Informanternas lösningar

Amanda tycker att en öppen diskussion om rasism, fördomar, värderingar osv. är en viktig del för motverka dessa på arbetsplatsen. Hon tycker att det är viktigt att socialsekreterare förstår att det är viktigt att jobba med sig själv, sin egen

bakgrund och vad du har med dig in i jobbet. Hon tror på policydiskussioner men att det krävs ett personligt ansvar från alla i personalen att ta del i dessa

diskussioner samt att det måste finnas stöd på jobbet för att diskutera.

Diskussionerna ser hon som en början till att synliggöra rasistiska strukturer vilket är steg ett för att sedan utifrån det kunna agera emot dem. Vidare krävs, enligt henne, ett ifrågasättande kring yrkesrollen och det sociala arbetet i helhet, vilken funktion det egentligen har i samhället och så vidare. Detta skulle hon vilja fanns på utbildningen men också vidare med in i arbetet. Hon avslutat med att säga att hon önskar att hon visste fler sätt än att bara prata för att motarbeta rasism. Sara ser en direkt lösning i underlättandet av kommunikationen mellan

handläggare och klient. Hon har hittat egna lösningar genom internetsidor där man kan översätta ord till andra språk och vidare att vara tydlig i bemötandet och uttrycka att hon inte pratar till exempel arabiska på samma sätt som klienten inte pratar svenska. Hon önskar dock att det fanns andra resurser till exempel

översättare som snabbt kan översätta gällande dokument som skickas ut. Hon tycker det är viktigt att vara öppen för kritik och att inte vara rädd för att göra fel. Kritik gör att saker uppmärksammas och således går att förändra. Hon anser vidare att det är viktigt att jobba mer med personalens beteenden, värderingar och hur de betraktar andra. Slutligen anser hon att det är viktigt att ha en kunskap om kvinnors, då speciellt kvinnor men även män med invandrarstatus, utsatta

position.

Mina ser att en lösning på sin arbetsplats är att diskutera hela familjesituationen mer än vad man gör. Att visa att de inte bara ser kvinnor ur ett svenskt perspektiv utan har en bredare syn genom att ha flera invandrare på arbetsplatsen skulle vara ett sätt visa det på. Mina tycker det är viktigt att hålla igång en diskussion om fördomar och för att kunna se mångfalden. Mina säger att hon under sin

utbildning önskade mer kunskap om religioner och att detta skulle vara bra för att kunna möte klienter. Nu anser hon att det troligen bara gör det enklare att placera människor i fack. Hon tror att genom att arbeta i en miljö med mångfald gör att det blir svårare att placera folk i fack utifrån att det synliggör olikheter mellan individer inom samma grupp. Mina tycker att en viktig aspekt att se hela bilden kring en klients situation.

Klas såg som tidigare nämnt inga problem på arbetsplatsen men pratar om hur det går att lösa problem om de uppstår. Bland annat säger han att du som anställd kan ta upp problemet i handledning om det behövs, eller diskutera det med en kollega. Han tyckte även att det var bra när en sommarvikarie ifrågasatte vissa saker som uttrycktes på arbetsplatsen. Vidare tycker han att det är viktigt att inte försöka tänka på olika grupper utifrån stereotyper och att möta klienter med en öppenhet, lyhördhet, ödmjukhet och ett lyssnande.

7. SLUTSATSER

Syftet med vår uppsats har varit att ta reda på socialarbetares tankar kring mötet med kvinnor med invandrarstatus, de organisationer som de jobbar i och hur de förhåller sig och ser på rasism. Huruvida de ser att rasism är något som påverkar deras arbete och hur det kan påverka kvinnor med invandrarstatus.

Alla informanterna reflekterar på något sätt kring sin egen position och bakgrund och vilken betydelse det kan ha för mötet. De har reflektioner kring fördomar och stereotyper som något som påverkar deras tankar vid möten med klienter och alla ser att den etniska bakgrunden har betydelse även om deras synsätt skiljer sig åt. Deras berättelser visar huruvida de ser rasism på arbetsplatsen eller hur den etniska bakgrunden har betydelse för mötet med kvinnor med invandrarstatus. I Minas, Amandas och Saras berättelser finns en vilja att uttrycka att de har en annan förståelse av mötet än en stereotyp föreställning och en vilja att se

situationen klienten befinner sig i, både på ett individuellt och samhälleligt plan. Amanda och Sara har ett tydligt maktperspektiv och ser sin makt både i rollen som socialarbetare och i en större samhällig kontext. Mina som inte uttryckligen pratar om makt ser ändå skillnader i människors förutsättningar utifrån

”ras”/etnicitet” och genus. Hon pratar inte så mycket om makten som

socialarbetare. Klas uttrycker att han sällan ser skillnader även om han sedan genom intervjun tillskriver personer egenskaper utifrån ursprung. Klas som vi tolkar till stor del har en avsaknad av ett maktperspektiv lyfter dock skillnader mellan män och kvinnor och hur han som socialarbetare har makt över klientens pengar. Hur socialarbetare förstår sin egen position och samhälliga strukturer utifrån klass, genus och ”ras”/etnicitet, menar vi har en betydelse för hur de uppfattar mötet med klienter och kvinnor med invandrarstatus. Deras förståelse visar även hur de är påverkade av den strukturella/institutionella, kulturella och personliga/individuella rasismen.

Rasismen tar sig uttryck på flera sätt i möten mellan de institutioner våra informanter arbetar inom och kvinnor med invandrarstatus. Bland annat blir det tydligt genom ett ”vi” och ”dom” skapande som görs genom stereotypa

föreställningar utifrån de representationer som finns om kvinnor med

invandrarstatus. Konsekvenserna som tas upp av våra informanter är att de inte känner sig lyssnade på, förstådda eller blir förbisedda. Vidare kan förhastade slutsatser dras gällade deras situation och deras ärenden kan dra ut på tiden. Detta är exempel på hur den institutionella rasismen tar sig uttryck och visar vidare på hur normaliserade praktiker inom institutionerna medför att personal kan handla rasistiskt utan att vara medvetna om det. På ingen av informanternas arbetsplatser finns ett aktivt arbete kring rasism eller diskriminering även om försök har gjorts från informanternas håll. Detta menar vi kan visa på antingen en ovilja eller ett förnekande av den strukturella och institutionella rasismens påverkan på socialt arbete och dess klienter. Ovanstående visar på hur den strukturella/institutionella, kulturella och personliga/individuella rasismen samverkar och påverkar det sociala arbetet och social arbetare.

8. SLUTDISKUSSION

Vi gick in i detta uppsatsskrivande med en tanke på att synliggöra hur det kan se ut i det sociala arbetet idag. Då våra informanter har berättat om deras

organisationer är det tydligt att det inte finns några arenor på arbetsplatsen där personalen kan jobba med frågor om rasism och diskriminering och hur dessa samverkar med andra förtrycksordningar.

Rasism är inget som går att undvika, det påverkar alla även om det tar sig olika uttryck i form av privilegier eller förtryck. Den samhällsordning som speciellt skapar en utsatt position för kvinnor med invandrarstatus måste belysas och plockas isär för att förändringar ska kunna uppnås. Vi kunde se en medvetenhet och en ansvarskänsla hos de flesta av våra informanter att lyfta denna fråga och vi tycker att det är uppmuntrande att informanterna själva lyfte lösningar och idéer gällande hur socialarbetare kan jobba mot de förtrycksordningar som finns i organisationernas väggar.

Vi tycker dock att det är viktigt att understryka betydelsen av ett bredare perspektiv inom det sociala arbetet. Ett perspektiv som inkluderar både det historiska koloniala arvet och de rasistiska praktikerna och som ser hur dessa samverkar med normativa föreställningar utifrån genus, klass och sexualitet. Vi menar att ett sätt att jobba emot förtrycksordningarna är att anamma ett anti- rasistiskt arbetssätt. I detta arbetssätt finns det utrymme att tydliggöra rasistiska strukturer och värderingar i organisationen och i personalgruppen samt att visa på hur dessa påverkar det dagliga arbetet och bemötandet av olika klienter.

Vi menar följaktligen att socialarbetare har ett ansvar i utveckla nya praktikerför att arbetet inte ska verka förtryckande. Att sluta tvinga in klienter in i

integrationsprojekt och stela mallar och istället möta klienten utan förutfattade meningar och färdiga lösningar för vad som anses vara bäst för deras liv, utifrån de normativa uppfattningar som finns, är ytterligare något som måste tas hänsyn till.

Det är tydligt att rasism liksom begrepp som definierar andra former av förtryckande praktiker är laddade begrepp och att det är svårt att ta tag i

diskussioner som är relaterade till dem. Utifrån våra erfarenheter och utifrån den litteratur vi lyfter här menar vi att det blir tydligt att diskussioner ofta hindras av skuldkänslor eller ett utpekande av enskilda personer handlat förtryckande istället för att lyfta det till ett större plan och se allas ansvar i reproducerandet av de strukturella förutsättningarna. Samtidigt måste de ojämlika strukturer som medför privilegier för vissa och förtrycker andra synliggöras och de som är privilegierade måste ta ett större ansvar.

Som vi nämnde i början av uppsatsen finns lite skrivet om just kvinnor med invandrarstatus och den utsatta positionen de har i samhället. Likaså talas det lite om kvinnorna i den samhälleliga debatten, de hörs inte och deras motstånd osynliggörs. Vidare forskning, utbildning och samhällsengagemang är en förutsättning för kvinnornas position ska förändras och för att de ska få samma möjligheter och tillgång till samhällets rum och dess välfärd. Det anti-rasistiska arbetet inkluderar även ett arbete utanför socialarbetarnas arbetsplats. Förändring krävs självklart även i andra arenor för att det anti-rasistiska arbetet ska få effekt

annars tenderar det igen att problemet läggs över på individen och inte på de strukturer som verkar exkluderande. Alla har en möjlighet att i samhällen synliggöra och arbeta emot den strukturella rasismen och ett vardagligt anti- förtryckande tankesätt är en utgångspunkt för alla att börja ifrån.