syntes i praktiken. Någon undrade även varför

sverigefinnarna själva som utgör en stor minoritetsgrupp inte har varit mer högljudda kring frågor som angår dem.

Många detaljerade exempel kom fram när man frågade infor-manterna om deras egna åsikter kring minoritetsställningen. En tyckte att det var bra att man kunde lära sig finska i skolan, en an-nan betonade möjligheten att få finskspråkig äldreomsorg och sjukvård, den tredje sina egna språkkunskaper som nyttiga i framti-den. Även om alla inte var lika insatta i finskans ställning, kunde man urskilja en positiv inställning i deras svar.

On tärkeää, että vähemmistökielet nähdään rikkautena eikä aina ongelmana. Liian usein nähdään niihin liittyvät vaikeudet, eikä mahdollisuuksia. (Suomen aseman) tunnustaminen on yksi askel pitkällä tiellä. SSYM21

(Det är viktigt att minoritetsspråken ses som en rikedom och inte alltid som ett problem. För ofta ser man bara svårigheterna som har med dem att göra, inte möjligheterna. Att det (finska språket) blev erkänt är ett steg på en lång väg. SSYM21

Jämfört med de yngre informanterna var äldre betydligt bättre upplysta kring finskans minoritetsställning. Alla äldre informanter berättade att de visste att finskan hade en ställning som minoritets-språk i Sverige. Många nämnde även att det finns ett finskt förvalt-ningsområde i norra Sverige och att de var medvetna om den pågå-ende utredningen för ett utvidgat förvaltningsområde. Även andra minoritetsspråk nämndes. Trots att det fanns många bland de äldre som sade sig veta mycket om finskans ställning i Sverige, hade de dock svårigheter med att beskriva innebörden av den. Även vissa felaktigheter fanns bland åsikterna om den. Några informanter blandade t.ex. ihop minoritetsställningen med förvaltningsområdet, och de berättade att de hade uppfattat att minoritetsställningen bara gäller i vissa delar av landet.

Informationskällor för de äldre var framför allt media, tv, tid-ningar och radio, men även finska företid-ningars informationsmöten, församlingsmöten, vänner, släktingar och bekanta. För många ver-kade finskans ställning vara någonting man ofta diskuterade i vän-skapskretsen. Flera äldre informanter påpekade särskilt att de ansåg sig vara väl insatta i frågorna kring finskan i Sverige och gav intryck av att det var något av en hederssak att vara medveten om detta och viktigt för deras identitet. Några informanter sade sig vara tvungna att vara informerade, då deras arbete krävde det.

Av de äldre informanterna kritiserade speciellt många män bris-ten på minoritetsställningens konkreta effekter. Många konstate-rade att minoritetsställningen verkar vara någonting som bara exi-sterar på papper, i alla fall utanför det nuvarande

förvaltningsområ-Bilaga 7 SOU 2005:40

det, och även att det har varit en kamp för att få ställningen och att

”det var dags att vi fick det” (MCÄM60).

Kyllä tässä on sitä mieltä että paperilla se vähemmistöasema näyttää hyvältä, mutta käytännön toimimisen kanssa on vähän niin ja näin.

Olisi aika ryhtyä sanoista tekoihin, mutta tuntuu siltä, että se toteuttaminen on kovan työn takana. SLÄM69

(Jag tycker väl att på papper ser minoritetsställningen ganska bra ut, men det praktiska fungerandet är lite si och så. Det är dags att sluta prata och göra något, men det känns som att förverkligandet kräver mycket arbete.) SLÄM69

Det som minoritetsställningen har fört och kan föra med sig ansågs av de äldre informanterna enbart som något positivt. Mer finsk-språkig service efterlystes och utvidgningen av förvaltningsområdet sågs av några nästan som en ödesfråga för områdets sverigefinnar.

Några jämställde finskan i Sverige med svenskans position i Finland, även om de inte vara villiga att kräva samma lagliga rät-tigheter för sverigefinländare som finlandssvenskar har.

En hypotes som man kan formulera som ett resultat av detta är att brist på kunskap påverkar inställningen till och viljan att ställa krav på service och rättigheter för finskan. Man kan därmed dra slutsatsen att mer information om finskans minoritetsposition san-nolikt skulle öka kraven på effekter av minoritetsställningen och förvaltningsområdet. Styrningen av informationen styr behoven, m.a.o.

När de äldre informanterna tillfrågades om finskan ska ha samma ställning som andra, senare invandrarspråk, var svaren merendels nekande. Att finskan inte var ett invandrarspråk utan hade erhållit minoritetsstatus och således förtjänade särbehandling var en klar ståndpunkt för de flesta. Att finskan skulle ha en särställning var naturligt för en del av informanterna, av flera anledningar. Över hälften av de äldre, 14 stycken, både kvinnor och män, betonade historiska orsaker. Att Finland och Sverige en gång varit ett land, att länderna haft samarbete under flera århundraden och framför allt att finska språket existerat i Sverige en lång tid innan den mo-derna invandringen började, nämndes som naturliga orsaker till den uppnådda minoritetsställningen. Värmländska skogsfinnar nämn-des tillsammans med finska handelsmän i Stockholm under Gustaf Vasas tid. Informanterna verkade vara väl informerade om sin egen historia i Sverige.

Historiallisista syistä on tärkeää, että suomella on erityisasema Ruotsissa. Ruotsalaiset ovat kauan halunneet käsitellä suomea vain ja ainoastaan siirtolaiskielenä, ei historiallisena kielenä. SSÄM58

(Av historiska anledningar är det viktigt att finskan har en särställning i Sverige. Svenskarna har länge velat behandla finska som enbart invandrarspråk, inte som ett historiskt språk.) SSÄM58

Även ett nutidshistoriskt perspektiv kom fram. Eftersom de flesta äldre informanterna själva varit en del av den stora finska flyttvågen på 1960- och 1970-talen, var de fullt medvetna om sin egen historia.

När finländarna invandrade i stora mängder till Sverige var samhället dåligt förberett på de behov som en stor främmande grupp kunde ha. Det kan tolkas som att de kurser som anordnades av olika utbildare, arbetsgivare m.fl., inte tycks ha fått den verkan som avsågs (se även Lainio & Wande 1996). Arbete och bostad erbjöds men utan språkkurser hamnade många finnar utanför sam-hället. Utanförskapet existerar för vissa även idag och man menade att det nu krävs handling för att bryta det.

Ehdottomasti kyllä, koska meitä suomalaisia on niin paljon. Me olemme tulleet Ruotsiin ilman että on saatu minkäänlaista kieliapua.

Ne maahanmuuttajat, jotka tulevat nyt, saavat käydä kielikursseja, jne.

SLÄK71

(Absolut ja, eftersom det finns så många av oss finnar. Vi har kommit till Sverige utan att få någon som helst hjälp med språket. Invandrare som kommer idag får gå på språkkurser osv.) SLÄK71

Henkilökohtainen mielipide on ehdottomasti se, että suomelle pitää antaa erityisasema. Suomalaiset ovat olleet merkittävä tekijä joka alalla Ruotsin yhteiskunnan rakentamisessa erityisesti sodanjälkeisenä aikana. Jos jollekin kielelle annetaan erityisasema, niin suomelle se kuuluu. MMÄM51

(Min personliga åsikt är definitivt att finskan ska ha en särställning.

Finnarna har varit en betydande faktor i alla branscher när man byggde det svenska samhället speciellt efter kriget. Om något språk ska ha en särställning, är det finskan.) MMÄM51

En annan betydande anledning till finskans särställning som mi-noritetsspråk var för informanterna det stora antalet sverigefinlän-dare som bor i landet. Både det absoluta antalet och den procentu-ella andelen finskspråkiga i Sverige ansågs vara tillräckliga höga för att rättfärdiga en minoritetsställning. Finnarnas antal jämfördes både med majoritetsbefolkningens och med andra minoritets- och invandrargruppers. Att finskan hade funnits länge i Sverige räcker inte, även antalet människor som använder språket var viktigt för många. För några, speciellt män, var det viktigt att man tydligt skiljde mellan ett minoritetsspråk och ett invandrarspråk och man sammanlänkade alltså både historiska och kvantitativa anledningar.

Tre äldre informanter hade svårt att ta ställning till finskans sär-ställning i Sverige. I princip menade de att som sverigefinnar anser de det egna vara språket viktigast, men samtidigt sympatiserade de

Bilaga 7 SOU 2005:40

med andra minoritets- eller invandrargrupper som ”säkert också hade samma åsikter kring sitt eget språk”.

De yngre var mycket kluvna i sina svar om finskans särbehand-ling i jämförelse med senare invandrarspråk. I jämförelse med de äldre informanterna var skillnaden tydlig. Av de unga tyckte 14 av 22 (några med viss tvekan) att finskan ska ha en särskild ställning, medan åtta ansåg att alla främmande språk i Sverige, oberoende av deras ursprung, borde behandlas lika. Även i dessa svar fanns det en viss tvekan. I svaren visade det sig att det inte fanns någon större skillnad mellan vad unga kvinnor och män hade för åsikter.

Många informanter ansåg sig vara jäviga att svara på frågan om finskans ställning eftersom man som sverigefinländare naturligtvis höll sitt eget språk som viktigast. De jämställde den finska minori-tetens behov med t.ex. kurder, engelskspråkiga eller spansktalande invandrare och menade att även de andra antagligen ansåg att deras språk är viktigast. Man gjorde därmed i princip ingen åtskillnad mellan en invandrar-/integrationspolitik och en minoritetspolitik.

I många av de nekande svaren kunde man urskilja en viss jämlik-hetssträvan. Det var viktigt för några att alla eller åtminstone större främmande språk behandlades lika. Här kunde man hypotetiskt ha trott att informanter med multikulturell bakgrund skulle sträva mer efter en jämlik behandling, men resultaten visar att informan-terna med en förälder från ett utomskandinaviskt land var precis lika delade i sina åsikter som alla andra. Med tanke på att nästan hälften av de yngre informanterna var omedvetna om vad minori-tetsställningen innebär, måste svaren dock tolkas försiktigt. Ett svar förmedlade dock uppfattningen att denna ovannämnda jämlik-hetsprincip även kunde gynna finskan.

Lika behandling för alla språk, inklusive finska, är inte mer än rättvist.

Jag undrar om det finns lika mycket t.ex. finska tv-program som arabiska. Det känns som om andra får mer stöd än finskan. MCYM18 Anledningar som gavs för naturligheten i finskans särskilda ställ-ning var bl.a. det stora antalet finskspråkiga som idag bor i Sverige, samt det faktum att invandringen till landet har skett tidigare än för senare invandrargrupper. Således presenterades både historiska och kvantitativa anledningar, precis som i den äldre undersöknings-gruppen.

Finskan tycker jag är nästan viktigare, det finns ju så pass många finsktalande i Sverige. Det är viktigare än de andra språken. -- -- De [finländarna] har ju funnits här så länge, de andra har kommit mycket senare. MMYK22

Finskans långa historia i Sverige, Finlands och Sveriges gemen-samma historia som en nation, gemensamt kulturarv och nutida

nordiskt samarbete mellan länderna var även de anledningar till finskans särbehandling. Någon jämförde även finskans ställning med svenskans i Finland och en annan eftertraktade tydligare ex-empel på finskans officiella status.

I och med att det är ett officiellt språk, måste det vara tydligt på något sätt i samhället att det är ett starkare språk. Att det visar sig i skolan och i service. SLYK19

Som man kan läsa ovan, varierade de äldre och yngre informan-ternas kunskaper om och inställning till finskans minoritetsställ-ning märkbart. I stort sett kan man konstatera att de äldre infor-manterna var bättre insatta i finskans särskilda ställning än sina yngre motparter. Anledningarna kan vara naturliga, som bl.a. deras större livserfarenhet men även att de visade ett djupare intresse och engagemang för frågor kring sitt eget ursprung, sin ställning i sam-hället och sitt modersmål. Detta kan skönjas även i inställningar till frågan om finskan gentemot andra invandrarspråk. Fler yngre än äldre informanter uttryckte någon slags jämlikhetssträvan i ställ-ningen för alla språk förutom svenskan i Sverige. Detta kan delvis bero på att de visste mindre om de faktiska målen med minoritets-ställningen. Detta kan i sin tur bero på t.ex. hur ofta man ser/hör eller läser om denna fråga, vilken nästan uteslutande debatteras i sverigefinska media, på finska. För de äldre var det mycket vikti-gare att finskan hade en särskild ställning och de kunde även ge tydligare motiveringar till detta. De hade också bättre kunskaper om minoritetsställningen. Åsikterna om finskans erkända ställning var däremot generellt positiva i båda grupperna.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att informationsbehovet är stort bland många av de yngre, samtidigt som kunskapen tycks vara god bland de äldre. Informationsspridningen är desto viktigare eftersom det påverkar viljan att eftersträva sådana möjligheter som minoritetsställningen ska kunna tillhandahålla, och bristen på in-formation gör det också svårare för majoritetssamhället att för-verkliga minoritetspolitiken.

6.3 Informanternas användning av finska i olika